Psst! Kommer du från Google eller någon annan sökmotor; klicka här!
En gång för länge, länge, lääängesedan berikades Herr och Fru K:s liv med en massa (nödvändiga, skulle det visa sig) lyckönskningar, presenter, och en 3000-nånting grams klump. 19 år och tiotusentals gram senare väljer ovanstående klump att sprida sin egna "avkomma" vidare, i form utav detta plejz in cyberspejz.
Psst! Kommer du från Google eller någon annan sökmotor; klicka här!
#15: Wayne Rooney, hetlevrad murbräcka
Ah, jag kan verkligen se det framför mig... Bombshell går i taket, Pangbruden skakar uppgivet på huvudet och börjar spela Sims 2 istället, och ni som inte gav upp efter Dylan flyr väl i alla händelser er kos nu. För vad i hela fridens namn gör denna engelska bulldog på min hunk-lista när han ser ut som en tegelsten?! Och om det nu skulle vara så att jag envisas med att fylla upp någon slags sportkvot, varför valde jag då inte Teamu Selänne eller Paul Kariya?
Jo, när alla andra engelsmän sippar på sitt te iförd tweedkavaj och tvinnar sina mustascher, medan de säger saker som "Blimey!" och "I was wondering, please, if... if it's not too much trouble, please, uhm, might I speak to Miss Emily Waltham, please?", så hinner Rooney bråka med domaren/motståndarlaget/medspelarna och bli utvisad minst tio gånger om. Sicket fascinerande temperament, med andra ord! Hela hans uppenbarelse får mig att vilja luta mig mot ett trappräcke och le som om jag visste hur han såg ut utan några kläder på. Grr! Bring it on tiger!
Dessutom kan det alltid vara intressant att ta reda på om denna hängivenhet och dedikation till sitt fosterland, ger sig till känna även på några andra områden... Fniss!
#14: Mark Darcy, han som gillar dig precis som du är
Jamen hallå, man kan faktiskt inte säga till ett helt vardagligt fruntimmer som - trots hårda ansträngningar - inte når upp till idealen, att hon duger precis som hon är. Det spelar ingen roll om man är ett otrevligt, förolämpande (mmm... svåråtkomlig) svin under halva filmen/boken, bara man ler finurligt i dörröppningen och ger otrogna fähundar en omgång genom skyltfönster innan historien är slut.
Om du som (framgångs)rik, stilig, mörkhårig/ögd advokat känner dig manad, så är det bara att knacka på.
Jag har kanske inte en massa grå sörja som ska föreställa festmåltid sprutad över hela mig när jag öppnar dörren, men väl tandkrämsdropp och lingonsyltfläckar.
#13: Mr Darcy, honom vi gillar precis som han är
Se ovan, fast lite yngre, lite mer stolthet och förakt, och ett par fler brännande blickar. Samt en blöt skjorta, icket att förglömma. För bövelen den Mr Darcy, morr!
#12: Mr Big, karln som har Allt (utom viljan att binda sig)
Jag lovar att ni inte på långa vägar har sett det sista av hårda, mörkhåriga, svåråtkomliga karlar i den här listan, även om de varit lite underrepresenterade so far. När Bigs limousin rullade iväg efter ett okynnigt leende och "Abso-fucking-lutely", så stod jag och Carrie kvar, skakade till grunden. Och precis som i serien har jag haft ett sexårigt "on and off"-förhållande med det oberäkneliga karleländet, som
i ena stunden skickar hotellpickolor åt fanders för att hinna in i hissen innan dörrarna stängs, bara för att gå och gifta sig med någon annan i nästa.
För mig ligger nog en stor del utav attraktionen i det faktumet att han är den enda karlen som är bytesdjuret snarare än jägaren. Skulle Big inte vara så - ursäkta franskan, men - känslomässigt störd, utan glatt slagit sig ner med Carrie på studs, så hade han som inte varit all that. Okej, han skulle förvisso fortfarande behärska sängkammarblicken till fullo, och skratta lika karlakarligt som om han vore en skogshuggare.
MEN, han hade inte symboliserat alla rättrogna fruntimmers jakt efter den rätte. Och alla fruntimmers mångåriga kamp för att den rätte skulle inse att man själv också var den rätta... och, och, och. Mr Big är liksom trofén som vi alla drömmer om. Mannen som inte kunde binda sig, men som under ens egna, magiska handledning förvandlas till mannen som inte kan flytta sig ur tv-soffan.
#11: Patric Verona, och de tio orsakerna att älska honom
Jamen alla i hela världen har väl för tusan sett Tio orsaker att hata dig! Vad är för sak? Jag ska inte behöva motivera det här valet, utan bara tvinga er tillbaka till de ljuvaste delarna av era minnesbalkar, eller hänvisa till bilden ovan. Pappa Clint gnisslar väl tänderna och tränar ögonmusklerna i jakten på den perfekta kisningen, nu när jag listar ännu en karl från ett hatkärleksförhållande. But hey, they're the best!
Orsaker till extas (och listplats): långt, lockigt hår. Stort, självgott leende. Kan blinka utomordentligt flirtigt, och gör det! Farlig och galen i de flestas ögon, men förvandlas till charmig svärmorsdröm när han träffar sin jämlike. Heath-frigging-"tea pot"-Ledger. Sjunger "You're just to good to be true", den kanske bästa "hey alla karaktärer, låt oss tillsammans brista ut i en oprovocerad och falsk allsång"-filmlåten. Har en bratwurst. Och, öh, sa nån nåt om en paintball-scen? I'm down, I've got the 411, and you ain't getting jiggy with no boy, no matter how dope his ride is! Fast till och med den överbeskyddande pappan lät henne get jiggy ändå, för hallå...! Det var ju Patric Verona!
15.34: Hittade en underbar, underbar lista hos Pyttesyster som jag bara var tvungen att lägga mina tjuvaktiga fingrar på! Reglerna lyder som följer:
- Name your top 20 list of lust (celebrities, fictional characters, real people).
- Include pictures if you can.
AAALLRIGHTY, THEN! Nerifrån och upp, såsom dagsformen är för nuvarande:
#20: Bob Dylan, mest känd för att skriva låtar som alla andra gör bättre
Redan nu påbörjas väl stora vallfärder av besökare som bara vill bort, bort, bort härifrån, mest troligen med min mamma i spetsen. Men jag hävdar bestämt att alla som har hört Abandoned Love automatiskt känner en viss oemotståndlig attraktion till denna karl. Åren har inte direkt varit vänliga mot honom, säger ni. Och han sägs vara rätt otrevlig och asocial, och äntrar numera scenen med en air av nonchalans och de bra, originalversionerna av sina låtar kvarglömda hemma. Men ändå. Abandoned Love.
Förresten är det onekligen något speciellt de gångerna då folk, som i vanliga fall aldrig skrattar eller ens drar på munnen, faktiskt spricker upp i ett stort, öppet, ärligt storflin... På Dharma och Greg, av alla ställen! Vem personifierar inte denna sortens människor mer eller bättre än allas vår Buttre Bob? Och vem är denne Robert Zimmerman egentligen? En grinig gubbe eller ett fascinerande, missförstått geni? Frågorna är många, svaren få.
Besvärlig. Nasal. Tråkig. Svår. Men en listplats, none the less.
#19: John Thornton, stolt fabriksägare i North and South
Låt blotta namnet rulla över eran tunga och sup in associationerna med manliga huvudrollsinnehavare i Harlequinn-böcker. John Thornton. Som liten ville du att din Prince Charming skulle heta något i den stilen, eller hur? John är en sträng överman på en bomullsfabrik i norra England under industriella revolutionen, och viker inte en tum när arbetarna samlas och går ut i strejk. Han låter dem svälta utan att blinka, misshandlar dem, bildar monopol, och vägrar ge vika för deras krav om högre löner. Hård, hjärtlös tyrann, kanske är adjektiven eran hjärna famlar efter? Sant. Och låter inte det spännande så säg!
Snart sluter unga fröken Margaret Hale upp på arbetarnas sida, och i all hemlighet vinner hon Thornons hjärta med sin frispråkighet och beslusamhet. När han inser att känslorna inte är besvarade krälar han inte omkring i stoftet som en ryggradslös mask, utan lovar att aldrig mer se åt, eller tala med, henne. Stolthet, hårt skal, mjukt hjärta, och en självklar hunk-potential.
#18: Michael Nyqvist, svensk vardagshjälte och karlakarl
Om det inte vore för att Michael Nyqvist med sin blotta utstrålning gör en film värd att se, så skulle man kunna tro att detta bara var ett i ledet av mina många försök att smutskasta Mikael Persbrandt. Jag ska säga det med en gång, och sedan låta saken bero; den enda likheten mellan de båda är att deras namn pryder varenda förbannade filmaffisch i svensk historia. Utöver det är Michael allt som Mikael inte är, och har allt som den sistnämnde saknar. Michael kan spela en alkoholiserad hustrumisshandlare, illaluktande bonde eller vad tusan som helst; det slutar ändå med att min fulla sympati ligger hos honom... Hur mycket än frun försöker pressa fram några tårar bakom ett färskt blåöga och med rinnande näsa framför badrumsspegeln, haha.
Allt medan Mikael Persbrandt framstår som en kall, osympatisk idiot även när han ska försöka föreställa en snäll toffel. Dessutom spelar han återkommande en karaktär som heter Gunvald, och så lågt skulle Nyqvist aldrig sjunka. I rest my case.
Hela mitt inre ropar efter Michaels famn, även om han inte har mycket till kalufs och hela ansiktet är fullt med ärr. Jag vill inte leva mitt liv utan att dansa tryckare till Love hurts eller kokett slå honom på bröstet under en fotbollsmatch mitt i vintern. Så, nu var det sagt. Plats nummer arton, och med rum för avancemang, Michael Nyqvist!
#17: Rocky, en ironisk, träffsäker, åtråvärd... eh, svensk hiphopare?
Vilka var oddsen att det en dag skulle ploppa upp en humorserie som slog det allra mesta med hästlängder, och som dessutom visade sig ha sina rötter i Sverige? Och som inte var skapad av Nigel? Jag var kär i Rocky långt innan jag överhuvudtaget upptäckte att tecknaren Martin Kellerman var en... hm, hur uttrycka sig enligt facktermer och S.A? "Hottie" eller "HMC" är nog orden jag söker. Så att humor är attraktivt behöver vi knappast fastställa, även om jag skulle kunna dra den enkla slutsatsen att förbannat bra humor är förbannat, förbannat attraktivt.
Enda anledningen till att han inte klättrar ännu högre upp på listan (bortsett från den utomordentliga konkurrensen som jag snart ska ge prov på) är just för att han envisas med att framställa sig själv som hiphopare... Huuuge turn-off! Dessutom hade han säkert bara framställt mig som en känslomässigt störd elefant i serien sedan, typ patrulledaren i Djungelboken.
#16: Paul McCartney, legendarisk låtskrivare med lika många mästerverk bakom sig som pund på banken
Paul var mannen som hela mitt sjuåriga hjärta ensamt klappade för i säkert fem års tid. Alla andra gossebarn/pojkar/män/karlar/gubbar i min omgivning var bara vandrande killbacillsodlare, och kunde inte föras på tal utan en generad rodnad. Från början var han förstås bara "den söta", eftersom alla försök till texttolkningar sträckte sig till Eilart Pilarms nivå. I tonåren blev han min personliga guide, och gudarna ska veta vem eller vad jag hade varit idag om jag inte fått stå med armarna i vädret i mitt flickrum och skrika mig hes till Oh Darling lite då och då.
Men med åren har också naiviteten tynat undan, och Paul är inte längre the knight in shining armour som han en gång var. Anledningen till att han inte klättrar högre upp än så här är att han inte tycks kunna bestämma sig för vilken approach han ska satsa på - den hjärtkramande bedårande eller den sviniga bad boyen? För någonstans mittemellan duger minsann inte i hunksammanhang (även om man har en förmåga att glömma det när man lyssnar på Monkberry Moon Delight eller ser ett videoklipp från slutet av -60)!
13.44: Herregud. H-e-r-r-e-g-u-d. Vad har jag gett mig in på? Hur kunde jag sitta och spela tio NHL-matcher i rad igår och anse att det var berättigat, eftersom jag ändå hade en sån god tid på mig att dona med allt? Såklart kom det inte som någon överraskning när jag vaknade (för sent) imorse och bröt ryggraden bara genom att försöka lyfta to do-listan. Okej, okej. Fokusera. Koncentrera. Rationalisera.
Herregud. Har precis suttit i sju minuter och balanserat upp Snorres 26 Martin-plektrum i en hög. Eller staplat i sex och en halv minut och räknat dem den övriga tiden. Så fort jag sätter mig ner för att ta itu med saker slutar det alltid med att jag glatt springer omkring på en äng och jagar fjärilar med ett frånvarande ansiktsuttryck.
Okej. Nya tag. Om MacGyver kunde slå ut ett helt övervakningssystem med ett par kastruller och en visp så kan jag tvätta, åka skridskor, resa till Danmark och komma på + genomföra ett miniprojekt idag. Jäklarrr... sitter och gör handdockor av min tröja nu. Så nästa gång jag säger att jag är hopplös, telefonterrorisera inte stackars Snorre, utan tryck in mig i väggen upprepade gånger (var gärna Joe Morelli while you're doing it) och kasta ut alla tekniska prylar genom fönstret. Tack på förhand.
Good news in the mooorning dock, och det är att Joacim ska bo hos oss i samma veva som jag kommer upp. Joacim? Joacim! Karln/barmhärtighetsängeln som tog mig och Lirre Kay under sina vingar (och sitt tak) när vi satt hemma i Umeå dagen innan Stockholmsavfärden i maj utan boende. Han som ser ut som en ung Morrisey, och är oerhört förstående när hans två tillfälliga inneboenden inte hittar tillbaka till lägenheten (hur man än vände och vred på sig hette alla gatorna likadant!!! Och lika fel, för den delen!!! Bombshell skrattade bara åt min olycka, medan Timmy och Blomman från Springsteen-forumet skred till gentlemannamässig undsättning via Eniro), råkar låsa ut honom (vi skulle faktiskt bara ner på stan en sväng och köpa Kalle Anka, citronyoghurt och dyl proviant samt kvällstidningarna för recensioner mm), släpper in aggressiva alkisar i trappuppgången och glömmer kvar ouppätna körsbär på diskbänken. Hmm, jag spillde nog en massa yoghurt i hans soffa med, nu när jag tänker efter...
Men framförallt är - och kommer han alltid att vara - mannen, myten, legenden som öppnade mina ögon och skakade om min värld. Med andra ord, den som slog igång ett avsnitt av The Office, och skrattade så mycket att jag nyfiket slet mig från min Don Rosa-serie och försiktigt närmade mig skärmen. För att sedan brista ut i allmän gospelsång och svänga hypnotiserande med valfläsket åt de medryckande tonerna. Halleluja! I, who was blind, can now see! Hercules? Honey, you men HUNK-ules!
Ah, ännu en timme väl spenderad.
16.05: Är fullständigt rabiat. Ur- och vansinnig. Om jag hade haft en porslinsängel hade jag definitivt kastat den över en högryggad soffa och in i väggen nu. Och hade jag varit Homer hade alla bölderna på halsen förvandlat mig till Hulken vid det här laget. Men nu har jag inga ömtåliga keramikföremål och jag är inte tjock och flintska- eh, glöm det förresten, så istället sitter jag och fräser åt alla som försöker få mig på bättre humör, och tar upp den osmickrande ovanan att tugga febrilt på håret.
Försökte redan i onsdags att lämna tillbaka den förbannade kameran i Malmö. Skulle med ett tåg om en halvtimme för att få övergång och slippa betala 70 kronor till, och skyndade in i mediarummet. Ingen där, utöver en skylt med ett hurtigt irriterande och glatt "Strax tillbaka" samt ett uttråkat fruntimmer som uppenbarligen väntat ännu längre på hjälp. Skylten stod dessutom i skarp kontrast mot den bild jag fått av eleverna som jobbar där, för maken till otrevliga och osympatiska människor finner man förmodligen bara i vallokaler när man glömt röstkortet. Efter tjugo minuter kunde jag helt enkelt inte vänta längre, utan fick rusa bort till stationen...
Så idag spenderade jag morgonen åt att samla inre styrka, och tillslut tog jag mod till mig och... bad Snorre ringa och höra med dem om det gick bra att ha kameran över helgen. Han ringde runt, och blev skickad till en massa olika ställen eftersom det - av en händelse - inte var någon som svarade på själva utlåningsavdelningen. Efter många om och men fick han prata med den ansvarige, som såklart var avdelningens motto trogen, och därmed var helt omedgörlig.
Under det relativt korta samtalet hann han med att kalla mig för lögnare ("disken är alltid bemannad" - Jaha, varför svarade ni inte i telefonen alldeles nyss då? Du vet, när vi ringde femton signaler?), många andra elever detsamma ("det är så många som har försökt med det där" - eh, av en ANLEDNING, kanske?) och bad mig "vänligen" att spendera de kommande tre timmarna åt att pallra mig ner till Malmö på stört och betala 70 spänn för besväret, innan jag hamnade i mer trubbel än vad jag redan var i.
Äh, screw 'em all I say. Booorn to beee wiii-iiild! Ska bara låsa dörren och dra ner persiennerna först, och bunkra upp med en massa burkar vita bönor under sängen.
Bring it ooon!
23.58: HAHAHA! Mkt surrealistisk kväll, då jag med ett missat tåg i baken (inte bokstavligen förstås... Den tjänar fortfarande som cykelställ, and cykelställ only) kom sisådär fyrtio minuter sent till kvällslektionen. Tassade försiktigt in i salen och stålsatte mig inför det kommande allmänna åtlöjet när mina självporträtt och handbilder skulle visas upp inför hela klassen. Hade naturligtvis planerat att göra hela photo sessionen natten efter hockeyn, eftersom det, enligt mig, blir fräsigast bilder när man kan leka med kontraster. Planen gick å andra sidan naturligtvis åt fanders efter bara några minuters fridfull vila i Snorres Hästens-säng.
Vaknade imorse och blinkade nyvaket i det äckligt vita ljuset, och sjönk med ett stön av självförakt tillbaka ner i kudden. Oh bugger, bugger, bugger. I ren trots hafsgjorde jag ett par bilder där jag helt enkelt lekte litegrann med kamerans funktioner och tog bilderna i rörelse. (Inte alls något slags konstnärligt genidrag, utan ville bara försöka dölja de mindre smickrande ansiktsdragen som obarmhärtigt simmade upp till ytan i dagsljuset). Klappade osäkert men samtidigt lugnande kameraväskan intill mig, och övervägde för en hundradels sekund (rättare sagt flera minuter faktiskt. Inte så konstigt om ni faktiskt hade sett bilderna) att hävda att jag glömt dem hemma för att slippa förödmjukelsen.
Meeen, var på det obstinata jag-ger-blanka-tusan-i-allt-allt-ALLT-humöret som bara en uruselt genomförd hemuppgift - och kurs i allmänhet - tillsammans med ett missat tåg kan medföra. Strosade nonchalant fram till läraren och sträckte över minneskortet, och han kallade mig över för att välja ut vilka bilder jag ville visa. "Ööh, I don't know... You can... eh... you know... choose. I don't care. I mean, öh, know. Eller nåt. Äh, skitsamma!".
Han började bläddra igenom fotona, och till min - och alla som någonsin sett en bild jag tagit - oerhörda förvåning började han mumla "Oo, this one's very interesting" angående flera utav dem! Och han nämnde till och med någonting om utställningsmaterial!!! Inte ens när Fernando excentriskt ropade "Druvorna flyger iväg" ackomponjerat med ett illustrativt handviftande fick jag kämpa så mycket för att hålla mig för skratt. Vaaart var Lennart Swahn?
Slutade med att jag fick sitta och storögt gapa medan han analyserade bild efter bild och tillskrev mig en herrans massa baktankar och fotografiska drag som jag i alla händelser aldrig haft. Men jag nickade såklart bara chockat och höll med om allt.
Och under pausen smög han fram till mig och började prata om en massa fotografer, som om jag var djupt insatt i den världen. Jag var fortfarande kvar i mitt chocktillstånd vilket innebar att jag fascinerat höll med om allt han sade, vilket i sin tur verkade sporra honom till att ställa följande fråga:
"Du har aldrig funderat på att gå en fotoskola?"
Herregud. Allt oförtjänt smicker steg mig verkligen åt huvudet.
18.23:
Dagens:
... mest utblängda: Den senila kärringen som med ett vänligt, oändligt långsamt leende stapplade på bussen med sin rullator och kryckförsedda gubbe och tog tre trafikljus på sig att betala. När mitt tåg rullade ut från stationen om tre minuter. Bombshell och Cupcake, we were on to something på kulturhistorian!
... mest irriterande: Att det inte går att krama ur någon som helst sympati från någon över detta, eftersom det egentligen var en typ kakbakande, tedoftande, välgörenhetsskänkande liten gumma. Medan jag satt och tuggade fragda med röda ögon och vitt ansikte, typ Voldemort, fastän jag lika gärna hade kunnat kliva av och gå de hundra metrarna som återstod.*
... pick me up: Att tåget visade sig vara fyra minuter försenat.
... mood-swing: När biljettmaskinen inte fungerade (förskönad version av att jag var för dum för att förstå mig på den), och att hela processen att ta sig upp till grundvåningen och hämta ut pengar och köpa biljetter tog mkt mkt mkt mer än fyra minuter.
... frisyr: Min egna, originella blandning, dagarna efter hela glass/tandkräm/hockeysvett-incidenten.
... lata, dryga jävel: Snorre. Alla kategorier. Hans "morgonrutiner" får mina att se ut som om jag stiger upp innan soluppgången, utför yoga i två timmar, äter fiberrik frukost, tar den sedvanliga löprundan, räddar fågelungar tillbaka till sina bon etc etc... Istället för att planlöst irra omkring och svära besinningslöst en kvart efter att den planerade bussen gått, helt ovetandes om de gamla trosorna som dinglar i byxlinningen där bak osv.
... låt: "Angel", med antingen Faces eller Hendrix.
* = Det måste tilläggas att jag och Lisa faktiskt har testat denna taktik en gång. Varje vinter ilar sig nämligen bilköerna över Tegsbron nästan en kilometer bort när man ska till skolan om morgnarna. Varje morgon, i sin tur, är vi Karlssons på gränsen till försenade och måste förlita oss blint till turen och marginalerna. Ibland hinner man över bron, får rusa hals över huvud till busshållplatsen, och har man riktigt förbannat tur så har chauffören förbarmelse och stannar faktiskt till vid den - märk väl - ordinarie hållplatsen. Fast lika många gånger ger han en bara en död, kall blick med sina hajögon och gasar förbi. Sådana gånger väntar alltså en lydig promenad i -25 grader som i alla händelser stjäl ytterligare tjugo minuter av ens redan försenade tid.
Så en morgon, när det måste ha funnits en ovanligt bra anledning att komma i tid, så hoppade jag och Lisa alltså av bussen vid hållplatsen innan bron och påbörjade språngmarschen. Märk väl att jag 1) hatar att springa. Hatar, hatar, hatar. På Annette-nivå. 2) Är man ändå så illa tvungen att kuta, så är det sista man ska kånka omkring på en tjock vinterjacka och ryggsäck. Åhh, ryggsäckar. De sätter som hela systemet i obalans, och det som borde vara en graciös, svanhoppsinspirerad hobby med lätta fötter blir till en klotformad, mekanisk tjur på is... och 3) Springer man, och springer man med ryggsäck och vinterjacka så att armarna bara blir som korta små stubbar som viftar excentriskt och följer helt andra motoriklagar än resten av kroppen, ja då ska man för tusan hakars bullar se till att inte bjuda halva Umeå på synen.
Fast då ingen hade sett det som sitt kall att dela med sig av dessa råd till oss, så sprang vi. Redan efter några tiotal meter började jag inse just vilket elände vi hade gett oss in på. Halvvägs över bron var benen skakiga av mjölksyra, och vid det laget handlade det bara om att ta sig över med värdigheten i behåll. Vid tre fjärdedelar körde bussen förbi oss, och strax därefter skymtade vi hur anslutningsbussens akter försvann borta i horisonten. Sedan kom vi jätte, jätte, jättesent.
11.02: Uppdateringar angående våra brottningskamper är att jag i förrgår gjorde den berömda Lejonkungen-manövern, dvs lyfte på fötterna och snurrade när han attackerade. Resulterade att vi båda rullade runt, såg panikartat på varandra som på tecknad film när marken plötsligt försvinner, och tumlade ner på golvet i ett virrvarr av armar och ben och upprörda känslor. Jag landade iofs på en mjuk bädd av Snorredelar, medan han själv valde en landningsbana för bakhuvudet i form av databordskanten.
Faaast, som brukligt äro, hämnades han igår på det sedvanliga sättet. Sedan fick jag jätteont i magen, typ nytt cysta-anfall, och nu har han förbjudit oss från alla fortsatta matcher. Skit också. Börjar för övrigt bli sanslöst bråttom att komma på en projektidé till multimediakursen. Någon som känner sig manad att bete sig ridderligt och skrida till undsättning? Behöver en fiktiv idé till en produkt som jag kan göra en "kommersiell instruktionsfilm" till. Oj. Nu har jag sykt, sykt, syyykt bråttom, till och med enligt mina termer! Ikväll blir det Rögle mot Björklöven och sedan panikpluggning!
01.01: Snorre har suttit och skrattat sitt märkliga skratt som är en blandning av piggy squeals och en skolflickas fnitter i en halvtimme nu. Han är en aning... hmm, hur uttrycka sig? Salongsberusad? Tipsy?
Sedan satt han vid keyboarden och spelade och sjöng, men hade i sin onyktra sinnesnärvaro glömt att koppla ur högtalarna... Så klockan 01.00 skrålade musiken ut på högsta volym, och vaknade inte hans far av det, så vaknade han i alla händelser när det blev världens rundgång och jag fick slänga mig på golvet som Ray under inledningen av Alla älskar Raymond för att stänga av stereon... för att sedan trycka på fel knapp.
Därefter hade vi en utav våra sedvanliga brottningsmatcher, som går ut på att nypa varandra så hårt och mycket och länge som möjligt. Det är lite som konståkning faktiskt - fast snäppet mindre graciöst - ty man får stilpoäng för piruetter och andra snurrelaterade nyp. Jag råkade sätta mig rakt på vårat nyinhandlade NHL2005 spel till Gamecuben, och skyndade att gräva fram det för att sedan vårdslöst slänga iväg det från kamparenan... rakt ner i Snorres gamla glasstallrik.
Karleländet fortsatte att köra i gamla hjulspår, som alltså innebär att han sitter grensle över mig och spikar fast mina händer mot marken med knäna. Därefter följer en väl inövad rutin, som går ut på att Snorre antingen:
a) låter sitt saliv dingla från läpparna strax ovanför mitt ansikte.
b) kittlar mig (karlar kan inte kittlas. De försöker bara spetsa ens bröstkorg med sina beniga fingrar genom återkommande, hårda stötar).
eller c) (men det var mer en stundens ingivelse. Fast vem vet, kanske blir det blir en fast punkt i protokollet i framtiden), sträcka sig efter skeden i glasstallriken och börja gnida in min panna med resterna.
Fast min personliga favorit är nog när jag självmant råkade rulla ner med halva ansiktet i eländet. Och när vi ändå talar om saker man inte bör sysselsätta sig med, så kan jag tipsa om mitt senaste bidrag till samlingen. Glöm aldrig, aldrig kvar en apelsin i ryggsäcken i ett par dagar...! Om du inte längtar efter lukten av julmust förstås. Då är det okej.
20.04: Hmm. Har hittat mystiskt födelsemärke på kinden. Kommer hela mitt ansikte att bli täckt av bruna små märken nu? Och isåfall när? Eller har jag haft det där hela livet och bara varit väldigt arrogant framtills nu?
13.45: Ingen dissar som Dylan! Vilket kan vara bra att komma ihåg nästa gång man kastar sig huvudstupa in i det obstinata humöret alla ungdomar förr eller senare når, då man måste skriva upprörda, kryptiska meddelanden som man hoppas ska resultera i en hop av oroliga efterfrågningar om ens välbefinnande. Samma meddelanden som man bara blir djupt irriterad över när man är on the receiving end.
Drömde en rätt makaber sak om en giraff som blev slaktad av en björn över vårat köksbord i den gamla lägenheten i natt. Blod överallt (speciellt några droppar på mina läxböcker, som jag vill minnas att jag var extra förskräckt över... Pff! Jag som inte ens har några läxböcker, liksom!) och den där vidriga, sötsliskiga lukten av kadaver. Och våran kära, tappra Lassieliknande lilla hund, som i vanliga fall får ett svimanfall så fort någon främmande klappar henne / när man snurrar rockring / rullar ihop en tidning, stod och kastade lystna blickar efter giraffköttet alldeles intill björnen.
Sedan kom Herminator och Lisa hem från skolan, och utväxlade exhalterade blickar över de två giraffhornen som låg kvarglömda på bordet. Jag minns att Lisa sträckte sig efter det ena, då jag helt utan anledning började fräsa:
"Du kan väl åtminstone fråga först, innan du tar!"
Fast sedan började Herminator muttra något om att jag var ifrån en föråldrad era, och att alla andra minsann bjöd frikostigt utan omskrivningar. Inför den kritiken veknade jag förstås, och skänkte frikostigt de båda hornen till mina syskon. Som började suga på dem som klubbor. Rätt misstänksamt beteende av någon som kallar sig vegetarian alltså, men å andra sidan så kan man kanske säga samma sak om mig och mitt "inte så mycket som snegla åt en romersk båge innan konserten"-löfte.
20.11:
Anna säger:
hur kan du säga att jag är en dålig biokompanjon?!
Nigel säger:
ja det var nån gång på folkets bio om jag minns rätt
Nigel säger:
du låg och sov i stolen bredvid mig med ballerinasmulor fulla tröjan när du plötsligt började ge ifrån dig dova läten med näsan. Jag petade till dig med armbågen, du vaknade hastigt och gav ifrån dig ett gruffigt "men nigel vafan!", som omöjligen kan ha lämnat någon i salongen ostörd.
Nigel säger:
min naturliga reaktion på dina störiga näsläten var givetvis att sjunka ihop så mycket som möjligt i biostolen, inte undra på att min karisma var smått nedtonad
Anna säger:
och jag vill minnas att du en gång berövade mig på säkert tio minuter ung de niro bara för att jag skulle köpa lucky strike
Nigel säger:
hah, men då skjutsade jag fan dig på cykeln också
Anna säger
det var allt jag som skjutsade dig!
Nigel säger:
min pakethållare var lite ranglig, ville inte ta några onödiga risker
Anna säger:
(har mer med stor ruljans på pakethållare än hederlig uppoffring att göra men)
19.13: Blev inget Mando Diao. Skit också. Tröstar mig själv med tanken på att jag får fara hem om två veckor, och genom att läsa Jan Stenmark. Och på något underligt, vemodigt sätt så funkar det faktiskt!
Tre gråtande bröder
och deras älskade hund.
Två av dem gråter av sorg.
En gråter av avund.
För mig själv, utanför skolgården,
stod jag med fingrarna i öronen,
för att slippa höra hur ingen
ropade mitt namn.
Klockan halv fem på morgonen
vaknar han upp med ett ångestskri.
Det här är senare på dagen.
Men dom fick aldrig se mig gråta.
Det passade jag på att göra när dom
höll mig nertryckt under vattnet.
Sicken karl! Så nu vet ni i alla fall vad jag sysselsatte mig med mellan 15.30 och 23.13 igår (förutom att sitta och pillra med kameran, koncentrerat torka svettpärlorna ur pannan typ fokuserad bombexpert, frustrerat slita av mig tröjan och kasta den på golvet, ge ömsom kameran, ömson tröjan, onda ögat mm. mm.)...
Åh. Fast de spelar säkert From China with love eller Lady nu...
17.04: Aoouuå! Vill se Mando Diao på Tivoli ikväll, MEN...! Jag har ingen att gå med, mest p g a Snorres plötsliga och helt oväntade avsaknad av allt vad musiksmak heter. Och man vill ju inte gärna sitta i ett hörn som en annan panelhöra, och se så intetsägande ut att det bara är en tidsfråga innan folk börjar hänga av sig kappor och hattar på en... Så nu när jag ändå har lampan riktad rakt i ansiktet kan jag lika gärna också erkänna att det finns vissa ekonomiska aspekter att beakta.
Fast den största anledningen till att jag sitter här och velar är att jag för två timmar sedan satt och gnällde över att det bara var fyra timmar kvar till det började... och nu är det vips bara två timmar kvar, och - aaah. Det är ett himla projekt att få saker gjorda härnere ska jag säga er! Man blir som omsluten i en sövande dimma av lättja och en massa, massa andra dödssynder, som resulterar att man vaknar, kliver upp och sätter på datorn, hasar tillbaka till sängen och sover vidare i två timmar till...
Utsikten att styra upp den egentliga planen för dagen, dvs fara till Danmark och köpa karra; 0. Utsikten att styra upp reservplan och fara och åka skridskor; 0. Utsikten att glatt hosta upp buss- och nattbusspengar och inträde till spelningen för de sista korvörena; rätt minimala om jag inte lyckas övertala Snorre snart genom att spela de 30-sekundersklipp som finns på nätet. Long before Rock'n'Roll.
23.13: Jösses Amalia! (Barnvänlig version av nyss yttrade ord) Tekniska prylar! Kan inte leva med dem, kan inte begrava dem i bakgården utan att bli ersättningsskyldig. Minneskortet går inte att få ur kameran, minneskortet går inte att få in i kortläsaren, kabeln går inte att få ur kortläsaren... Capital, capital.
15.30: Hurra! Vaknade över två och en halv timme efter det att väckarklockan ringde "imorse"... Hade tio minuter på mig innan bussen gick, så jag stapplade direkt ut i badrummet. Har aldrig sett så vansinnig ut i hela mitt liv; en syn som inte är särskilt eftertraktad när man måste infinna sig bland folk om några ynka minuter. Ena halvan av ansiktet var knallrött, svullet och fullt med veck efter kudden. Hade tydligen dött under natten, reinkarnerats och återvänt som en shar-pei. Kinden var full av gulbrunt klegg där ögonfransar hade fastnat, och jag gjorde en mental anteckning medan jag borstade tänderna om att tvätta bort eländet. Sprang omkring som en idiot och svor väsande samtidigt som jag vände upp och ner på varenda kudde och täcke på jakt efter cd-spelaren, innan jag tillslut hittade den... i ryggsäcken. Glömde dessutom plocka på mig batterier, så allt sökande var dessutom i onödan.
Hann otroligt nog i tid till rätt tåg, men var alldeles för sen för att ha en chans att rycka åt mig lediga säten. Fick tillsist syn på en plats bredvid en karl, och var just på väg att slinka ner då jag insåg att karln var Peter från min kurs. Som om det inte vore nog att frivilligt utsätta sig själv för en pinsam, obekväm tystnad i fyrtiofem minuter (hade iofs kunnat vara the other way around, och att jag helt enkelt sumpade min chans att bonda med någon!), nej, jag var tvungen att släpa in det stora artelleriet genom att se ut som hej-kom-och-hjälp-mig under tiden. Gjorde en graciös midway rörelse i luften, typ stor vitvara, och sjönk tacksamt ner i sätet bakom samtidigt som jag blev mycket intresserad av mina fingernaglar.
En timme och en lång buss- och tågresa senare sökte sig handen upp till ansiktet, som var alldeles krispigt och kladdigt. Hade glömt att skölja bort sömngruset!
Men tra-la-la! Har gjort klart alla mina uppgifter, och är back on track! Inte ett bekymmer i världen! Eller jofan, glömde informera Peter om alla läxor vi har till nästa vecka, trots att han frågade om det. (Han knackade mig på axeln när vi var framme i Malmö, och jag vände mig om med ett strålande falskt/överraskat leende som garanterat hade gett mig en livstidsanställning på TV Shop/Våra bästa år)
Hurra! Kan för övrigt shovla min fantastiska miniprojektsidé i soptunnan också, för man måste tydligen göra en film och inte en animation. Vettigt att hysa en sådan skräck och ovilja inför utsikten att göra en 30 sekunders videosnutt, när man precis har gått en treårig utbildning i ämnet.
Nu ska jag bara gå och avfyra mitt bästa Peter Plan-leende, så att jag för en gångs skull får låna en kamera, och sedan ska jag sooova till nästa tisdag.
02.08: Fantastiskt! Absolut fanastiskt! Har ikväll nått nya, oanade höjder i konsten att bete sig frånstötande och konstig i grupparbeten och samtal med främmande.
"'Du borde kanske ta dig något att äta', sa han, och så smet han plötsligt iväg till buffén, och där stod jag ensam vid bokhyllan medan alla stirrade på mig och tänkte: 'Jaså, är det därför Bridget inte är gift. Hon stöter bort män.'"
"'Hon tyckte att det skulle vara trevligt att ha ett par ungdomar där så att Mark får lite sällskap.'
Aha. Malcolm och Elaine. De som avlat den hyperfulländade Mark Darcy.
'Han har visst sagt till Elaine att han tycker att du är väldigt tilldragande.'
'Äh, det tror jag inte på', muttrade jag. Fast glad.
'Det var säkert så han menade i alla fall, älskling.'
'Vad sa han?' väste jag, plötsligt misstänksam.
'Han sa att du var väldigt...'
'Mamma...'
'Jaa, älskling, han använde faktiskt ordet 'bisarr'. Men det är väl fint - 'bisarr'?"
Är vidrigt trött. Har redan hunnit slumra till ett par gånger men blivit väckt efter bara någon minut av Snorres tjat. Tjat som föranleddes av mitt tjat på honom att tjata på mig, eftersom det var strängt förbjudet för mig att sova egentligen. Fast hur nere i trötthetsträsket man än må vara, så vet man att det alltid kunde ha varit värre. Hur man vet det? Jo, man upplever det varje tisdagsmorgon på tåget till Malmö. Nyvaken med ömsom stigande, ömsom fallande ögonlock och nickande huvud, när man försöker fokusera de svidande ögonen på den vidriga, 90 sidor långa, texten man har framför sig.
"Bertin's findings are based largely on experience, but they are supported by experminental research on pre-attentive processing in vision by Treisman (1985, etc.) and on graphical perception by Cleveland et al. (1983, 1984). In addition, two excellent surveys have been produced by Tifte (1989, 1991). A command of these principles is essential for the design of effective information displays, to which we now return."
"1985, etc"... etc?! Oh, come ooon! Bjuuu!
18.01: Exsqueeze me! Har ett tydligt minne av att jag i juli eller dyl månad satt och förundrades över hur billiga SJ faktiskt var när man var ute i god tid och beställde biljetter. Haha, fast var precis inne nu igen och priserna har tydligen minst tredubblats sedan senast. Har i alla händelser inte råd att boka båda biljetterna nu, och vari ligger utmaningen att beställa flygbiljetter utan att först se efter just hur dyrt man kan göra det för sig?
Capital, capital! Drabbas av oemotståndlig impuls att dunka pannan i bordskanten, fast onaturligt högt bord i samspel med hållning typ potatissäck omöjliggör mina planer. Biljett till Uppsala; 480, upprepat resande mellan Uppsala och Sthlm; oändligt, biljett till Umeå; vill inte ens tänka på det, faktura på Robbie-bilder från i somras; 200, innestående skuld till Snorre; 150, nytt Skånekort; 900. Nuvarande saldo; 800. 800-(1730+fantasisumma)=jag får börja vänja mig vid att äta tuggummi till middag.
09.56: Jamen det är ju helt otroligt. Hur kan jag ha tagit mig upp i tid den här veckan igen? Jag förstår det bara inte...! Eller i tid och i tid, det var ju inte sådär jätte-jätte-jättetidigt som naturligtvis var planerat, men ändå. Mänskligheten förväntade sig en försovning, men jag chockade alla.
Ooom man skulle ta och göra lite nytta nu kanske. Börjar bli lite av en hinderbana att överhuvudtaget ta sig fram till datorstolen. Och var ska man numera börja lägga saker som man inte använder längre liksom? På fönsterbrädan? Nope. På databordet? Nej, nej, nej. Gud säger nej. På högtalaren? Neooo! På sängen? Näe, det är Snorres grej. På golvet?
Mjae, kanske. tappade ner min mobil igår och den landade mjukt och fint på en never ending bädd av kläder och dyl. Det var slappt.
00.37: Åååh... Bombshell ringde ikväll. Hrrmhraaharkel! Vi tar om det där! ÅÅÅH!!! Bombshell(!) ringde ikväll!!! Fatta! Jag vet inte säkert var jag var när detta bestämdes, men förmodligen låg jag och sov sådär gott som man bara kan göra när man har svikit ännu ett "jag-går-upp-jättetidigt-imorrn-och-gör-klart-det-här"-löftet... Men den dagen Norge fick Bombshell, och vi motvilligt blev påprackade Annette, så - så - dog en liten del inom mig.
Tålamodet och det goda humöret dog i och för sig långt innan Bombshell emigrerade, det skötte nämligen Annette helt på egen hand utan hjälp från utomstående faktorer. Men ändå. Det känns faktiskt konstigt att fem dagar i veckan i tre års tid ha sprutat ris och snor och lingondricka över sex stycken matbrickor i frustande skrattanfall, och helt plötsligt blicka ner på ödslig tallrik och tomma stolar runtomkring sig. Och det är ovanligt att inte ha någon att luta sig mot (att försöka luta sig mot Snorre skulle väl resultera i knäckt ryggrad a'la uråldrigt tortyrredskap), när benen inte orkar längre. Bara en sån sak som att man i ögonvrån numera faktiskt ser en del av omvärlden och inte en stor, svart, excentrisk bläckfisk, känns underligt nog otroligt nedstämmande.
Jag menar, om jag skulle få för mig att äta en semla nu till exempel - en långt ifrån omöjlig tanke - så skulle jag liksom kunna slicka i mig varenda smula om jag så behagade. Vilket jag hade behagat, tvivla aldrig på det. Det skulle gå att vända sig om för en halv sekund, utan att finna någon balansera en stor del av bakverket på en liten sked, halvvägs på väg in in i en mun som förväntansfullt gapar vidöppen i ett oskyldigt ansikte när ens blick återvände. Hur kul är det på en skala tror ni?!
Och det finns ingen som tycker att jag är lika mkt tappad bakom en vagn och helt och hållet saknar vett och förnuft, som Bombshell. Och det finns ingen medkompositör, vars gemensamma bidrag till musiken jag skulle kunna må lika fysiskt dåligt över som våran. Och jag kan inte gnälla över MSN med samma plågsamma ångest över ogjorda uppgifter för någon annan, som jag kunde med henne. Och tysen andra små, små saker som gör att mina ögon just nu får för sig att det är I am Sam de tittar på.
Och ja. För att stilla er undran, så är hon fortfarande den roligaste personen jag vet. (Men Anna, du säger alltid till alla människor du känner att just den är den roligaste du känner. Och alla tänker bara "Thank you, that makes me feel sooo special). Och hon fnittrar fortfarande så oerhört bedårande att hon nästan ger Korken en löptur för hennes pengar. Och nej, jag är inte kär i henne, för då hade hon sedan länge varit blockerad på MSN och blivit utsatt för den berömda Anna-svåråtkomligheten. Hihi. Men jag saknar min partner in crime. Och min motpol i "konsten att visa hur man inte under några omständigheter får sköta en engelskaredovisning". Och ja. Näe. Usch. Think happy thoughts!
00.17: Gudarns. Måste samla styrka att göra den förbannade hemsideuppgiften på studs. Får läsa texten på tåget imorrn igen. Fast med eftertryck den här gången. Det är förresten mkt sorgligt att man ska bli så innerligt sugen på ballerinakex bara för att någon råkade nämna nåt om kakor i nåt sammanhang. Att sedan, halvvägs in i förtärandet, begå det stora misstaget att snegla på innehållsförteckningen, ja det är att lira i en helt annan division av olycka. Lika bra att stryka ett streck över den bedrövliga incidenten, och börja om på ny kula imorgon.
Enda fördelen med alltsammans - förutom att jag skulle ligga rätt bra till utifall jag skulle ramla ner i en vak - är väl att det inte på långa vägar behöver vara cystorna som ställer till det för mig om jag får ont i magen numera. Faktiskt mkt smart. Är inte ens till hälften samma hypokondriker som bara för någon månad sedan, då jag hade drabbats av både cancer och intern böldpest samtidigt. Har numera slutit fred med tanken på att dö i diabetes eller hjärtattack innan de trettio fyllda. Livet leker helt enkelt, haha. Rysk roulette.
Hihi. Jag har tänkt ut en cunning plan förresten. It's only a trifling matter. You should've put me in custardy. Ja, ni läste rätt folks, jag har nåt att framföra till någon olycklig stackars sate imorrn, så lämna telefonen hemma. Fniss!
19.45: HAHAHA! Stackars Kicki! "jafan det ser bra ut.. du har dock en bit toapapper hängandes i byxorna under första halvan av filmen, jobbigt för dig. men det blir lite comic relief mitt i att jagande"
Det var ju kanske hur slappt som helst att göra en Toff och bara låta alla andra sköta jobbet när det kommer till bloggmaterialet... Och CSN har faktiskt skärpt till sig otroligt mkt sedan min svidande kritik. Har nu hunnit få hela fyra mail med rätt svar, så nu väntar jag bara på att någon ska förbarma sig och faktiskt plocka upp min ansökan från toalettgolvet eller dyl.
17.33: "jag vet, jag skulle ba. hej jag heter runa och i min klass exisiterar inte läxor. alla kastar upp sina hattar(kepsar/mössor) i luften och det blir en musikal av det hela.
jag har bara haft elever upp till mellanstadiet, på fritids dessutom. hah så jag får typ leka på dagarna. men snart kommer det, och jag har väldigt mycket ångest över att jag bland annat blev övertalad att ta jobb som IDROTTSVIKARIE om det dyker upp något. hur kunde jag falla för smicker när det gäller något så allvarligt."
HAHA! Den sista meningen symboliserar mig och alla mina företaganden så himla... ah... ända ut i fingertopparna. Jävla smicker.
12.01: Haha, fick ett roligt sms idag angående hur piloter - enligt läroboken - bör agera om de finner en bomb på planet. "if you detect bombs onboard, inform ATC, find "least risk" bomb location and do some MacGyverism and pray. Then run as far as you can." Aaah, mitt minne är så himla himla outstanding! Men i alla fall... MacGyverism... haha.
Nä, nu ska jag iväg och passa Steve Martins barn så att de inte växer upp och blir konstiga. Vilket påminner mig om drömmen jag hade i natt. Fruktansvärd, absolut fruktansvärd. Skulle sitta barnvakt åt två bebisar och en liten kattunge, och maken till kissmaskiner har aldrig skådats! Försökte få Herminator att sätta på en blöja på katten medan jag förfärat stod och såg på när flickbarnets blöja läckte ner på min säng. Hade dessutom helt oförklarligen lagt mina nytvättade kläder i en prydlig hög alldeles intill sängen, och dessa var nu alltså alldeles besudlade. Dripp, dripp, dripp.
Jag menar, man har ju hört allt snack om villkorslös kärlek etc etc, men jag hade inte minsta gnutta av tillgivenhet att hämta från de två. När de inte uträttade sina behov eller sov, så grät de. Högt, länge, mycket, ihärdigt, fast inte så mkt hjärtskärande som trumhinneskärande. Med kniv utan bedövning. Hugg, hugg, hugg. Tillslut förlorade man liksom greppet om verkligheten, och såg den sakta falla mot sin absoluta död med förskräckta men samtidigt underligt fridfulla ögon. Verkligheten kunde liksom smyga undan, medan jag själv var fast i ett ingenmansland där det började bli svårt att hålla reda på vad som hade spillts var, och vilken skada det hade gjort.
Såatteeeh. Min klocka tickar inte direkt, så att säga. Den har sin eviga viloplats under en slägghammare under sängen. Har dock en känsla av att detta inte är tillräckligt, utan att man snarare bör applicera typ fästingproceduren på hormonerna. Dvs mosa, dränka, gasa, bränna, skicka iväg i en månraket, gräva ner, hoppa segervisst på graven och sedan släppa en atombomb över den på tillbakavägen.
Fast trots allt detta så har jag ändå en obehaglig känsla av att världen fortfarande kommer att stanna och skaka och tumlas om när Paxel skrattar. Precis som den alltid har gjort tidigare.
15.25: Oi! Oi! The mike's not working. Det första filmquizet är klart. Det resulterade i fem filmer i olika svårighetsgrader och genrer, och jag har lyxat till det med en liten animation så att man får en tydligare bild av den. Tyvärr är mitt nuvarande filmbibliotek rätt reducerat, därav det ynka antalet. And here to introduce the book, properly, is the man we all call... eh... Mister... Eh... Ja. Klicka här (öppnas i ett nytt fönster)!
12.56: H-e-r-r-e-g-u-d. Jobbigt att ta sig upp till skolan på tisdag, sí? Visst är det söndag i alla fall, så att jag åtminstone har en dag till på mig att ta en rejäl återställare (som vi nykterister kallar det när vi förhoppningsvis går och lägger oss vid 22-tiden)? Ska åka skridskor idag i alla fall. Yes sir i boba. Det säger jag inte så mycket för att det är ett bestämt faktum, som för att hela min kropp bara skriker ett ångestfullt "Neeej!" vid blotta tanken på att röra sig.
Strök en film på listan så sent som igår faktiskt, The Straight Story av David Lynch. Och laddar jag bara upp med rätt saker från Maxi ikväll (eh, frukt, såklart) så kanske Trainspotting och Den onde, den gode, den fule åker med av bara farten. Måste ladda inför min uppgift med mycket vila och massage och kost... Men inte nödvändigtvis god sådan.
Sedan ska jag också göra en insats för att själv fyra av en liknande quiz som den som går att återfinna i Wankers blogg, för det var roligt. Har redan fixat med en hel screencap(!), innan jag fastnade framför andra filmen och började titta istället för att arbeta. Hände iofs samma sak även med den första filmen, nu när jag tänker efter. Som "tur" var fräste dock Snorre att jag skulle stänga av illa kvickt för att han skulle titta på hockey. Som gick åt fanders. Precis som fotbollen. Som också gick åt fanders. Tre gånger om. Han tycker verkligen inte att jag förlorar nog med pengar på pokern, utan känner det som sitt kall att dra sitt strå till stacken.
15.18: Muntert att vakna vrålhungrig, börja försöka få kroppsdelarna att samarbeta, kränga på sig ett par byxor... och märka att man inte kan få på sig dem. Trots att en massa fett förmodligen måste ha avdunstat under natten (snälla, säg att det är så), och att jag alltså tycks ha tömt magsäcken på allt innehåll. Ha-ha-ha-happy camper!
Fast klockan tio i två kom Lost krypandes till korset med ett generat leende och kommentaren "Alkolås till datorn nu uppskrivet på inköpslistan".
06.10: Det var tydligen ett stort misstag att hävda att man är hopplös, lärde jag mig från senast. Så hädanefter ska jag inte försöka påstå att jag är det, hur sent jag än må gå och lägga mig. Som nu till exempel. Är jag hopplös? O nej! Jag är nöjd och belåten - nu alla tider på dygnet - och det är väl det som räknas skulle jag tro.
Några saker måste förresten konstateras;
1. Jag tycker om karlar i allmänhet.
2. Jag tycker om berusade karlar i synnerhet (Now a new kind of fear crept into her, a fear that made her alarm
at facing him seem very small. He looked and talked and acted like
a stranger. This was an ill-mannered Rhett she had never seen
before. Never at any time, even in most intimate moments, had he
been other than nonchalant. Even in anger, he was suave and
satirical, and whisky usually served to intensify these qualities.
At first it had annoyed her and she had tried to break down that
nonchalance but soon she had come to accept it as a very convenient
thing. For years she had thought that nothing mattered very much
to him, that he thought everything in life, including her, an
ironic joke. But as she faced him across the table, she knew with
a sinking feeling in her stomach that at last something was
mattering to him, mattering very much).
Så Losts plötsliga besök på MSN klockan halv fem imorse var needless to say synnerligen välkommet!
SVNOJ säger:
haha, jag förslöjter slriva inlägg på .se , går visst inte så bra
Intergalactic hussy säger:
förslöjter? :D
SVNOJ säger:
kanske man inte ska göra när a man nusyss är hem kommen frå insparksssittinge
Intergalactic hussy säger:
oo
Intergalactic hussy säger:
du får inte gå och lägga dig än på långa vägar!
Intergalactic hussy säger:
det här har alla utsikter för att bli en synnerligen trevlig diskussion!
SVNOJ säger:
nej, jah borasta ara ju täncerna för fullt :D
Intergalactic hussy säger:
HAHA!
Intergalactic hussy säger:
hoppas du sparar meddelandehistoriken!
SVNOJ säger:
kla arrat jav gör :D
SVNOJ säger:
gör ainte deu det?D.D
SVNOJ säger:
men vad tudasna shör du uuppe s¨harä ddags? :D
Intergalactic hussy säger:
jag har varit på tv-spelskväll :D
Intergalactic hussy säger:
skitkul!
SVNOJ säger:
åh , grymt :D
SVNOJ säger:
jag har a varit pp efetrsfets :) skpm pred is hem :)
Intergalactic hussy säger:
ååh, jag måste kontakta horace!
SVNOJ säger:
taxaimn kpstade 103 spänn, men fet för man ta_)
Intergalactic hussy säger:
du förnyar hela det svenska språket!
Intergalactic hussy säger:
så jääävla roligt
Intergalactic hussy säger:
ta en bild på dig själv nu!
Intergalactic hussy säger:
och se glad ut
SVNOJ säger:
bnär jag vostsrar tänderna? :D
Intergalactic hussy säger:
ooo, justja, ännu bättre!
SVNOJ säger:
fan, nu spillde ja på musen :D
SVNOJ säger:
hehe , ja tprdarakde av den nu, kämndes bästa s¨ :D
SVNOJ säger:
me dvet du , aha´jav vdfofck n4 opoäng på fdusggan idag :D
SVNOJ säger:
bra vad=D_
SVNOJ säger:
nästan äalla räatt lisksom
SVNOJ säger:
och sen skrrev jag en lång dikt spm ljag ocj ehentill köste upp på sitningen
och så vidare, och så vidare, och så vidare! Och det som är extra roligt med allt det här är att Lost är en utav de mest intelligenta människorna jag känner, och att han skulle kunna stå mitt i ett brinnande inferno med en brandmansyxa i ena benet och en tjock (också brinnandes) träbalk i huvudet utan att förlora sitt lugn. Och ändå kommer han raglandes glad i hågen framåt morgontimmarna och kan inte skriva ett ord rätt om hans liv så hängde på det... Hurra! Mer sånt!
17.35: Hittade en rolig lista idag, som gick ut på att man skulle märka ut vilka filmer man hade sett av 200 stycken. Tyvärr var de flesta av dem riktigt usla, typ American Pie 3 (tur att jag befinner mig på tryggt avstånd från Pjoller), så jag såg det som mitt kall att göra en liknande baserad på Imdb:s topp 250-lista. "x" är dem jag har sett, "o" sådana jag har hemma men inte fått tummen ur att titta på än, och "-" är, av en eller annan anledning, halvsedda. Stjäl den för tusan hakars bullar! Jag är ignorant och slarvig och kommer bara tro att jag har tappat bort den ändå så. Here we go!
[x] The Godfather
[o] The Shawshank Redemption
[-] The Godfather Part II
[x] The Lord of the Rings: The Return of the King
[x] Casablanca
[x] Schindler's List
[ ] Buono, il brutto, il cattivo, Il
[ ] Shichinin no samurai
[o] Pulp Fiction
[-] Star Wars: Episode V - The Empire Strikes Back
[x] Star Wars
[x] One Flew Over the Cuckoo's Nest
[x] Rear Window
[x] The Fellowship of the Ring
[ ] 12 Angry Men
[x] Raiders of the Lost Ark
[x] The Usual Suspects
[x] Cidade de Deus
[o] Dr. Strangelove or: How I learned to Stop Worrying and Love the Bomb
[x] The Lord of the Rings: The Two Towers
[x] Citizen Kane
[x] Psycho
[ ] Goodfellas
[ ] C'era una volta il West
[x] North by Northwest
[-] Memento
[x] The Silence of the Lambs
[ ] Lawrence of Arabia
[x] Fabuleux destin d'Amélie Poulain, Le
[o] Sunset Blvd.
[x] It's a Wonderful Life
[x] Fight Club
[x] American Beauty
[x] The Matrix
[x] Vertigo
[-] Taxi Driver
[ ] Apocalypse Now
[x] Eternal Sunshine of the Spotless Mind
[ ] Paths of Glory
[x] Se7en
[ ] To Kill a Mockingbird
[ ] Untergang, Der
[x] Léon
[x] Chinatown
[o] American History X
[ ] The Third Man
[o] The Pianist
[x] Sen to Chihiro no kamikakushi
[x] Monty Python and the Holy Grail
[o] The Treasure of the Sierra Madre
[ ] Boot, Das
[ ] The Bridge on the River Kwai
[ ] Hotel Rwanda
[ ] M
[x] The Maltese Falcon
[-] LA. Confidential
[o] Requiem for a Dream
[x] Alien
[o] A Clockwork Orange
[ ] Metropolis
[ ] Rashômon
[o] Double Indemnity
[-] Reservoir Dogs
[x] The Shining
[ ] Saving Private Ryan
[ ] Sin City
[x] Singin' in the Rain
[ ] The Manchurian Candidate
[ ] Modern Times
[o] Raging Bull
[ ] Aliens
[ ] Rebecca
[x] Some Like It Hot
[ ] The Great Escape
[ ] Million Dollar Baby
[o] All About Eve
[x] Touch of Evil
[x] Vite è bella, La
[-] 2001: A Space Odyssey
[ ] Amadeus
[x] The Sting
[x] Jaws
[-] Strangers on a Train
[ ] Batman Begins
[ ] On the Waterfront
[x] Forrest Gump
[x] Sjunde inseglet, Det
[o] Mr. Smith Goes to Washington
[x] Terminator 2: Judgment Day
[-] The Incredibles
[x] Wizard of Oz
[o] Nuovo cinema Paradiso
[ ] Kill Bill: Vol 1
[-] Braveheart
[x] The Apartment
[x] Blade Runner
[ ] City Lights
[ ] The Elephant Man
[ ] High Noon
[ ] Full Metal Jacket
[x] Notorious
[x] The Big Sleep
[o] Donnie Darko
[ ] Ran
[ ] Crash
[x] Fargo
[x] Finding Nemo
[x] The Great Dictator
[ ] Salaire de la peur, Le
[-] Star Wars: Episode VI - Return of the Jedi
[x] Once Upon a Time in America
[ ] Cool Hand Luke
[ ] Mononoke-hime
[x] The Sixth Sense
[ ] Oldboy
[ ] Kill Bill: Vol. 2
[-] Annie Hall
[-] Unforgiven
[ ] Ben-Hur
[x] Indinana Jones and the Last Crusade
[ ] Wo hu cang long
[ ] Yojimbo
[ ] Notti di Cabiria, Le
[x] Back to the Future
[ ] The Killing
[x] The Princess Bride
[x] Life of Brian
[x] The Green Mile
[ ] V for Vendetta
[x] The Deer Hunter
[x] It Happened One Night
[x] The Graduate
[x] Butch Cassidy and the Sundance Kid
[ ] Platoon
[ ] Per qualce dollaro in più
[x] Ladri di biciclette
[ ] Kind Hearts and Coronets
[x] The African Queen
[ ] Diaboliques, Les
[x] Gladiator
[ ] The Adventures of Robin Hood
[ ] Battaglia di Algeri, La
[x] Amores Perros
[x] Toy Story 2
[o] Shadow of a Doubt
[ ] Brief Encounter
[ ] Gandhi
[-] Lola rennt
[o] The Night of the Hunter
[ ] The General
[ ] Smultronstället
[x] Duck Soup
[ ] The Conversation
[x] Harvey
[ ] 8½
[x] Stand by Me
[ ] Nosferatu, eine Symphonie des Grauens
[-] Cabinet des Dr. Caligari., Das
[ ] Patton
[-] Die Hard
[ ] Glory
[x] Dog Day Afternoon
[ ] The Day the Earth Stood Still
[ ] Belle et la bête, La
[ ] Ying xiong
[ ] Spartacus
[x] Gone with the Wind
[x] Wallce and Gromit in The Curse of the Were-Rabbit
[x] Finding Neverland
[x] The Philadelphia Story
[ ] Cinderella Man
[ ] Before Sunset
[ ] The Gold Rush
[x] A Christmas Story
[ ] The Grapes of Wrath
[x] Toy Story
[x] Groundhog Day
[ ] Trainspotting
[o] Mystic River
[x] Magnolia
[ ] Tengoku to jigoku
[ ] The Best Years of Our Lives
[ ] Out of the Past
[x] Shrek
[o] Walk the Line
[x] The Lady Vanishes
[x] Big Fish
[x] The Exorcist
[x] King Kong
[ ] Idi i smotri
[ ] The Hustler
[ ] The Wild Bunch
[o] The Big Lebowski
[ ] Du rififi chez les hommes
[ ] Twelve Monkeys
[ ] Judgment at Nuremberg
[x] Quatre cents coups, Les
[ ] Little Miss Sunshine
[o] Ed Wood
[x] Heat
[ ] Kumonosu jô
[ ] Bride of Frankenstein
[ ] Sleuth
[o] In the Heat of the Night
[ ] Stalag 17
[x] The Terminator
[o] Anatomy of a Murder
[x] Snatch
[ ] Hable con ella
[ ] Hotaru no haka
[ ] Witness for the Prosecution
[x] Young Frankenstein
[ ] The Straight Story
[o] Manhattan
[ ] Umberto D.
[ ] Sling Blade
[ ] Himmel über Berlin, Der
[ ] The Lost Weekend
[ ] Sweet Smell of Success
[-] Bonnie and Clyde
[x] Arsenic and Old Lace
[ ] The thing
[x] Monsters Inc
[ ] Inherit the Wind
[ ] Roman Holiday
[ ] All Quiet on the Western Front
[ ] Ikiru
[-] Lock, Stock and Two Smoking Barrels
[ ] Rosemary's Baby
[x] Frankenstein
[ ] Sherlock Jr.
[ ] Haine, La
[ ] The Man Who Shot Liberty Valance
[x] Bringing Up Baby
[ ] Central do Brasil
[ ] Scarface
[ ] The Searchers
[o] No Man's Land
[ ] A Man for All Seasons
[ ] Brazil
[ ] Doctor Zhivago
[x] Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl
[ ] Festen
[ ] Harold and Maude
[ ] A Streetcar Named Desire
[ ] Ángel exterminador, El
[ ] Planet of the Apes
[ ] The Man Who Would Be King
[x] His Girl Friday
[x] All the President's Men
Totalt: 93/250
Oupsie-daisy. Hah! Måste vara tidernas sämsta filmestet! Måste försöka bryta mitt nuvarande mönster att se brittiska romantiska komedier tio gånger i rad, och istället hinna med åtminstone hälften av listan innan året är slut! Mm, det blir sannolikt och bra.
23.33: Idag dök jag och Snorre ner i fyndlådan på Maxi och simmade omkring som om vi vore Joakim von Anka i pengabingen. Är en hälsofara när jag släpps lös i tiokronorslandet, och hittade på en massa ursäkter för att köpa skräp av sällan skådad rang...
"Men Snorre, den här - i övrigt helt onödiga och rätt fula - boken 'Landscape's framsida påminner ju om Norrland! Skog... och- och- berg... och sånt."
"Men Snorre, de här pennorna är jättebra! Jag måste köpa tjugo stycken när de äntligen är till salu igen!" (Fastän det inte spelar någon roll hur många pennor jag köper, utan regeln är snarare att alla måste vara borttappade inom en vecka, vare sig om de ursprungligen var två eller tjugo stycken.)
"Men Snorre, det spelar ingen roll att det bara är klister som håller ihop det här fotoalbumet, att det är bajsbrunt (någonstans i Skåne sätter sig Calle upp raklång och sniffar ivrigt och misstänksamt i luften) och att nallebjörnar pryder framsidan... Vad sa du? Nej jag bryr mig inte heller om den Paint-aktiga texten i regnbågens alla färger där det, oerhört smaklöst, står Photoalbum! Både på framsidan och över hela ryggen. Eller att det är stora fingeravtryck i limmet på toppen. *KATTFRÄS!*"
"Men Snorre, jag vet att jag aldrig mer tänker så mycket som snegla åt ett ritblock, och att jag har hundra sådana här färgpennor hemma, men de kostar ju bara en tia..." etc.
Bruce har förresten lirat både Fire, Bobby Jean och The River de senaste konserterna. Om ni är tysta och lyssnar riktigt, riktigt noga, så borde ni höra ett svagt raspande ljud fjärran härifrån. Men frukta ej, det är i sådana fall bara Bombshell som gnisslar tänder för brinnande livet. Och på tal om Bruce, så:
let's change the mood from glad to sadness,blixt säger:
alltså
let's change the mood from glad to sadness,blixt säger:
du ska vara glad
let's change the mood from glad to sadness,blixt säger:
för jag väntar som fan på
let's change the mood from glad to sadness,blixt säger:
tills vi träffas
let's change the mood from glad to sadness,blixt säger:
:)
let's change the mood from glad to sadness,blixt har precis skickat dig en vibb!
let's change the mood from glad to sadness,blixt verkar vara offline.
Hurra! Det där gjorde mig glad på många sätt och vis; inte enbart för att jag äntligen lyckats hitta någon som tycks hänge sig lika passionerat åt att misshandla det svenska språket som jag! Nu är det väl Wankers tur att vrida sig plågat i sömnen när hans undermedvetna tar in denna missgärning... About time, so... thank you!
Vet inte vad jag gör här i Helsingborg dock, när jag egentligen borde sitta iförd vit kostym och bakåtslickat hår på en bar i en stad i Marocko under andra världskriget och bittert säga "Of all the gin joints in all the towns in all the world...". Fast med ändringen att jag muttrar "av alla timmar jag sitter fastnaglad framför MSN, varje dag, i alla år, så ska han skriva det där just när jag är ute i köket och hämtar juice" eller dyl.
01.37: Oh lord. Är omringad av fyra tomma juiceförpackningar. En tallrik i princip full av mat (fisk). Jag känner plötsligt ett kall att bli mattelärare på lågstadiet. Kommer bära vidare Åges staffettpinne och ta med saker som representerar alla mina små dumma egenheter och påhitt. Tomma juicepaket vs full tallrik. "Lägg nu ihop ett och ett, barn". Tom godispåse vs torr tandborse vs påklädda snarkningar. "Lägg nu ihop ett och ett, barn" (be gärna era föräldrar sponsra med en summa, i och med deprimerande tandvårdspolitik).
Kommer inte på nåt mer. Skulle nog vara en rätt opassande mattelärare vid närmare eftertanke, med allt barnaförakt och sådär. Och barnen skulle förmodligen bara ropa "kiss my ass" efter mig ändå så.
Wuuuoooh. Kinky. Har nog blivit välsignad med den största blåsan som någon någonsin haft på handleden. Nu ska jag gå på jakt efter en hockeyklubba. Fast jag ska nog ha den till att åka skridskor. Tror jag.
21.14: Trots att Maxis besökare inte bara hade köpt hela lagret av kanelbullar för tio timmar sedan utan dessutom tycktes ha slickat upp de återstående smulorna, så var det en egendomligt upplyftande händelse. Det finns fler som mig därute! Sedan accepterade andra kanske nederlaget, och sprang inte och köpte tre munkar istället för att fira för syns skull men i själva verket bara falla för frestelsen, ja det får stå för dem.
Och det ska på en gång sägas att tåg som saknar James Bond med sängkammarblick och höjda ögonbryn faktiskt är rätt överskattade. Jag måste börja ta med mig nåt att läsa när jag åker, och inte bara försöka snegla mot medpassagerarnas tidningar. Alltid, alltid mer intressanta än ens egna. Blir åksjuk av sudokun, och hinner aldrig lösa klart den svåraste. Mp3n är på shuffle men spelar ändå bara upp samma slinga med låtar, till och med när man försöker bryta sig ur systemet. För övrigt är bara själva grejen att man egentligen behöver Indiana Jones eller dyl för att guida en till shuffle-funktionen mkt irriterande. Mmm, Indiana Jones.
Har framkallat lite digitala bilder nu i dagarna förresten. Herregud. Begåva mig med lite framförhållning. Jag begär inte mycket, bara det blir slut på min vision om att jag ska hinna göra mina saker under en tiondel av den egentliga tiden. Om inte för min egen, för min omgivnings skull eller min framtids skull, så åtminstone för min sinnesbehållning. Satt lugnt och påbörjade min femte timme av Sims2-spelande eller dyligt, till dess att det bara återstod en halvtimme av erbjudandet. Då slog det mig att det började bli dags att välja ut vilka bilder jag skulle framkalla. Tjugo minuter i började jag ladda upp första lasset på Fotolabo, och bad Colagömma att skicka över några fler. Kvart i nåddes jag av skräckbeskedet att det återstod 50 minuter av uppladdningen. Nej, nej och nej. Höll ut in i det sista, och fyrade iväg den mkt halvfärdiga beställningen två minuter i. Har nu fått typ trettio suddiga Robbie Williams-bilder, två skarpa, och tre på vänner. Yes. Ska bara hämta en stol nu och lägga räkningen överst i högen av andra, obetalda räkningar, och sedan är jag fit for fight.
20.37: Nä, nu ska jag gå och fira det som återstår av kanelbullens dag. Kommer nog lösa mina nuvarande skärpproblem har jag en känsla av...
18.56: Hopplöst. Jag är hopplös. Läget är hopplöst. Allt är hopplöst.
22.42: Okej. Såg mig nyss i spegeln och kan konstatera att det inte längre är något alternativ att låta bli att duscha. Funderar för övrigt på att skjuta upp läxan lite längre till och göra en ny layout; har välsignats med en alldeles lysande idé, som av en händelse också råkar vara en del av mitt frälsningskorståg. Myes. You'll see.
22.31: Hmm, sitter och tittar på min reflektion i fönstret. Ser rätt solbränd och grann ut faktiskt. Skrattretande, jag vet. Men man kanske skulle ta och låta bli att duscha ändå...? I alla fall medan smutsen nöjer sig med att vara brun och inte svart?
22.17: Jag har kommit på vad min bristande studiedisciplin beror på. Jag måste undermedvetet ha haft det på känn hela veckan att det skulle gå åt fanders med CSN, och vad är det för mening att plugga om man ändå måste hoppa av kursen? Vid det här laget är det nog lika bra att dra ur telefonjacket också, så att jag slipper gnälliga samtal från mamma och pappa... Sa jag gnälliga samtal från mamma och pappa? Jag menade förstås fler olyckliga telefonräkningsincidenter!
Ska för övrigt skriva samman det om hemsidorna ikväll (åtminstone försöka, innan jag ger amerikanska Office en chans), läsa tegelstenen på tåget imorrn, lösa ut digital kamera alternativt gråta över dålig framförhållning iom slut på kameror, sitta kvar efter föreläsningen och göra klart eländiga Macromedia Director-projketet (vansinneee), skriva ihop sammanfattningen och sedan vara fräsch och affärsmässig med inre stil på lektionen. Ja just det ja, och komma på ett ämne till miniprojektet på tåget hem.
21.28: Är olycklig. Har precis allt, allt, allt skolarbete kvar att göra, med den enda skillnaden att jag åtminstone skickat iväg förra veckans läxa till omöjlig mail typ dataansvarig med kryptisk fetisch. Har inte åkt skridskor, inte duschat (man skulle kunna tro att jag inte behövde det i och med att träningen uteblev, men så är inte fallet), inte låtit bli min glass... Har däremot tvättat, men gjorde det så uppgivet att jag apatiskt tvättade kläder som inte fick tvättas med andra kläder som inte fick tvättas med favoritplagg. Förvånansvärt nog gick det bra ändå, typ en massa negativa tal som bildar ett positivt. Å andra sidan fick jag reda på att min kära Ebay-jacka bara kan kemtvättas, vilket kanske förklarar varför den luktar tjugo år gammal parfym.
De som jobbar som informatörer på CSN är förresten sjukt oinformativa, provocerande eller bara rent dumma. Jag har i tre mail försökt beskriva mina problem, men bara fått tillbaka helt neutrala svar som inte alls svarar på min fråga utan bara skickar mig tillbaka till ruta ett.
"Jag har idag skickat dig en ansökan om studiemedel"
- Nej, nej, nej! Jag har redan sådana förbannade papper, och de tjänar ingenting till om ni inte vill kännas vid kurserna!!!
"Nu är det dags för dig att ansöka om studiemedel. Det gör du i Mina sidor på csn.se. Du loggar in med din e-legitimation"
- Men NEEEJ! Att jag försökte det från första början bara för att finna att mina kurser inte verkar gälla var ju problemet från början, som jag försökte förklara i ett utförligt brev som ni säkert struntade blankt i att faktiskt läsa, bara för att kunna kasta er över standardsvaren.
Och efter det... bara autosvar. Detta tände förstås en krigseld i Snorres skånska hjärta, och han dånade auktorativt "Ge mig telefonnumret!"
Kunde inte göra annat än att lyda, men strax sträckte Snorre lite snopet tillbaka telefonen till mig och förklarade att det var 50 stycken före honom i kön. Jag var flera hästlängder före i snopenhetsracet, och tittade än på telefonen, än på karleländet. Slog mig tillsist surmulet ner med telefonen, och kunde konstatera att tre samtal hade hunnit avklarats under vår korta men intensiva dispyt. I ren trots la jag förstås av mig telefonen med ett dyrt och heligt löfte om att kolla till den var tredje minut. Ett företagande som jag för övrigt kom ihåg i uppskattningsvis fyra minuter... Fyrtiofem minuter senare, då misstaget uppdagades, hade jag bara gett Snorre svåra aggressionsproblem, och hans far en saftig räkning... som kommer att bli svår att betala igen nu när jag saknar studiemedel. The circle of life.
14.24: Åååh!!! Jag kräver att få veta varför mina kurser envisas med att ha läxinlämning på tisdagar, och därmed tvinga oss till att göra allt jobb på måndagar. Som alla vet är måndagar djävulens uppfinning #2, direkt efter ormen i trädet. På måndagar vill man bara ligga med huvudet i toaletten som vanliga människor, som Bridget och Wanker skulle ha uttryckt det. På måndagar vill man i den mån det är möjligt undvika speglar och varelser med utvecklat luktsinne. Man vill ströva omkring mellan kylskåpet och sovrummet lika avslagen som Nigel och muttra ohörbara saker medan katter cirkulerar kring fötterna.
Man vill inte, inte, inte läsa engelsk doktorand-text om fotografi typ tegelsten, för att sedan sammanfatta den i tre meningar. Och man vill inte komma på en idé till ett miniprojekt, som bara är steg ett i en lång, förbannad trappa av onödigt bjäfs typ planering, loggbok, tidsschema etc, när man i själva verket bara kommer ljuga ihop en massa smörja natten innan inlämningen och be done with it. That's free, thank you *rättar till slipsen*.
Sista uppgiften verkar i och för sig kul; vi ska leta rätt på fem snygga och fem fula hemsidor och analysera dem. Hur skrida till verket? Jo, naturligtvis genom Lunarstorm. Det enda medierna uppmärksammar när det kommer till Lunar är när någon dum tioåring låter sig förföras av en femtioårig pedofil, när sidan i sjäva verket lurar på en mkt större guldgruva än så... Jag talar om alla dessa underbara, sjukt missanpassade 50+ fruntimmer som jag och Halp hade mkt roligt åt imorse. Det tycks finnas en osynlig regelbok för de som vill bli medlem på Lunarstorm efter de femtio fyllda, nämligen...:
1. Man måste ha mellan fem och sju barn.
2. Man måste ha bilder på alla dessa barn på sin presentation.
3. Då alla dessa barn själva spred vidare sina gener när de var typ femton, så måste alla barnbarnen också upp på presentationen.
4. På grund av allt detta ihärdiga barnafödande - plopp, plopp, plopp, plopp, plopp, plopp, plopp - så måste man antingen förtidspensioneras eller ha ett meningslöst och lågavlönat jobb i 30 års tid.
5. De dikter om olycklig kärlek och vänskap som alla fjortonåringar använder sig av, är fortfarande helt aktuella även när man är mamma och morförälder.
6. Det är fullt socialt acceptabelt, och på gränsen till önskvärt, att kalla sig för saker som Vargtazz och Ior_woman.
7. Man måste aktivt kämpa för att återinföra MIDI-låtar och stjärnor i bakgrunden på sin sida.
8. Man får inte under några omständighet använda sig av en bild på sig själv ifrån ett midsommar- eller julfirande eller dyl vanligt fototillfälle, utan det enda som godtas är polisens kort från den senaste arresteringen. Obs! Bara rattfylla, knarkmissbruk och mord plus styckning av före detta man är giltiga brott, annars finns risken att man nästan ser mänsklig ut.
Föreställ er då att alla dessa fruntimmer dessutom har egna hemsidor som de med all sannolikhet suttit och designat själva, och ni förstår direkt varför min uppgift plötsligt blir ack så mycket lättare och roligare! Tack för att ni finns!
21.19: Oo, råkade ut för en mkt förnedrande händelse idag när jag cyklade hem från ishallen. Var som vanligt sådär hälsosamt rödblommig om kinderna inte helt olik typ bastant samebarn i reklam, och bara lite åt "svettig siren"-hållet. Precis innan jag svängde in på cykelbanan till lägenheten, så körde jag nästan på två morbida Hells Angels-medlemmar i form av två sjuåringar på varsin cykel.
Svor under andan och cyklade vidare, men en obehaglig tystnad hade plötsligt lagt sig över parken. Tittade i ögonvrån och såg den ena ungen på ett tiotal meters avstånd, men den andra syntes inte till. När jag nästan var framme så hörde jag plötsligt hur den första pojken ropade "Vad håller du på med?!"
Vände mig om, och då dök den andre upp precis bakom mig, pinnade förbi och ropade följande bakom axeln; "kiss my ass!". Jag genomgick den förvånansvärt lilla förvandlingen till Kalle Anka i djungeln på julafton, och tog ett par gedigna tramptag för att komma ifatt. "Vad sa du?" frågade jag med en väsning som hade rört Pappa Clint till stolta tårar, och lät mitt leende inspireras av en dömd yxmassmördares.
Den stackars gossen såg livrädd, och gråtfärdig och inte ett dugg illvillig ut. Jag gjorde en snabb kalkulering i mitt huvud och kom fram till ett par saker:
* Jag var stor och galen och knallröd i ansiktet, och hade jag haft en bil och inte käkat upp allt godis själv hade jag nog försökt locka in honom i en bil vid det här laget.
* Jag hade redan kört förbi min avfart under min jakt, så även om skadan på stoltheten redan var skedd så skulle den förvärras av att fortsätta följa efter honom.
* Jag kunde inte riktigt ge honom en utskällning eftersom han verkade skakad in i benmärgen, med ögon som katten i Shrek 2, och...
* ...en svidande insikt sparkade in dörren i hjärnbalken, ropade "freeze!" till alla andra tankar, och förklarade - efter att den hade läst upp mina rättigheter - att det fanns en möjlighet att kommentaren var menad åt den hunsade vännen.
Madrassväggsleendet sjönk ihop och förvandlades till ett ursäktande sådant, och med en grace hämtad från Luxors vitmöbler eller dyl, så försökte jag vända om cykeln på den smala vägen. Precis när jag äntligen lyckats med mitt företagande, så skyndade han bort, vände sig om, och ropade "kiss my ass!" med ett stort förbannat flin över hela ansiktet. Och som om förnedringen inte slutade vid att bli grundlurad av en sjuårig pojkspoling, så ropade hans kompis strax efter honom: "Var det en kille eller tjej?"
Hmpf.
20.51: Ja. Jag vet att det finns sådana fenomen som världsmästerskapen i fotboll och olympiska spelen i friidrott och whatnot. Jag vet, eftersom Pappa Clint i 19 års tid obarmhärtigt fräst "Stick härifrån!", mitt inne i högtidliga tv-ögonblick. Som om Sverige verkligen skulle vinna fotbolls-VM, eller Carolina Clüft göra annat än vinna...
Nåja, det jag i själva verket ville veta var när ett liknande mästerskap kommer anordnas med syftet att kora världens bästa människa? Efter den här veckan i hårdträning tror jag nämligen att jag skulle ha en relativt stor chans för att berättiga att sy upp en specialgjord svensk flagga modell XL att vira in mig i.
Jag har åkt skridskor två gånger sedan i torsdags, inte ens så mycket som sneglat åt godis på tio dagar (who am I kidding? Snorre har fått Ebaya hem en Hannibal Lectre-bur med munskydd att sätta mig i under varje Maxi-besök), ocheh... Ja, just det ja, spelat ihop 100 dollar på pokerkontot idag. Nu är det iofs så att det är den sortens pengar som Herminator snyter sig med eller dyl, men med tanke på att jag fortfarande inte har styrt upp studiebidraget (och Bombshells axel inte syns till på MSN för att samla ihop snorblandad gråt längre) så är jag ändå rätt nöjd.