My world does not end within these four walls... Internet's a big place.

Bloggtoppen.se




ONSDAG, 31 OKTOBER, 2007

Sweet dreams are made of this

21.15:

Jag gar i väntande tider. Vill bli med det senaste avsnittet av Californication, men MSN tycker inte att jag är redo förrän om ytterligare fyra-fem timmar. Om alla de som gar omkring och väntar pa att adoptionen ska ga igenom bara fick genomlida en tiondel av min agony...!!!

Haha, höll pa att försova mig ooordentligt imorse. Har antagit en mkt otrevlig vana att ligga och dra mig i över en timme om morgnarna, för att försöka processera tanken pa att kliva upp och duscha och pa sa vis offra ytterligare femton minuters kvalitetstid i sängen. Blir bara värre och värre för var dag som gar, och imorse höll det alltsa pa att sluta riktigt illa. Vaknade av att alarmet ringde för sista gangen, och fumlade blint efter mobilen nagonstans under huvudkudden. Utsätter mig villigt för farlig stralning hela natten om det pa nagot vis kan motarbeta detta destruktiva beteende, men tyvärr leder det bara till att jag numera kan stänga av telefonen pa 0,05 sekunder och inte de tre som det tog mig innan.

Började drömma att jag var lika stressad som... ja, som jag i själva verket var (men som jag gjorde ett hejdundrande jobb av att inte ge sken utav). Rusade nyvaket omkring och letade efter ryggsäcken och kollegieblocket och nycklarna och skorna och handskarna och grindöppnaren och gud vet vad, innan Alexander kom in och fragade vad jag höll pa med. Berättade hysteriskt med ett ivrigt armviftande kors och tvärs om alla mina företaganden, och avslutade med en gällt pip att säga att jag minsann skulle komma väldigt försent till jobbet nu! Men till min oerhörda förvaning sa log han bara, blinkade hemlighetsfullt med ena ögat, och sade: "Det gör ingenting om du kommer försent, det är bara charmigt!"

Satte mig genast raklang upp i sängen med ett nyvaket "hupp!", för ett tydligare tecken pa att man ligger och sover än sa torde väl ända inte finnas?



MANDAG, 29 OKTOBER, 2007

Sugar baby love

23.58:

Hihi! Leon fick lyssna pa min Shuffle igar kväll, sa vi dansade runt Hugh-Grant-i-Love-Actually-style och headbangade till Bruce i säkert en halvtimme framat kvällskvisten. Sedan kom han gaendes rakt emot mig pa det där beslutsamma viset som brukar föranleda till att en skedfull äppelmos landar i mitt har, att min ryggtavla kletas ner med tandkräm, att en spade sand skopas ner innanför byxlinningen eller att en stor leksaksbil landar i mitt bakhuvud... Sa jag antog min sedvanliga försvarsställning (vilket mer eller mindre gar ut pa att jag förfärat drar ner mungiporna och lika tyst som Britney Spears dietist stammar fram "Kära söta! Tycker du verkligen att du borde...")

Men den här gangen tog han ett par langa kliv emot mig, log med hela ansiktet (det gör han iofs även när the weapon of his choise viner genom luften) och levererade en stor, blöt puss pa min kind.

Resten av kvällen gick jag omkring med ett franvarande leende pa läpparna, lät ett tankspritt "Mmm..." vara det genomgaende svaret pa alla fragor, och log oändligt ömt och moderligt mot honom när han lessnade pa musiken och började stoppa in hörlurarna i munnen och i sin banan istället.

Mmm...



Sitting in an English garden waiting for the sun

23.57:

Ah, engelsmannen pa jobbet är sa himla söt och förvirrad:

(Istället för att göra en ny keyframe sa skapar han, i en enda förhastad knapptryckning med förödande konsekvenser, ca 1300 stycken, och hela datorn vibrerar dovt och olycksbadande samtidigt som fläktarna far den amerikanska flaggan att svaja uppe pa manen) "Oh no! Gosh, what did I do?! Bloody hell, will you look at this? Oh, I can't believe it!!! Look... Oh, God! Ahhh!!! It just won't stop!" (bada tva kniper ihop ögonen och haller för öronen samtidigt som vi lägger huvudet mellan knäna och inväntar den stora smällen... Men sedan - tystnad)

Vi sitter stilla för ett ögonblick, men när ingenting händer sa vagar vi langsamt öppna ögonen och räta pa ryggarna. Datorn star stilla och har tystnat helt, och pa skärmen star 1300 nykläckta keyframes och solar sig i all uppmärksamhet. Sedan trycker Peter bort dem, medan jag fortfarande viftar en inbillad solfjäder i ansiktet och försöker stilla mitt rusande hjärta. Just som musklerna börjar slappna av och jag sitter med handen tryckt mot hjärtat och ögonen slutna, sa nas mina öron av ett surr som bara later alltför bekant. Tittar skräckslaget upp pa Peter som i sin tur sitter och stirrar tomt pa skärmen med en spasmisk nerv ryckandes i det undre ögonlocket.

"Oh god. I just did the exact same thing all over again, didn't I?"

Och ja, det gjorde han ju, saklart.

"Oh god! What did I do now?!"

"Ehem. You sort of restarted the computer."

"What?! Why didn't you stop me?!?"

"But you looked so sure of yourself! I thought you knew what you were doing!!!"

"Whaaa?! I didn't have a bloody clue!!!"

"Weren't the instructions in English?"

"Nooo, they were like (härmar det svenska spraket, vilket är lika roligt som att se hans förskräcka miner)"



SÖNDAG, 28 OKTOBER, 2007

Talk is cheap

12.11:

Mamma säger:
jag tänkte bara sitta en liten stund framför datorn.sedan blir det städning.har varit på stan -mariedal-ersboda inkl. willys.

Mamma säger:
imponerande.

G-woman säger:
hihihi!

G-woman säger:
ja!

G-woman säger:
det är sa roligt att prata med dig och pappa pa msn!

Mamma säger:
vad inkluderar roligt?har ransonerat bort STORAbokstäver.inbillar mig att jag verkar snabbare på att skriva då.



G-woman säger:
se till sa att han visar id nästa gang sa att det verkligen är han och inte peter plan, haha!

Mamma säger:
Tror du att det kan vara så?Milda makter!

G-woman säger:
HAHA!

G-woman säger:
och sa välkomnar vi det uttrycket in pa 2000-talet

Mamma säger:
JÄTTESKRATT!

Mamma säger:
Herminator har lärt mig



G-woman säger:
APA!

G-woman säger:
nu kopierade jag in texten at dig och blev av med länken som jag ville spara

Bombshell säger:
och där med välkomnar vi en alternativ svordom som direkt från din mammas mun

G-woman säger:
hahaha

G-woman säger:
hon skulle aldrig säga apa ens

G-woman säger:
hon har pa fullaste allvar ryckt tag i herminators kompisars armar och krävt att de ska börja säga... oh yes... true story... "skrutt" istället

G-woman säger:
eller ja, herminators före detta vänner saklart

Bombshell säger:
JÄTTEJÄTTEJÄTTESKRATT



Star wars Freddan säger:
(panicking) What? Oh my god. What? Is it meningitis? Scoliosis? Lupus? Is it lupus?

Star wars Freddan säger:
Are there terrorists on the plane? A hotel fire -- is that it? Typhus? Malaria? Yellow fever? Lupus? Is it lupus?!



Bombshell säger:
varför blir det alltid så? en 3 timmars film kan utspela sig på ett kloster utan att man ser en hudbit, sen kommer en 40 sekunders sexscen på en gräsmatta och DÅÅÅÅ jävlar brakar hela världen in genom dörren och undrar vad fan du sysslar med

G-woman säger:
HAHAHAHAHAHA

Bombshell säger:
och ge dig skamliga, besvikna och skeptiska blickar

Bombshell säger:
harkla sig och sedan backa långsamt ut ur rummet samtidigt som dom börjar diskutera vädret. Men så fort dom stängt dörren börjar dom ivrigt göra upp planer över hur de effektivast ska stänka vigvatten över deras porrbesatta bekant



Bombshell säger:
eller.. ja

Bombshell säger:
hur man ska uttrycka det

Bombshell säger:
god I sound like a geek

Bombshell säger:
snart drar jag fram ett periodiskt system för att förklara lust med min lärar-pekpinne



Heaven is a wonderful place

11.38:

Ha ha ha! Ha ha ha ha ha!!! Ha ha ha haaa ha haaa ha haaaaa!!! Alltsa. Under de första tre veckorna av min vistelse här sa försökte jag verkligen leva nyttigt. Jag at bra mat, ordentlig frukost, cyklade till jobbet, tog en promenad hem, spelade fotboll sa snart jag fick nagon tid över och at knappt nagot godis alls. Sakta men säkert sa dunstade grammen av mig, och efter tre veckor hade jag gatt ner ganska precis lika manga kilon. Sedan blev väl min praktikantplats less pa mitt självbelatna flin och bestämde sig för att göra nagonting at det. Och inte vad som helst, utan de vässade sina knivar och högg obarmhärtigt mot min akilleshäl. De försag, med andra ord, den ständigt frestande godisskalen med en massa Twix!!!

Jag hann mumsa i mig fem stycken sadana där sma bitar innan jag ens upptäckte vad jag sysslade med, och ryggade sedan förskräckt tillbaka samtidigt som jag förfärat slog handen över munnen! När jag sedan, med graten i halsen, skyndade mig hem för att väga mig sa... hade jag obarmhärtigt och brutalt orättvist gatt upp alla de där tre kilona igen. Pa en dag. Pga fem sma Twix. VAD ÄR DET FÖR SJUK VÄRLD VI LEVER I?!? Jag sjönk utmattat ihop mot väggen och ner pa golvet, medan axlarna skakade av tillbakahallen, uppgiven grat. Kände mig precis som den där gamla damen som "dies at the age of... 78. And then you inject something... in her temple", som är Karl Pilkingtons lösning pa hur vi ska lösa överpopulationen i var värld (underligt nog genom att ateruppliva de döda och lata dem leva om sitt liv igen, fast baklänges).

Den enda tanken som surrade omkring i mitt lamslagna, tomma huvud var Rickys ord: "Because she's already lived 78 years, you know! Don't forget! She was 78, and then someone decided to stick a needle in her head, and said 'Back you go!'"

Precis sa var det. Back you go. "Back you go!" till ditt liv som en vandrande (naväl, sittande och liggande), dallrande geleklump. Bara sadär.

Efter det gav jag liksom upp. Jag började successivt att synda; till en början struntade jag i frukosten, cyklade hem istället för att ga, och köpte med mig en och annan Skittlespase. Sedan lade jag av med fotbollen, började köpa med mig absurda mängder Sun rice och fruit drops hem, och ja... okej, längre än sa hade väl inte mina nyttighetsplaner sträckt sig, sa det fanns inga aerobicspass eller simgympa att avboka. Men hade det funnits sa hade jag ringt och sagt upp mig med ett trotsigt och fast beslutsamt högtburet huvud, var sa säker!!!

Och igar. Igar, all hell broke loose! Jag at bröd vitt som renaste koks. Tio - tio - Sun Rice-kakor. TIO!!! Oh for fuck's sake... Nästan hela pasen fruit drops. Marsipan med chokladöverdrag och nougat. Chips. Sockervadd. Läsk. Glass. Oh the humaaanityyy! Säkert nagot mer som min djupa hypnossömn har förträngt at mig. Pa natten satt jag tröstlöst och grät ut över min olycka i Bombshells tröstande famn. Efter en lang stund rätade jag pa axlarna, snörvlade högljutt, torkade bort en massa snor med baksidan av handen och sade tonlöst "Jag vill inte ens veta hur mycket jag har gatt upp idag. Vänta sa ska jag kolla...", och sa atervände jag en minut senare, vilt fnittrandes. "Mihihi!!! Jag har bara gatt upp hundra gram! Hi hi hi! Kalorierna fetdissar mig, Gud är stooor!!!", och Bombshell frigjorde sig fran mitt febriga grepp med ett äcklat läte. "MEN YOU BITCH!!!" vralade hon, och gav mig en virtuell bitchslap över kinden. Men jag tog mig bara för kinden och strök ömt handen över den, medan blicken glasartat var fästad pa en obestämd punkt framför mig, och munnen formad i ett tankspritt, saligt leende.

Fast sedan trillade verklighetens polett ner igen, och leendet samt ljuset i ögonen slocknade dystert. "Men ämnesomsättningen haller förmodligen fortfarande pa att processera all denna oerhörda information, och maste först fördela kalorierna till rätt kroppsdelar. Det är faktiskt en himla svar matematisk formula, det där. De maste väga mängden inkommande fett mot alla mina komplex, samt ta hänsyn till just hur mycket huden kan expandera innan den spricker. Jag menar, bristningar har den ju uppenbarligen inga problem med, nej snarare the more the merrier, men ett stort gapande hal i sidan hade ju försvarat den ojämna utdelningen av fett. Hade det verkligen skadat om ni skickat ut lite till mina armbagar? Knogarna? Fingertopparna? Seriöst, det hade inte gjort mig sa mycket! Pa sin höjd hade jag bara blivit lite mer proportionelig!" (Här märkte jag att Bombshell började tappa intresset, för att inte tala om sin lilla fingerborgsstora mängd talamod och medlidande, sa jag skyndade att tillägga "Sa jag kommer bergis ha gatt upp fem kilo imorgon när jag vaknar. Minst. Without breaking a sweat!"

Sa imorse klev jag upp med kroppen fylld av bävan (och sockervadd. Och läsk. Och above all others, Sun rice), och ställde mig pa vagen. Som visade... jag kunde inte tro mina icke-linsbärande ögon, utan fick böja mig fram tills dess att näsan skrapade mot, och blaste sma konsistensmoln över, displayen. Minus fyra-FUCKIN'-kilon! HA HA! HA HA HA HA! Liksom... va?! Hur?!? Jobbet kommer verkligen att behöva bra mkt mer än ett par ynkliga Twix för att befria mig fran mitt självgoda flin den här gangen!!!



LÖRDAG, 27 OKTOBER, 2007

Things've been a little tight
but I know they're gonna turn my way

17.49:

Jag trivs här. Jag trivs verkligen här. Sa kan vi inte bara sitta här med benen i kors och insupa all zen runtomkring oss, istället för att papeka sadana otrevliga saker som att jag bara för en vecka sedan gick omkring och hyperventilerade och sag fräcka hanflin och bekymrade miner varje gang jag slöt ögonen för att försöka falla in i en orolig sömn, ihopkrupen i en darrande fosterställning?



Chimpanzee that, monkey news!

17.19:

Hmm... Ojda. Har ofredat soffkuddar och sprattlat omkring under sängar, och pa nagot sätt grävt fram mina sista slantar för att krama ur ytterligare en beställning ifran Amazon.

The world of Karl Pilkington
Happy slapped by a jelly fish
Ricky Gervais live - Fame

Hihihi! Och om ni ursäktar sa ska jag ga och klippa sönder mitt kreditkort nu!



Better get yourself together darling,
join the human race.
How in the world are you gonna see,
laughing at fools like me?

11.29:

Läser en san sjuuukt rolig bok just nu, som heter "Things my girlfriend and I have argued about" av Mil Millington:

"He is wearing red plastic wellington boots, Hawaiian shorts, the top from his Batman costume, a policeman's helmet made for a child at least four years older than he is, a cape he's constructed himself from two metres of floral curtain, and is holding a lightsaber. His small size merely adds weight to the impression that someone has conducted a terrifying scientific experiment aimed at compressing the Village People into the tiniest possible space."

Och David Duchovny har gatt fran att vara ett halögt vrak (men ända het pa det där oförklarliga sättet som bara nagon med nio ar i rollen som Fox Mulder att falla tillbaka pa kan vara) till den allra finaste sortens HMC* som var värld har att ställa ut till kvinnosläktets förfogande. Var lite orolig tidigare inför den nya Arkiv X-filmen (särskilt pga nagra mkt traumatiska bilder av David iförd buskigt helskägg!!!), men nu kan jag knappt bärga mig! Gosh! Ska sitta och mysa i biomörkret (förmodligen ensam) och kuttra "För bövelen, den Mr Mulder", och ma som en prins under tiden!

* Hunkalicious ManCandy



TORSDAG, 25 OKTOBER, 2007

Money don't get everything, it's true
but what it don't get, I can't use!

23.09:

Mmm... Den avbokades mkt riktigt! Jag vill ha rikligt med kanel i gröten när ni kommer och hälsar pa mig i fattighuset sedan!

Arrested development säsong 1
Little miss Sunshine
Last king of Scotland
Inside I'm dancing
Billy Elliot
Mickeybo & me
Scrubs säsong 1
Scrubs säsong 2
Scrubs säsong 3
Wallace and Gromit - Varulvskaninens förbannelse
Robotar
Office Space
Bruce - We shall overcome



I'm in love for the first time

01.02:

(Herreguuud! Vad gör jag fortfarande uppe?!)


Mmm... Har börjat se en alldeles underbar film ikväll som heter Inside I'm dancing. Och James McAvoy hann väl förgylla skärmen med sin närvaro under den tid det tog för honom att ta ett djupt andetag inför sin första replik innan jag satte mig raklang upp i sängen, krokade fast pekfingret i halslinningen, och drog bort en osynlig svettflod ur pannan med baksidan av handen. Vid det laget da hans mjuka, rullande, irländska dialekt försedde mina öron med utsökta fräckheter, sa stack Snorre in huvudet i dörrspringan och sade att han nog hellre ville ha en flickvän i Helsingborgstrakten... Jag slog förskräckt händerna pa vardera sida om ansiktet, nafsade oroligt pa naglarna samtidigt som jag gav ifran mig ett par nervösa gnyenden, och vralade sedan "FINE BY ME!!!"

Ungefär.

Men i alla fall. Gick sedan raka vägen och lade följande order pa Cdon:

Little Miss Sunshine
Last King Of Scotland (med James! Iiihhh!)
Robotar
Bruce Springsteen - We Shall Overcome - The Seeger Sessions (American Land Edition)
Scrubs - Säsong 1
Scrubs - Säsong 2

samt sände telepatiska vagor till Bombshell, som vädrande sniffade i luften uppe i Umea, och armbagade sig fram till närmaste dator sa att jag genast kunde boka upp henne till tyyysen biokvällar framöver, sa att vi tillsammans kan sitta i mörkret och trana efter James i form av en - hall i hatten!!! - ARTONHUNDRATALSKARL med ett "Mister" framför sitt namn! Tva ganger om! Hurra!!!

Fast för en gangs skull hoppas jag nästan att Cdon annulerar min beställning, da jag efter noggranna överläggningar med mig själv har kommit pa att jag även vill ha en samlingsbox med Mickeybo & me, Billy Elliot och Inside I'm dancing.



When I'm dreaming of you

00.24:

Halp sade en gang att man med lite träning kan lära sig att kontrollera och styra över sina drömmar helt och hallet. "Wooooow" andades jag imponerat med klotrunda ögon, och lät genast tankarna flyga iväg till alla Borta med vinden-relaterade möjligheter som detta banade väg för, samt gjorde en mental anteckning om att det första steget var att inse att man faktiskt drömmer.

Känns dock som om jag hade min stora chans häromnatten (och sumpade den rätt rejält, needless to say), med tanke pa att jag drömde att Leon sa nagot pa tyska som nagon främmande kvinna febrilt försökte gissa sig till, innan jag trängde mig emellan och med en illa dold ton av överlägsenhet i rösten förklarade vad han menade.

HA! Som att jag nagonsin skulle överge min nuvarande metod att le stelt, nicka entusiastiskt och ge ifran mig ett langt och utdraget "jaaa..." i hopp om att han ska hinna glömma vad han ville. Annars upprepar jag processen mellan tre och fem ganger, innan jag oändligt langsamt vänder mig om (med det stela leendet ännu paklistrat över ansiktet) och panikslaget ropar "Vad menar han?!?"



ONSDAG, 24 OKTOBER, 2007

This piece of poetry is meant to do harm

23.09:

Jag och Peter Plan plockar fram vara känsliga sidor igen, och gör en bejublad aterförening efter succén med "Agneta"! Och en specialbeställd dikt om Snorre lämnar förhoppningsvis tryckpressarna inom en väldigt snar framtid. Until then sa far ni halla tillgodo med dessa:

Madde
En ung kvinna ifran Göteborg,
förvarade sitt talamod i en fingerborg.
När blicken lyste röd,
var du redan död,
ihjälklämd mellan hennes fylliga bröstkorg.

Emma
Vad ska vi göra med dig, Emma?
Stycka? Mala? Vilket dilemma!
Vad som sedan händer med kroppen?
Na, det är en annan femma...
Men jag lovar - det blir toppen!
Hört talas om nekrofili, Emma?

Linda
Linda du blinda
Linda du trinda
Varför ska du dig till Snorre förbinda?
Allt du kommer lyckas med är att förstöra.
Allt vi vill är att dig förgöra.

L = loser
I = idiot
N = nörd
D = dödslängtan
A = avskydd



My name is Ivor, I'm an engine driver

00.21:


Del tva i den spännande serien "Viktiga saker som jag - helt pa eget initiativ och flygandes langt under radarn - gör pa jobbet, utöver att odla magsar"; huvudpersonen i min senaste storsatsning. Allvarligt talat. Titta in i hans ögon, som direkt hämtade ur de tomma halorna i Charles Dickens kista, och säg att du inte skulle smälta en aning om han dök upp utanför din dörr och levererade en hjärtskärande kärleksförklaring!!!

Och idag at jag choklad för första gangen sedan jag kom hit. Jag torkade bort tysta tarar med baksidan av handen medan jag satt och tuggade med en nästintill helig vördnad. Men sa har jag ju ocksa gatt upp sanslösa tva och ett halvt kilo (efter toalettbesök!!!) efter det lilla äventyret, sa... SKIT!



TISDAG, 23 OKTOBER, 2007

You aren't fit to wipe his boots!

23.48:

Ooo... Göran Gillinger. My bliss, my love, my only... etc etc etc. Din karriär har inte alls bara gatt utför sedan En fyra för tre!!! Den kvinna som vagar pasta nagot annat (om nagon sa nedrig och genomelak verkligen existerar dvs) är inte ens värdig att putsa dina skor!

He he he...



And Will, you and the robot go out into the uncharted wilderness and take this mincing, boy-hungry peadophile with you.

23.25:

Star Wars Freddan säger:
åh mina böner är besvarade!

Star Wars Freddan säger:
jag behöver bara betala en startavgift för sex från och med att det där blir verklighet, och inte varje gång som nu

Star Wars Freddan säger:
http://aftonbladet.se/nyheter/article1073557.ab

G-woman säger:
HAHAHA

Star Wars Freddan säger:
men vilken grej.. som jag har väntat

Star Wars Freddan säger:
ohämmat mkt sex till en engångssumma. det hela är för bra för att vara sant...

Star Wars Freddan säger:
undrar om robotar kräver förspel...

G-woman säger:
hahaha

Star Wars Freddan säger:
jobbigt då liksom... hur får man en robot att gå igång? det bör ju bara vara att trycka på en knapp

G-woman säger:
ja!

G-woman säger:
eller ställa en oljekanna inom synhall!

Star Wars Freddan säger:
men gud, jag börjar må psykiskt dåligt av att jag ens funderar över hurvida jag ska få en robot att gå igång och vilja ligga med mig... jag är tragisk

G-woman säger:
hahaha

G-woman säger:
jag har det!!!

G-woman säger:
sla igang början av terminator när robot-arnold strosar omkring lika naken som dagen han föddes

Star Wars Freddan säger:
... alltså... jag ska ju inte bli avtänd...

G-woman säger:
HAHAHA

Star Wars Freddan säger:
ne jag får fortsätta betala för de här tjänsterna på en vanlig illegal bordell helt enkelt

G-woman säger:
"you wouldn't even score in a brothel!"
"I could and I have!!!!"



LÖRDAG, 20 OKTOBER, 2007

I'm sweet and I'm cuddly, I'm gonna kill Scully

13.48:


Jag uträttar visst viktiga och betydelsefulla saker pa jobbet om dagarna! Jag gör det!!!

Äh, hall tyst!



I know you've still got that animal attraction for me

13.31:


























FREDAG, 19 OKTOBER, 2007

He's the man, the man with the golden gun

19.15:

Tokstolle hade lagt upp ett nytt fotoalbum som hette "Manliga män" idag. "Ooo.." tänkte jag medan mina hariga larver till ögonbryn ivrigt guppade upp och ner likt en tunna i Niagarafallen. "Ooo ooo ooo! Manliga män. Det är nagot man inte ser varje dag, direkt!".

Den första bilden ögonen möttes av föreställde Clintan som Dirty Harry, och i mitt huvud fantiserade jag ihop hur inbjudningarna till mitt och Tokstolles bröllop skulle se ut. Sedan följde Vinnie Jones. Mads Mikkelsen. Burt Reynolds. Sean Connery (skulle jag fria genom att ga ner pa höger eller vänster knä?). Sylvester Stallone. George Clooney (heta bröllopsnattsflashbacks... som dock inte involverade Tokstolle, haha...) Benecio del Toro... Och där, slaende sig fram genom allt detta manliga testosteron, stod jag in all my glory. Med ett smuligt muffinpapper dinglandes fran de överdimensionerade tänderna, alla fem dubbelhakorna, alerta som vanligt när det kommer till att för evigt fastna pa bild, hade förstas ogenerat krupit fram ur sina nästen, och fingrarna krökta likt seniga klor pa varsin sida om det klotformade ansiktet.

Förra manaden tänkte jag i mitt lyckorus konstatera att ingen nagonsin har dragit sa manga suveräna fatjokes efter varandra som Ricky Gervais under sitt hatkorstag mot Dawn French... MEN!!! Snacka om att jag misstog mig! En snabbt ihopslängd "best of Tokstolle" innan Heroes lyder nämligen som följer:

Tokstolle sagt:
Ska du ha smisk?

Tokstolle sagt:
Jag tror att jag har en sådan där spade man använder för att baka pizzor här någonstans, den täcker troligen nog med yta.



Det där fysiska våldet låter faktiskt lite hotande, få vet det men Jaba the Hut var faktiskt en väldigt framgångsrik amerikansk wrestlare innan han köpte sitt ökenpalats för vinstpengarna.



Han göder dig i hemlighet, och om några år kommer han stå där med en videokamera och yttra orden 'This is the laaast time she'll ever walk' medan du tar några stapplande steg för att sedan falla ner i en specialbyggd säng i ett specialbyggt hus.



Happy bubbly one säger:
du får be om ursäkt om hela din karaktär levereras med så mycket spännande information att vi vanliga dödliga inte kan processera allt under en hel livstid

Tokstolle säger:
Det är okej, jag menar du är ju diagnosterad med kvinna också så jag håller det inte emot dig.

Happy bubbly one säger:
hahaha

Happy bubbly one säger:
just "med" kvinna också

Happy bubbly one säger:
inte som

Happy bubbly one säger:
nä, utan med det tunga åbäket kvinna

Tokstolle sagt:
Med den grava åkomman kvinna.

Tokstolle sagt:
Syndromet kvinna.

Tokstolle sagt:
En nitlott i det genetiska lotteriet.

Tokstolle sagt:
Biologiskt blåst.

Tokstolle sagt:
Screwed by nature.

Happy bubbly one säger:
HAHAHA

Happy bubbly one säger:
and you want us, you need us, you loooove us

Tokstolle sagt:
Yes, but I said the same thing about ice cream and look at us now, we barely speak anymore.



Tokstolle sagt:
Åååh, ÅÅÅH! Nya bilder på dig i bloggen, stop the presses!

Tokstolle sagt:
And cover your own eyes before helping your children.



Tokstolle sagt:
En bikinibränna på dig...öööh...vitsigaonelinersoverload.



TORSDAG, 18 OKTOBER, 2007

I came for you, for you, I came for you

19.47:

HA! Ingenting att(.)se är alltsa först ut att presentera ett bloggande via det reguljära telenätet! Vilken sensation! Vilken heroisk insats av Snorre! Jag kräver att vi inför den nya tidsaldern med omedelbar verkan iom detta!

Annars tänkte jag bara meddela att Bruce har lirat Thundercrack. Backstreets. For you. Och repat in Jungleland. Ville bara se det svart pa vitt, och pa sa vis binda fast orden vid ett ankare för att sanningen verkligen ska sjunka in. Snacka om att det ska vralas med - pa det totalt tondöva och trumhinnesprängande viset som är min trademark - till "BLAME IT ON THE LIES THAT KILLED US, BLAME IT ON THE TRUTH THAT RAN US DOWN" i december.



ONSDAG, 17 OKTOBER, 2007

Ja. ja. Nä. Vänta med rubriken... Sluuuta! Du (Snorre) är ju för rolig!

20.12:

Herregud. Har en konstig böld på huvudet (dvs på huvudet, inte själva huvudet). Det är som en stor lös hudflisa som dinglar omkring, och intill är det alldeles mjukt och... geggigt. Jag radfragade genast pappa Clint, och han tröstade mig och sa att det säkert inte var något att oroa sig för. Sedan satt han tyst en stund och verkade noga överlägga sig själv, innan han tillade: "Eller så är det en liten hjärnskakning, men ingenting att oroa sig för!"

Ingenting att oroa sig för!!!! Okej, nu kanske jag inte trillar ner död imorgon bitti pga min hektiska livstil, men ändå! Kan inte heller gå till läkaren pga mkt bisarr scen i huvudet:

"Jag har lite ont i huvudet, skulle du kunna se efter om det är nagot allvarligt?"

"Javisst lilla vän, nu ska vi se här... MEN HERREGUD!!!" (Han slår händerna för munnen och snubblar förfärat bakåt)"

"Vad är det Doktorn? Är det så allvarligt?"

"JA HERREGUD!!! DU HAR JU INGET HÅR PÅ HUVUDET!!!!"



TISDAG, 16 OKTOBER, 2007

Beware of darkness

22.57:

Oh for fuck's sake... Herregud. Folk som kan styra över tid och rum och använder det till sana - förvisso ädla, men ända brutalt korkade - ändamal som att hjälpa människor i nöd förtjänar fan inte kraften överhuvudtaget! Det kanske later hart, men det är ju trots allt ett himla slöseri med resurser. Det finns faktiskt sana stackare som mig, som inte klarar av att göra nagonting i tid nämligen!!!

Känns som om jag har suttit och stirrat pa en obestämd punkt framför mig i fyra timmar nu. Vilket naturligtvis inte är sant, för jag sag ju ett avsnitt av Californication (som var huuur bra som helst, i vanlig ordning!), at middag och diskade. Sa jag har i själva verket bara suttit och stirrat framför mig med glasartade ögon och halvöppen mun i ca tva och en halv timme.

Börjar ge upp min vackra barndomsillusion om att jag är den som i nödsituationer hjältemodigt reser sig upp bland kaoset, och skrider till verket med ett orubbligt lugn. Den som säger "Settle down, people! Settle down! Don't worry, there's no need to panic. I'm gonna get us out of this mess" (det spelar ingen roll, om jag sa har en brinnande träbalk pa huvudet och foten har fastnat i en björnsax, sa lovar jag att nonchalant referera till situationen som "a mess"... typ som om jag talar till mina fötter en helt vanlig morgon när de dinglar över sängkanten och blickar ut över det överbelamrade golvet!) och sedan desarmerar bomben med ena handen och räddar katter ur trän med den andra.

Fan ocksa. Nu rakade jag peta ur linsen med sa att den försvann.



You'd say, I'm putting you on,
but it's no joke, it's doing me harm

19.13:

Jag vet jag vet jag vet JAG VET JAG VET JAG VEEET!!! Jag maste verkligen ga och skissa pa bannern nu eftersom den ska in imorgon bitti och de tva som jag redan har gjort är sa fula att jag maste börja om fran början och mitt huvud är helt tomt, ett svart hal fyllt med ingenting, med undantag för en bultande huvuvdvärk... Jag v-e-t!

Ska bara se ett avsnitt Californication först. Jeez. Chill out!



MANDAG, 15 OKTOBER, 2007

Fat bottomed (and headed) girls, you make the rocking world go round

23.57:

Idag avgjordes det alltsa. The final battle - hurtbulle vs imaginär bulle i ugnen?! Kikade in pa kontoret, fragade Alexander hur man sade "Har ni nagon fotbollspump?" pa tyska, fick nagot ömt och moderligt i blicken när han var sa snäll och sa att jag bara behövde ringa om jag inte hittade nagon sa skulle han komma till undsättning (inte för att jag har hans nummer eller sa, men fortfarande en mkt fin gest), och pinnade iväg till affären med en fusklapp i bakfickan a'la Dennis the menice.

Stegade beslutsamt fram till informationen och stirrade receptionisten stint i vitögat... tills jag var en meter därifran da modet plötsligt övergav mig och jag tvingades klumpigt börja fumla efter fusklappen.

"Guten tag! Haben sie eine fussballpumpe?" sade jag med det uttal som fatt Alexander att resa sig upp, euforiskt sträcka armarna i skyn och i allmänhet bete sig lika exalterat som om jag precis rakat sätta mig pa ett bi under min favoritek tillbaka pa kontoret fem minuter tidigare. Rakade faktiskt uttala det alltför bra, för expediten tycktes inte höra att jag var ifran utlandet och gav mig en lang utläggning pa grötig tyska vart de befann sig. Dags att släppa fasaden tänkte jag, och gjorde det med raga när jag avbröt henne mitt i med ett osäkert "Ehh... nein".

Hon fick panik. Jag fick panik. Hon försökte igen. Min första panik bleknade i jämförelse med denna nya vag. Hon fick syn pa en gräsklippare, eller om det var en traktor (herregud, hade ingen tid att memorera detaljer, mitt liv passerade ju i revy framför mina ögon), pa ett papper intill sig och pekade glatt pa den. Min hjärtklappning sjönk tillbaka till sina sedvanliga 220 slag i minuten igen, och jag skuttade glatt in i affären. Till dess att jag faktiskt kom fram till själva pumpavdelningen.

Först och främst kostade den billigaste manicken 70 kronor. Don't even get me started on that one, särskilt som jag blott hade tva euros skramlandes i fickan. Dessutom sa hade de bara cykelpumpar, men berusad av all framgang sa gick jag orätt fram till närmaste karl och hörde mig för. Han var sa tysk att jag knappt trodde mina ögon. Han hörde som inte hemma bakom en informationsdisk säljandes mekaniska prylar (eller jo, det gjorde han kanske, för han sag precis ut som Luigi, iförd gröna hängselbyxor, stor, yvig, brun mustasch och allt), utan borde snarare ha statt pa nagon alp nagonstans med tva feta korvar med lustiga namn i vardera näve. Mkt handlingskraftigt stegade han iväg till sjuttiokronorspumpen, skruvade loss toppen, fortsatte till nagon annan disk, började frenetiskt dra ut en massa lador, lyfte fram nalliknade prylar och höll dem i ljuset typ uraldrig glömd konstart/urmakare, och försedde den tillslut med ett litet stift. Sedan sträckte han med stor vördnad över den färdiga pumpen över disken till mig, med de plufsiga kinderna glödande av stolthet.

"Yes, well, eh, thank you, but I don't have any money with me now, so I'll just come back tomorrow, alright?" hasplade jag ur mig, och sedan skyndade jag mig bort till godishyllan och köpte tre pasar Skittles innan hans fylliga ansikte fallit färdigt.

Det var först när jag klev ut genom dörrarna till affären som det slog mig att jag bara hade kunnat köpa själva nalen för typ en euro, eftersom de trots allt har en pump här hemma. Ah, well, godiset har segrat. Wait for it, waaaait for it. Sa ja, nu är skärpet uppknäppt. Lat det vilda expenderandet börja!

(Fast jag är glad ända... Hi hi! :))



I'm gonna start a revolution from my bed

23.48:

"Haha... jag sitter mittemot en kvinna som är en kopia av George Harrison anno 1979. Ska försöka knäppa ett kort.







Eller knäppa henne. Av ren barmhärtighet."

HAHA! (Fast jag tycker faktiskt att George var en riktig hottie. Nio ganger av tio).



Money don't get everything, it's true

00.33:

Ah. Dramatik pa högsta niva idag. Har i över en veckas tid suktat och pinat och lustat efter Don Rosas "Captain Kentucky", som ni vid det här laget vet (om ni överhuvudtaget har lyssnat till min sorgsna klagosang dvs) bara finns utgiven pa ett norskt litet indieföretag och finns att tillga om man nagonsin känner att man vill bli av med atta stycken hundralappar, och inte har tillgang till en tändsticka.


Budgivningen startade, och trots att jag ganska snabbt hade skakat av mig min ursprungliga konkurrent, som ramlade bort likt en tappad vante redan kring 150 kronor, sa följde en annan prisjägare i mina spar. Bjöd jag 170 var han hänsynslöst efter mig och bjöd 180, satsade jag 250 sa räckte han ut tungan at mig med sina 260, och när jag med en beslutsam fnysning bestämde mig för dödsstöten och skrev in 310, sa lade han bara nonchalant i nästa växel och bjöd 320. Mitt ansikte var uppblast av indignerad frustration, jag frustade som en tjur, och mina ögon glödde mordiskt när jag stirrade pa skärmen, svor sa att fradgan sprutade, och började skriva in vansinnessiffror i den lilla budrutan.

Min kusin, som bevittnat det hela inte utan en viss orosrynka i pannan, drog ogillande ner mungipan, lade handen för ögonen pa sin unga dotter, och lade en lugnande hand pa min axel. "Tänk efter nu, börjar du inte na smärtgränsen snart?". Jag stannade upp fran min vilda galenskapsmanifestation, ögonen blev för ett kort ögonblick glasartade, och vid det laget jag väl hade bestämt mig för att fortsätta pa min vansinnesfärd, sa hade auktionen tagit slut och jag hade förlorat.

Varenda gang jag star där pa slagfältet likt en förlorad krigare med tre vridna bajonetter i hjärtat, sa genomför jag alltid en snabb koll om varan finns att köpa nagon annanstans pa nätet. Slog mig saledes fram bland de tyska sökresultaten pa bästa djungelmanèr (till och med iförd den obligatoriska, löjliga hatten och allt!), och hittade tillslut en sida där de erbjöd bada böckerna för 700 kronor.

Ringde genast Snorre för att berätta om mitt svara nederlag, samt för att informera honom om mitt planerade reboundinköp.

"Snorre!!! Jag förlorade Don Rosa-auktionen!!! Nagon jävel envisades med att bjuda över mig hela tiden!"

"Ah nej, din stackare!"

"Ja! Jag vet! Fast det gör ingenting nu, för jag har hittat bada tva i mkt bättre skick för 700 kronor som jag ska köpa istället. Sa da betalar jag bara trettio kronor extra för att fa den i nyskick; huuur bra som helst!"

"Men Anna, du kan ju inte mena allvar! Herregud, du kan ju inte lägga ut 700 kronor pa tva stycken böcker heller!"

"Joo, det är klart jag kan! Hi hi hi!"

Sedan fortsatte samtalet mot nya, okända marker, innan Snorre plötsligt, underligt oförmögen att lämna ämnet, sade: "Men herregud. Tänker du verkligen köpa bada böckerna?"

"Ja, sa klart!" svarade jag pa det glada, obekymrade viset som jag alltid diskuterar mina planerade utökningar av materiella ting pa, förutom när jag talar med Pappa Clint. Da är det bara bävan och anger som far sällskapa mina ord ut genom munnens portar.

"Men... Det kan du ju inte göra! Det var ju jag som bjöd över dig, eftersom jag hade tänkt att ge dig boken i julklapp."

"... VA?!"

"Ja! Du har ju pratat sa himla mycket om den sa länge, sa jag tänkte att den skulle vara helt perfekt!"

"Men är du seriös?!?"

"Ja!"

"Men din IDIOT!!!"

"Va?!?"

"Varför sa du ingenting?! Vi hade ju kunnat undvika att trissa upp buden at varandra! Nu maste ju du betala 320 för en bok som du hade kunnat fa för 120!"

"Men jag ville ju överraska dig!"

"Jamen!!! Vad hade du gjort om jag bjudit över dig da? Om jag hade fatt betala 400 för en bok som jag hade kunnat fa för 120 om det inte varit för dig?!"

"Da hade jag ju inte sagt nagot om det saklart!!!"

"Men du är ju!!!"

"Men du fick ju den att lata som värsta supersällsynta boken som var värd hur mycket som helst, hur skulle jag kunna veta att du skulle komma fem minuter senare och säga att du hade hittat bada tva i nagon magisk 50-öresbutik och att min svindyra 320-kronorsbok plötsligt skulle vara totalt värdelös?!"

"Ha ha ha!!!"

"Jag tror jag ska maila säljaren och berätta hur det ligger till, sa kanske han veknar och later mig fa den för 120 ända."

"Jaha du. Ungefär som du gjorde med dina Brucebiljetter som du salde till det fyrdubbla priset alltsa? Du veknade ju hur mycket som helst för alla historier om bilkrascher och dödsfall och gud vet vad!"

"I och för sig. Skit ocksa. Men jag antar att jag kan lägga ut 350 av de 4000 jag trots allt gick i vinst pa att köpa en julklapp till dig"

"Ditt svin." sade jag, fast min röst lät som en kärleksfull smekning. Iiihhh! Captain Kentucky! "Take that, you dirty little rat!" ska äntligen tillhöra mig!



SÖNDAG, 14 OKTOBER, 2007

You know my name (look up the number)

01.10:

Haha. Det är ju bara alltför beklagligt, det här med min mobiltelefon. Visst, AI i all ära, särskilt när Mulder levererar en totalt vansinnig teori med sin bedarande plutmun och rynkade panna, medan Scullys pupiller skeptiskt snurrar runt torktumlar-style, men intelligensen ska väl inte utnyttjas till brottsliga syften?! För huuur kan det annars vara sa att det i ena stunden kostar 50 öre att recitera hela Borta med vinden för nagon olycklig stackare som inte visste vad det var han/hon gav sig in pa, och i nästa maste hela Estlands BNP träda in som gode man för ett enda sms?!? Och naaade den som faktiskt ger mig ett förnuftigt svar pa den här fragan!!!

Resultatet blir i alla fall att jag en vanlig förmiddag pa jobbet ser till sa att fyra munnar simultant sprutar sitt kaffe över datorskärmen när min danande sms-signal plötsligt ljuder i det tysta rummet. Telenor har skickat sin räkning. Pa 930 kronor. Wiii, nu aterstar sjuttio kronor av min sammanlagda lön härnere, är min ungefärliga tankegang medan den segervissa näven svajar lite där den hänger i luften.

Sedan tänker jag att mitt saldo atminstone har nollställts nu, och att jag aterigen har 100 kronor att ringa "gratis" för. "De maste verkligen räcka hela manaden ut, annars far jag börja operera bort kroppsdelar och sälja", säger jag uppfodrande till mig själv, och snörper beslutsamt ihop munnen. "Och kanske tälja ett par tillhörande smörknivar, alternativt tappa istret pa burk med en stilren, hemmagjord etikett... Hmm..."

Därefter hinner det väl ga uppskattningsvis ytterligare en och en halv timme av total bliss, innan mobilen vibrerar pa nytt och meddelar att min "nuvarande saldogräns pa 100 kronor har nu överstigits". Cock!

Och jag funderar allvarligt pa att samla alla Typewriters humoristiska fullträffar och publicera dem i bokform eller dyl. Det började helt oskyldigt för nagot ar sedan da han yttrade orden "Släpp hörnflaggan och kom in i matchen!"... och sedan dess har det bara fortsatt med nya variationer varje gang! Det senaste bidraget, "Släpp sauerkrauten och kom in i matchen!" fick mig att skratta högt. Vilken fantasi! Vilken mangfald! Vilken humor!

Nej, det här duger inte. Det här duger verkligen inte. Pappa Clint, kom och skruva ur proppen nu!



LÖRDAG, 13 OKTOBER, 2007

Ring, ring, why don't you give me a call

18.38:

Vibbfunktionen pa MSN heter för övrigt "Rrring" här. Fantastiskt land, detta!



The times are tough now, just getting tougher

18.29:

Alltsa. Jag tror att nagon bedrev en komplicerad och ingaende undersökning av mig in i minsta detalj innan jag reste iväg till Tyskland. Nagon maste ha suttit och gnuggat skinnet av sin haka i vild förundran och frustration, febrilt undrandes om detta kraftpaket överhuvudtaget hade nagon akilleshäl. Men tillslut kom de pa den, och skred genast till verket med att tillverka en ytterdörr som inte bara nekade mig inträde, utan dessutom klädde av mig min värdighet och ilsket stampade pa den till dess att det bara aterstod smutsiga trasor (om min värdighet var mycket att hänga i granen redan innan detta vilda pahopp lämnar jag dock osagt).

För jag kan verkligen inte öppna dörren! Jag vrider och vänder pa laset till dess att det klickar fem ganger om, jag slungar min kroppshydda emot den, jag rycker, jag gör alla saker simultant, och jag motstar slutligen frestelsen att ge den en ordentlig spark eftersom bade min kusin, min chef och deras äldsta son nyfiket star och tittar pa mig genom fönstret. De har samma nyfikna, intresserade glimt i ögonen som när de star utanför apburen pa zoo:et. Tillslut kommer Alexander och öppnar at mig, och har en snabb, metodisk kurs där jag far lära mig att skruva tio grader at höger istället för 720 grader at vänster (för tionde dagen i rad) och sedan är allt frid och fröjd... ända fram till nästa kväll.

... Och vi har börjat se tva avsnitt Heroes varje kväll, och det är sa sjuuukt bra!!!



Bang bang Maxwell's silver hammer came down upon her head

12.04:

Det finns en trapp hemma hos min kusin som jag alltid har betraktat med största misstro, fran första stunden jag sag den. Den har inget handräcke pa vänster sida, och sa gar den i en liten bage, sa i teorin skulle man till exempel kunna falla handlöst fran första trappsteget ner pa golvet. Och med tanke pa att sonen i huset inte ens har fyllt tre ar, sa förstod jag att olyckan snart skulle vara framme. Varje gang han är och akrobatiskt klättrar i trappen sa far jag en inre sinnesbild av sma, korta, knubbiga fingrar som typ stoppas ner i mixern osv osv, och maste snabbt stirra upp i taket och göra korstecknet för att lugna mina stackars nerver.

Och tidigt igar morse var stunden kommen, kunde jag - inte utan en viss skadeglädje - konstatera, när ljudet av ett danande "KLANG!" vibrerade genom huset. Och inte utan ett visst skaderelaterat illa grinande samt nagra väl valda svordomar, för satan i gatan sa ont det gjorde! Men det är allt bra coolt att ha ett blödande sar pa huvudet; jag tror jag ska lata Stallone porträttera mig i den kommande filmatiseringen.



TORSDAG, 11 OKTOBER, 2007

I work all day just to pay for your clothes

23.25:

Haha. Min nya kvällsrutin som jag har börjat anamma de senaste dagarna:

22.03: Hmm. Borde ga och lägga mig nu.

22.13: Alltsa. Jag för ju ett jäkla liv när jag haller pa och klapprar pa tangentbordet sahär och fnittrar högt och allt möjligt... Och det finns ju inga dörrar upp till deras sovrum.

22.23: Hmm.

22.45: Fast Alexander star ju och hackar lök i köket, sa sa brattom kan det ju inte vara att ga och lägga sig.

23.03: Uh-oh. The munchies. Ska dock stalsätta mig, och inte ens sa mkt som tänka pa den där Skittlespasen jag har i ryggsäcken.

23.07: Typiskt. Ska verkligen inte tänka pa den andra Skittlespasen jag har i ryggsäcken.

23.12: Typiskt!!! Ska verkligen börja mitt nya, nyttiga liv imorgon!

23.14: Hmm. Nyttigare, i alla fall.

23.37: Men h-e-r-r-e-g-u-d!!! Ska ga och ta ut linserna i alla fall, innan ögonen blir lika torra som om de befunnit sig pa Annettes begravning.

00.02: Alltsa. Vem är jag att döma egentligen, men har han inte hackat lök SJUKT länge vid det här laget?!

00.36: Jahaaaaaaaaaaaaaaaaa. Det är torktumlareeen som later!!! Idag igen!



ONSDAG, 10 OKTOBER, 2007

David Duchovny, why won't you love me?

23.57:

Det bidde inget blogginlägg, det bidde en (mkt deprimerande) vägning istället. I fortsättningen ska jag minsann bara väga mig pa morgonen, när all vätska magiskt har avdunstat fran kroppen under nattens lopp och jag springer omkring halvt paklädd i min maniska morgonstress.

Var och spelade lite fotboll tidigare ikväll med, men det var ocksa bara ett löjligt företagande eftersom det mest spännande som hände var att ca tiotusen bilar med hellyset pa fick se mig sta vid vägkanten och fräsa som en ilsken katt över att ha blivit avbruten, medan däcken girade omkring i mina svettpölar. Maste desperat pumpa bollen snart, men jag kommer väl handfängslas pa studs, föras bort med en potatissäck över huvudet, och invänta atal för sexuella trakasserier om jag ska stega fram till en kassörska och försöka säga "fotbollspump" pa tyska.

Och avslutningsvis sa vill jag bara säga att jag har rosa trosor pa mig. Vart är världen pa väg?



TISDAG, 9 OKTOBER, 2007

Apparently, the army is giving out medals for being food now

22.51:

Haha. Har en helt fantastisk mängd mat under mina sockar just nu; ett direkt resultat av att sitta till bords med en livlig tva-aring samt en tjugoarings desperata försök att träffa av soptunnan när resterna ska skrapas av fran tallriken. Säkert det här knepet som Moses tog till för att överleva ökenvandringen. Skickar vi det här strumpparet till Afrika sa botar vi världssvälten pa ett kick.

Sa mkt mat att forskarna om tio tusen ar kommer att inspektera sockarna mkt noggrant genom att försiktigt lyfta upp dem i luften mellan tummen och pekfingret (pincetten sitter strategiskt placerad över näsan istället), och sa kommer de säga: "Homo sapiens tycks ha intagit sin föda genom strumporna." Därefter kommer de att vända sig mot en satt liten klump pa den andra baren, och säga: "Men det förklarar förstas inte varför det här Annadjuret, som har bevarats i ett tämligen intakt skick (här stannar de upp för att göra ett dystert korstecken a min ursprungliga, miserabla skepnads vägnar) under all denna tid tack vare det skyddande fettlagret som omger det, stinker sa ur munnen!"



If your down he'll pick you up, Dr. Robert

21.20:

Chubby little loser sagt:
jag lovar att ________ när du har jobbat en manad som PA

Nigel sagt:
!

Nigel sagt:
en deal?

Nigel sagt:
signar du en deal i detta nu?

Chubby little loser sagt:
haha

Nigel sagt:
är det vad du gör?

Chubby little loser sagt:
säg inte sa!

Chubby little loser sagt:
sluta!

Chubby little loser sagt:
jag kan _________

Chubby little loser sagt:
eller _______________

Nigel sagt:
för du VET att jag kan ta det, för att garvandes få stirra in i dina _________________________

Nigel sagt:
hahah ________, det hade flippat totalt

Chubby little loser sagt:
alltsa! jag tror faktiskt inte att du kan det!

Nigel sagt:
så du signar dealen?

Chubby little loser sagt:
men du verkar ju inte riktigt vara samma Nigel som förr heller, medan jag fortfarande är lika pryd och konservativ som alltid!

Nigel sagt:
du börjar darra på manschetten tror jag

Nigel sagt:
amen vad fan snackar vi om egentligen, seriöst, en timma åt helvete. jag måste skriva recension

Nigel sagt:
fan att du drar in mig i sånt här

Ha ha ha! Men seriöst. Nigel som personlig assistent? N-i-g-e-l? The walking, talking, nanna's-last-pension-money-stealing freakshow Nigel som rena rama missionären med starkt moder Theresa-psyke, vänligt leende och ett par älskvärda händer ständigt försatta i arbete när de inte ömt stryker kinder? Nä, jag tror inte det! Jag tror faktiskt inte det!



I'm looking through you, where did you go?
I thought I knew you, what did I know?
You don't sound different, but you have changed.

00.03:

Bombshell sagt:
åh jag gillar inte denna nya anna!! hur ska vi kunna hålla kontakten om du går och lägger dig som en vanlig människa och inte efter vårt schema!!



MANDAG, 8 OKTOBER, 2007

Oo-oh it's a game,
sometimes you're cool, sometimes you're lame

23.57:

En favorit i repris, som alltid känns aktuell:


Heeeeey, that's me!

Ska fa min första riktiga arbetsuppgift imorgon, sa mina dagar som ung och naiv trainee är tydligen över. Till dess att jag misslyckas fatalt det vill säga och kör företaget i botten, sa... imorgon vid denna tiden?

Har förresten hittat stället där jag ska köpa precis alla mina julklappar detta, och alla kommande, ar, i syftet att introducera mina tva största antagonister (Bombshell och Pappa Clint) till världen av totalt onödiga - men ack sa häftiga och atravärda!!! - prylar!

Och nu hoppas jag innerligt att klockan inte är sa mkt som en sekund över 20, för jag kommer verkligen behöva vartenda ögonblick jag far till övers till min dejt med John Blund inatt, because we've got sooo much catching up to do!

Oh, drat.



SÖNDAG, 7 OKTOBER, 2007

He knows if you've been bad or good,
so you better be good, for goodness' sake!

21.08:

My hands were all shaky,
my face had gone pale.
A letter from Santa,
just arrived in the mail!

It was hand-written,
in old-fashioned ink pen.
It was handsomely printed,
and dated twelve ten.

"Dear Calvin" it said,
"I'm writing because,
this year I've replaced,
my naughty/nice laws.

So now I urge you:
Be vulgar and crude!
I like it when children
are boorish and rude!

Burp at the table!
Gargle your peas!
Never say 'Thank you',
'You're welcome' or 'Please'.

Drive everyone crazy,
I really don't care.
Act like a jerk,
anytime, anywhere!

I'm changing the rules!
The bad girls and boys,
will be, from now on,
the ones who get toys!

Good little kids make
me sick, it's no joke.
Sincerely, signed Santa"
...and then I awoke.

I hate being good
(or trying to fake it).
Six days until Christmas!
I don't think I'll make it.

Gosh. Maste köpa Kalle och Hobbes samlade verk för tusen kronor.



Sleep little girl

10.37:

Helt fantastiskt. Har helt magiskt, typ jungfrubortgang, gatt ner ett och ett halvt kilo under natten!!! Det är typ tio dagars hart slit med motion och diet reducerat till tio timmars valande i sängen utan att röra en fena (för att fortsätta pa det mkt träffande valtemat)! Hurra! I och för sig hann jag bara fira min nyvunna spädhet i cirka fem minuter, innan jag hoppade bort till köket och i ren eufori satte i mig ca 10 000 kalorier i form utav vitt bröd, men ända! Nu ska jag bara sova med denna mirakelkur i tio dagar till, pa nagot vis gro ca femton tusen fler harstran utöver dem jag redan har, skaffa en san där... gud, vad heter det... "personlighet" som alla säger ska vara sa bra att ha, och därefter är jag fit for fight!



LÖRDAG, 6 OKTOBER, 2007

Hey big spender!

17.42:

Osh. Jag tror ingen nagonsin har haft en san här monstruös huvudvärk förr. And I should know, för jag har ju nämligen lidit av huvudvärk säkert... sju ganger i mitt liv. Men men. Det rader väl bara utrymmesbrist däruppe skulle jag tro, eftersom den här skallen är sa proppfull med hjärnceller att sa fort jag lär mig nagot nytt sa maste jag vara säker pa att hastigt smälla igen dörren efter informationen och aldrig mer öppna den igen, för annars sa forsar allt bara ut igen. Ni sag ju själva vad som hände med mitt beslut att inställsamt befinna mig pa god fot med alla lärare i samma stund som jag träffade Annette. Förödande. Abslout förödande. Det smärtar mig gravt att överhuvudtaget prata om det.

Eller sa försöker den stackars lilla graa klumpen febrilt processera den helt absurda tanken att jag glatt och bekymmerlöst har viftat omkring med mitt kreditkort idag, sa till den milda grad att 2000 kronor är sparlöst försvunna fran mitt konto. Men sa har jag minsann ocksa köpt tva par byxor, ett par skor, ett bälte, ett par hängslen, fem tröjor och tva munkjackor! (Och inte mindre än TRE utav sagda plagg inhandlades pa... oh yes, you heard me... damavdelningen!!! Har ni aterhämtat er efter chocken än? Naturligtvis inte, men BLAM! Jag tänker ända helt hjärtlöst leverera nästa smäll pa direkten! Det är - pa heder och allvar, sa ta ett betryggande tag i nagon närsittandes hand, för nu blir det aka av! - paljetter fastsydda pa en utav tröjorna... I alla fall till dess att Annamonstret sätter sina inkapabla händer i ett tvättrelaterat arbete nästa gang. Fast vis av erfarenhet kan det ju dröja ett par ar förstas.)






Sa underbart tacky sa att jag nästan blir tarögd! Hur ska mitt blivande pimpnamn lyda? Jag tänker mig nagot i stil med "Sleazy Hal" eller dyl!


Köpte även sex stycken trosor, men det vore nog liiite väl magstarkt att vifta omkring med dem i era sargade ansikten efter paljett- och damavdelningschocken. Men de ska allt belönas med en helt egen avdelning nere i tortyrkammaren, för de riktigt hopplösa fallen. "Is it a bird? Is it a plane? Is it a football field? Oh no, it's Anna's panties!!!"



FREDAG, 5 OKTOBER, 2007

It's quarter to ten, and we're supposed to be there at nine

23.47:

Det bidde inget fotbollsspelande idag. Istället pratade jag och den forne engelsmannen Peter länge och väl om brittiska komediserier, och refererade till sköna skämt i stil med Kate Winslets snuskigheter som nunna i Extras, när Bernard i Black Books tillslut "tar hand" om sin trassliga bokföring (och förvandlar den till en stilig rock av skuldkvitton), eller när Bernard och Manny rakar dricka upp pavens vin osv osv. Mkt mkt trevligt faktiskt, fastän han fortfarande växlar över till tyska mitt i en mening utan att inse det.

Maste för övrigt börja stuva om i mina morgonrutiner. Den gamla Anna som ni lärde känna och... öh, ja, nevermind, finns inte mer. De dagarna är förbi da jag kunde ta mig fran huvudkudden till bussen pa tva minuter. Istället ser en typisk morgon nuförtiden ut ungefär sahär:

07.15: Ställer klockan pa kvart över sju för att ha en timme pa mig att komma till terms med det faktumet att jag maste kliva upp.

08.00: Vaknar med en hjärtattack och fumlar efter mobilen som jag har gömt pa strategiskt, ljuddämpande ställe nagonstans i sängen.

08.15: Hasar mig upp, försöker fa fram ett "god morgon" fastän läpparna har torkat ihop av allt intorkat dreggel.

08.15-08.45: Duschar.

08.45-08.47: Svär över att duschandet har tagit san förbannat lang tid för femte morgonen i rad, och att jag ska vara pa jobbet om tretton minuter.

08.47-09.13: Grejar med linserna. Sätter antingen in de i fel öga, at fel hall, eller tappar dem nagonstans, vilket alla resulterar i att jag lämnar toaletten en halvtimme senare med knallröda ögon som skymtar fram mellan tva smala hotfulla remsor.

09.13-09.25: Äter min frukost i oförskämt god ro.

09.27: Lämnar hemmet, med ett dyrt och heligt löfte om att det minsann ska bli annorlunda nästa morgon!

Ja och herregud, ring mig inte pa mobilen för guds skull! Det är döden, döööden I tell you! Min räkning ligger redan pa härliga 750 kronor as it is, so please don't feed the wild beast!!!



TORSDAG, 4 OKTOBER, 2007

Will you still need me, will you still feed me

22.58:

Jag och min nye favorit Arne var ett fantastiskt team i fotbollsspelet idag, men först efter det att jag och Jörn (framförallt jag) samt jag och Georg (framförallt jag) varit tva stycken förlora-med-10-0-pa-tva-minuter-lag. Imorrn ska jag dock köra med en ny, banbrytande taktik hade jag tänkt! Nämligen att svära lite mindre pa svenska, inte bli fullt lika högröd i ansiktet av total lycka de fa ganger jag undviker att göra självmal, samt fortsätta pa det mkt framgangsrika tekniska experimentet att lata gubbarna snurra hela tiden och inte bara när de är i närheten av bollen.



ONSDAG, 3 OKTOBER, 2007

Will you still need me, will you still feed me

21.53:

Idag träffade jag en 92-arig gammal krutgumma som sa att hon var ute efter yngre män, eftersom hon var sa utled pa alla trakiga gamla gubbar pa hemmet. Sedan rusade hon iväg till vardagsrummet för att delta i ett kuddkrig med tre stycken trearingar.

Även i Tyskland verkar alla tro att jag är tolv. Eller i alla fall femton. Jag har verkligen inte utnyttjat barnbiljetten pa bussarna hemma i Sverige tillräckligt.



Spring time for Hitler and Germany (titta inte pa mig sadär, it was bound to come up sooner och later!)

20.45:

Ha ha. Samtal i köket för nagra minuter sedan:

Jag: "Herreguuud vad trött jag är!"

Camilla: "Jamen jag är ocksa helt slut! Vi tänkte faktiskt precis ga och lägga oss!"

Jag: "Ah vad bra!!! Jag har typ velat göra det sen klockan sju, men det kändes lite dumt att göra det sahär tidigt."

Camilla: "Vadda? Vad är klockan?"

(Bada sneglar mot ugnsklockan, som visar 20.43)

Fem dagar i Tyskland, och det lilla som aterstar av fenomenet Anna och allt det tv-tittande framtill smatimmarna som hon representerade krälar chockat omkring bland sina egna, rykande kvarlevnor.

Min tyska vokabulär innan jag kom hit:

Guten tag
Bitte
Ich liebedich
Ich heisse Anna
Niescht
Scheisse!

Min tyska vokabulär vid det här laget:

Guten tag
Bitte
Ich liebedich
Ich heisse Anna
Niescht
Scheisse!
Was is das?
Chüss (tog mig typ fem timmar att första att det inte betydde "kyss", och ytterligare tre dagar att inse att de inte sade "cheers")
Wasser
Maus
Ja
Nein
Morgen (eller nagot liknande som betyder "god morgon", jag brukar bara dölja de sista stavelserna med lite mummel/en lätt hostning)

Imorgon ska jag jobba vidare pa min nya image, sedan jag övergett Annadjuret blödandes pa vägen, lämnad att dö. Ska nämligen bli precis som den mumlande galningen Milton i Office space, och jag kan stolt meddela att jag är pa god väg redan som det är!


Och igar natt vaknade jag kallsvettig (pa riktigt, och inte bara i form av en förstärkande effekt den här gangen!!! Eller ja, det var nog mer varmt svett, för jag lag begraven under tio stora kuddar och ett tjockt täcke, men anda...) efter en mardröm om ett dödsbesked som gick i stil med "De kunde ingenting göra. Cancern hade ätit upp hans skelett", men ikväll fick jag veta att den inte hade spridit sig! :D



TISDAG, 2 OKTOBER, 2007

Master of disaster

22.59:

Herregud. Var verkligen i mitt essé idag. Behövde typ tjugo minuter pa mig bara för att acceptera själva tanken pa att kliva upp, och sedan fick jag febrilt sitta och skissa klart uppgiften sa till den milda grad att jag bara hade en kvart pa mig att duscha, borsta tänderna, sätta i linserna, packa ryggsäcken och cykla iväg till jobbet. Övertalades dessutom till att äta frukost, och när jag väl slagit mig ner vid bordet var det som om all stress bara rann av mig och jag tackade glatt ja till bade citronyoghurt (!), te, rostat bröd och juice. När jag tillslut reste mig upp fran stolen igen levde klockan i perfekt symbios med den tid som jag förväntades göra en elegant entré pa kontoret.

Och da hade jag inte ens värmt upp.

Skulle hämta cykeln. Gick till fel skjul. Skulle pumpa däcken. Sag helt radlös ut med armarna slappt hängandes längs sidorna, sa att Camilla erbjöd sig att pumpa istället. Skulle vakta barnen under tiden, och fnittrade bara när Leon kastade ost och dukar omkring sig (läs: pa mig), eftersom han var sa fruktansvärt bedarande när han skrattade. Skulle ta mig ut genom grinden. Ryckte febrilt i fel dörr femton ganger om/alt femton sekunder för sent, sa att Camilla fick komma ut och hjälpa mig... Skulle cykla till jobbet. Glömde bort att jag inte hade nagon bakbroms i varenda korsning, vilket resulterade i att alla bilar langsamt fick krypa fram i mina fotspar. Skulle cykla längs den enda vägen till jobbet som Camilla hade visat mig tva dagar tidigare, men den visade sig vara avstängd. Sag mig försiktigt om, kröp under alla vägstopp, lyckades släpa igenom cykeln, och fortsatte glatt (och fullpumpad av adrenalin) min resa. Trampade med ett stort leende uppför bron, men ansiktsuttrycket förbyttes snart till ett av fasa när jag nadde toppen. För i backens sluttning stod en olycksbadande polisbil och väntade (eller rättare sagt, Politze... Later mer bad ass!)

Fast tack vare mina nya linser sa kunde jag snart urskilja att förarsätet var tomt, och jag andades ut... i ungefär hundra meter, för sedan hörde jag sirener i fjärran och medan kallsvetten bröt ut i pannan försökte jag - pa fullaste allvar - febrilt tänka ut hur jag skulle kunna förklara mitt grymma lagbrott för ett par tyska SS-agenter som inte förstod engelska.

Sedan gnuggade jag sömnen - och i slutändan ena linsen - ur ögat, och gick bort till toaletten för att övervaka skadan. Mkt riktigt hängde den livlöst och dinglade i ögonvran, och med den i det närmaste kirurgiska finprecision som är mitt kännetecken skulle jag föra tillbaka den i ögat innan den blev alltför smutsig och oanvändbar. Tredje gangen jag tappade ner det hala sattyget i tvättstället pa lika manga sekunder sa gav jag upp de planerna.

Lunkade tillbaka till mitt "kontor", satte mig ned, insag att jag inte kunde ga omkring halvblind pa ena ögat, och tog saledes ut den andra linsen med. Blinkade ett par ganger. Fastnade ett par minuter med en tom blick pa väggen sasom man kan göra ibland. Atervände till skärmen. Ändrade nagon detalj pa logon för tysende gangen. Rätade plötsligt pa ryggen med en häftig inandning, sade högt "a nej a nej a nej" och vagade knappt titta ner pa bordet.

Men jo. Jag hade blandat ihop höger och vänster lins. Locken till förvaringsburken är till och med olikt färgade och har stora L och R ingraverade för att man absolut inte ska blanda höger och vänster lins. Sprang omkring i min sedvanliga lilla panikcirkel och ryckte vilt i haret. Tog nagra djupa andetag, lugnade ner mig, lade det jag trodde var höger lins pa min penna med en mental anteckning om att inte glömma bort den, och satte den vänstra linsen pa fingret. Ännu en trevlig kollega hjälpte mig i en jakt pa nagonting att lägga dem i tills jag kom hem, och jag atervände fem minuter senare med en förslutningsbar liten pase. Jag rusade tillbaka till kontoret, rev av tva sma lappar att skriva vänster och höger pa, slet at mig pennan utan att titta upp, och... ja.

Sedan fortsatte dagen faktiskt utan nagra större katastrofer (bortsett fran tidigare nämnda logo som jag inte ens vill prata om, eller sms:et som informerade mig om mitt nuvarande saldo efter nio dagar i England och fyra i Tyskland, som jag verkligen inte vill prata om), och jag lyckades till och med skaffa mig en ny bästa kompis pa kontoret; ett mkt stiligt hanexemplar som hette Tim... Inte fullt lika stilig som Martin Freeman dock, men sa var han ju "bara" en collie ocksa! Frid och fröjd med andra ord, ända tills vi skulle fara hem och jag plockade upp linspasen igen. Trodde för ett ögonblick att mitt största problem var att bada linserna samlats i hörnet tillsammans med bada lapparna i ett huller om buller, utan möjlighet att nagonsin skilja dem at igen, men det var ju naturligtvis innan jag upptäckte att bada tva hade torkat ut och mest paminde om avklippta gamla naglar!!!



I want candy

20.46:

AAAHHH!!! Det är ju ett sabla vansinne alltsammans, det här med att förvara en massa godis helt öppet pa jobbet. Igar lyckades jag modigt halla mig hela dagen, och vände demonstrativt bort huvudet med ett högfärdigt sniffande varje gang jag passerade chokladskalen i den tomma receptionen. Nar jag antligen tagit mig fram till köket kallsvettades jag floder och fick sta upptryckt emot väggen med slutna ögon för att inte ge efter för alla frestelser. Fick syn pa ett par Menthos-rullar i en flaska pa diskbänken, och kunde inte längre halla emot mina rusande instinkter. Kastade mig snubblandes fram och slog hungrigt armarna om burken, och gav mig med rovlystna ögon pa locket.

Godsakerna visade sig dock vara skyddade av den sortens avancerade mekanism som bara morföräldrar tycks första sig pa efter femtio ar av att skydda kakburkar fran smutsiga barnfingrar. Sjönk tillbaka med en utmattad pustning, och gick med langsamma, darrande steg tillbaka till min plats. Men det var igar det! Idag var locket inbjudande öppet, och innehallet hade reducerats till ungefär hälften. Tittade pa burken. Den tittade pa mig. (Kändes iaf som sa med tanke pa laddningen som lag i luften) Tänkte, att "nä, jag är faktiskt bättre än sa. Jag ska inte lata mig frestas av smasa"-, och ungefär där tog min monolog slut för jag fick syn pa en menthosrulle med citronsmak. Sedan gick jag och hämtade tre nya rullar var femte minut under resten av dagen.

Ja i alla fall. Inte visste jag väl att det skulle innebära sa mkt psykiskt lidande av att ha fri tillgang till godis pa jobbet. Det maste ju typ ha varit barndomens febrigaste dröm egentligen. Bombshell menar iofs pa att hon har lidit svart under sitt halvar i hotellreceptionen, trots att man inte kan detect a single bit of fudgy freshness on her breath när hon suckar och himlar med ögonen at ens upprörda hönkluckningar över att hon inte tar en enda kola när ens egna fickor, kinder och mage putar ut.



Smelly cat, smeeelly cat, it's not your fault

00.54:

Aaah!!! Nej, börja inte ens. Lat mig bara dränka mig själv i mitt egna självförakt, likt Typewriters sista, tappra lilla mask i Worms. Mkt intressant första dag pa jobbet i alla fall, hinner inte skriva sa mycket mer eftersom jag ska upp vansinnestidigt även imorgon och har av massvis av olika skäl - som alla anknyter starkt till det ovanstaende självföraktet - varken gatt och lagt mig eller gjort läxan än.

Jag diggar i alla fall mina chefer grymt mycket (även om jag stirrade förfärat pa min ena chef sedan han skickat iväg "chüss" till min andra chef - tillika herren i huset - fran min användare och flinat busigt mot mig efterat... Lyckligtvis fick jag, typ fem plagsamma timmar senare, reda pa att chüss betyder hejda, och att jag alltsa inte kommer bli stämd för sexuella trakasserier ända) och kollegorna är riktigt trevliga och alla tycks ha nagon avlägsen släkting som bor nagonstans i Sverige, sa jag far leka geografisk expert och hela tiden säga sadana smarta saker som "öh... alltsa... it's somewhere in the middle up in the north of Sweden" och "Oh, yeees..." (inställsamt skratt med en hint av panik) "The polar circle. Yes. I think some of the... alltsa... öh... people way up north... alltsa... has... no I mean... vad heter det? live in..." (ynklig viskning) "that. Hrrm."

Och Bombshell, Ika i rutan stod dubbelvikt av skratt i tio minuter och hejdade sig bara för att febrilt säga nagonting pa tyska som fick alla andra att skratta lika mycket, efter att jag vräkt ur mig "no sprachen sie deutch" eller nagot annat lika vansinnigt. Bara för att jag hade förlorat aaallt omdöme och hastigt insjuknat i ett enooormt storhetsvansinne efter att 1) fatt höra att jag pratade riktigt bra engelska... och av en engelsman till raga pa allt!!! och 2) med en koncentrerad min allvarligt nickat när tyskarna visade prov pa sina svenska fraser. Utskrattad. Hanad. Tillintetgjord. Av Ika i rutan. Scheisse!

Nu ska jag göra läxan, minsann minsann! Och bara eventuellt skjuta upp den till den tidiga gryningen imorgon bitti, bara för att kunna ta mig en välförtjänt paus med Kalle och Hobbe... igen.