En gång för länge, länge, lääängesedan berikades Herr och Fru K:s liv med en massa (nödvändiga, skulle det visa sig) lyckönskningar, presenter, och en 3000-nånting grams klump. 20 år och tiotusentals gram senare väljer ovanstående klump att sprida sin egna "avkomma" vidare, i form utav detta plejz in cyberspejz.

Bloggtoppen.se



Bloggkartan

Psst! Kommer du från Google eller någon annan sökmotor; klicka här!



LÖRDAG, 30 JUNI, 2007

Runaway train, never going back,
wrong way on a one-way track

00.52:

Peter Plan säger:
minns du det där sms:et jag skrev till dig, där jag förklarade allt ont du var?... "du är tåget som rullar över dom som ramlat ner på spåret utan att bromsa"
Peter Plan säger:
http://www.aftonbladet.se/vss/goteborg/story/0,2789,1107716,00.html
Peter Plan säger:
your action
Peter Plan säger:
tänk dig att bli av med ett ben
Peter Plan säger:
aj
Brandy Foxhole säger:
tänk dig att Inte bli av med sin kärring.
Brandy Foxhole säger:
aj.
Peter Plan säger:
HAHA!
Peter Plan säger:
och där står gubben kvar... "fan...FAN!...mina hundar"
Brandy Foxhole säger:
HAHAHA
Peter Plan säger:
undrar om dom kommer begrava hennes ben tillsammans med hundarna
Peter Plan säger:
eller...
Peter Plan säger:
göra ett nytt ben till henne av hundresterna?

Oooja, we're going stra-ha-ha-ha-ight to hell. Men det gör ingenting, för vi kommer ändå att bli vräkta därifrån innan veckan är över pga vårt stötande uppträdande.



FREDAG, 29 JUNI, 2007

You may not be a bed of roses,
and you're no friend to those with noses.

15.39: Herregud. När jag promenerar in genom jobbdörrarna kommer alla tappa vad de har för händerna, tallrikar och hakor kommer falla i en svindlande fart och krossas mot parkettgolvet, händer kommer sättas för förfärade munnar och ögon spärras upp som på skräcködlan Diana Fowley.

"Oh no!!! Not the socks again!!!" kommer vara de sista orden som yttras innan medvetslösheten tar över och de säckar ihop på golvet med en dov duns.

Förresten så vände jag mig till min kära bror Herminator i hela Ipod-frågan, som flög upp ur soffan och excentriskt ropade "En Ipod video 80GB ska du ha!!!". Suck.



You can't walk away from the price you pay

01.41: För att inte tala om (4) när jag sökte mig till min stora, trygga stöttepelare här i livet och törstade efter en slurk ur hans oändliga visdomskälla. (Med andra ord, när jag greppade tag om hans tröja och skakade den febrilt till ljudet av Annadjurets klagosång: "Aooouuuååå! Vilken färg ska jag ha på min Ipod nanooo?")

Snorre såg dock bara en aning besvärad ut, befriade sig - med viss möda - från mitt ivriga grepp, drog nedlåtande ner ena mungipan (nämnde jag förresten att han förvandlats till Rhett under tiden?) och fnös otåligt. "Ska du inte köpa en Ipod video istället då?"

"Pff! Herregud nej, alldeles för dyr!"

"Men vill du inte kunna sitta på bussen och titta på Arkiv X då?"

"Tss. Nej. På den där löjliga lilla skärmen? Fjanterier!"

Men nu i efterhand har det ju slagit mig att jag visst kommer att vilja se Arkiv X och The Office på den där löjligt lilla skärmeeeöööhn!!!



I love you, I love you, I love you,
that's all I want to say.

01.19:

#88 - Snorre



Bilden är manipulerad. Mitt ansikte är inte sådär suddigt egentligen.


Top 3 finest moments signerade Snorre de senaste dagarna:

3. "Och du var så söt igår natt när jag ringde och väckte dig och du pep fram ett gällt 'Vad har du på hjärtat?'"

(generad väsning) "Det var jag inte alls det!!! Lägg av!!!"

"Joouuu!!!"

"Sluuuta!!!"

"Men du var det!"

"Pff!!! Jag är snarare roten till all ondska!"

"Ha ha, jo tjenare!"

"Det är sant! Snart kommer det visa sig att jag är din biologiska moder!"

"... ?"

"... Roten till all ondska...?"

"Ooo!!! Kul."

"Du är ju helt dum i huvudet. Nu kan jag inte ens blogga om det här bara för att din sega reaktionsförmåga förstörde allt."

"Jamen jag tänkte ju att du inte skulle kunna vara min mamma eftersom jag är äldre än dig."

"Jo tjenare, ofta att en karl skulle tänka i... öh... logiska... öh... tänke... öh... banor."

"'Logiska... tänkebanor'? Ha ha ha!!! 'Tänkebanor'! Ta och blogga om det istället va!"



2. Hans rungande gapskratt när jag indignerat berättade att jag lyckats blivit påprackad ännu en totalt onödig produkt från en vältalig telefonförsäljare... och till råga på allt från samma företag som jag så sent som igår förbannade med en massa hedniska svordomar alltmedan jag upprört viftade omkring med en dyr och totalt onödig räkning i luften.



1. "Snorre, vi borde köpa biljetter till Ricky snart! Jag har hittat ett par här som..."

"Vi har ju inte ens bestämt om vi överhuvudtaget ska åka, Anna!"

"Men..."

"Och dessutom finns det massvis med biljetter kvar, så det är ingen brådska."

Typ tre dagar senare:

"Jag har kollat runt lite efter biljetter nu, och ska vi ha front row tickets får vi nog vara beredda på att hosta upp typ 130 pund var."

"Men de jag tittade på häromdagen kostade ju bara 100 för båda?"

"Det kan inte ha varit på första raden!"

"Nej, men andra!"

"Nej."

"Jo!"

"Inte en chans!"

"Jo!!!" (VG i retorik, minsann, minsann!)

"Få se då!"

(Skickar länken)

"... Hmm, okej... De borde vi ju ha köpt ju!"



TORSDAG, 28 JUNI, 2007

Have you seen her all in gold?
Like a queen in days of old.
She shoots her colors all around,
like a sunset going down.
Have you seen a lady fairer?

21.27:


Aaah!!! Vilken färg ska jag välja?! Alla är så fiiina, men jag vägrar att ge efter för min sedvanliga ledstjärna (att köpa allesammans och sedan inte ha råd med någon mat i två månader) den här gången!

Nä jag tar nog den blåa ändå. Det är ju trots allt min favoritfärg, också matchar den mina ögon. Om jag någonsin börjar bry mig om såna petitesser det vill säga.

Fast köper man den röda så går en viss del av pengarna till välgörenhet.

Å andra sidan blev jag påprackad ett förbannat inbetalningskort till förmån för gatubarn av någon manupulativ telefonförsäljare för några månader sen, så jag har ju som faktiskt dragit mitt strå till stacken redan...

Å tredje sidan har jag ju inte ens öppnat kuvertet som räkningen ligger i än.

Och den gröna skänker onekligen tydliga Beatles- och Scarlettvibbar.

Och när jag står här och bara vill böla hejdlös över min velighet så sträcker den lugna, neutrala gråa ut sina tröstande armar och lockar in mig till sin famn.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHH!!!!!

Vad ska jag gravera in på baksidan förresten? Jag vet att det kanske är lite smaklöst, men hey, tacky's my middlename. Sparks light on E Street? And in the end, the love you take is equal to the love you make? The sound you make is muzak to my ears? I know what I am and I bet I'm a man? Hehe. Om du tror dig kunna titta mig djupt i ögonen och med ett straight face påstå att du har en god musiksmak så får du gärna förse mig med några passande förslag, annars får det vara.

Haha "And a merry, merry FUCK YOU!!!" kanske...? :D



Lying there and staring at the ceiling,
waiting for a sleepy feeling.
Please don't spoil my day, I'm miles away,
and after all I'm only sleeping.

19.01: Gosh. Powernappade precis i tre timmar. Har bråttom iväg till tågstationen nu för att vinka av min dygnsrytm samt alla chanser att jag någonsin tar mig upp i tid till 24-timmarspasset på lördag.

Såhär ser det ut in my secret lair, och för sakens skull kan vi väl säga att bilderna är tagna innan jag städade.














ONSDAG, 27 JUNI, 2007

I fear this latest escapade may have lessened your regard for her "fine eyes".

Not at all. They were brightened by the exercise.

19.17:

"Ja, du ska få fara till kyrkan imorrn... På ett villkor!"

"Vaddå?"

"Det har jag ju sagt till dig tusen gånger! Minns du inte?"

"Nej! Jag gör inte det!"

"Men kom igen nu! Du får fara till kyrkan om du lovar att inte..."

(lång, förväntansfull tystnad, sedan abrupt:)

"Vaddå?"

"Tänk efter. Vad är det jag brukar säga varenda gång? Att du absolut inte får...?"

(blicken flackar osäkert från sida till sida, innan den slutligen höjs mot skyarna medan den ivriga munnen knips ihop, vilket är det säkraste tecknet på hårt tankearbete)

(djupt olyckligt) "... prata?"

"Men herreGUD!!! Om du lovar att inte hälla ner en halv förmögenhet i kollekten igen!"



She said handSOME, not handLESS.

16.05: Vad är det som städas och städas och aldrig blir ett dugg renare?

Annas rum!

AAAH NU SATTE JAG NER FOTEN I DEN IGEN!!!



Look, Mr. Munster, you're not exactly the smartest guy I ever ran across...

Oh yeah? And who are you, Alfred Einstein?

15.56: Det är så vansinnigt stökigt i mitt rum just nu att t.o.m en erfaren reningsverksarbetare hade segnat ner på golvet i dörröppningen med en äkthet och grace som hade fått självaste tant Pittypat att blekna.

Har spillt ut vitt Caramintpulver över hela musmattan så att det inte ska råda några tvivel om att min fromma mormors äldsta barnbarn är en besinningslös knarkare, hittade precis ett par tre veckor gamla jordgubbar inklämda bakom skrivmaskinen, och jag vet inte huuur många gånger jag har satt ner foten i min tallrik med jordgubbar, banan och glass den senaste veckan. Pricken över i:et måste vara ölflaskan som Snorre glömde kvar, som olyckligt nog har slutat upp på nattduksbordet intill värktabletterna.

Går bara tankspritt omkring och lyfter upp en sak, tittar förundrat på den, och ställer sedan ner den på samma ställe igen innan jag långsamt strosar vidare. Får svindel varje gång jag kliver över kabelhärvan vid dörröppningen och tänker bara uppgivet "någon annan gång, i något annat universum". Hur kan två tv-spelskonsoler orsaka en sådan makaber oreda? Avveckla Mensa-testen direkt liksom! Alla som någonsin har lyckats klämma tillbaka alla smådelar i kartongen och sedan faktiskt kunnat försluta eländet igen är banne mig värdiga medlemmar! Och varför i hela fridens namn är dammsugaren helt ensam om den smått fantastiska sladdupprullar-funktionen?! Skit i botemedlet mot aids, vänta med att lösa cancerns gåta, vi måste arbeta vidare med det vi redan har, people! We're on to something här med kärnfria vattenmeloner och automatiska sladdupprullare...!



You're not gonna stick around for your share?

Nah. I'd only blow it.

10.50: @#%*@! And you may quote me! (Jag skänker min själ och alla mina Phil Hellmuth-pengar till den som klurar ut varifrån det citatet är hämtat!) Klockan halv tre inatt sattes karusellen igång, och vid niotiden imorse stapplade jag av åkturen på vinglande ben och med en upp och ned-vänd mage. Vid det laget såg den bultande venen i min panna till att knocka alla de som mina knytnävar inte förmådde, och en och annan fönsterruta offrades också i processen. Min inre oas av tålamod och oändligt lugn hade reducerats till:


och när bildörren smällde igen innan jag hunnit förflytta hela min förtjusande kroppshydda ur dess svängfält så kokade blodet slutligen över. Men jag ska inte klaga. Det kunde ha varit värre. Det var värre det halvåret då jag knappt hade något jobb överhuvudtaget.

So, my motto would be: "Be careful, 'cause there's always someone ready to step into your shoes and do your job better... than... you... do it..."



War is hell, Mr. Thornhill, even when it's a cold one.

10.06: Fattar inte hur jag skulle ha klarat mig utan tjejerna igår. Ringde dem så fort Mark hade åkt och de dök upp inom en kvart och sa inte "vad var det jag sa" en enda gång.

När Shazzer kom instörtande med famnen full av flaskor och kassar och gläfste "Har han ringt?" var det som att vara med i Cityakuten när dr Greene rycker in.

"Nej", sa Jude, och satte en cigarett i munnen på mig som om den hade varit en termometer.

"Bara en tidsfråga", sa Shaz glatt och packade fram en flaska chardonnay, tre pizzor, två byttor Häagen-Dasz gräddkrokant och en tiopack små-Twix.

"O ja", sa Jude och lade Stothet och fördom-bandet ovanpå videon tillsammans med Vägen till självkänsa genom kärlek och sorg, övningsboken till Mars träffar Venus och Helande hat. "Han kommer tillbaka."

"Tycker ni att jag ska ringa honom?" sa jag.

"Nej!" skrek Shaz.

"Är du inte klok?" vrålade Jude. "Han håller ju på och är Marsgummiband! Ringa honom är det sista du ska göra!"

"Jag vet", sa jag förnärmat. obildad trodde hon väl ändå inte att jag var.



Hihihi! Älskar tjejer! Skulle nog ha blivit lesbisk om jag inte älskat Snorre så förbannat!



MÅNDAG, 25 JUNI, 2007

Livin' in the love of the common people,
smiles from the heart of the family man.
Daddy's gonna buy you a dream to cling to,
mama's gonna love you just as much as she can.

13.49:

Topp 3 ljud att vakna till:

3. Ljudet av din äkta man, som till råga på allt råkar vara typ Pol Pot, som kommer genom dörren med ett för en gångs skull lyckligt "hallå älskling"... när du inte är ensam, eller för den sakens skull påklädd, i sängkammaren...

2. Högljudda, skrikande, manliga röster på ett främmande språk, en dörr (förslagsvis den till ditt sovrum) som sparkas ner, följt av en kulsprute-serie i taket.

1. Knak, knaaak, knnnrsch, PANG, duns duns duns duns duns, smäll, KRASCH... klingeling... Fyra hyllor som brakar ner i varandra när fästet släpper från väggen, och sedan rasar ner i skrivbordet... Ruuuuutsch... Klapp klapp klapp. Filmerna som hasar ner längs hyllplanen och landar på varandra. Och ja, den sista smällen och den avslutande kraschen demonstrerar hur skrivbordet ger vika och rasar rakt ner på den nyinköpta scannern.


Toppljud att vakna till, alla kategorier:

Pappa Clint.

Stamp, stamp, stamp, stamp, stamp, stamp, Stamp, Stamp, Stamp, STAMP, STAMP, STAMP, STAMP!!!!!, STAMP!!!!!, STAMP!!!!! BANG!!! (ljudet av min sovrumsdörr som möter ett hastigt påskyndat öde mot väggen och förvandlas till träflisor) "ANNA!!!" (Jag simmar upp till medvetandets yta tack vare den generösa mängd saliv som landar i mitt ansikte) "Vad" (spark) "i" (spark) "Hel-" (spark) "-ve-" (spark) "-te" (en rad sparkar, som får symbolisera "?!?!?!"s bortfall från det talade språket) "håller du på med?!? Du ska befinna dig på jobbet nu, din chef ringde precis och undrade var fan du höll hus!!!"

Och medan jag flög fram i en hastighet som gjorde anspråk på åtminstone ljudets, så samlade jag all tänkbar kraft för att se till så att det obstinata Annamonstret inte övertog min kropp. Jag strök varsamt dess hals (som om det varit en häst som blivit skrämd av en förbipasserande lastbil) och viskade lugnande ord i dess öra. Allt för att jag inte skulle smälla upp dörrarna till jobbet, storma in, och med hela den fruntimliga indignationen i bagaget låta en isande tystnad av trots sänka sig över det lilla boendet. Alternativt lägga armarna i kors, låta mungiporna demonstrera just hur bundna till gravitationslagen de faktiskt är, och med ett otåligt stampande i golvet ropa: "Men jag visste faktiskt inte!!! Jag trodde att jag var ledig!!! Annars hade jag väl aldrig suttit uppe till klockan sex på morgonen heller!!!"

Alternativt bedriva ett upprört väderkvarnsviftande av armarna till tonerna av "Men hallå!!! Sluta kalla in mig en månad i förväg! Om ni bara hade sett mitt skrivbordsvansinne där jag förvarar de hastigt nedskrivna jobbanteckningarna på baksidan av en massa gamla kvitton så skulle ni tacka skyarna varje gång jag faktiskt dyker upp överhuvudtaget utan någon påminnelse! Aaaahhh, låt mig vara!!! Haunt me no more!"



FREDAG, 22 JUNI, 2007

Now give me money (that's what I want)
a lot of money!

15.43: Ha ha ha! Jag är så jäkla BRA!!! Bara för att jag mådde a leetle beet better tack vare mina magic pills, så fick jag för mig att det var en utmärkt idé att sätta mig till bords och proppa i mig lax, potatis, romsås, ägg, tunnbröd, sallad och hälsofil.

Kommer att kräkas som om det inte fanns någon morgondag!

MEN!


Ricky Gervais-resan är snart intjänad med råge!



Instant karma's gonna get you,
gonna look you right in the face.
Better get yourself together darlin'
join the human race.

12.56: Karma. Karma, karma, karma. Annars kommer jag aldrig att förlåta mig själv för att jag faktiskt tar mig i kragen och far iväg på jobbvansinnet idag. Med det tjocka, barnsliga ansiktet utrustat med ett uttryck av fast, obeveklig beslutsamhet, samt de intorkade resterna av en sju timmar gammal, brun kavalkadspya.



I know that the very idea of you doing a favor for me makes those ass cheeks clench up so tight that you could shove a lump of coal up there and probably crap out a diamond, right?

03.44: Klockan är kvart i fyra, jag är inbokad för ett 17-timmarspass på jobbet imorgon, har ljugit för min chef om mina obefintliga matlagningskunskaper som jag nu ska visa prov på när en midsommarmiddag ska tillagas, Snorre ringde aldrig, och jag är tämligen säker på att jag är på god väg att få ett nytt cystanfall. Hurra.

Men det gör ingenting, för:

"So in case we never meet again"
"I was expecting the left."

och:

"Hey, Scully?"
"Yes?"
"I love you."
"Oh brother."

överträffade alla mina förväntningar. Och när man har sett Mulder rycka tag i Scullys arm och snurra henne runt för en pangkyss som heter duga ca två miljoner gånger på Youtube redan, så säger det en hel del.



TORSDAG, 21 JUNI, 2007

The six o'clock alarm would never ring,
but it rings and I rise,
wipe the sleep out of my eyes.

23.32: Herregud. Var inte direkt my finest self när jag vaknade imorse. Ögonlocken fladdrade upp som en rullgardin, min torra mun utstötte ett primitivt urtidsljud, och när jag rullade över åt sidan var lakanet klistrat över ryggen pga allt intorkat svett. Befriade mig mödosamt och kravlade mig med mina sista krafter över till datorn. Klockan var 15. Utstötte ett nytt avgrundsvrål, som fick det första att verka så högtidligt och välartikulerat att det hade kunnat misstas för ett högtidstal signerat Horace Engdahl.

Torkade förstrött bort det intorkade dregglet som hade beslagtagit och förlamat den högra halvan av ansiktet, och var på vippen att slå igång ännu ett Arkiv X-avsnitt efter nattens marathon, då en ny insikt klubbade mig till golvet. Det var ju torsdag! Och fastän min lättja noga synat sitt fullspäckade jobbschema med tänderna bekymrat tuggandes på underläppen och pannan rynkad i oroade veck så sent som igår och inte sett något om ett arbetspass, så ville en post it-lapp på kylskåpet här hemma annorlunda.

Och herreguuud, enligt den skulle jag börja om en timme!!! Greppade tag om närmaste telefonlur och slog genast numret till jobbet.

"Hallå?"

"Hej, det är Anna. Jag undrar bara om jag eller Lirre Kay ska jobba nåt idag? Jag kollade nämligen i boken igår och där stod det ingenting om det, men enligt lappen vi fick av pappa så är det ett pass som börjar 16?"

"Jasså? Nä, jag tror inte att det är något inplanerat... Men vänta lite så ska jag kolla!"

"Japp!" ('Japp'? 'JAPP'?!? Varför gör den här hurtigheten sig aldrig påmind när jag uppgivet nyper i fläsket vid frukostbordet varje morgon?!)

"Nej, det står ingenting här..."

"Okej! Bra!!!" ropade jag med en lättnad som kanske inte passade sig riktigt med tanke på att det var min chef jag pratade med, men...

"Fast du kanske vill komma hit och jobba ändå?" frågade han nyfiket, och min oerhörda, intuitiva människokännardetektor gav direkt utslag för en stor dos skämtsamhet i hans röst.

"HAHA! Nej fan heller! Never! Not in a million years! Absolutely not! No way, Jose! Not a chance, Lance! Niet! Nuh-uh! And of course my own personal favorite of all time, man falling off of a cliff: Noooooooooooooooooooooooo!" (Slutade med mina vilda utsvävningar och det panikslagna svamlet när jag insåg att han inte delade mitt skratt)

"Nej alltså, allvarligt talat. Jag är ensam här, så det hade faktiskt varit bra om du kunde komma förbi en sväng."

"..."

"Hallå?"

(Knappt hörbart) "... 'kej."

"Va?"

(Skärrat mummel) "Jag kommer."

"Bra! Då syns vi om en timme då?"

(Muspip) "Ja."

*Klick*



ONSDAG, 20 JUNI, 2007

I get sick when I'm around, yes I can't stand to be around, I hate everything about you

15.12: Kändiscruisaren på rivieran i nedanstående inlägg stannar upp från sin bananskalsåkning, borstar nonchalant bort alla juvelprydda kvinnohänder från sitt skjortbröst, och håller ut ett tystande finger mot typ Bill Gates för att utväxla några ord med mig:

"Nämnde jag förresten att jag får 238 kronor i timmen?"

"... Bara sisådär tu-"

"-För jag får nämligen 238 kronor i timmen!"

Äckel.



Some say I got a bad attitude,
but that don't change the way I feel about you

15.07: Jaha. Får som vanligt många spännande rapporter från huvudstaden i dagarna, typ "nu stack Spielberg precis hem", "jag har verkligen lyckats med konststycket att blockera ett världsomspännande satelitsystem", "ohyggligt mkt skäll av flygledningen i göteborg. Är så sur nu." (the arrogance, people, the arrogance!), "14 länder har hört av sig efter att ha plockat upp min nödsignal =D" och "har sett nån utav Baldwin-bröderna, vet ej vem dock" (förståeligt. En öppen vädjan till mamma Baldwin och pappa Baldwin; sluta föröka er som kaniner nu!)

Men ni, kära vänner, får ju följa mitt spännande liv istället... Det är bara att börja gräva omkring i det omfattande och varierande register som jag har att erbjuda! Vad vill ni höra om idag, till exempel?

1) När brödrosten inte fungerade på jobbet, fastän just rostat bröd var det enda tänkbara av det som stod på frukostmenyn? (Till saken hör att man på kvällen drar ut alla sladdar för att minska brandrisken, och jag stod i säkert nån minut och försökte klura ut vilken som hörde till vattenkokaren och vilken som hörde till brödrosten... Och när jag äntligen fick för mig att jag hittat rätt - istället för att bara koppla in båda, mind you! - så stod jag och trampade otåligt med foten i golvet och kastade hela tiden panikslagna blickar mot klockan... Innan jag istället satte igång med någon katastrofal MacGyver-plan som inkluderade en runda i micron och därefter ugnen. Föreställde mig av någon anledning att en aptitlig doft av oregano och smält ost skulle välla ut i köket när jag öppnade ugnsluckan några minuter senare, men dels låg där bara två vanliga franskor utan pålägg på gallret, och dessutom hann det aldrig bli ens tillnärmelsevis tillräckligt varmt för att någon som helst frasighet skulle kunna uppstå. Så istället skar jag upp några ostbitar med en brådska som inte tog någon hänsyn till mina stackars fingrar, innan jag slevade fram två mjuka, konsistensavsaknade, syntetiskt osande mackor på bordet).

2) När Snorre vägrade låta mig blogga imorse fastän jag satt och ruvade på detta fantastiska stoff, så att jag istället gick och la mig och sov bort både tvättiden såväl som alla chanser att hitta på något kul under vår sista dag tillsammans?

eller

3) När jag först kom till jobbet igår kväll, och nästan blev omkullsprungen i dörröppningen av mina arbetskollegor (inklusive chefen)?

"Öh? Hej?"

"Oj! Hej, hej! Hur är läget?"

"Jo det är br-"

"Jag måste kila nu, men det var en sak jag tänkte sä-" (bildörren smällde igen och tystade effektivt rösten, så jag stod och stirrade tomt på munnen som rörde sig utan att lämna något ljud ifrån sig... sedan vevades fönsterrutan ner och monologen fortsatte: ) "... ikväll. Men du får ha det så bra så hörs vi. Hejdååå" kvittrade han, och strax därefter stod jag och hostade i rökmolnet, och såg hur bilen girade runt hörnet på två hjul.

Gick in med en axelryckning, hängde av mig jackan, hälsade på de boende, sträckte på mig, och fortsatte lugnt och totalt ovetandes in i köket. Där jag möttes av ett diskberg så oerhört att man var tvungen att kisa för att se toppen av det. Ola Skinnarmo hade dregglat hungrigt och äventyrslystet... Jag, däremot, backade förskräckt bakåt med handen för munnen och tog ett lugnande grepp om en stolsrygg för att överhuvudtaget hålla mig på benen. Och detta var ändå långt innan jag upptäckte att diskmaskinen inte på långa vägar rengjort den första omgången disk.



TISDAG, 19 JUNI, 2007

Around my hand was a plastic band,
with a picture of my face.
I was crying, left to die,
in this godforsaken place.

18.27: Macca fyllde 65 igår förresten, men om man tittar på bilden nedan och lyssnar på Only mama knows så är det som om de senaste 40 åren aldrig existerat. Oh boy.


Just som jag satt och försökte koncentrera mig på ett mörkt, brittiskt kostymdrama från 1800-talet och förhindra att tankarna hela tiden gled över till Arkiv X bara för att Gillian Anderson var i bild, så ringde min chef... Han frågade om jag kunde jobba natt ikväll, helt ovetandes om att det är mitt och Snorres sista dygn tillsammans.

Jag tittade osäkert på Snorre, försökte läsa hans uttryckslösa ansikte, svalde hårt, slog ner blicken, och svarade motvilligt att det gick bra.

"Du är en ängel!" ropade min chef lättat, och "Du är död!" väste Snorre hotfullt med en enda blick.



MÅNDAG, 18 JUNI, 2007

You'd say I'm putting you on,
but it's no joke, it's doing me harm

13.57: "Snorre, ska du inte ta och lägga dig under täcket?"

"Nej."

"Varför inte?"

"Jag måste hitta en gitarr med en bredare hals att ligga på först!"

"Blir inte det obekvämt då?"

(Kort, fundersam paus, sedan oändligt finurligt:) "Jo! Men det får vi försöka ordna på något sätt!"

"Jaha... Hihihihi"

(Förebrående) "Alltså Anna... Du tror att jag är helt vimsig nu, men det är jag inte!!!"



Beckons you to enter his web of sin,
but don't go in

03.28: Är visst lite lesbisk ändå (och här springer min moster samt den datalösenordsansvarige på min gymnasieskola upp ur stolen med varsin segerviss näve i luften och ropar "Yes!!! I knew it!"), för jag har själv faktiskt tafsat en hel del på Snorres vackra älskarinna. Ärligt talat så till den milda grad att mina fingertoppar är alldeles hårda och fulla av spruckna blåsor. But she has such beautiful curves...!

Egentligen var det bara Snorre som skulle få röra vid hennes behag, men sedan han bekymmerlöst skrivit ut en check - på en liten nätt summa som off the record hade kunnat köpa typ ett mindre land - till henne, så såg jag det som min mänskliga rättighet att ta del av hennes... tjänster.

Och nu har karleländet axel nog att påstå att han inte har råd att fara och se Ricky! "Axel?" tänker ni kanske, och undrar vad som har flugit i mig. Men det är snarare så att det är min knytnäve som har flugit in i Snorres solar plexus och berövat honom på hans inälvor och hjärta. Men frukta ej, ty han använde ändå inte det sistnämnda!



I don't want to say that I've been unhappy with you,
but, as from today, well, I've seen somebody that's new.

03.03: Snorre har en annan.


Jag har alltså blivit brädad av ett 54-årigt fruntimmer. Han säger att det bara är en fysisk attraktion, och jag vill så gärna tro honom... Men å andra sidan så har jag allt märkt sättet han tittar på henne när han tror att jag inte ser, så...

Jag vet varken ut eller in.

Ps. Alla "Han måste spela på rätt strängar"-skämt avböjes vänligt men bestämt.



You must remember this

02.47:


Det glädjer mig att se att SVT 2 har överträffat sig själva imorgon bitti! Först suveräna Bleak house klockan 20.00, sedan The Office 23.45, och däremellan ordentligt med tid för att låta hakan vila i det frikostiga utbudet av undre likasinnade, medan man inspekterar sin smutsiga tröja och försöker identifiera alla mystiska fläckar och deras ursprung. I know I will!

Eller så spärrar jag förskräckt upp ögonen vid den här tiden imorgon natt, tar ett häftigt, insiktsfullt andetag, sneglar hoppfullt ner på klockan, drämmer ursinnigt näven i skrivbordet och fyrar iväg en ordentlig salva svordomar, innan jag begraver ansiktet i händerna medan axlarna skakar av de brunstiga älg-ljuden till hulkningar.

Precis som förra veckan.



Don't you think the joker laughs at you?
Ho ho ho hi hi hi ha ha ha!

01.12: Och Lost bara skrattar och skrattar och skrattar. Och jag önskar att jag kunde berätta vad det är han har så roligt åt, men riktigt hjärtlös är jag inte. Än. Tyvärr.

Även om man kan tro det med tanke på vad jag skrev om Greeley bara för någon dag sen.



SÖNDAG, 17 JUNI, 2007

Det kallas himlen, och jag har aldrig varit där

23.40: En gammal favorit i repris:

Brandy Foxhole säger:
hon hette typ rosa med
Brandy Foxhole säger:
så han förtjänar henne nästan i så fall
Snorre säger:
va?
Brandy Foxhole säger:
ja en med det namnet
Brandy Foxhole säger:
vad kan det vara för någe att ha?
Snorre säger:
anna
Snorre säger:
min mormor hette rosa
Brandy Foxhole säger:
...
Brandy Foxhole säger:
det här blev awkward
Snorre säger:
ja



Du är en konstig flicka, kanske är det därför som jag är så fascinerad av dig,
konstig flicka, la la la la la la.
Du är en konstig flicka, kanske är det därför som jag blir så konfunderad av dig.

22.33: Jag har ändrat mig. Krig och orättvisor får mer än gärna fortsätta att florera, så länge som sporten fotbollstennis utrotas från denna jord och de brända resterna torkas bort från dess yta... Omgående.

Om inte de svarta kolbitarna kan misstas för Peter Plans kvarlevnader förstås, för i så fall är det fullt förståeligt om inte ens den smutsigaste av disktrasor vill befatta sig med dem. The same goes för Wankers förfärliga smak, om den inte är för upptagen med att brinna i helvetet för att förpesta vår planet.

Åh, det är inte SANT! Två stycken förnedrande 7-0 sets bara ikväll!



Those were the days my friend,
we thought they'd never end

15.01:










































You spelled Federal Bureau of Investigation wrong.

It's a typo.

Twice.

14.41: Tre saker som världen skulle klara sig bättre utan: krig, orättvisor och fotbollstennis.



LÖRDAG, 16 JUNI, 2007

When looks were handed out you were last in line,
your face looks like where the sun don't shine

03.55: Operation Ahab II - jakten på den stora vita valen. Ha ha ha! Genialiskt! Det är precis vad jag ska döpa min nästa expedition mot det nyttiga livet till! När den blir av? På måndag tror jag. Nu kanske du (särskilt om du är min läkare, eller den sönderstressade stackars mannen på begravningsbyrån som förväntas hitta en kista stor nog att hålla mig) tycker att jag borde börja motionera och sluta med godiset så snart som möjligt, och i alla händelser inte förvärra saker och ting genom att tänka syndiga tankar om glassen i frysen... Men jag måste såklart få sjukdomen ur systemet först, och det får ta den tid det tar.

Fast första prioritet just nu är ju som sagt att få in vaniljglass och chokladflarn i sagda system.



I had you big time...

03.49:

Greeley: Someone who continually annoys you by continually apologizing for annoying you.

(A.k.a, "Varför är du så sur för? Va? Va, va, va?")



Does FBI stand for Federal Bureau of Imagination?

02.35: Nu när Bombshell inte är här to stop me med all sin negativa energi så tänker jag minsann återuppta mina Arkiv X-rubriksvanor. Med råge! (Varför lät det där som ett hot?) Och alltså. Missförstå mig inte. Jag avgudade Bad Blood. Det var helt fantastiskt, och jag kiknar fortfarande av skratt när jag ser Scully luta huvudet på sned och stirra drömskt på Luke Wilson med ett "Oh boy", eller när Mulder ger biljetten en försiktig klapp efter att ha skjutsat den över bordet. Och vill ni höra hela sanningen? Jag gapskrattar även nu i denna stund, när jag hör hur Scully vrålar "Don't you touch that bed!!!" innan hon stormar ut ur motellrummet och smäller igen dörren så hårt bakom sig att tavlan ramlar ner från väggen.

Men som det fanfic-läsande och dagdrömmande fruntimret jag innerst inne är, så kan jag inte hjälpa att undra om det inte har raserat hela min värld lite. Jag menar, för bara tolv avsnitt sedan satt Mulder vid Scullys sjukbädd och strök hennes hår ur ansiktet, kysste henne ömt (mummelmummel på kinden, ahem, hrrhrrem) och utväxlade sådana heta blickar att McDreamys hundvalpsögon förvandlades till typ... dessa:


Och nu. Nu. Nu är det så uppenbart att Scully enbart ser Mulder som en excentrisk knäppgök, och att döma av den överdrivna mängden ögonhimlande som hon demonstrerade sin åsikt via (hennes irisar påminde om ett hamsterhjul, gott folk!), så kan de svala känslorna inte vara annat än besvarade. Så det ska allt bli spännande att se hur de kan gå från "Creep!" och ett irriterat bortviftande av hjälpsamma, slipsknytande händer till en svagt upplyst korridor, panna mot panna, och "You kept me honest. You made me a whole person". Glhf, Chris Carter.

Annars är jag bara sådär heligt irriterad och kattfräsande av mig ikväll, på det där irrationella sättet som jag trodde att Cupcake hade ensamrätt på.



FREDAG, 15 JUNI, 2007

Mrs McGrath would you like that?

18.34: My finest moments de senaste två dagarna:

Peter Plan säger:
en timme i lan
Peter Plan säger:
p
Brandy Foxhole säger:
lanp?

Robbelibobban säger:
b-b-b-b-b-b-ooooooooooooosssstime
Brandy Foxhole säger:
What time is it?!?
Brandy Foxhole säger:
alltså
Brandy Foxhole säger:
när han sade det på ullevi
Brandy Foxhole säger:
sneglade du på klockan och kände dig som ett fån
Brandy Foxhole säger:
eller ropade du faktiskt bosstime?
Robbelibobban säger:
hahahaha du gjorde de ja
Brandy Foxhole säger:
jamen jag hade väl ingen aning!!!
Brandy Foxhole säger:
jag ropade typ "twenty to eihwooooooaaaaaahhhhh!!! WHHHOOOOOAAAAAHHH!!! BRUUUUUUCE!!!"
Robbelibobban säger:
HAHAHHAHAHHA :D FY FAN VAD BRA ANNA HAHAHAHAHHA
Robbelibobban säger:
WHAT TIME IS IT?!?!?!? Du - 23.11, alla andra 56 000 - BOSS TIME

Eller när jag tävlade i frågesportsduellen på Vetgirig mot Lost och fick frågan "I vilken världsdel ligger Uruguay?"... Lät tankarna färdas iväg mot Bulgarien-hållet och höll på att fyra iväg ett "Europa" innan jag plötsligt ändrade mitt svar till det mer efterkloka "Asien". Cirka fem sekunder innan svarstiden gick ut satte jag ivrigt pekfingret i vädret och skyndade mig att skriva ner... Ja, alltså. Hrm. Sydafrika.

För att inte tala om mitt uttal av Uruguay alla gånger jag försökt återberätta historien muntligt för (före detta) vänner och bekanta...!



He's the last of the all night do right
hey Rosalita won't you come out tonight

16.15: Snorre absolut fantastisk. Helt makalös. Sade helt på tal om ingenting, och med ingen hänsyn överhuvudtaget till mitt bräckliga stackars hjärta, att "det finns biljetter kvar till Ricky Gervais stand up-show i England på Ebay". Ricky!!! England!!! Ebay!!! Hurra!!!




Ibland går Snorre och Anna Tyranna på gatorna som två vanliga människor. Och när Stephen Merchant och Ricky gör detsamma så ser det exakt likadant ut.


Seriöst. Om man bara leker galen vetenskapsman och mixtrar lite med alla faktorerna, samt är fullt villig att offra sitt liv för möjligheten att få se Ricky ljuga live genom att välja Ryan Air, så skulle hela kalaset (inkl boende) inte kosta mycket mer än en tusenlapp. Eller för oss som inte är så bekanta med termen pengar, så - tre säsonger Arkiv X eller tio kilo Marabou apelsinchoklad.


Fast det var bara tills vi började vi leka "när vi ändå är i England, så..."-leken. Som går ut på att man tar varandras händer, blundar, och börjar dansa runt i cirklar medan man ropar:

"När vi ändå är i England borde vi fara och se Manchester United på Old Trafford!"

"Och resa till Liverpool!"

"Och gå på en riktig musikal i London!"

"Och resa till Liverpool!"

"Och ta en öl på The Cavern Club!"

"I Liverpool!!!" osv osv osv.

Nu är det iofs inte på långa vägar bestämt att vi överhuvudtaget kan fara men... FATTA HUR KUL DET VORE!!!






The one thing we did was right,
was the day we started to fight

12.25: Hurra! Har äntligen funnit ett sätt att tämja frisyreländet! Har rättare sagt hittat ett par järnkedjor i en fuktig gammal fängelsehåla där jag kan hänga upp de landsförrädiska hårstråna ett efter ett till någon form av volym har uppnåtts. Det var klockan 04.43 imorse som den stora upptäckten kom till mig när jag stapplade in i badrummet med ansiktet förvridet pga den stora pinan det innebar att hålla åtminstone det ena ögat öppet. Och där, ovanför - och i skarp kontrast till - det röda, svullna, hudflagnande ansiktet, reste sig den perfekta frisyren. Stråna höll sig för en gångs skull i en samlad trupp som om de varit ett gäng lydiga scouter, och hårtestarna i sin tur slingrade sig om varandra likt vuxna ormar med lika vuxna behov.

Så allt jag behöver göra för att återskapa den här frisyren är att inte duscha eller sova på ett par dagar, dansa några timmar i den stekande hettan, råka somna fullt påkädd med knäna på golvet och överkroppen i sängen, samt låta mirakelkuren som är mitt saliv sköta sitt, så...

Nä, jag vill nog inte lida pin ändå.



TISDAG, 12 JUNI, 2007

A drunkard's dream if I ever did see one

12.41: Hurra! Telefonen ringde efter tre och en halv timmes sömn, och jobbig tvångstanke att det bara är chefen som ringer så tidigt och att jag därför måste låta så pigg och på alerten att jag ger intrycket av att anpassa hela mitt liv efter den dag av typ tjugo som han faktiskt hör av sig, fick mig att kravla mig upp ur sängen och svara. Men ack.

Jag: (Svagt stönande) Hallåöööhhh...

Lirre Kay: (Frisk som en vårfläkt, typ jag-tog-en-uppiggande-löpning-i-skogen-imorse-och-avslutade-precis-dagens-första-yogapass-av-många) Hej! Det är Lirre Kay!

Jag: Hej.

Lirre Kay: Du, jag undrar om du skulle kunna köpa lite rysk kaviar åt mig tills imorrn?"

Jag: Stön. Men jag vet ju ingenting om rysk kaviar! Jag har ju aldrig smakat det själv, eller nånting! Känner mig som en idiot varje gång när jag står där vid disken och måste fråga såna sanslösa frågor som typ 'Öh, är det där verkligen rysk kaviar?', 'Är det där röd eller vit kaviar?' osv osv!!! Och inte kan man börja fråga personalen heller!!! 'Ska du ha någon särskild sort?' 'Öh... ja... Fast vad var det hon sa att hon ville ha nu igen? Eller det var kanske hennes kompis som ville ha den sorten? Herregud, de var så många, ett helt gäng med ungdomar...'
'Kort eller kontant?'
'Kontant!!!' och sen gräver man fram ett tjugotal skrynkliga sedlar ur fickan och smäller upp på disken! Kassörskan frågar liksom efter legitimation snabbare än vad Lucky Luke hinner dra!

Lirre Kay: Men snälla! Jag måste ju ha det tills imorgon!

Jag: Alltså, jag vet inte...

Lirre Kay: Snälla...?

Jag: Men åååhhh!!! Okej då!

Lirre Kay: Iiiih! Tack!!!

Jag (Uppgivet och motvilligt, men samtidigt lite roat över hennes uppenbara förtjusning): Varsågod.

(Rofull tystnad i ca 10 sekunder)

Lirre Kay: Ehh... Alltså... Öh... Christian undrade om du kunde köpa lite rysk kaviar till honom med, för han hade inte heller fått tag på någon!

Jag: AOOOUUUÅÅÅ!!!

Lirre Kay: Eller vänta lite, mamma kanske kan köpa istället. MAMMA!!! KAN DU FARA IN TILL STAN OCH KÖPA RYSK KAVIAR ÅT MIG OCH CHRISTIAN?! VAD SA DU?! OKEJ!!! BRA!!! TACK!!! Sådär ja. Anna? Hallå?

Jag (sjuder ursinnigt över att hon hade mage att ringa och väcka mig syndigt tidigt för att fråga en sån sak, när hon hela tiden haft en etablerad kaviarhandlare på andra sidan köksbordet): ...

Lirre Kay: Hallå?

Jag: Ja.

Lirre Kay: Honkundeköpasådetärlugnt, mentackändåochvisynskanskeikvällomjaghinnerkommahemnåt, hejdååååå!"

Jag: Öh... Okej... Hejdå. (Väs! Väääääs!!!)

Lirre Kay: Eller förresten, vänta! Jag och mamma satt precis och pratade om det. Visst var du försenad till din egna rysk kaviar-frukost?

Jag: ... Ja.

Lirre Kay: Ha ha ha!!! Hur mycket?

Jag: ... Två och en halv timme kanske.

Lirre Kay: Ha ha ha!!! Underbart!!! Hejdå!

*klick*



You shake my nerves and you rattle my brain,
too much love drives a man insane.
You broke my will, but what a thrill

06.10:

Uhm, the other one is a bit... (blåser upp kinderna) Nice titties though, so...

Gareth!!!

What?

Sexist!

Alright, nice knockers.

Nice BREASTS!!! (Till förbipasserande kvinna:) No, not yours! I...

HAHA! Sitter och tittar på The Office såhär på morgonkvisten, och till och med Snorre ligger och skrattar åt det i sömnen. Sicken karl! Och sicken vågad ljudnivå av mig klockan 06.06 på morgonen, när svärson Clints sista ord var ett par väsande "Och ingen musik!" (oengagerat, undvikande mummel från min sida) "Anna!!! Ingen musik, okej?! Jag vill inte höra så mycket som ett ljud!"

Live fast? Sure. Live too bloody fast sometimes! But die young? (Skakar allvarligt på huvudet) Die old.



She's the one that keeps the dream alive,
from the morning, past the evening,
till the end of the light.

03.17:

"Stackarn, så stora händer och så smala handleder!"

"Precis, typ Pop-eye utan underarmarna..."

"Det där ser bara heldumt ut Anna, fattar du inte det?"

"Jag hatar, hatar, hatar er! Allihopa! Ni fattar ju ingenting! Inte ett endaste dugg förstår ni! Han ska ju ha stora händer! Det är meningen! Titta bara på... på... på Wallace and Gromit!!! ÅH!!! Ni är dumma i huvudet!" skrek jag med ilskna tårar strömmandes nerför kinderna, och slet mig lös från Snorres armar. Sedan vände jag mig om med ett förvridet ansikte, stampade i golvet, ropade "Elakingar!", och sprang tröstlös upp på mitt rum... där jag sedan låg i min säng med huvudet begravt i kudden och vägrade äta eller bevilja de försiktiga knackningarna inträde på hela dagen. Framåt kvällen strosade jag surmulet bort till datorn, kastade mig buttert ner i stolen med armarna trotsigt korsade över bröstet, och gjorde händerna lite mindre...


Har, den senaste tidens händelser till trots, beslutat mig för att lyssna på mitt sunda förnuft en sista gång ändå, och jag kommer att bevilja dess önskan att låsas in i min hjärnas mörkaste vrå och därefter ge nyckeln en värdig begravning på okänd plats.



MÅNDAG, 11 JUNI, 2007

Meet me in the middle of the night
let me hear you say, everything's alright,
let me smell the moon in your perfume

21.49: Dagens låt är ett rätt okänt litet guldkorn, nämligen Romeo's tune av Steve Forbert:




Did you have this kind of problem? Yeah - of course you did, you saucy minx!

21.35: Jaha. Som bekant(?) så kan man nog räkna antalet gånger jag publicerat bilder på mig själv i den här bloggen på ena handens fingrar. Om så hälften blivit recucerade till blodiga kratrar i krig eller via nyårsraketer. Och har jag väl lagt upp något foto så kan man vara säker på att det varit mkt vilseledande, och gett en sån falsk bild av min hårvolym att det är skrattretande. Men det ska det minsann bli ändring på nu!

Med ett enda förödande ryck tänker jag således dra bort plåstret från det blödande såret som är min fåfänga. Jag talar alltså om den mytomspunna munnen (som precis beviljades med fiskekortsrättigheter) kring vilken man nästan kan se The Black Pearl segla över världens kant, de ihopsydda ögonlocken som tidigare enbart förärats hundvalpar i bagageluckan på typ ryska bilar som fastnat i tullen, vinterjackan i juni (se Bombshells hämnd), och Snape-gardinerna öppna på vid gavel.

Så. Proceed with caution.




SÖNDAG, 10 JUNI, 2007

Erm. Would you like the last, uh...?

[in Portuguese] Thank you very much but no.

No?

If you saw my sister, you'd understand why.

That's all right, more for me.

[in Portuguese] Just don't go eating it all yourself, you're getting chubbier every day.

I'm very lucky I've got one of those constitutions where I never put on weight.

23.16: Vektorgrafik is the new black!




LÖRDAG, 9 JUNI, 2007

First of all, if the family of Ronnie Strickland does indeed decide to sue the FBI for - I think the figure is $446 million - then you and I both will most certainly be co-defendants and second of all... I don't even have a second of all, Mulder. $446 million. I'm in this as deep as you are and I'm not even the one that overreacted! I didn't do the ... (makes a stabbing motion) with the... thing!

12.08: Folk som säger att de hatar krig, orättvisor och djurplågeri vet uppenbarligen inte ett dyft vad de snackar om. Man har inte hatat på riktigt förrän badrumsdörren oavbrutet har stått och smällt i vinddraget i tre dagars tid, och att man likt förbannat ändå inte kan komma ihåg att stänga den.

Jag har förresten gått och köpt mig en gammal singel med en låt som jag inte har hört på säkert tio-femton år, i syftet att fastställa just hur bra eller förskräcklig musiksmak jag hade redan på den tiden... Den går nåt i den här stilen (är det någon fler än jag som känner igen den?):

"You can be my aeroplane,

you can be my wings of fame,

I'll take you with me home tonight, I love you
"

och det är definitivt värt vartenda öre av de där 16 kronorna (inkl. frakt) för att stilla min nyfikenhet.



Agents Mulder and, uh... (snap, snap, snap) Scully.

03.15: Herregud. Får inte börja tro på Snorres snack om att mitt hår är som mina popcornsockar. Att det når någon sorts crucial point där det helt enkelt inte kan bli värre (se: nu), och sedan vänder till det bättre igen.

För jag har nämligen ett par Snape-gardiner till frisyr. Och det är en grym sanning som ingenting - inte ens upplyftande teorier om sluskighet - kan ändra på. Ingenting.



(Drömsekvens)

You really know your stuff, Dana.

(Mulder avbryter drömsekvensen)

DANA?! He never even knew your first name!

You gonna interrupt me or what?

No. You go ahead... Dana...

02.13: HAHAHA! Alright people, Bad Blood, season 5, episode 12. Get to it!!! Scram, scram!

Jag hade för övrigt suttit i direktörsstolen för typ Microsoft vid det här laget om jag bara spenderat typ hälften av min tid åt att söka jobb, istället för att sitta med en dimmig blick i fjärran och fundera på huruvida det skulle kännas konstigt för vårat (nå, okej då, mitt) favoritradarpar att kalla varandra för Mulder och Scully även på fritiden...

Jag menar... Även om Mulder så bet sig i underläppen och fäste sina hasselnötsbruna (jag har läst för många fanfi- Mmm... hasselnötsbruna...) ögon på mig under lugg, så hade förtrollningen brutits i samma sekund som de där bedårande plutläpparna format namnet "Karlsson". Såvida jag inte hette Räv i förnamn, förstås. Tricky, tricky.

Jag kan ju på en gång säga att jag inte på långa vägar klurat färdigt på den här gåtan än...!






FREDAG, 8 JUNI, 2007

She said my mother looks like a weasel!

Ethel, apologize.

I'm sorry your mother looks like a weasel.

23.50: Alltså. Alltså, alltså, alltså. Avundsjuka. Det som får karlar att bryskt rycka tag i överarmar under indignerade flykter och snurra en runt, trycka upp ursinniga fruntimmer mot väggar för passionerade kyssar efter hetsiga bråk, och typ bära en uppför trappor för att bryta uppgörelser gällande delade sovrum... och oss fruntimmer att koka kaniner på spisen, porträtteras av Glenn Close på vita duken och bli skjutna i badkaret.

Avundsjuka. I alla former, stora som små, jag står här och välkomnar dig med öppna armar!




Hey, let me ask you something!

22.07: Nä, jag skämtade bara. Wanker är inte alls dum, han är snäll. Och smart. Tycker många. Antar jag. I wouldn't know of course, but... Våran jord befolkas ju ändå av typ... en massa miljarder människor, så oddsen för att åtminstone någon gillar - eller åtminstone kan stå ut med - honom är ju relativt låga ändå.

Och även om allt annat skiter sig så tycker ju hans mamma fortfarande om honom i alla fall. Eventuellt. Eller alltså, hon måste ju nästan göra det, fjättrad som hon är vid moderskapets kedjor och så... Men å andra sidan är hon ju bara människa when it comes down to it...

Gud. Hon kanske inte ens är hans mamma överhuvudtaget.

Äh, glöm att jag sa nåt.



Why would you do that?

21.30: Jag måste ha vaknat en morgon för nån vecka sedan och tänkt "Nä. Jag tror faktiskt inte att jag på långa vägar har haft sönder tillräckligt många glas och tallrikar under min livstid", och sedan bestämt mig för att göra något åt saken.

Nog för att jag kan stå och bevittna spillrorna av mitt liv, min fotbollskarriär, min framtid, mina studier, mina ambitioner, mina animationer för den delen, min umgängeskrets och min ekonomi utan att det egentligen rör mig i ryggen, men Gud nåde det oskadda glas som skulle hamna i mina händer.

Fast nu ska jag inte gå förlorad i denna nedåtgående spiral av självömkan och förakt, för egentligen är det ju så att jag bara är ett oskyldigt offer för omständigheterna. Jag skulle ju trots allt - som vilken förnuftig människa som helst - bara skölja skålen under lite kallt vatten för att svalka ner den efter diskmaskinen, så att mjölken inte skulle bli varm och äcklig till krämen. Inte kunde jag veta att allt vatten förvandlade skålen till en hal tvålbit, så att den gled ur mitt grepp rakt framför (de uppspärrade) ögonen på pappa Clint och mötte ett hastigt påskyndat och grymt öde mot diskhons botten. Och inte kunde jag väl komma ihåg att jag ställt ner fantaflaskan i ett glas innan jag släppte ner den på golvet för att famnen redan var full. Faktiskt. Inte.

Och stoppa pressarna förresten! Ty dagen har kommit då jag och Wanker äntligen är överrens om något!

Wanker säger:
Men åh! FAN vad dum jag framstår som nu då..

Ja. Indeed.



My husband's gonna be rummaging around in my basement, while I polish his Oscar

19.12:

Mrs Spooky säger:
ilskan är ju bara ett tecken på din odödliga kärlek!
Peter Plan säger:
jovisst
Peter Plan säger:
min ilska är ett tecken på att hon är en idiot



Welcome to Alcoholics Anonymous! No - purely social. I know someone who is an alchoholic and it is no laughing matter - particularly for his wife. And she's got alopecia. So... not a happy homelife.

03.34: Snorre är en ständig källa till skratt och förnöjelse, inte minst när han ligger och sover! Som inatt till exempel, när jag smög in i rummet för att ta reda på ett par gamla petflaskor, och han plötsligt satte sig raklång upp i sängen och spände sin flinthårda Clintanblick i mig... Det är klart att alla tendenser hos mig som kan knytas till städning eller annan renhållning är misstänksam, men Snorres paranoia tog ändå priset.

"..."

"Oj! Hej! Förlåt!"

"Vad gör du?"

"Jag håller på och städar!"

Snorre nickade långsamt, men släppte mig aldrig med blicken och pannan var rynkad i misstänksamma veck.

"Vad är det för blod du ska mixa?"



TORSDAG, 7 JUNI, 2007

Hey Scully, is this demonstration of boyish agility turning you on at all?

22.50: Vi hade en brandutbildning på jobbet idag. Det var mkt lärorikt och roligt. Jag lärde mig att hantera brandsläckaren och vattenslangen, hur man släcker bränder med filtar, och fick träna på att rädda medvetslösa och chockade personer.

Men den viktigaste lärdomen av de alla var nog ändå vetskapen om att ifall det tänds så mycket som en enda liten gnista på boendet så kommer jag att förvandlas till en vidbränd, knaprig liten korvbit, and I'll be bringing everyone and every thing with me!



TISDAG, 5 JUNI, 2007

The older you get , the better you get... unless you're a banana.

16.01:

"Anna. ANNA!! Jag sitter med en kopia av Stephen M!! Ögonen håller på att ramla ur hans huvud!"




MÅNDAG, 4 JUNI, 2007

Have you ever been to a team seminar, Agent Mulder?

No, unfortunately around this time of year I usually develop a severe hemorrhoidal condition.

23.54:

Tokstolle säger:
It's my duty to please the booty.

Tokstolle säger:
Free the trouser snake!

Tokstolle säger:
Let the sergant take aim at the enemy!

Tokstolle säger:
Fire the main battery! On my signal, unleash HELL!

Tokstolle säger:
Du, om jag måste vänta längre till så kommer wonderwoman vara den enda som överlever mig.

Tokstolle säger:
I won't, but should this go down the drain there's always your friend.



I'm driving. Why do you always have to drive? Because you're the guy? Because you're the big, macho man?

No. I was just never sure your little feet could reach the pedals.

16.59: Hur kan det komma sig att jag är gammal nog att gifta mig, sitta i fängelse, skaffa barn, köra bil, gå på krogen, arbeta osv osv osv, men ännu inte passerat stadiet då jag lugnt och sansat sänker ner brevlådelocket istället för att stampa in i huset, smälla igen dörren och ge väggen en spark med ett oartikulerat vrål av frustration "bara" för att den femte Arkiv X-säsongen aldrig anländer (fastän den beräknade leveranstiden är 3-6 vardagar och det bara har gått 4)?

Nej men, ärligt talat. Ingenting att hetsa upp sig över. Finns viktigare saker här i världen.

Men aaaaahhh!!! Huuuuuur kan det bara ha gått fyra dagar?!? Jag förstår det inte!!!



SÖNDAG, 3 JUNI, 2007

Mulder?

What?

Suck my dick.

03.33:


Bombshell föste mig med en bestämd knuff ur sitt hem strax innan halv fem igår natt, och jag lämnades att hasa mig hem på cykeln i det här tillståndet. Kvällen inleddes några timmar tidigare nere vid hamnen då vi satt vid älven och lyssnade på Bruce, och fyllde magsäckarna till bristningsgränsen med läsk och kakor. Vi stod inne på Hemköp och stirrade som hypnotiserat på alla bakverken bakom rutan i varsin pöl av dreggel, och flåsade hungrigt på glaset.

"Vad ska du köpa?" frågade Bombshell plötsligt, och lyckades bryta sig ur transen tillräckligt länge för att kasta mig en snabb blick i sidled. "Frukt eller? Ha ha ha!!!"

"Öh..." svarade jag generat och kliade mig osäkert i bakhuvudet, ovillig att möta hennes blick.

Här snurrade hon runt och vände sig så hastigt mot mig att en... öh... tornados... positiva faderskapstest inte hade förvånat någon, och det undre ögonlocket darrade oroväckande när hon synade mig misstänksamt efter minsta skiftning i ansiktet. "Tänker du köpa frukt?!?"

Om tornadon var fadern så var åskmolnet utan tvivel den biologiska modern, av hennes indignerade och uppretade ansiktsuttryck att döma.

"Alltså, eh... Jag... Öh, jag menar... Nej... Nej!!! Såklart inte, hehehe... He. Vad tror du om mig egentligen?!" svamlade jag hysteriskt, och sprang genast och plockade på mig ett paket Ballerina-kex och en Fanta under hennes stränga övervakning, varvid hon nickade godkännande.

Sedan lyssnade vi på Bruce, fnittrade under "Gypsy lady! Hey gypsy lady!" och "Too much tomorrow... today!", kastade oss desperat över skip-knappen under den 14:e minuten av gitarrsolot i "Kitty's back" och tittade tappert ut över vattnet med varsin Dianablick.

"Vi borde dra hem till dig och se..." började jag, och sneglade menande ner på The Office-boxen som jag sedan knuffade över till henne som om den vore en köttbulle och jag en kärlekskrank Lufsen.

"Vi borde dra hem till mig och se Wings for wheels!" kontrade hon med något religiöst i rösten, som mina ögon snart delade. Och sedan låg jag begravd i soffkuddarna, kiknandes av skratt när hon härmade den engelska kufen och tillika tv-värd som inte förstod "all the fuss about" Born to run medan han pimplade sitt fussiga te. På precis samma ställe där hon brukar ligga med håret spritt som en dammvippa kring huvudet och ansiktet vänt mot kuddarna samtidigt som hon citerar varenda replik i Tio orsaker att hata dig och Clueless en halv sekund innan skådespelarna.

Och jag som bara sovit tre och en halv timme natten innan fick se mina ansvarsfulla planer på att vända tillbaka dygnet gå i spillror allteftersom samtalet fortsatte in mot småtimmarna. Mot slutet låg jag med röda, puffiga ögon vars smala springor säkert hade kunnat rymma en och annan delad atom om hjärterum funnits, och nickade åt allt hon sade med ett sömnigt leende. Jag ryckte till och vaknade ur min dvala när hon förskräckt satte händerna på varsin sida om huvudet och ropade att "Herreguuud! Klockan är tjugo över fyra!!!" samtidigt som hon sprang upp ur fåtöljen. Jag satte mig oändligt långsamt upp, plockade ihop allt mitt skräp, sade adjö till Office-boxen med några kärleksfulla smekningar, hasade mig iväg till dörren, neg artigt åt hennes talande kylskåp som med en ofelbar brittisk accent önskade mig en fortsatt trevlig natt, tog avsked, och stapplade ut i den svala sommarnatten.

Cyklade hem i stilla mak till tonerna av Greetings from Asbury Park och Dylans Changing of the guards, blev påkommen mitt i min storslagna konsert just när jag som bäst rynkade samman ansiktet under "Sixteen years (sixteen years)" av en VK-utdelare som satt och hukade i sin bil vid vägkanten, drog upp byxlinningen till anständighetens gräns igen, och pinnade vidare med sammanbitna läppar och röda kinder.

Kom hem. Klev av cykeln. Insåg att vissa - öh - naturliga behov slog 112. Tog mig i dubbelvikt ställning med benen ständigt korsade upp på den lilla träbron och tryckte med oändlig försiktighet - trots de akuta omständigheterna (tänk James Bond/MacGyver disarmerandes diverse bomber) - ner dörrhandtaget. Ingenting hände. Vaggade mig bort till brevlådan. Ingen nyckel. Klockan var fem på morgonen, jag var i ett löjligt akut behov av en toalett, och var vid 20 års ålder utelåst. Med Pappa Clints sovandes på nedanvåningen som en väldig grizzlybjörn med uselt morgonhumör.

Mindes tillbaka på alla de gånger som Lirre Kay tagit sig in genom toalettfönstret på nedervåningen, och tänkte för mig själv att jag kanske inte borde ha ätit upp det där sista Ballerinakexet trots allt. Eller de tolv innan dess. Men hennes sovrumsfönster var fortfarande öppet, så om jag bara kunde ta mig upp på halltaket och övervinna min höjdskräck så kanske det skulle ordna sig ändå. Sagt och gjort! Gick mkt sakligt och företagsamt och hämtade en back, och sedan en till att ställa ovanpå den första. Hasade upp byxorna. Spottade i nävarna. Kravlade mig upp. Tittade på det kabelskåp som var nästa punkt på agendan. Klappade beslutsamt dess övre del (som var ungefär i ögonhöjd), log, och klättrade utan vidare ceremonier ner igen och satte mig på verandan och väntade.

När jag satt där som bäst, med huvudet i händerna och benen krampaktigt ihoptryckta, och klockan började närma sig sex så tänkte jag att det åtminstone inte kunde bli värre. I samma stund svängde VK-bilen runt hörnet och parkerade vid brevlådan cirka två meter ifrån mig, och samma karl som bevittnat mitt solouppträdande någon timme tidigare hånflinade brett åt mig genom den nedvevade rutan, dumpade en tidning i lådan, tittade upp igen, log ännu bredare, skakade på huvudet, och åkte vidare.

Tillslut fick jag nog, gick runt på baksidan av huset och ställde mig precis intill grottöppningen (dvs fönstret till pappa Clints sovrum) med en samling kottar i arsenalen. Kastade dem i stuprännan, på mitt tak, över verandaräcket, ner mellan springorna och på väggen, men kunde - på typ fyra meters avstånd - inte förmå mig att träffa av Herminators fönster. Tillslut vaknade han väl mer pga mina frustrerade stampningar i marken och irriterade svordomar än av själva kottljudet, men med hjälp av några excentriska handviftningar kunde jag få honom att smyga ner och öppna dörren åt mig.

Kröp uppför trappen, uträttade behoven i badrummet, och skyndade mig in i rummet för att efter denna lååånga dag äntligen få kasta mig i min underbara, mjuka, välkomnande säng. Som till större delen visade sig ockuperas av min systers sovande skepnad. Satte mig här istället och försökte forma en enda vettig tanke att överföra till bloggen, gav upp, slog igång ett Arkiv X-avsnitt, möttes direkt utav synen av en spritt språngande naken Mulder, men när inte ens det lyckades pigga upp mig så greppade jag buttert tag om en kudde och gick och la mig i fotändan. Ja. Och vaknade halv fyra nästa eftermiddag alltså.



I noticed you dropped everything fast enough in order to help her out.

I was merely extending her a professional courtesy.

Oh, is that what you were extending?

01.22: Herregud! Jag har väl inte tid att blogga heller! Jag måste ju försöka klämma in tre Arkiv X och lika många Grey's-avsnitt i mitt mkt fullspäckade dagsschema, och samtidigt sova till klockan halv fyra om eftermiddagarna.

Dessutom är det ingen idé att ens försöka förrän jag kan göra åtminstone lite rättvisa åt Bombshells komiska fullträffar.



FREDAG, 1 JUNI, 2007

What about that guy you work with?

Mulder?

I thought you said he was cute?

He's a jerk. He's not a jerk, he's... he's obsessed with his work.

06.33:

#89 - Halp


Va? Vad sa du? En motivering? Du vill alltså veta varför denna karl är en självklar höjdare? Ursäkta?! Har du ens sett bilden ovan?! Then I rest my case. När våra klockor börjar ticka och livmödrarna skriiiker efter hyresgäster så beror det på att livet har spelat oss ett fult spratt och inbillat oss att våra avkommor kommer att bli precis som Halp, och inte alls mer åt Norman Bates-hållet.

Dessutom är Halp den enda karl jag vet som säger "Sötare än socker. Med socker på" och "Du är sötare än glassen du äter", fastän man ser ut som adoptivdottern som till och med Woody Allen refuserade, har en gammal tandkrämsfläck på det enda stället i ansiktet som glasstruten missade, eller på annat sätt bevisar den totala bristen på sanning i hans ord.

Och ingen är mer bedårande än Halp när han stoppar händerna i bakfickorna, tystnar och säger "Alltså, eh..." under en oförberedd redovisning...

Eller när han - mina förfärade protester till trots - går och köper sig en trisslott efter varje avslutad pokerrunda...

Eller när han två minuter senare säger "Typiskt!"...

Eller när han oförberett hoppar upp på ens rygg fastän man lider av en allvarlig, tv-spelsrelaterad skada i knäområdet, så att man handlöst faller till golvet med honom över sig (med en duns som får ett långsamt, illmarigt leende att sprida sig över Nigels läppar, efter att den första chocken - och indeed jordbävningen - lagt sig)...

Eller när han börjar jaga fjärilar på en grön äng två sekunder efter att man ropat "Kon-cen-tre-ra dig!!!" - som om man varit Hitler och han en olydig jude - och drämt näven i bordet så hårt att kaffekopparna hoppade...

Eller när han omfamnar en i en bamsekram utan att slita sig loss sekunden senare för att ropa "Titta! Jag sa ju att armarna inte skulle nå runt!!!" till sina fnissande killkompisar.

Plus att han precis har tagit sig in på Fridhems filmskola i Lund, så håll utkik efter såna kommande svenska klassiker som "Jordgubbsområdet" och "Fuckin' Säffle" i en biograf nära dig!

Halp säger:
Tänk hur mycket tjejer jag skulle ha!
Halp säger:
Jag skulle gräva en grop och lägga alla tjejer i.
Halp säger:
Sen dyka omkring där och kasta tjejerna runt mig och låta dem regna ner i ansiktet. (Eller hur nu mr von anka brukar säga)
Halp säger:
Och tumla runt som en tumlare!
Halp säger:
Har redan köpt en spade som jag tänkte använda till gropen. Ska börja gräva så fort kärlen släpper.
Halp säger:
Så får jag ju en stor del av min träning där också. Två flugor i en smäll.
Halp säger:
Och ju större grop jag gräver, ju större muskler kommer jag få, och därmed fler tjejer att lägga i gropen.
Mrs Spooky säger:
som att du inte är en sockerbit i en värld full av kvinnliga flugor redan!!!
Halp säger:
Du ska få ligga överst för övrigt. Kan bygga en tjejstol av tjejer som du kan få sitta i om du vill.

Halp säger:
Du förstår, det sägs att svarta killar har större kuk än vita. Tänkte att du som är rädd för nakna människor kanske hade missat det.