Psst! Kommer du från Google eller någon annan sökmotor; klicka här!
En gång för länge, länge, lääängesedan berikades Herr och Fru K:s liv med en massa (nödvändiga, skulle det visa sig) lyckönskningar, presenter, och en 3000-nånting grams klump. 20 år och tiotusentals gram senare väljer ovanstående klump att sprida sin egna "avkomma" vidare, i form utav detta plejz in cyberspejz.
Psst! Kommer du från Google eller någon annan sökmotor; klicka här!
23.57:
Peter Plan säger:
Mrs Spooky säger:
:D
Mrs Spooky säger:
faktiskt!
Mrs Spooky säger:
congrats!
Mrs Spooky säger:
fred i 24 timmar?
Peter Plan säger:
tack darl!
Mrs Spooky fräser:
"darl"?!
Peter Plan säger:
haha, kriget började redan där :D
Mrs Spooky säger:
:D
Peter Plan säger: (19:20:22)
ca 3 sekunders fred
Mrs Spooky säger: (19:20:22)
3 sekunders frid
(Jag skickar ett mms där jag krossar huvudet på hans msn-bild mellan tummen och pekfingret):
Peter Plan säger:
HAHA....fan vad fet tumme du har.
(Blåser indignerat upp mig som en höna och skickar ett nytt mms där jag ger honom fingret.):
Peter Plan säger:
HAHAHAHA....fan vad böjt finger! är du helt missbildad kvinna?!
22.39:
Bombshell säger:
ibland önskar jag att man kunde göra nått lite ingrepp då dom petar på nån punkt i hjärnan som gör att man totalt tappar allt sug efter godsaker... sure man kan fortfarande äta det ibland och tycka det är gott, men aldrig så man får det där våldsamma suget
Chubby little loser säger:
ja inte är det första gången man drömmer om att dr mcdreamy ska work his magic fingers on - öh - one.
Bombshell säger:
och när vi ändå håller på kan vi ju låta mr plastic fantastic dr mcsteamy work his magic fingers too
21.33:
Haha.
Jag: Åhhh, jag har typ drömt mardrömmar om jobbet varje dag den här veckan!
Lirre Kay: Men vad tror du jag gjorde inatt! Vaknade kanske tio gånger och paniksvettades. Alltså, jag kommer typ inte kunna jobba med det här, det är för mycket för mina stackars nerver!!!
Jag: Men eller huuuuur! Inte jag heller!!! I natt drömde jag till exempel att [räknar dramatiskt upp ena skräckscenariot efter det andra, som alla resulterar i ond bråd död via antingen fall, halshuggning(!) eller rent och skärt borttappande]
Lirre Kay: ...
Jag: (flåsar fortfarande lite skärrat efter det ivriga och excentriska berättandet) Så... Vad brukar du drömma om då?
Lirre Kay: Att jag kommer försent.
Jag: ...
Lirre Kay: ?
Jag: Ta dig.
14.43: Haha. One of those days.
Two of us - The Beatles (skip)
Tuesday afternoon - Stonecake (skip)
I know (I know) - John Lennon (skip)
Morning glory - Oasis (skip)
But anyway - Blues Traveller (skip)
Ooh la la - Faces (skip)
This is Halloween (väntar tills borgmästaren sjunger "In this town, don't we love it now, everybody's waiting for the next surprise", sedan skip)
A well respected man - Kinks (skip)
Salt of the earth - Rolling Stones (skip)
Rave on - Bruce Springsteen (skip)
No matter what - Boyzone (sätter sig spikrak upp i stolen, lutar sig ivrigt fram i stolen för att skruva upp volymen, och börjar sedan shaka loss som Hugh Grant i Love Actually)
20.37:
Har förresten gett mig på att börja rita för hand igen, för första gången på säkert tre år. Och inte nog med det! Nej, med en sällan skådad brist på självinsikt har jag även bestämt mig för att färglägga bilden. "Vilket utmärkt tillfälle att träna på att rita fruntimmer!" tänkte jag när jag valde motivet (jo tjenare), och nu sitter jag alltså här med Professor Grodansiktet Umbridge som duellerar tungor med Min hunk, och kan inte göra ett endaste dugg åt saken.
Man kan nästan göra en prydlig checklist av alla misstag jag har gjort tusen gånger förut, och ändå insisterar på att göra om gång efter gång...
Inbilla dig själv att du kan rita fruntimmer - check
Tro riktigt mkt på att du faktiskt kan hantera färger - check
Ge blanka tusan i att skissa färdigt bilden innan du börjar färglägga - check
Färglägg med pennor du hittade i Maxis fyndkorg för typ 10 öre styck och repa på så vis sönder hela papperet utan att för den sakens skull faktiskt sprida någon färg över bilden - check
Tänk tanken "jamen bara för att det ser konstigt ut nu behöver det inte betyda att det fortfarande gör det när jag har målat med pennor som inte går att sudda". Många gånger. - check
"Jag ska bara..." - check
Ja, och så vidare, och så vidare. På rak arm föredrar jag fortfarande digitala bilder, framförallt tack vare att "ctrl+z" förebygger en hatisk relation mellan visionen i ditt huvud och de klumpiga, odugliga fingrarna som sattes på uppgiften. Nåja, I'll keep you posted. Nu ska jag däremot hedra alla mina år som fotbollsspelare och faktiskt se Champions league-finalen. Eller i alla fall visa upp mig en runda i tv-rummet för syns skull.
18.34: Ja herregud. Den som skapade väskhandtagen - de förbannade, smärtsamma, blåsvänliga väskhandtagen - vill intemöta mig i en mörk gränd efter den här resan vill jag lova.
Och nu i efterhand har det visat sig att det trots allt inte var en vidare briljant idé att sätta sig och blogga tio minuter innan planerad avfärd. 13.22 skulle vi lämna lägenheten var det tänkt, för att sedan i lugn och ro hasa all packning nerför trappen, ut genom portarna, genom parken, över byggnadsplatsen, över den lilla vägen, genom en gräsmatta och slutligen över den stora vägen, innan bussen gick vid 13.36. Klockan 13.33 stod jag i dörröppningen med gråten i halsen och vrålade åt Snorre att skynda på som tusan för nu brann det minsann i knutarna!!!
13.33.30 sprang vi hals över huvud genom parken... jag för en gångs skull obrydd om den ryggsäck jag bar på (och det medföljande nådaskottet för min värdighet) och med tre citronläskflaskor i ena handen samt en jacka uppstoppad under den andra, medan Snorre pinnade på med bagen ständigt svängandes och slängandes mot sitt onda ben.
Under ett par hundra meter kunde jag leva på adrenalinkicken, men när vi började närma oss byggnadsplatsen brann det av smärta i bröstet, benen kändes som två tunga och omedgörliga timmarstockar under mig och armarna darrade våldsamt av mjölksyran. Kläderna klibbade mot kroppen och det skulle inte förvåna mig det minsta om jag både grät och snorade en skvätt i min totala olycka. Men vi klarade det. Såklart. Jag har alltid sagt att jag ska lära mig att ta ansvar så snart jag inte längre lyckas slingra mig ur alla knepiga situationer, och den dagen har uppenbarligen inte kommit ännu.
13.10:
Hurra! Beställde precis hem den fjärde Don Rosa Hall of fame-boken! Gud välsigne mina (helt obefogat) höga tankar om nästkommande lön, Gud välsigne fakturabeställningar, och Gud välsigne mitt expensionsvänliga samvete.
Nä nu måste jag gå till bussen om tolv minuter, så det kaaanske börjar bli dags att ta itu med packningen och avsluta operation clear out.
21.57: Hurra! Har (mer eller mindre, ahem) övertalat Nigel till att spela in sitt vismästerverk "En ond man", baserad på Hasse Alfredssons minnesvärda karaktär i Den enfaldige mördaren. Allt som krävdes var en uppoffring av min värdighet, lite smicker, en och en halv liter citronläsk samt ett uppletande av originaltexten som inte har setts till sedan hösten 2003... Bit av tårta, med andra ord!
Han hänger med nazister, sätter på din enda syster,
och man kallar honom ond...
En fabrikör som många stör, som tar en sup när andra dör,
baserad på ett haaaat, hat hat hat hat hat.
Och herreguuud vilken kris det råder i Annadjurets huvud just nu. Rutinkollade precis mitt kontoutdrag och möttes av den mkt bistra synen "minus 69 kronor". Vilket gör det oändligt problematiskt för mig att köpa mina tio obligatoriska citronyoghurts i Göteborg imorrn.
Nä, nu ska jag och Snorre ta och titta lite på Arkiv X. Ja, ni hörde rätt, Snorredjuret har äntligen kapitulerat. Innan jag kom ner förbjöds jag att överhuvudtaget ta med mig mina boxar, och när jag väl satt och tittade i min ensamhet vek han sig dubbelt av skratt innan knäna tillslut rämnade under honom så att han föll till golvet... sedan började han komma med sina syrliga kommentarer (som jag trodde Skål hade ensamrätt på), därefter följde de uppriktigt menade frågorna, och igår kom den förlösande kommentaren...:
"Kan du pausa medan jag går ut och röker?"
Hurra!
13.43: Operation Helsingborg clear out has begun. I stora drag går den ut på att jag osedd ska smuggla ut alla gamla glas som jag har gömt under sängen till diskmaskinen.
Och ja, jag har fått en gammal gubbe på halsen. Efter kanske tio minuters fotbollsspelande igår hade Snorre sträckt sig tre gånger om, och spenderade resten av kvällen liggandes i sängen med en ynklig röst som bara ökade i styrka när han beordrade mig att hämta saker åt honom.
Pff, as if!!!: Ja, herregud, lika bra att sjunka till den absoluta botten innan jag tar mig i kragen och påbörjar det nyttiga livet. Har nog - utan att överdriva - gått upp 50 kilo under de här tio dagarna. Mina fingrar känns som överstoppade korvar och den översta byxknappen vibrerar oroväckande, typ...:
Det enda positiva är väl att jag inte behöver oroa mig för att kunna sova på tåget, eftersom det bara kommer att vara att vila huvudet mot dubbelhakornas mjuka bädd.
15.45: Mkt händelserik kväll igår. Den inleddes vid 20-tiden då Snorre fullt villigt (och okaraktäristiskt nog) betalade 80 kronor för att möta mig i minigolf. Hur det gick? Mummel, mummel. Minigolf är inte bra för mina nerver och den genetiskt betingade retligheten, let's leave it at that. Sedan gick vi till Gyllene Prag för en tjeckisk öl respektive apelsinjuice, och mitt minigolfsresultat-relaterade humör ljusnade avsevärt när jag hörde vad våra tre hunkiga bordsgrannar pratade om. Först diskuterade de skillnaden mellan amerikanska och engelska The Office, innan de började nynna på Freelove Freeway och till och med skrålade "she's deeeeeead" följt av ett "SHE'S NOT DEAD!"-kattfräs. Hurra!
Ville impulsivt vräka av mig tjocktröjan och stolt visa upp min nya t-shirt med orden "Chilled out entertainer" tryckta under Davids självgoda skepnad... Men med tanke på att det var rätt kallt och blåsigt ute, att de knappt tittat åt vårat håll trots att vi skrattat inställsamt åt alla deras skämt på bästa Bridget-manér, och att jag kände mig som en enda stor bunke med deg, så fick tröjan vara på. Därefter sökte vi oss till Bunkers, där SM i Poetry Slam pågick.
Snorre bidrog i alla fall med sitt strå till poesistacken när han högljutt började applådera mitt i en dikt, för att sedan se sig förskräckt omkring och suga in ett insiktsfullt "ssssSSSS"!!!. Killen på scenen, som spenderat de senaste minutrarna åt att räkna upp saker man skäms över, var inte sen med att lägga till "och jag skäms över att ha skivor i min samling som jag inte lyssnar på, och jag skäms för att jag laddar ner musik, för vem ska då föda artisterna och deras familjer, och jag skäms över att klappa för tidigt", och därefter låg jag i soffan och gapskrattade oartigt under de tre kommande akterna... Till dess att Agneta dök upp och inte var ett dugg fet.
Men Snorre hade insjuknat så hastigt och allvarligt i Glenn Close-sjukan att jag knappt hade tid att hetsa upp mig. Först skrev han ett sms, som hon inte svarade på. Sedan ringde han, och hon svarade inte. Därefter ringde han ännu en gång (fast bara för att jag skulle få skratta åt hennes röst på telefonsvararen), och hon svarade fortfarande inte. Sedan sökte han faktiskt upp henne på Dunkers, och letade typ igenom alla lokalerna innan han hittade henne... Varpå han faktiskt gick fram och introducerade sig själv, när han i själva verket borde ha agerat svalt isberg som jag förgäves försökte förklara för honom... Men då Agneta var så pass rund om fötterna att hon snarare föll under kategorin "askalas", så verkade hans klängiga beteende inte göra något.
I hennes ögon.
14.31: Jaha. Chris Carter klippte bort Mulder och Scullys första kyss. Efter fyra oändligt långa år av pent up passion, suktande blickar och händer vilandes lite längre ner på korsryggen än nödvändigt/anständigt så... Ingenting. Klipp, klipp, klipp. Oskyldig och mkt frigid puss på pannan istället. Nåväl. Nu var det sagt. Nu ska vi inte begrunna (eller svära och förbanna för den delen) mer över det. HUR SANSLÖST DET ÄN MÅ VARA!!!
Men i övrigt har jag good news in the morning! Jag kan knappt tro att jag faktiskt har lyckats hålla det inom mig så länge, men det var en sån pass stor nyhet att jag var tvungen att avsätta ett par dagar för att låta alltsammans sjunka in. Det är nämligen såhär... att...
...
...ja, alltså, att...
... ahem...
... jo...
... att det ska släppas en ny, officiell "uppföljare" till Borta med vinden i november! Skriven ur Rhetts perspektiv!! Av en karl!!! IIIIIIIIIHHH!!!!
Minsann. Minsann, minsann.
17.41: Jaha, jag släpade förresten djungelpojkens ansikte i gruset efter våran frågesportsduell igår.
Lost säger:
nu står det 2-2, först till 3?
Mrs Spooky säger:
jag skulle inte drömma om något annat!
Mrs Spooky säger:
piioof, piooof!!!
Lost säger:
fuckfuckfuck
Mrs Spooky säger:
jaha
Mrs Spooky säger:
då kräver jag ett handikapp inför pes-matchen på 3-0
Lost säger:
hmm
Lost säger:
12-3 är väl kanske ganska respektabelt ändå, så visst
Mrs Spooky säger:
hmm
Mrs Spooky säger:
en liten blogg på det här kanske ja...
Mrs Spooky säger:
jag har ju suttit och bidat min tid sedan kuberna ser du!
Lost säger:
neeejjjeee
Mrs Spooky säger:
du har ingen förnedrande bild till?
Lost säger:
men sluta
Lost säger:
blogga om det här och jag kommer spöa dig med 1000-0
Lost säger:
och fixa upp bildbevis på alla reklampelare i hela världen!!
Mrs Spooky säger:
du ska bergis bara slicka dina sår efter idag
Lost säger:
ja, men kan jag kanske få göra det då!!?
Mrs Spooky säger:
bitter, du är bitter!
Lost säger:
såklart!
Lost säger:
jag skulle ju krossa dig var det tänkt
Lost säger:
men det gick ju sådär halvbra med det
Mrs Spooky säger:
du häller bara vatten på min bloggkvarn
Lost säger:
men åh, jag ska kasta stora stenar på din bloggkvarn!!
Lost säger:
och då menar jag jättejättestora stenar!!
Mrs Spooky säger:
vad ska du göra härnäst? sätta händerna i sidan och stampa otåligt med foten i backen?
Mrs Spooky säger:
jag darrar vilket som!!!
Lost säger:
men kanske så ska jag stampa med båda fötterna, så det så!!
Mrs Spooky säger:
då måste du lägga dig på golvet och bulta först!
Lost säger:
men kanske så har jag redan gjort det!!
Mrs Spooky säger:
aah, jag behöver inte ens anstränga mig för att skriva nåt
Lost säger:
men kanske så borde du anstränga dig med att öva på att inte börja storgråta, slita allt hår från huvudet och sedan hoppa från ballkongen när du aldrig får låna bollen och släpper in 12 mål!!
Lost säger:
mot kejsarn och kungen spelar det ingen roll vad du har!!
Mrs Spooky säger:
med dig bakom handkontrollen så behöver knappt min andra hand närvara, nä
Lost säger:
men shit, jag vinner över dig med ögonen förbundna, armar och ben avkapade liggandes under en sten i skogen!!
Mrs Spooky säger:
jamen medan du är borta och kapar dina armar och ben så ringer jag och ställer in duellen!
Lost säger:
oh, modigt!
Mrs Spooky säger:
det är nog inte mina handlingar som kommer att granskas under lupp av omvärlden under de omständigheterna
16.57:
Om jag skulle knåpa ihop ett soundtrack till en film så skulle jag nog inkludera...
Oh Yoko - artistnamn överflödigt. Kan inte varit mer än en man i denna värld som någonsin känt sig manad att skriva en hyllningslåt till Yoko.
Here comes my baby - Cat Stevens
Ooh la la - The Faces
A quick one while he's away - The Who
oooooch
I am waiting med Rolling Stones.
Fast vänta lite nu, det har ju gjorts till perfektion redan.
23.37: Och kära dagbok, idag tog mitt hjärta ett skutt då Tokstolle (i oförskämda ordalag förvisso, typ "Jag var nära på att säga 'You have been done to perfection!' men jag insåg hur fel det skulle vara på så många nivåer att jag blev lite rädd för mig själv") föreslog att jag skulle komma hem på stört så att vi kunde titta på mer Arkiv X. Hurra! Ingen kan motstå Mulders plutande läppar och chokladsåsögon en längre tid!
Också finner jag mig själv strövandes i konserttankar i dessa dagar. Sedan 2002 har jag sett Bruce, Paul, Paul, Bruce, Paul, Iron Maiden, Oasis, Bruce, Robbie, Robbie och Bruce, så nu tänkte jag att tiden kanske var kommen för mig att vidga mina vyer en aning. (Läs: nu har jag legat och gråtit ögonen ur mig oavbrutet sedan det blev mer eller mindre officiellt att ingen utav dessa kommer till sommaren)... Det lutar i alla fall åt The Who i juli, och Rolling Stones på Ullevi blev onekligen ännu intressantare när det blev bestämt att Van the man Morrison skulle agera förband.
MEN jag återkommer närmare i frågan när jag faktiskt har ett rött öre på banken. Eller när jag lagt beslag på de där pengarna som jag helt hänsynslöst stal mitt framför ögonen på Phil. Och sen ska jag go all Scarlett på min chef och se till att han ger mig musikledigt i sommar pga hela mössincidenten som jag egentligen inte tog illa upp över. Måste skynda mig bara, innan han faktiskt får syn på mitt långt-ifrån-ljudisolerade råttbo till hår och genast beordrar mig att sätta på mig mössan igen, eftersom det är the lesser of two evils.
21.53: Alltså karrrlarrr... Kan inte leva med dem, kan inte begrava dem på bakgården pga spaghettiarmar. Till och med Mulder - min långa, mörka, stiliga Foxy Mulder - har fallit offer för 90-talet i fjärde säsongen och gått och skaffat sig en sån där gräslig Nick Carter-mittbena. Suck.
07.13:
#90 - Tokstolle
T-o-k-s-t-o-l-l-e is my main man förresten, ända sedan han kom förbi för snart en vecka sedan och blev min utannonserade Arkiv X-kompis. Då spelar sådana petitesser som att han...:
* faktiskt hade fräckheten att antyda att den Robbie Williams-bild jag har uppsatt ovanför min säng har sett sin beskärda del av snuskigheter.
* hade mage att ogenerat omskriva mig som the shemonster på min egna skrivmaskin, utan min vetskap.
* med ett höjt, frågande ögonbryn undrade varför våra tandpetare var omlindade med en gummisnodd där de stod i sin lilla hållare på spishyllan, och jag förklarade att jag och Herminator hade använt den som måltavla när vi kastade kort för några månader sedan. När hans underläpp började vibrera av återhållet skratt slog jag upprört ut armarna och frågade "Vad?!" och han påpekade stilla att vi hade kunnat ta ut tandpetarna på en gång istället för att skrida till verket med denna avancerade, MacGyver-inspirerade anordning. Fast å andra sidan hade nog Pappa Clints aningen bryskare syn på saken snarare varit att vi skulle ha gett blanka fan i att kasta kort inomhus helt och hållet, tandpetarna desperat fastbundna i hållaren eller ej. Särskilt som mitt ihärdiga bollkastande inomhus redan har förolyckat en tavelram, en stor dos faderlig kärlek och tålamod, samt en vinylspelare vid det här laget.
* framförallt gjorde ett ärligt försök att sträcka sig efter ett förnedrande ryck i min fatty tissue...
...ingen (större) roll.
Att han dessutom är Bombshells manliga motsvarighet gör inte direkt saken sämre, down to det passionerade hårkastandet i slow motion, den utmärkta brittiska accenten, Vreeswijk-lyssnandet och den klockrena imitationen av Johan Glans ivriga "Kaka? På en torsdag?!".
06.35: Vi gick ner till parken och spelade lite fotboll tidigare ikväll, precis som vi gjorde första gången jag var nere för snart tre år sedan. För första gången sedan jag var nere för snart tre år sedan, skulle man faktiskt också kunna uttrycka det... hehe. Då försökte vi dribbla förbi varandra (först skapade Gud mannen, sedan kvinnan, och därefter tävlingsinstinkten), slog långpassningar över planen osv osv, innan jag i ett obemärkt ögonblick sprang omkull honom med en oväntad rugby-tackling i sidled. Ja, och sedan skrattade vi, och innan jag visste ordet av det skrattade vi inte alls längre, och sedan rodnade båda två, och efter det kändes det nödvändigt att undvika varandras blickar, och därefter reste vi oss besvärat upp för att borsta bort gräset utan att våga se på varandra.
Den här gången spelade dock ringrostigheten ut sin rätt och vi spenderade därmed mer tid bland buskarna - å sagda långbollars vägnar - än ute på planen. Sedan tog vi av oss tjocktröjorna och började bolla istället, ty även om midjemåtten har förändrats under de här tre åren så har tävlingsinstinkten minsann inte gjort det! 45 minuter och över 500 kickar senare låg jag på gräsmattan och flämtade i en ställning som tycktes vara resultatet av flera allvarliga benbrott, men som i själva verket bara berodde på utmattning.
Snorre stod i sin tur på alla fyra ett par meter bort och flåsade han med, och en elak tanke lyckades nästla sig förbi de utslagna väktarna i mitt huvud. Långsamt reste jag mig upp till en slags hukande Quasimodo-ställning, och vaggade haltandes bort till karleländets kurande skepnad. Väl framme föll jag pladask ihop över hans rygg, och började trött vagga fram och tillbaka i hopp om att kunna brotta omkull honom. Men mina krafter svek mig, och det slutade med att jag låg som en klubbad säl tvärsöver hans rygg, medan Snorre själv var alltför trött för att antingen välta bort mig eller havera under tyngden.
Sedan gick vi in och tog en (tre) chokladboll(ar).
04.10: Hahaha. Mulder mkt rolig hela kvällen, Snorre mkt rolig nu precis:
Snorre: Anna, kom och lägg dig nu!
Jag: Aldrig i livet, jag ska se på Grey's!
Snorre: Jo, kom igen nu! Jag ska upp tidigt imorrn, och du väckte mig ju flera gånger igår natt med ditt oväsen...
Jag: Jamen du vaknar ju för ingenting! Om så mycket som ett... ett... ett hårstrå hade singlat ner på marken hade du satt dig raklång upp i sängen och sett dig nyvaket och skräckslaget omkring!!!
Snorre: Ja det är klart att jag hade! "Å nej, inte ännu ett! Hon hade ju så få kvar redan som det var! Ha ha ha! Till och med Pappa Clint vaknar kallsvettig med en häftig inandning uppe i Umeå och ropar 'Oh dear GOD! Det var väl illa nog redan som det var!' med avsmak, ha ha ha!!!"
Cock.
19.04:
Åååååh!!! Jag har ju verkligen the attention span av en höna. Skit.
16.27: Ja, och just det ja, när jag läste orden "Best X-files banter moments" countdown igår så lättades mitt sinne oerhört och alla gamla ok och laster rasade ner från mina axlar. Vad som mer lättades? Ja, min plånbok for one thing. Säsong 5, säsong 6 och eventuellt säsong 7, come to mama.
15.32:
Hujedamig. Snorre begick det något katastrofala misstaget att försöka sig på att väcka mig redan vid 10-tiden imorse. Mina kattklor fälldes ut i en oberäknelig tystnad, jag räknade till tre välmenande puttningar på axeln, och sedan vände jag mig om med ett fräs och gav hans ansikte en ordentlig omgång. Därefter fick jag minsann sova ostört, så att det räckte till och blev över.
Lockdown Helsingborg har förresten överstigit all förväntan än så länge. Jag har uppfyllt ännu en livslång dröm och druckit Brämhults citronlemonad, funnit meningen med livet genom att ligga och kura i sängen och titta på Arkiv X i hörlurar med dundrande volym, blänga på Snorre som ligger på golvet och vrider sig i skrattkramper å sagda programs vägnar, vifta oengagerat med handen åt Snorres håll då han på fullaste allvar menar att jag "slösar" på hörlurarna genom att använda dem, och har på det stora hela bara lämnat huset en enda gång, vilket dessutom var i syftet att inhandla proviant. Mkt mkt bra jobbat.
Minor setbacks inkluderar väl det faktumet att jag inför resan desperat ryckte tag i Snorres skjortbröst och tryckte upp honom mot väggen upprepande gånger för att verkligen lägga tyngd bakom mina olyckligt valda ord... vilka var att jag inte under några omständigheter som helst fick köpa något godis under vistelsen. Kakor och glass - absolut, men inte lösvikt eller påsgodis (och jag var till och med så urbota korkad att jag helförsäkrade mig genom att säga att Marabou chokladkakor räknades till påsgodis, något som jag i annat fall hade kunnat slingra mig ur utan problem)... Och nu visar det sig att Maxi Helsingborg inte har någon krossad choklad-glass!!! Så nu står Snorre och hånflinar i ett tryggt förvar på skeppets däck (och det är väl tur det, för annars hade han inte haft några tänder kvar att visa upp i sitt leende) medan jag plaskar omkring nedanför och ropar febrilt efter den livlina som han använder som tandtråd.
01.56:
Peter Plan säger:
finns det nåt i naturen som man Kan spegla sig i så ska hon fram till det
Mrs Spooky säger:
hahaha
Peter Plan säger:
det är faktiskt irriterande!
Peter Plan säger:
hon som äger denna lägenheten har lämnat tre speglar (jag äger ingen) och ska vi gå ut, så ska hon passera Alla!
Peter Plan säger:
och samma procedur (12 minuter) vid varje
Peter Plan säger:
själv går jag fram å kollar mest så att det inte sitter dasspapper kvar i byxorna eller nåt
Mrs Spooky säger:
hahaha
Mrs Spooky säger:
tröjan utanför troskanten? - check
Mrs Spooky säger:
tandkrämsfläckar reducerade till mungiporna - check
Peter Plan säger:
näshåren inte nere på läppen - chk
23.51:
Mrs Spooky säger:
såhär var det
Mrs Spooky säger:
pappa kom in
Mrs Spooky säger:
satte sig på sängkanten
Mrs Spooky säger:
vågade inte riktigt möta min blick
Mrs Spooky säger:
kallpratade lite stelt, på det där sättet då han egentligen inte lyssnar ett dugg på mitt svar
Mrs Spooky säger:
också plockade han upp lirre kays gitarr
Mrs Spooky säger:
och började spela lite förstrött på den
Mrs Spooky säger:
sökte efter ord
Mrs Spooky säger:
och tillslut kom det
Mrs Spooky säger:
min chef hade tydligen tagit honom vid sidan om på jobbet häromdagen
Mrs Spooky säger:
och lite förläget frågat om jag inte kunde... ja, om jag inte hade något emot det alltså... och han hade tänkt rätt mycket på det, men det hade känts konstigt att fråga...
Mrs Spooky säger:
ja, helt enkelt om jag kunde... m...
Mrs Spooky säger:
och jag strålade av lycka och ögonen nästan tårades av salighet och jag var alldeles på vippen att passionerat ställa mig upp och ropa "såKLART att jag kan måla av honom!!!"
Mrs Spooky säger:
innan ordet fullbordades och förvandlades till "mössan... om jag kunde ge fan i att ha på mig mössan när jag jobbade"
Hädanefter delas dock truppen upp i olika läger - detta:
Röksvamp säger:
HAHAHAHHHHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!!!!!!
Röksvamp säger:
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHA!!!!
Röksvamp säger:
det är väl förfan självklart att man stör sig. enormt till och med. snubben tar arga-lappar-i-tvättstugan till skyskrapsnivå!
Röksvamp säger:
hur fan kan du ens arbeta för ett sådant kryp?
Mrs Spooky säger:
du får det att låta som om han hänger upp späda babykroppar på bajonetter hemma i sitt sovrum
Röksvamp säger:
han skulle aldrig våga. han är gift med den där bruden som han blev chansfrågad av i lågstadiet och hatade redan då och hon kontrollerar hans liv.
Röksvamp säger:
det var nog tillochmed hon som lade märke till din mössa
... och detta:
Peter Plan säger:
HAHAHAHAHAHA
Peter Plan säger:
jävla KLANT!
Peter Plan säger:
vi talade om det idag ju. Du hade bränt broar med sa du, men detta, Detta! Din chef!!
Mrs Spooky säger:
jag fattar inte.
Peter Plan säger:
ja du tror väl inte (oohhh....förresten, är det Du som inte fattar nu?) att du kan ha mössa på på jobbet som nån jävla snorunge i skolan?
Och sist ut sitter jag och stirrar tankspritt och allvarligt ut i horisonten ett tag, innan jag rycker på axlarna och låter den kvinnliga slugheten (som egentligen var Pappa Clints ord... disturbing) påpeka att jag bara behöver ta av mig mössan när jag arbetar med just chefen... och förresten har jag länge behövt en välment knuff i ryggen utför det branta stup som ett tio år försenat frisörsbesök innebär.
Vad säger ni?
14.50: Insjuknade svårt i en dödlig sockerkoma igår... Men hasade mig ändå nerför trappen med en tapper Diana-blick fäst på en obestämd punkt framför mig, fastän jag knappt kunde stå på fötterna efter godispåsen. Sträckte upp en darrande arm mot skafferiet och plockade fram min munk och mitt wienerbröd (för att verkligen få sjukdomen ur systemet) innan jag trumpet slog mig ner i den gällt protesterande tv-soffan framför säsongspremiären av Extras.
Förresten blev jag ännu en gång mkt mkt förolämpad av Pjollers omedvetna antydningar igår kväll. Han "put me on hold" på telefonen, och sa att det andra samtalet bara skulle ta ca trettio sekunder. Fyra tysta minuter senare stirrade jag hungrigt ner i godispåsen, och rörde målmedvetet runt i röran innan jag fick tag på en godis. Just som jag förnöjt proppade in den i munnen återvände han dock i luren, och jag spottade förfärat ut godisen i en brun, chokladdränkt dreggelpöl över tangentbordet och försökte febrilt återfå min värdighet igen. Nu tror han förstås att jag stoppat mig själv med godis från det ögonblick han la på luren, när jag i själva verket bara skulle ta en enda snabb, oskyldig smakbit... På samma sätt som han har mage att bli förvånad varje gång jag säger att jag har cyklat i ilfart till bion, och att mina rödblommiga kinder och klibbiga pannlugg alltså inte alls är resultatet av en tjugofem meter lång vandring från parkeringen (eller i värsta fall busshållplatsen).
19.29: Never mess with a lady in stress:
Lirre Kay säger:
nu?
Mrs Spooky säger:
snart
Lirre Kay säger:
hur snart?
Mrs Spooky säger:
jag vet inte
Mrs Spooky säger:
what say you?
Lirre Kay säger:
jag säger snart som fan
Lirre Kay säger:
jag vill ha godis
[...]
Lirre Kay säger:
men jag vill ha godis NU
23.09:
"Jag föredrar att dra bort plåstret snabbt..."
"Bluuuööööh!"
"Tänkte du slita tag i popcornskålen och bara sticka eller?"
"Bluuuööööh!"
"Ja vad gott det vore med en pizzeria nu. Murbruk och kakel och sånt, mmm..."
"Bluuuuöööööhhhh!!! Bluuuuööööhhh!!!"
01.49: Kvällens finest moment var definitivt när Bombshell kuttrade "Oo, he's smoooooth" angående Mr Big, och jag blev så till mig att jag helt tappade greppet om min tallrik med mjölk (och jordgubbar... vaaad?! Ja, okej, och glass då.) och tippade lagomt tankspritt ut den över hela datorn, golvet och... och... Oh God, I can't even bring myself to say it... min sjätte Arkiv X-skiva.
Hahaha, ska seriöst sova nu. Är mkt mkt förvirrad, nästan lite tipsy av all trötthet faktiskt (här pekar jag ett ostadigt finger mot någon diffus person framför mig, och tittar på denne genom en simmig, sträng blick), och eftersom min självkontroll som bäst kan beskrivas som ett katastrofområde redan i utvilat, rationellt tillstånd så... Ja. Uff. Rmlkll.
01.15:
Pip, pip, pip. "Hej pappa, jag tänkte bara ringa och meddela att allt går bra och..."
Pip, pip, pip. "Hej pappa, öh, jag har glömt bort hur man skulle göra när..."
Pip, pip, pip. "Hej pappa, alltså, elementet fungerar inte. Ska jag ringa vaktmästaren eller?"
Pip, pip, pip. "Hej pappa, vad var det för pulver man skulle använda nu igen?"
Pip, pip, pip, pip, pip, pip, pip, pip, pip. "Hej pappa, förlåt om jag väckte dig, men hur ska man dosera kaffet?"
Pip. "Hej pappa, duuu... vart förvarar ni sådana där små plastburkar?"
"IM-PRO-VI-SE-RA!!!!!!!!!" (SLAM!)
12.41: Jag skulle vilja ha ett soundtrack till mitt liv, som idag gärna hade fått inkludera What's the story morning glory och Mando Diao. Det skramlar så mycket när jag går annars.
Men herreguuud, nu måste jag fara och jobba igen. Annars blir min tappra Dianablick i fjärran när min chef fäste sina bedjande valpögon på mig och frågade om jag orkade inte mycket värd längre.
09.31: It's K-K-K-K-Ken, c-c-c-c-coming to k-k-k-k-k-kill me. Åh, snälla, låt mig få sova.
23.47:
Jag drömde om en gammal kompis inatt, som jag inte har träffat sedan han flyttade i typ fyran... Och naturligtvis var man totalt hjärtlös som barn och såg knappt upp från byggklossarna när någon kom för att säga farväl. Det var mer ett tankspritt "Mmm, herrå..." utan så mkt som en blick, trots daglig kontakt i flera år och timlånga sessioner kring legolådorna. I drömmen var han i alla fall jättesnäll och charmig, och jag glömde helt och hållet bort alla gånger han jagade in mig på toaletten med sina plutande läppar.
Fast karln tycks ha försvunnit från jordens yta... Ett påstående jag baserar helt och hållet på det faktumet att min hämningslösa Glenn Close-orgie på Eniro var fruktlöst. Oh, well.
Pug nosed face säger:
jag förstår att du vill höra talas om mitt senaste ebayfynd!
Pug nosed face säger:
http://cgi.ebay.co.uk/ws/eBayISAPI.dll?ViewItem&ih=020&sspagename=STRK%3AMEWN%3AIT&viewitem=&item=300104790449&rd=1&rd=1
Bombshell säger:
samlingskort?
Bombshell säger:
...
Bombshell säger:
samlingsKORT?
Bombshell säger:
Now I've completly lost you
Pug nosed face säger:
hihihihihi
Pug nosed face säger:
då har du inte ens sett fraktkostnaden än
Pug nosed face säger:
men till mitt försvar måste jag säga att jag inte heller hade gjort det
Bombshell säger:
hehe det är saker som det här som får mig att ibland undra om inte en skiljsmässa vore bäst för oss.. men sen börjar du prata om greys och jag minns varför jag älskar dig igen
Bombshell säger:
men det är en hunkig karl (dock i fula kläder) som undrar.. på engelska dessutom
Pug nosed face säger:
hihihi
Pug nosed face säger:
då är det ju en heeelt annan fråga
Pug nosed face säger:
skratta och låtsas att jag skriver nåt roligt, haha
Pug nosed face säger:
"oh nothing, it's just my friend anna, [telefonnummer]"
Bombshell säger:
HAHAH!
Bombshell säger:
sluta!
Bombshell säger:
få mig inte att skratta nu
Bombshell säger:
jag blir ju tvungen att göra hela rynka-ihop-ansiktet-till-ett-russin-grejen
Pug nosed face säger:
ja det är ju rena rama arkiv x-avsnittet här i röbäck varje gång det vankas gårdsstädning
Pug nosed face säger:
helt plötsligt försvinner alla andra familjemedlemmar spårlöst
Pug nosed face säger:
eller ja
Pug nosed face säger:
min syster är hemma
Pug nosed face säger:
men hon ska med ett tåg om en timme och springer omkring som en skållad råtta och har inte packat eller tvättat färdigt än
Pug nosed face säger:
och hon hade verkligen mage att försöka GÖMMA sig för mig när jag kom ner för trappen och var pigg på att fräsa och bedriva en diktatur
Pug nosed face säger:
hennes huvud försvann illa kvickt bakom soffkanten ska jag säga dig
Pug nosed face säger:
också kikade hon upp försiktigt - som typ gareth när han ska se om tim är kvar bakom kartongerna - innan hon dök ner igen
14.08:
Bara så ni vet så kommer jag att skylla det bristande intresset på mitt dåliga sällskap, och inte Arkiv X...
06.11: Mmm... ulder! Mmm, Arkiv X-marathon hela natten... Och alla som ens stannar upp för att andas innan de säger nej till något liknande kommer jag att jaga hämningslöst med the wanking claw. Kom igen nu, säsong tre är i faggorna och jag vill utväxla höjda ögonbryn och sluga leenden med någon! Ta med en filt och kom bara!
Bombshell säger:
Oh God, I've lost you
23.54: Åh, jag träffade Torbjörn idag! Han var min första fotbollstränare när jag var en liten palt på 6 år, och utgör dessutom halva det team som låg bakom tillverkningen av Heath Ledger... guds gåva till tonårsfruntimret, haha. Det som är bra med Tobba är att han fortfarande lever kvar i den helt vilseledda tron att jag är något av ett fotbollslöfte... Bara för att jag faktiskt koncentrerade mig på bollen och inte sprang omkring och dansade piruetter eller letade efter maskar i jorden under träningarna. Och i nuläget lär jag ju inte direkt dyka upp i träningskläder med en fotboll under armen för att bevisa honom motsatsen i första taget, så...
Jag cyklade ner till fotbollsplanen för att lämna igen tröjorna till Pjoller (suck. Nu blir det aktuellt med en tvättid igen), och såg hur Tobba stod och tittade på träningen.
"Vilka är det som spelar?"
"Röbäcks IF:s A-lag... Har du lust att vara med?"
Inombords vek jag mig av skratt, men utåt sett var det bara ett svagt ryckande i mungipan som förråde mig. "Eh, nej tack" sa jag med en artig harkling, och försökte samla mig. "Jag skulle bara lämna igen ett par tröjor till Pjoller..."
"Pjoller?"
"Ja, Karlsson?"
"Han ja...", sade han plötsligt allvarligt, och hans ögon mörknade en aning när han vände sig om och såg ut över planen med en bister blick i fjärran.
(Obekväm tystnad)
"Jamen det är ju ingen anledning att du står här och väntar, deras träning slutar först klockan 22!" (Transen bröts, och han blev glad och hurtfrisk igen) "Jag kan låsa upp omklädningsrummet åt dig om du vill!"
"Ja tack!"
"Jag hörde förresten att Herminator har börjat kicka lite boll igen..."
"Ja, och Heath brukar väl också vara med?"
"Nej, herregud! Det är han alldeles för lat för!"
"Haha, men brukar han inte följa med och träna i hallen då?"
"Jo, men då kör de ju bara styrka..."
"Pff! Och vad gör du själv egentligen, om man får fråga?"
"Ja... jo... jag... öh... pumpar bollar... och... och... öh... fyller... fyller på vattenflaskor... Och det är väldigt krävande ska jag säga dig!!!" sade han hetlevrat, också skrattade han och ryckte ner mössan för ansiktet på mig.
Och vet ni, jag tror definitivt att världen behöver fler människor som lekfullt drar i andras huvudbonader!
22.53: Haha... mitt dagsschema nuförtiden alltså...
14-21:
21-04: