My world does not end within these four walls... Internet's a big place.
My world does not end within these four walls... Internet's a big place.
02.07: Och om Snorre inte har läst Harry Potter and the Order of the Phoenix än vid det här laget så är jag officiellt en ensam gammal nucka igen. A spinster. The spinster.
01.15: Ibland är tFL bra fantastisk. Särskilt när en formligen enorm insekt som var precis lika stor och såg exakt ut som denna:
... nä, nu ljög jag... Ärlighet går alltid först - så även i denna blogg - så insekten i mitt rum var egentligen i en lite mörkare nyans av brunt. I övrigt var de helt identiska både till längd och utseende.
... flaxade omkring i mitt rum med ett dovt "frrrrrrrrrr"-ljud. Jag flög upp med ett skräckslaget skri, lade i bästa MacGyver-anda ett papper över godisburken för att skydda den från inkräktaren, släckte lyset för att inte locka den åt mitt håll, sprang ut ur rummet och smällde igen dörren bakom mig, samtidigt som jag lättat sjönk ner på golvet med ryggen mot väggen.
Men tFL stegade bara beslutsamt in i rummet, lokaliserade den köttätande besten intill godisburken (aha! Aha!!!), plockade upp en påse från golvet (och tänk att Pappa Clint så sent som häromdagen fräste: "Vad i helvete?!? har du fyra tomma plastpåsar omkringströdda på golvet för?!" Tss...), slöt den kring kräket, och bar sakligt bort den till fönstret där hon sedan befriade fickformatsdjävulen.
"Iväg! Iväg!" ropade hon teatraliskt, och jag skyndade mig att lägga till ett "till Skärholmen! Du vet vad du ska göra, din blodtörstande lilla best!" utifall att den faktiskt fortfarande var inom hörhåll, och tFL armbågade mig förebrående i magen med ett snett leende. (Hmm... Ärlighet var det ja!)
Eller som när hon låg i sängen och var på vippen att somna, när hon insåg att hon fortfarande hade kvar sitt tuggummi i munnen. Lamslagen av trötthet spottade hon ut det i handen, men orkade inte sträcka sig ända till skrivbordet, golvet eller dyl ömtålig yta. Istället bestämde hon sig för att sova med tuggummit i handen, en intressant idé som många gånger döms ut på förhand. När hon sedan vaknade några timmar senare så... låg tuggummit kvar. Hon log triumferande och somnade om, och vaknade ytterligare ett par gånger under nattens gång med tuggummit fast rotat i handflatan.
Morgonen därefter fladdrade ögonlocken nyvaket upp, och för ett ögonblick låg hon bara och stirrade upp i taket. Sedan kom hon med en häftig inandning ihåg nattens Newton-inspirerade bedrifter, och blicken sökte sig hastigt till handflatan där den vita lilla klumpen fortfarande residerade. Oändligt nöjd med sig själv, på det typiska, Karlsson-patenterade, viset, så satte hon sig upp i sängen, fick syn på en spegel, och lutade bekvämt huvudet...
i handen.
00.35:
#87 - Bridget
Ja, herregud. Jag borde ju skriva nåt om min underbara semestervecka nere i Skåne, ett par väl valda ord om Solvinds båda besök (jag ska!) eller kanske mitt och Pangbrudens mastodontsamtal häromdagen... Eller åtminstone gnälla över jobbfiaskot och tidiga gryningar, precis som back in the good old days. FÖR ATT INTE TALA OM HARRY POTTER AND THE DEATHLY HALLOWS!!!
Men om sanningen ska fram så är det få saker som får mig att gapskratta lika mycket som Bridgets handskrivna novell ifrån högstadiet. Jag vill minnas att jag låg utfläkt över bordet i skolmatsalen med tårar strömmandes ner från kinderna, och andades stötvis i ett desperat försök att försöka återfå kontrollen... och sen så läste Bombshell den sista meningen, och alla fördämningar brast igen.
Fast förmodligen skriver jag bara under sjukt tjejtjejiga influenser just nu. Har i min ensamhet suttit hela kvällen som en annan tragic spinster och gapskrattat åt precis allt som rektorn och pappan i 10 orsaker att hata dig sagt eller gjort. I'm down, I've got the 411, and you ain't getting jiggy with some boy, no matter how dope his ride is...
... my mama didn't raise no fool.
"Allas blickar riktades mot henne och hon såg Isabelle stå där nere i folkmängden. Hon log svagt knappt märkbart. Hennes hår var vackert uppsatt i en svinrygg med en röd ros i, skorna var i silvervitt och handskarna likaså. Hon styrde sina steg mot mr och mrs Sinclair, greven och grevinnan av London. Det var Joshua som hade förmanat henne att hälsa på de rikaste först, och det var just greven och grevinnan.
Grevinnan var klädd i en vinröd sammetsklänning med spets och guldbrodyrer. Hennes hals var prydd med pärhalsband av dyraste slag, hennes händer var klädda med armband i äkta guld och under dem var ett par vintervita handskar. Hennes midja var hårt åtsnörd, och håret var uppsatt i ett hårnät av guld. Greven bar en högtidsdräkt med aftonkrage över violett frack, vit väst och långa vita pantalonger. Sedan gick hon vidare till det franska paret Lafleur.
Madame Lafleur bar en blåviolett silkesklänning och till det bar hon ett par klarblå handskar. Monseiur Lafleur var klädd i en petrolgrå frack. Sedan hälsade hon på paret Sheldon. Hon, bar en solgul sidenklänning med vit spets och vita handskar. Han, var klädd i en mattsvart kavaj. När hon småpratat en stund med Mr och Mrs Sheldon gick hon vidare till Dr Maserfield. Det var deras herrgårdsdoktor.
Samantha tittade sig omkring i rummet, vem skulle hon hälsa på nu, hon bestämde sig för paret Hargrave. Mrs Hargrave bar en klargrön bomullsklänning med hög hals med knappar av pärlemor. Hennes man var klädd i en mörkt indigoblå kostym.
Sedan gick hon till Mr och Mrs Richards. Hon, bar en gyllenbrun sammetsklänning, och han var klädd i en stålgrå kavaj. Efter det gick hon vidare till paret Finn-Cannon. Mrs Finncannon bar en cremebeige silkesklänning och Mr Finncannon var klädd i en nougatfärgad frack. Sedan gick hon till paret Haliwell. Hon, bar en babyblå långklänning och flätor. Han, var klädd i en hasselnötsfärgad kostym och en svart hatt. Då såg hon Isabelle och hennes man stå där och prata med Greven och grevinnan. Hon gick fram till dem. Isabelle var klädd i..."
Nä, det gör sig inte alls lika bra i text är jag rädd. I guess you had to be there.
02.47: MÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖG!!!!!!
14.00: Förresten!!! När min näsa slutar lämna fettmärken på sidorna i Harry Potter så kanske den pekar åt Tyskland för min del! Har fått ett erbjudande om att åka ner till en by utanför Hamburg och praktisera på en animationsstudie där (som bland annat har jobbat åt... djupa andetag... Nintendo!!! Iiihhh!!!). Känns bra att inte längre behöva svälja hårt, haspla ur sig ett trevande "öööh...", ivrigt peka på en punkt bakom personen ifråga och ropa "what in the world could that be?!" och sedan lägga benen på ryggen så snart någon frågar vad man planerar att göra i höst.
Ska inte nämna kriget nåt.
12.39: Här sitter jag med min nya kärlek, Harry Potter and the deathly hallows, och vi ska älska varandra i nöd och lust och utbyta ringar med tindrande ögon och naiva trohetslöften. Han kom passande nog in i mitt liv i samma ögonblick som alla mina vänner stormade därifrån... (Eller så försöker hundratals platoniska kärleksförklaringar till sms att febrilt klämma in sig i dörröppningen till mitt hjärta as we speak... ja, så är det nog)
Jag hämtade hem min käresta klockan kvart över tio imorse. Att jag överhuvudtaget lyckades släpa mina myggbitna, solbrända lemmar ur sängen en sån tidig gryning var imponerande nog (snoozade bara obetydliga 6 ggr), men att sedan hasa ner till stan med blängande, halvöppna ögon, och vansinneshår...! Den bedriften kan liknas vid att ni vanliga människor klättrar upp för ett stup utan säkerhetslinja i en rasande snöstorm med en ursinnig Blofeld eller dyl Bondskurk med krossade världsherraplaner i hälarna, bärandes på ett par skruvstäd i ryggsäcken. Med bakbundna armar.
Mja. Mjo. Det får räcka tills vidare. Ni får gärna kvida till av avundsjuka lite då och då så att jag känner mig ännu mer tillfreds med tillvaron.
15.04: Bombshell säger:
du skulle döda mig om jag tog honom va? (nu säger jag 'tog' som om jag i någon värld har den möjligheten att bara ta dom jag vill ha och det faktiskt fungerar... otherwise known as min fantasi)
03.56: Turistens klagan: jag höjer mitt glas till den här semesterns ära; i fettets, sockrets och den håliga tandens namn. Amen.
03.55: Ja herregud. H-e-r-r-e-g-u-d. Högt i tak, finfin akustik, inte en enda oförskämd konsonant signerad min stora trut som riskerar att hamna på villovägar där inte. Nej, nej.
Herregud. Är ju helidiot.
01.46: "Klockan är kvart i två nu Anna, har du ens börjat packa?"
"Pff!!! Vad är det för fråga egentligen? Nä, det är klart att jag inte har börjat än! Jeez!"
"Snälla säg att du åtminstone har tvättat!"
"Men förmodligen...! Eller ja, jag håller på."
(Vidare frågor dränks av Arkiv X-introt till ännu ett nytt avsnitt)
23.13: I onsdags var det dags. Bridgets tappra karl fick något beslutsamt i blicken, knöt nävarna, tittade upp i himmelen efter den sortens stöd som 24 år på jorden ännu inte försett honom med, och gick med på att följa med på en babewatch*. Senast någon vågade sig på den bedriften var när mitt personliga ånglok Snorre gjorde en mkt oförglömlig entré i allas hjärtan. Allt var frid och fröjd till dess att karln glömde bort att strax efter skadeglädjen - som länge ansetts vara den enda sanna glädjen - kom den fullgoda kandidaten "det skånska språket". När så Snorres mkt olyckliga ordval klingat ut så sneglade Korken och Bombshell på varandra, brast ut i ett rungande gapskratt, och ropade unisont: "Tchhhååååårveeeuuun!!!"
Snorres leende slocknade som en utbränd glödlampa, och under resten av kvällen satt han och surade ensam i ett hörn tillsammans med sitt söndertrasade manliga ego, bolmandes som en skorsten. Kristian däremot, skötte sig med bravur! Inte nog med att han skjutsade ut oss till Amazonkvinnan, skämtade, var allmänt trevlig, och till råga på allt hostade upp kreditkortet när jag och Bridget stod vid kassan och skamset undvek kassörskans dömande blick medan läskflaskorna mosade chipspåsarna som i sin tur rullade över lösviktsgodiset vid rullbandets ände... Äh!!! Vad jag försöker säga är att karln älskade The Office!!! 'nuff said.
Och Bombshell var ju som vanligt fantastiskt rolig. Vi diskuterade det sjuka i att barn som knappt kan gå blir påprackade dyra modekläder:
Jag: "När mina ungar är typ fem så kommer jag säga 'Nu ni barn, nu ska ni få vara med om något riktigt spännande! Det kallas att... duscha!'" (It's funny because it's true)
Bombshell: "... och vet ni en sak till?" (Slår ihop händerna av förtjusning, som om det hon har att säga är den mest otroliga bit skvaller som någonsin har nått ett mänskligt öra) "Det går att ta av sig mössan!!!" (häftig, teatralisk inandning)
Ha ha ha!!! Underbart! Och Bridget bjöd faktiskt inte på ett enda odödligt citat på hela kvällen, så vi får väl hålla oss till godo med det klassiska (efter ett besök i Skellefteå, när bussen är på väg att rulla in i Umeå igen) "Men... Vi har ju inte kört förbi Ö-vik än?!" och flera likasinnade. Amazonkvinnan hade gått och köpt sig ett hus (!!!), och var precis sådär huslig och skogstokig som vi förväntat oss. Och Korken var bitter nog för både henne och Cupcake, och berättade om underhållande episoder på ett fallfärdigt hotell i Norge där gästerna bett om nya filtar för att de gamla var fulla av hål osv.
*= En helkväll med upp till sex fnittrande fruntimmer som febrilt pratar i mun på varandra i fem timmars tid och säger saker som "Sniff, sniff, knyck, slita, slita", dyker ner i popcornskålen med nävar stora som traktorskopor, och utstöter krigsvrål såsom "Titta!!! Hon har fortfarande några kvar!!!" "Men de här är dem jag tappade ner på go-" (tre par ivriga händer dyker ner över de små kornen från olika sidor av bordet, och därefter hörs ett belåtet tuggande som tystar alla fortsatta försök till förklaringar).
22.50:
Precis när ni tror att man inte kan föra en mer meningslös tillvaro efter att ha spenderat 18 av dygnets 24 timmmar i sängen, så rullar jag över på rygg och stirrar upp i taket. Tre sekunder senare grymtar Izla till som en brunbjörn och rullar över hon med. Lathet i symbios.
Och jag har väl inte tid att blogga heller!!! Jag måste faktiskt försöka klämma in ett jobb, en babewatch med brudarna och ett stycke Solvind i mitt redan fullspäckade schema som består av att läsa igenom hela Cyanide and happiness, lägga på mig imponerande åtta kilo på typ två dagar (och allt har faktiskt inte gått raka vägen till fingrarna, även om man skulle kunna tro det), lyssna igenom alla Ricky Gervais, Stephen Merchant och Karl Pilkingtons podcasts samt ge min odödliga Robbie Williams-attraktion utrymme att slå ut i full blom.
18.34:
Peter Plan säger:
ja inte fan kallas det jobb det du håller på med
Peter Plan säger:
"vaknade med ett omänskligt ryck när chefen ringde och väckte mig kl 18.56 och frågade om jag kunde jobba en dag nästa månad"
02.21:
Ha ha ha! Titta bara! Det mystiska Bombshell-djuret har för första gången fångats på bild! Se bara med vilken iver som det viftar på sina tentaklar (eller eventuellt röker frenetiskt)! En fantastisk bild på alla sätt och vis, inte bara för att mitt ena lår plötsligt och helt oförklarligt har krympt till typ halva sin ursprungliga storlek. Fast till stor del just därför, såklart.
18.45:
Lost säger:
du!!
Brandy Foxhole säger:
japp!
Lost säger:
det är en sak som jag länge länge undrat angående dig!
Brandy Foxhole säger:
oj oj!
Brandy Foxhole säger:
låt höra!
Lost säger:
finns du på riktigt??
Brandy Foxhole säger:
HAHA!!!!!
Brandy Foxhole säger:
vaaaaaad??!
Lost säger:
hehe, nej, men ärligt, det är en annan sak jag undrat
Lost säger:
vet du inte skillnaden mellan "och så" och "också"? eller tycker du bara om att jävlas med horace engdahl?
...
Brandy Foxhole säger:
äääääh...!
Brandy Foxhole säger:
nu ska jag allt lusläsa din blogg också
Lost säger:
inte läsa min blogg och så, då?
Peter Plan skickar:
Peter Plan säger:
här är från hans födsel. Hans mamma sket ut honom ur fel hål. Dvs Nr 2
Brandy Foxhole säger:
HAHAHA
Brandy Foxhole säger:
"I waited nine months for THAT?!"
Brandy Foxhole säger:
"put it back!!!"
Peter Plan säger:
:D
Brandy Foxhole säger:
han satt väl och mumsade på sin egen navelsträng när han kom ut...
Peter Plan säger:
:D
Peter Plan säger:
bättre det än hur jag hade ställt till det för mig när jag gjorde entré
Brandy Foxhole säger:
haha!
Brandy Foxhole säger:
navelsträngen runt halsen va?
Peter Plan säger:
yep, 4 varv, och sen 4 varv runt magen
Brandy Foxhole säger:
HAHA
Brandy Foxhole säger:
den navelsträngen visste vad den gjorde!
Brandy Foxhole säger:
vilken trofé det vore att ha den uppstoppad på ett podium på mitt skrivbord
Brandy Foxhole säger:
"en dag... en dag, ska jag bli som dig!"
Peter Plan säger:
HAHAHA!
Peter Plan säger:
vad illa den måste lukta
Brandy Foxhole säger:
ja
Brandy Foxhole säger:
odören av peter plan har ännu inte lämnat dess hjältemodiga kropp
15.54: Euroshoppers toalettpapper - som att torka sig i baken med ett rivjärn.
15.32: Herregud. Är ju helidiot. Ibland när jag jobbar känner jag mig verkligen som Rödluvan vilse i skogen, vars livlösa kropp blir bortdragen in i mörkret av vargen.
Det säkraste receptet på hur man lagar en lyckad middag är till exempel inte att hälla i rikligt med typ matlagningsgrädde, utan snarare att låsa in mig på kontoret och haspa från utsidan. Och när det är dags att städa så stirrar jag bara storögt ner på kvasten och tänker att det är mer likt min sanna natur att flyga iväg till Blåkulla än att stå och svepa bort dammtussar.
"Kolla om det är smutsigt inne i badrummet, så kan du börja städa där!" föreslog min kollega, och jag nickade ivrigt och strålade panikslaget mot honom till dess att han försvann runt hörnet. Ville inte gärna erkänna att jag inte hade städat rummet i fråga en enda gång under mitt dryga halvår i tjänsten, eftersom det kunde leda till den mkt otrevliga upptäckten att jag inte städat något annat rum heller för den delen.
Såg en sop i hörnet och började försiktigt svepa runt med den, innan jag upptäckte att den i princip saknade borst och att de korta stråna som fanns kvar bara tycktes smutsa ner golvet ytterligare. Bestämde mig för att skrubba toaletten istället, men hittade inget rengöringsmedel. När min arbetskamrat återvände tio minuter senare kunde man se sin reflektion i handfatet snarare än i spegeln, och mer än så hade jag inte åstadkommit.
"Ta duschslangen och spola lite över golvet" föreslog han otåligt, och jag log urskuldande och skred nervöst till verket. Jag har nämligen något av en svart fläck i protokollet när det kommer till att bruka vattenslangar i arbetet, eller hur Pangbruden? Men min nervositet var långt ifrån berättigad den här gången, och efter ett tag hade jag verkligen fått in det rätta knycket. "Och så kan du spruta lite på spegeln" instruerade han, och jag svalde hårt och vred på trycket på kranen för att nå hela vägen fram.
Okej, Anna. Fokusera nu. En enda snabb handledsrörelse bara. Du kan göra det! tänkte jag beslutsamt, stack koncentrerat tungspetsan i mungipan, och skred till verket. Halvvägs upp så slant munstycket ur mitt grepp och slangen började fläkta vilt omkring sig som en ursinnig kobra och lyckades blöta ner både mig och Micke rätt grundligt innan jag återfick kontrollen. Haaa!
Men när jag stod i dörren, redo att ta mig an den aktningsvärda uppgiften det innebär att förflytta Annaklump och cykel ut genom dörren utan att göra ett ljud ifrån sig, så sade han (true story): "Jag måste bara säga att jag tycker att du och tFL (the First Lady, f.d Lirre Kay) gör ett jättebra jobb. Man kommer sig som aldrig för att säga sånt annars, men ni borde ju få höra det så..."
Hurra! Är kanske inte ett totalt hopplöst fall ändå! I alla fall inte så länge som mina arbetsuppgifter inkluderar (till 95% består av) att ligga utfläkt i soffan och titta på Clueless, samt proppa i mig choklad som om det inte funnits någon morgondag. Och sova.
04.05:
Haha. Rätt kul igår natt förresten när Herminator - efter att ha överfallit mig med förvirrande pokertermer som bubble, cut off, limpa, semi-bluff, under the gun, belly buster och grinda hela dagen till dess att jag var alldeles slut i huvudet - gav mig följande råd på MSN:
Herminator säger:
försök vara indian
Herminator säger:
no heels
och jag hade såklart ingen aning om vad "heels" betydde, men vid det laget kunde jag min obildade stackars rollkaraktärs repliker utantill, så jag ryckte bara på axlarna, log nervöst, blinkade införstått och kvittrade:
Brandy Foxhole säger:
hihi
Brandy Foxhole säger:
okej!
och sedan småsprang jag febrilt fram och tillbaka mellan pokerbordet och Herminators rum för att titta på Live Earth, och ignorerade fullständigt fönstrets ivriga blinkande. När så den förlorade systern återvände till MSN en kvart senare stod följande att läsa:
Herminator säger:
ANNA
Herminator säger:
ärligt talat
Herminator säger:
smyg
Herminator säger:
du väcker honom
Herminator säger:
inga hälar
Herminator säger:
KAN DU FÖRSÖKA IAF
Herminator säger:
ffs alltså
Herminator säger:
!??!?!?
Herminator säger:
lol...
Herminator säger:
!?!?!?!
Herminator säger:
du är ju helt galen...
Herminator säger:
!?!=#=##?)!#(#!(!#(?!#?!#(?
Herminator säger:
SLUTA LÖPA OMKRING DÅ
Herminator säger:
visa lite respekt
Herminator säger:
...
Herminator säger:
nu pushar du
Duruduruduruduruduruduruduruduru... DUNDERKVINNAN!!! Som får nerver och golv att trasas, snart i ett hem nära dig.
03.20: Släppte precis ut den lilla flugmarodören genom fönstret. Förväntade mig halvt om halvt att den skulle köra sin arts pantenterade dödsönskan (360-graderssvängen) och vingla tillbaka in genom springan igen, men det gjorde den alltså inte. Så där rök väl mitt tilltänkta blogginlägg antar jag.
Ja. Öh.
I prefer the stuff you do about his little hand.
I don't do stuff about his little hand.
Yeah you do, the wanking claw.
02.50:
HA!!!! Smaka bly, flugjävel!!!
(Till saken hör att det förbannade flygfäet surrade runt mitt huvud i närmare två timmar igår och drev mig... "långsamt" är fel ord... till ett darrande ursinne, innan jag tillslut lyckades bura in den i ett glas med en triumferande segergest. Fem minuter senare gick jag på toaletten, och när jag återvände stod Herminator med glaset i sin hand och anmärkte bekymrat på mina blodsprängda ögon och pulserande pannven).
03.25: Är faktiskt mkt upprörd över termen "nörd" som nonchalant har slängts åt mitt håll stup i kvarten den senaste tiden. Så här följer den ogenerade sanningen som ni alla väntat på och fruktat - den rakryggade, stolta, uppnästa versionen av mitt Ebay-beroende.
1. Real love-kanin, för att Snorre har en likadan (fast rosa), som det står "My sweet little princess" på.
2. Arkiv X-bilder... Wait for it, waaait for it... I ett annat format än de övriga 200!!!
3. Gable-bok full med bilder från filmer som han inte ens själv visste om att han medverkat i. Kan vara bra när (inte "om") mitt Clark-intresse vaknar till liv igen.
4. Livet är underbart-bilder. Alla barn som någonsin har satt en fot på en skolgård förstår varför.
5. Borta med vinden-bilder. Alla fruntimmer som någonsin haft en hormon simmandes i sig förstår varför.
6. Arkiv X-bilder. För att jag var vilseledd nog att tro att eftersom Arkiv X handlade om Mulder och Scully så skulle de två även figurera på åtminstone nån av de 90+ bilderna.
7. Borta med vinden deluxebox. Har du en IQ under 250? Osis. Då finns det nämligen ingen chans i världen att du förstår dig på vidden av den här utgåvan.
8. Arkiv X-bilder. För jag trodde att om jag bara köpte några fler så skulle jag äntligen få lite efterlängtad Mulder&Scully-action (inte den sortens Mulder&Scully-action! ...heller.)
9. Aardman classics - hallå? Två och en halv timme späckade med leranimerade kortfilmer i mockumentärstil, alltsammans signerat Nick Park!!!
10. Frankly my dear I do give a damn. Hur kan en Borta med vinden-parodi nånsin misslyckas med en sådan titel? Jo det ska jag säga er...! När parodin består av typ fyra sidor, that's when!!!
11. Rio Ferdinand. Already a legend.
12. Borta med vinden TP. Har ännu inte hittat någon att spela mot. Liknelser som Wayne Gretsky vs Bambi på hal is har ofta figurerat, och jag är smickrad, men... Eller nä, jag är bara smickrad. Och fattig.
13. Cheers TP. Nu börjar mina tillfrågade vara så upptagna med att himla med ögonen att de inte ens har tid att komma på nya synonymer till "nej, nej, nej. Gud säger nej."
14. Robbie Williams-tröja. 8. Robbies nummer. Också det ungefärliga antalet storlekar som tröjan är för stor för mig.
15. Freelove freeway-singeln. The Brentmeister slår till igen, och hur kan resultatet av £45 000 vara något annat än suveränt?!
16. Chilled out entertainer-tröja. Ja ni ser ju själva.
17. MacGyver fan club-tröja. Ha ha ha! Underbar! En definitiv isbrytare på alla partyn.
18. The Beatles Anthology 2. Vansinnesdyr skiva i affärerna, som blev en vansinnesdyr affär pga olyckligt missförstånd (a.k.a samvetslös svindel).
19. Sgt Pepper's lonely hearts club band-tröja. Will make me look gooorgeous om -15 kilo.
20. Jacka. Mkt deprimerande historia. En snygg rackare som överraskade direkt vid ankomsten då den stank av femton år gammal mansparfym. Sökte febrilt efter tvättlappen, och - mkt riktigt - "dry clean only".
21. Born in the USA-programmet... Som jag fick för mig att börja samla...
22. The River-programmet ...en idé som självdog strax därefter.
23. The timeless art of seduction-tröja. För alla oss som inte fick nåt hår eller någon matsmältning att tala om.
24. Ricky Gervais live - Animals. There's pride in your work, and then there's arrogance.
25. Ricky Gervais live 2 - Politics. Have you been k-k-killing j-j-jewish people?!
26. The Beatles Anthology. Fruktansvärt mycket Beatles för fruktansvärt mycket pengar.
27. Clark Gable-pussel. Tog min Ebay-oskuld. Tog också fyra månader och tre svängar in på ett mentalsjukhus att lägga. Blev några turer in på det vanliga sjukhuset med, eftersom jag insisterade på att välja pappa Clints köksbord som arbetsyta.
28. The making of Pride and prejudice-bok. När frysfunktionen på dvd:n är trasig och man behöver titta på Mr Darcy iförd den blöta skjortan.
29. The Office. Den illustrerade manusboken för hela säsong ett. Hade fått stenansiktena på Påskön att vrida sig av skratt.
30. Jacka som får mig att se ut som en svartbränd köttbulle, och ser till så att min omgivning stegar vida omkring med pekfingret under näsan.
31. Robbie Williams-box. Enbart för dem som levde upp till beskrivningen på punkt 7. Oh. Oh dear... But that means... Sorry, Solvind. No soup for you!!!
Så... Hur blir det nu? The final verdict? Balla eller handtralla?
01.43:
"UST"? Vaddå "UST"?! Hallå, kan någon vara så god och tala om för mig vad i hela fridens namn "UST" betyder?!?
(Frenetiskt googlande)
Aaah. UST...!
14.35:
Fast jag blir ju rik! Rik rik rik rik!!!
Men oroa er inte, jag kommer såklart fortfarande att vara samma fantastiskt ödmjuka, givmilda och osjälviska person som ni lärt känna och älska. Och det är något som bara ytterst få, eller rättare sagt, fantastiskt många, sedlar kan ändra på.
14.05: Tid spenderad åt att tappert sitta och oroa mig under en blek och sammanbiten tystnad inför jobbet: 47 timmar.
Tid spenderad åt att beklaga mig över jobbet: mkt blygsamma 16 timmar.
Tid spenderad åt att faktiskt jobba: 5,5 timmar (mkt mkt bra).
03.51: Nu. Nu druknar jag i mitt egna självförakt. Bemöda er inte med att slänga ner några livlinor, det blir bäst såhär. Huuur kan jag inte ha tvättat än? Forskningsvärlden, sätt era bästa kvinnor och män på det här fallet, för jag - nej, världen! - kräver ett svar! Jag har fört alla mina klädesplagg dit inga popcornsockar sniffat förr, and beyond. Det är liksom inte ens viljestyrka som håller samman bomullstrådarna längre, utan hundra procent mänskligt salt. Hundra procent salt. "Mänskligt" är såklart en tolkningsfråga.
Och jag ska upp och jobba imorgon. Sitter och skrattgråter på ett sätt som får Meg Ryans advokater att upprört kasta sig på luren, åt att tanken "Jag vet! Jag kliver upp vid tidig gryning imorrn och tvättar!!!" faktiskt fortfarande slår mig efter alla dessa år kantade av misslyckanden.
Men! Det har varit kyyyl ikväll, Arkiv X or no Arkiv X!
03.19: Herregud. Jag har kokat ris, vad?, fyra gånger i mitt liv kanske... Och nu idag fick jag för mig att börja laga min mat "på en höft". Seriöst! Vad i hela fridens namn ska jag dit och vifta med mina klåpiga fingrar för! Vare sig om uttrycket inleds med ett "Vi har som resultat av din inkompetens på jobbet tvingats operera in stålskenor..." eller "Hur länge har riset kokat egentligen?! Äh, jag smäller till med något..." så ska inte jag ha någonting mer med det att göra hädanefter. Punkt slut.
För att inte tala om när jag glatt och obekymrat dunsar nerför trappen vid midnatt för att diska min kvarglömda stekpanna, när jag med förfäran i blick får syn på kastrullen med sex timmars intorkade gamla riskorn kvar i botten... Alltsammans ackomponerat till tonerna av Hitchcocks skrikiga fioler, såklart.
13.09:
Resultatet av över två timmars bolljonglering
Jag och änglahunden chillar och ser allmänt coola ut
Mitt hjärta. Och Izla.
20.47:
Herreguuud, fläkta, fläkta, fläkta. Om arton dagar är det dags. Innan dess måste jag träna in ett trovärdigt "Oh! Oh, no no no nonononono no nooo no no no nonono nooo no! Accidental kn-kn-kn-k-knee!" för att kunna förklara de sjuåriga flickebarnen som ligger blodiga och medvetslösa vid mina fötter. Medan de trasiga slamsorna som återstår av deras näsor långsamt glider ner längs det fläckiga skyltfönstret, innan de ramlar ner på gatan med ett tillfredsställande plask. Jag är nämligen på resande fot vid den tidpunkten, och kommer alltså tvingas till att slita ett ex ur små, livlösa händer utanför den lokala bokaffären vid midnatt.
Eller så får jag helt enkelt ta och förhandsboka den på Internet, så att boken levereras direkt hem i brevlådan blott tre dagar efter att alla andra får den.
...
Yeah, right!!!
12.11: Herregud. Vaknade. Låg med huvudet djupt nedkört i madrassen, typ beteende hämtat direkt från strutsriket (som f.ö var mer än glada över att bli av med det), med rumpan i vädret och benen instuckna under kroppen i mån av plats. Har ett svagt minne av att ställningen var mitt sista tappra försök att undgå sömnen igår natt. Telefonen ringde. Jag stönade. Rätade ut min ihopslingrade orm till ryggrad. Nej, vänta lite, nu stönade jag. Mamma har givit mig traumatiska mentala ärr för resten av livet av alla hennes sällskapliga samtal klockan 7 på morgonen, som inleds med ett uppriktigt förvånat "Jag väckte dig väl inte?".
Så vad i hela fridens namn var klockan? Elementärt, kära läsare. Till och med i det makabra tillståndet skred mina Sherlock-gener till verket med ett oändligt lugn och en majestätisk grace. "Klockan är nånting mellan 03.00 och 16.00", rapporterade den djupa rösten högtidligt, och försökte överrösta den skärande signalen utan att förlora sin värdighet. Guuud. Ville verkligen inte svara. En åsikt som jag tycktes dela med samtliga personer i huset. Vid den femtonde signalen började det bli outhärdligt, och med en sista tapper Dianablick i fjärran sträckte jag ut en darrande hand efter luren på golvet.
"Hallåååhhh?"
"Hej Anna!"
"Heeej!!!" (Herregud, herregud, herreguuud! Vem är det?!?)
"Är du nyvaken?"
"Öööööööööööhhhhh..." (Försökte vinna tid medan jag väste och slog mig på låret för att locka till mig det goda omdömet. Men det ville fortfarande inte ha något med mig att göra, sedan bekantskapen avslutades utan några vidare ceremonier efter första anblicken på min förra karl. Om ni ursäktar uttrycket i det sammanhanget. Med omdömet nowhere to be found fortsatte jag alltså att beträda det farliga vattnet). "Ja."
"Uppe hela natten eller?"
("Nej, somnade med kläderna på ihopkurad som en liten boll ovanpå täcket framåt kvällskvisten") "Ööööhhh, ja, precis."
"Okej. Du" (affärsmässig röst, typ let's drop the pretenses) "Jag undrar hur det ser ut för dig i veckan?"
(Fan! Fan, fan, fan, fan! Min chef! Min ledighet!!!) "Jadu... det ser väl..." (Rösten bröts och jag försökte hindra en hjärtskärande snyftning) "tomt ut..."
"Bra! För jag har ett par lediga pass här..." (Fortsatte in på en detaljerad beskrivning av hur min efterlängtade lilla semester utrotades från jordens yta, samtidigt som han manövrade sin bulldozer över min själ och mitt hjärta.)
Hmm. Har tänkt på det förresten. Känner mig alltid som Moder Theresa när jag sväljer klumpen av gråt i halsen och accepterar alla tänkbara och otänkbara arbetspass, och tröstar mig själv med att det bara är en tidsfråga innan mina fötter är täckta av tacksamma, underlägsna kyssmärken. Men i själva verket framstår jag ju bara som en, nej, the tragic spinster, som skulle kunna motta ett samtal på sin egna dödsbädd och dyrt och heligt bedyra att hon ändå inte hade något viktigt för sig. När jag i själva verket febrilt skulle sträcka en blek och senig klo efter någon annans respiratorsladd med mina sista krafter.
02.28:
R-i-c-k-y, my main man.
00.43: Hurra! Har köpt två stycken The Office-kollegieblock (jag vet, Bombshell, jag vet... Just when you thought I couldn't get any dumber, I go and do something like this... and totally redeem myself!) för det helt överkomliga priset av £0,02. Fantastiskt. Absolut fantastiskt. Ända till dess att säljarens ögon smalnar beräknande, medan han morrar dovt med munnen tätt intill mitt öra: "Också blir det 90 totalt orimliga pund i frakt, tack."
Do the people that work in these shops in the airport have any idea
what the prices are every place else in the world?
"Yeah, $14 a tuna sandwich. We think that's fair!"
21.58: Såhär kan jag ju inte hålla på, haha. Jag trodde ju verkligen på fullaste allvar när jag satt och skakade på toalettgolvet på jobbet i fredags med ett ansikte vitt som renaste koks, medan två stadiga svettfloder strömmade längs ryggraden och gul magsyra droppade från hakspetsen ner på tröjan, att "jag blir ju i alla fall nåt kilo lättare". Så det jag gör just nu mot det sammanbitna ansiktet och handen som krampaktigt kramade om burken med smärtstillande för bara tre dagar sedan, det är inte juste.
Skrattade inställsamt och lite panikslaget mamma rakt i ansiktet när jag stod i kassan och
impulshandlade godis med en rutin som var mkt oklädsam. Fick upp ögonen för tre mentosrulllar, och lade dem på rullbandet med ett onödigt högt "bara för att det är så kul när man hittar en sån här i jackfickan tre veckor senare", för att rättfärdiga mitt handlande inför de andra kunderna. Jo tjenare. Och här sitter jag nu, med tre platta och skrynkliga pappersrektanglar framför mig. Och den enda överraskningen att tala om inom en överskådlig framtid är väl den som mina grannar kommer att uppleva när en byxknapp flyger genom fönsterrutan och landar i flingtallriken imorgon.
05.53: Sådärja. Nu blev jag av med den besinningen och inre friden. Klapp, klapp, klapp.
Ny layout förresten, gamla humörsvängningar. Trodde minsann aldrig att det skulle vara såhär mödosamt att plagiera andras arbeten men...! Och kom ihåg - har ni ingenting snällt att säga...
... så säg det om Snorre. Haha :)
För att inte tala om att jag har överträffat mig själv i klädesväg igen! Okej, okej, de orden hade förvisso ringt sant om jag så strosat omkring i en sönderklippt sopsäck, men titta bara! Titta bara!!!
Gosh! Det här är alltså vad det innebär att älska på riktigt!
16.01: Någon som vill följa med mig till England i september och se Ricky Gervais live? Anybody? Anything?
11.22: Återvänder hem som en returning soldier efter ett dygn i exil, bara för att upptäcka att jag missat chansen att köpa en signerad Don Rosa-tidning för 52 kronor, att möjligheten att motivera till sig Free Jimmy is no more, osv osv. Känner mig på det stora hela lika dyster och nedslagen som när man ivrigt gnuggat händerna över kvällens tv-tablå, bara för att upptäcka att det var gårdagens. Ska trösta mig med en stor order från Discshop med bl a Scrubs säsong 1-3 samt Ebaya hem denna:
Och just det ja, det var en sak till. Kan någon försöka tala om för mig att jag redan har The Office-boxen och att jag därför inte behöver köpa den senaste utgåvan bara för att den snart utgår.
Men den uuuhuuhuutgår ju snart!!!
10.59: Imorse låg jag och drog mig till klockan kvart över sju. Jag. Drog mig. Till kvart över sju. Ni hör ju själva hur det låter! Vad är det för sjuk värld vi lever i?!? Vaddå 'verkligheten'?! Fräääs. Nu ska jag ta mig en välförtjänt sovmorgon tills på fredag.
Och shoppa.
Shoppa såsom ingen har shoppat förut.