My world does not end within these four walls... Internet's a big place.
My world does not end within these four walls... Internet's a big place.
23.40:
Hmm. Calvin och Susan (ur Kalle och Hobbe) gör nästan upp med Scrooge och Goldie om förstaplatsen som världshistoriens bästa serietidningspar. Men bara nästan, för inget gar ju upp emot när Gullan smäller till Joakim med full force rakt i ansiktet, han kastar en mjölpase pa henne medan hon star och stampar foten i backen med ett ursinnigt "Vad säger du nu da?", varpa hon drämmer kaffepannan rakt i pannan pa honom... och Sen...!
Fast tillräckligt bra för att berättiga ett köp av de samlade verken pa Ebay för ca 1000 kronor? Det aterstar att se, gott folk, för nu ska jag och min nya dygnsrytm ga och lägga oss. Och förlat mamma, jag ringer imorgon.
20.20:
Vaknade efter elva timmars sömn av att lilla Leon sprang fram och lade en (förvisso rag-, men han är bara tva ar och vet inte bättre) smörgas i mitt ansikte. Kravlade mig langsamt upp ur sängen, stampade ut i köket, slog mig tungt ner i stolen och högg genast in pa en festmaltid bestaendes av färskt bröd, juice, te och fruktyoghurt.
Sedan hasade jag mig vidare till tv-soffan, och hade precis hunnit sätta mig ner da Camilla fragade om jag ville se The Office. Ännu en gang pagick det en inre kamp mellan samvetet och egot, och fastän jag har lovat att avsäga mig allt tittande inför ett marathon i december sa dröjde det inte mer än en nanosekund innan jag lyriskt ropade "Ja! Ja! Jag sattes trots allt pa denna planet enkomt för att titta pa The Office!"
Men det märktes att hon inte riktigt trodde pa mig, sa hon atervände nagra minuter senare med mitt Egentliga kall har i livet - en bunke Häägendazs Dulce de leche. Mmm.
Sa pa det stora hela en mycket produktiv dag. Har:
Sett hela säsong ett av The Office i ett streck.
Har suttit med näsan begravd i en bilderbok för barn och lärt mig vad mus, katt, hund, bil, spruta, gunga, barn, traktor, anka, bänk, asna osv osv heter pa tyska.
Har helt glömt bort vad mus, katt, hund, bil, spruta, gunga, barn, traktor, anka, bänk och asna osv osv heter pa tyska!
Ska upp i tidig gryning imorgon bitti (SJU!!!) och fara pa mitt första arbetspass. Nervöst! Det var som sa behagligt att bara sitta i soffan och leka med Leon med intorkade glassrester i mungipan, att jag helt och hallet glömt bort att jag faktiskt förväntas slita för brödfödan. Eller atminstone bredda mina vyer och lära mig ett par nya saker. Vilket i slutändan är ungefär samma sak för min konservativa hjärna.
22.56:
Tre dagar. Det tog mig alltsa tre dagar att glömma allt vad "lat ögonen andas under natten" heter. Herregud. Hade i princip bäddat ner mig och latit ögonlocken pabörja sin langsamma, flimrande vandring nedat, da det plöstsligt slog mig att mina bekymmerfria "somna närhelst du behagar" (och helst innan filmens förtexter är slut)-dagar är över nu när jag har skaffat linser. A'las:
Negativt: Jag kan inte längre ga omkring och mima inlevelsefullt till Shufflen pa gatorna med motiveringen att "ser jag inte deras ansikten sa ser de inte mitt"!
22.56:
Haha... Telefonen ringde vid 20-tiden ikväll, och döm av min förvaning när jag sag Halps namn pa displayen! Halp, Halp, älskade Halp! För ett kort ögonblick utkämpade samvetet det ständigt förlorande slaget mot min själviska sida, och jag undrade om det var moraliskt rätt att ruinera den stackars pojkspolingen genom att pracka pa honom en saftig minutavgift pa typ 6 kronor. Sedan insag jag att jag faktiskt inte har pratat med honom sedan i juni, och tryckte glatt igang samtalet utan att säga ett knyst om hans ekonomiska dödskrasch.
Men det är nice här i Tyskland. Det här blir nog tva trevliga manader.
Även om jag satt och hyperventilerade pa taget över det faktumet att jag inte ens kunde säga "ja" och "nej" pa min knaggliga tyska.
02.06:
Var ute och kickade boll med Snorre hela eftermiddagen, och har fått ett sånt djuuuriskt skavsår på hälen. Jag bollade till 126, men mitt självgoda flin utbyttes till en förfärad grimas när han tog sig hela vägen upp till 188 direkt efteråt. Ska försöka manövra ner foten i en begagnad gammal skridsko imorgon bitti, det blir kuuul.
15.02:
Så har det äntligen hänt, och det tog mig bara lite drygt sju år att genomföra det kirurgiska ingreppet det innebar att avlägsna tummen ur röven. Jag har nämligen gått på en synundersökning, och skaffat mig linser. (Snorre står f.ö bredvid mig och vaggar fram och tillbaka på hälarna med händerna bakom ryggen och ett självgott flin från öra till öra, och vill påpeka att det var hans outliiidliga tjatande som slutligen drev mig över gränsen).
Fördelar: Världen är i 3D igen! Sjuuukt häftigt!
Vad videoklockan är? Weeell, let me tell you honey!
Slipper gå omkring och se nyvaken/sur ut hela dagarna.
Behöver inte längre skratta panikslaget, fumla ur mig ett osäkert "jaaa" och hastigt byta ämne när någon pekar på något intressant en bit bort.
Behöver inte heller låtsas slänga ett papper eller på något annat sätt ta mig längst fram i klassrummet, vissla, spatsera fram med händerna bakom ryggen, snegla mot den vita tavlan och febrilt försöka memorera alltsammans på typ tre sekunder innan jag måste tillbaka till stolen för att inte väcka några misstankar.
osv osv osv.
Nackdelar: Snorre är olidligt självgod. Har helt plötsligt börjat kräva att han ska få höra alla de komplimanger och kärleksförklaringar som han aldrig fått under de här tre åren.
Mina böjda korvfingrar samarbetar inte fullt ut när det kommer till att med finkornig precision föra in minimal genomskinlig hinna under ögonlocken.
VAAA?! Ser Rooney ut sådär egentligen?!?!?!?!?
22.07:
Mmm. Ni vet den där playlisten som var bäst i hela världen? Det har visat sig att jag drog några förhastade slutsatser och lät mitt ego och oberättigat goda självbild skena iväg lite. Men sedan jag lade till:
Oh sister - Bob Dylan
One more cup of coffee - Bob Dylan
I shall be released - The Band mfl
I don't believe you (she acts like we never have met) - The band mfl
She's given up talking - Paul McCartney
Put it there - Paul McCartney
och nu innehåller den så många vackra toner att den hade tillåtit Sir McCartney att köpa större delen av världen om han hade skrivit dem, för att citera Douglas Adams. Fast med lite mer substans i mina ord den här gång.
Och på tal om utomordentligt bra saker så är det dags för ett nytt avsnitt av Californication nu.
04.45:
H-e-r-r-e-g-u-d. Har suttit hela kvällen och febrilt försökt boka en förbannad tågbiljett till Tyskland... en uppgift som visade sig vara totalt jävla omöjlig för alla oss stackare som inte är typ meriterade kärnfysiker.
Efter fyra-fem timmar av ihållande vrål av frustration, nävar i datorbordet och avslitna hårstrån spridda runt fötterna stapplade jag bort från skärmen. Huvudet hängde och dinglade mot bröstet (eller mot en mjuk bädd av fem fylliga hakor rättare sagt), stegen hade förlorat sin spänst och ljuset i blicken hade slocknat när jag, med en röst som darrade av återhållna tårar, förklarade att jag inte orkade mer. Jag hade gett mitt yttersta, och misslyckats. Slagen utav ett inloggningssystem som valde att träda fram i dagens ljus lite efter eget bevåg (och lite efter en och en halv timme, för den delen!!!), och felmeddelandet "Online-Ticket (for self printing) - Not available for this connection" på varenda förbannade förbindelse!!!
Knäckt utav att restiden med de danska tågen var åtta timmar längre och inkluderade fem stycken byten, samt att (visade det sig i sista sekunden) danskarna döpt en egen stad till Hamburg bara för att lura sådana godtrogna resenärer drivna till frustrationens brant som mig.
Snorre slog sig ned i stolen medan jag gnyendes stapplade iväg till sängen, knäckte sina långa, flinka fingrar, och ropade tre minuter senare att han hittat ett nummer dit vi ska ringa imorgon och boka biljetten.
Fnys.
15.19:
Ääähhh, ni vet ju uppenbarligen inte vad ni snackar om! Titta bara! Titta bara!
Ignorant fooooools!
06.37:
Åh Rooney, älskade Rooney. Jag skall icke andra Gudar hava jämte dig. Du avancerar lite på hunklistan för var gång som dina ögon förvandlas till två glödande kolbitar och en motståndare jämnas med marken.
Snorre började förresten diskutera det engelska landslaget med en taxichaufför i Liverpool, som helt opartiskt tyckte att laget enbart skulle bestå utav spelare ifrån Liverpool FC.
"Carragher should be playing instead of Ferdinand. He's shite!"
"Ferdinand scored a goal tonight."
"Yeah? Well, it doesn't matter. He's bloody useless!"
"What about Terry?"
"Not as bad as Ferdinand, but still rubbish!"
Här lade jag armarna demonstrativt i kors och zoomade ut från samtalet eftersom Ferdinand är en utav mina absoluta favoritspelare. Snorre fortsatte i alla fall outtröttligt att räkna upp en massa engelska spelare, och chauffören inte var sen att kritisera dem med den sortens kryddstarka vokabulär som är något av taxiyrkets trademark.
"What do you think of Rooney, then?"
"..." (Paus i femton sekunder, och när han inte kunde komma på någonting negativt att säga så fick det bli:) "... He's ugly!"
Fnys.
04.47:
Mkt produktiv kväll. Jag har bland annat betalat min mobilräkning (fick ett påminnande sms om det när jag var i London, och kliade mig besvärat i bakhuvudet. Låg ett olycksbådande kuvert på köksbordet när jag kom hem, så jag skrynklade ihop ansiktet till en grimas och sade "sss" mellan sammanbitna tänder. En vecka senare slutade telefonen att fungera helt och hållet, och just som jag under hyttande nävar och högljudda förbannelser var på väg att kontakta deras support stannade jag upp, lade ner yxan på köksbordet igen med en dunkel besvikelse, och sade djupt insiktsfullt "jahaaaaa...!!!"), förlorat i pokern, vunnit tillbaka det med råge, mailat min kusin i Tyskland (herreGUD att det ska sitta så långt inne!) och fastnat i Fictionpress-träsket. Har dessutom borstat tänderna, vilket bara det kan räknas som en milstolpe i dessa dagar.
Nu ska jag sova, däremot. Jag och Snorre måste nämligen upp i tidig gryning (före 16!) imorgon, om vi ska hinna se fotbollen. Och snart har jag bara två dagar på mig att bli en naturbegåvning i Flash.
06.34:
Funderar på om jag nu i dagarna skulle ta och genomföra alla de missdåd och ogärningar som jag planerat... Om det finns en dag ämnad till att sticka bajonetter i spädbarnsmagar, förgifta vattenbrunnar i Afrika och såga ner regnskogen, så är det idag.
Varför? Jo, för när jag sedan står i rättsalen så är det bara att ropa "Hur ska jag någonsin kunna svälja alla aggressioner när båda mina näshål är helt igentäppta, så att mitt sedvanliga, välljudande tal reduceras till en primitivt grymtade... Men ändå tillåts dånande snorfall att obekymrat forsa ner på mina nya comfy pants, och bokstavligen spruta upp som två gulbeiga fontäner ur näsan på mig även när jag ligger på rygg?!"...
Ingen domare i världen skulle ha haft hjärta att fälla mig då.
06.02:
I did some warm ups as well, in London. Some charity gigs, so... you know. I know what you're thinking... "Ricky Gervais, are you still doing stuff for charity?" Yes I am, shut up. Shut uuup.
(Pekar ut i publikhavet och låtsas att någon ropar:) "You do too much!"
(Viftar generat med handen) Shut up, mate. I don't do too much. (Harklar sig)
(Ny pekning) "How much did you raise for cancer alone last year?"
(Sätter händerna på knäna och lutar sig fram med ett vänligt leende) It doesn't matter, mate! Shut up! You're embarrising me. It's not... I don't...
(Ännu en) "Give us a ballpark figure!"
Hahaha (Skrattar hjärtligt och ödmjukt, hänger med överkroppen och skakar uppgivet på huvudet, innan han rätar upp sig och plötsligt blir gravallvarlig:) Millions.
"If you don't get consent, you could go to prison for rape". What sort of society has to remind people not to rape?!
"Where are you going, dear?"
"I'm going out raping, mum!"
"Oh- Oooh, you can't rape, dear!"
(Stannar upp) "What?"
"You can't rape!"
(Vänder sig om, går tillbaka och rullar upp en osynlig rånarluva) "I can't what?"
Imagine that in court!
"Did you rape her?"
"Yeah, I forgot!" (Skrattar nervöst och rycker urskuldande på axlarna)
The judge goes:
(Lekfullt och skämtsamt) "You'd forget your head if it wasn't screwed on! Get out of here, you...!"
04.57:
Jag och Snorre hade ett två timmar långt Californication-maraton igår, och tog oss ömsom skrattandes, ömsom längtansfullt suckandes, igenom avsnitt 3-6. Jag börjar bli mer och mer övertygad om att den serien är det bästa som har hänt mänskligheten sedan det skivade brödet uppfanns...
Så se den! Och om det börjar hetta i ansiktet under tiden så behöver det inte betyda att det är den pyrande askan som återstår av din prydhet som värmer kinderna, utan du lustar säkert bara ohämmat efter Hank Moody. I know I do.
03.02:
Nu är jag och fingrar ogenerat på någon godtrogen individs (se: Fredriks) originalidé igen... Live with it!
Okej. Jag är fortfarande ingen naturbegåvning i Flash, mitt bildäck är mer uppumpat än någonsin förr, och alla andra förberedelserna inför de här båda resorna må ha gått käpprätt åt helsefyr... men nog lyckades jag allt skrapa ihop världens bästa låtlista till Shufflen! Jag ska faktiskt ta och bjuda på ett litet utdrag ur mitt ödmjuka koncept för framgång:
Romeo's tune - Steve Forbert
David Duchovny - Bree Sharp
Bad reputation - Freedy Johnston
Brainwashed - George Harrison
Freelove freeway - David Brent
Stay with me - Faces
Thundercrack - Bruce Springsteen
Tuesday's dead - Cat Stevens
Song for Aberdeen - Mando Diao
Mack the knife - Robbie Williams
Isn't it a pity - George Harrison
But anyway - Blues traveler
Instant karma - John Lennon
A well respected man - Kinks
Quarter to three - Bruce Springsteen
Ooh la la - Faces
Beware of darkness - George Harrison
Part of the queue - Oasis
Supreme - Robbie Williams
Lauren's cathedral - Mando Diao
You're in my heart - Rod Stewart
Musta got lost - J. Geils Band
True fine love - Steve Miller Band
You're so rude - Faces
Lost in the flood - Bruce Springsteen
No matter what - Boyzone
The ghost of Tom Joad - Bruce Springsteen
I want to break free - Queen
Handbags and gladrags - Rod Stewart
Open all night - Bruce Springsteen and the Seeger Session Band
Someone I once knew - Paul Westerberg
Kashmir - Led Zeppelin
Death to the martyrs - The Ark
For you - Bruce Springsteen
(Just like) starting over - John Lennon
Stuck inside of mobile with the Memphis blues again - Bob Dylan
The devil and the deep blue sea - George Harrison
Åååhhh!!! Gosh! Vad har jag att vara hängig över, egentligen? (Bortsett från troskanten - suit up!) Nej men, seriöst. Visst, jag må ha stripigt hår. Jag är alltid sjukligt blek, förutom när jag är svettig (jag är jämt svettig) då mitt ansikte antar en knallröd, glansig nyans. Min hud tycks vara den perfekta grogrunden för finnar, och jag måste vara den enda människan här på jorden som aldrig har bitit på naglarna, och därmed varit utrustad med utmärkta sårklösarmekanismer sedan dag ett. Jag är tråkig, rena rama katastroffallet i TP, har inga ambitioner, är en sjuklig tidsoptimist, djupt känslomässigt störd och kan inte umgås med främlingar...
Men världens bästa musiksmak, det har jag faktiskt. Och det kan inget, inget utom Herminators dåliga inflytande, ta ifrån mig.
07.16:
Jag fick ett mycket hemskt besked tidigare idag, som fortfarande inte har sjunkit in riktigt.
Det känns bara tomt.
23.39:
Här kommer hela Englandsresan i 46 000+ ord.
Klanton, aka Sir Leechalot
Herminator, aka Sir Burnacash. Lagd Herminator ligger, som Klanton så utsökt uttryckte det!
Snorre
Anna Tyranna, aka Sir Carbalot
Här skiljdes jag och min reskassa åt under ett tårfyllt farväl
Ron Weasley och Wayne Rooney
PMS Security. Om ni tycker att jag verkar rabiat här så skulle ni bara veta hur ursinnig jag var nästa dag när jag fick se hur Herminator hade hanterat skärpan.
Längst ut till vänster är tornet som de släppte pianot från i Real love-videon
Klanton chillar på The Cavern Club
Herminator ser ut att vilja lämna mig ymnigt blödandes på golvet på The Cavern Club.
Jaha, cock. Ingen idé att dra ut på det längre, antar jag... Bättre att dra upp ridån till the freak circus redan nu, än att folk ska behöva ramla döda ner som flugor utanför Globen i december när jag gör min storstilade entré till Brucekön.
(PMS-)Securityvakten var inte fullt så road av mitt febriga klängande och Snorres ivriga pårop i form av "Flytta handen lite längre ner!!! Kom igen! Gör det bara!", som jag var.
Herminator och Klanton bråkade hetsigt om vem som var mest fjärran från deras ordinarie nyttighetsfasoner.
Utsikten från hotellrummet i London
Världens bästa affär. Inte kärleksaffär alltså, då är det typ bara... den tredje bästa.
Klanton skulle tvätta för andra gången i sitt liv
Halva fotorullen består faktiskt av bilder på när han mkt originellt rullar ihop sina kläder, så hänförd var jag.
Aaah, herreguuud!!! The Office-manuset till säsong ett och två för 14 kronor styck! Det absolut billigaste jag någonsin varit med om!
En t-shirt för 450 kronor! Det absolut dyraste jag någonsin varit med om!
En Ricky Gervais-biljett på första raden typ två meter ifrån mikrofonen för 800 kronor! Det absolut bästa jag någonsin varit med om!
05.29:
Hade förresten fått ett mystiskt paket från "Privata affärer" skickat hit till Helsingborg (eftersom jag inte har hunnit adressändra än under de här åtta månaderna). Visade sig att jag hade vunnit Oceans eleven i någon mystisk tävling som jag absolut inte har Något minne överhuvudtaget av att jag deltagit i. Börjar gå lite överstyr i mitt filmsamlande nu. Det är ju vansinne nog att köpa massvis av pretensiösa filmer varje månad, fastän jag aldrigaldrigaldrig någonsin tittar på något annat än romantiska komedier...
Man behöver liksom inte gå hela (madrasserade) väg(g)en ut, och först spela in filmen, sedan köpa den på VHS, sedan köpa den på specialutgåva på VHS, sedan köpa den på DVD, sedan köpa den på specialutgåva på DVD, och slutligen köpa en sista utgåva pga det mkt häftigare omslaget.
I England köpte jag till exempel:
Ricky Gervais livebox med Animals och Politics
Dödligt vapen-collection
Det levande slottet
Inside I'm dancing
Breakfast club
Hot fuzz/Shaun of the dead-boxen
fastän jag redan hade Animals, Politics, Dödligt vapen 1 och 3 samt Shaun of the dead i exakt samma utgåvor. Och jag sitter i denna stund och fingrar mkt lustande på den engelska utgåvan av The Office-boxen, som förstås är mkt dyrare än den svenska eftersom fodralet är utvecklingsbart (sjuuukt häftigt). Seriöst, vill ni ha någon utav filmerna så är det bara att leverera en tillräckligt god motivering som fullkomligt krossar mitt bräckliga glashjärta... Eller ja, glas och glas... Snarare sten hård som flinta --> grus --> glas någon gång i en avlägsen framtid.
Det är faktiskt mkt själsligt uttröttande att vara en sådan lättlurad fåne.
05.17:
"När jag har tagit den här citronyoghurten, och sen nästa, så har jag bara två stycken kvar!!!"... tänkte jag förskräckt för några timmar sedan. Nu har jag en kvar.
Känner mig som det feta fruntimret som Ricky berättade om, som satte i sig tio portioner pommesfrites varje dag. Så hon sydde bokstavligen igen större delen av munnen, men mixade bara ner stripsen till tio drinkar istället som hon sedan glatt surplade i sig... (Och gick därmed miste om förbränningen av åtminstone tre-fyra kalorier, som tuggningen annars hade bistått med). Slutligen skulle hon genomgå en sån där magsäcksoperation, och satt nedstämd (man får ju inte äta en timme innan operation) i väntrummet och sade "Jag är lite orolig nu, för ingreppet är inte helt säkert. Men det finns ju ingen annan utväg..."
Ursäkta mig?! Ingen annan utväg?!
a) jogging?
b) sallad?
c) NIO pommesfritesportioner?!
Men jag behöver ju inte oroa mig. Klämde i mig hela Häägendazs-glassen idag bara för att kunna stryka ett streck över hela den sorgliga incidenten sedan, inleda det nya nyttiga livet osv osv osv. Ska ju dessutom upp syndig tidig gryning imorgon och åka skridskor. Japp. Yep yep yep. Sure thing!
04.14:
Jaha. Då var man tillbaka i landet som helt saknar attraktiva karlar... Deppigt. Träffade tFL i Malmö igår, och hur hon än försökte styra över samtalet mot okända vatten så kom jag på mig själv med att hela tiden sticka in ett "när vi var i London så...", "du Anar inte vad som hände i Liverpool!" eller "visste du att engelsmännen..." i konversationen.
Om hon - på goda grunder - hade försökt strypa mig i den stunden, så hade jag förmodligen bara lagt mina händer över hennes, kämpat fram ett kvävt "Nej... du gör det på helt fel sätt!", och sedan långsamt fört de ivriga fingrarna närmare luftstrupen.
På tal om tFL förresten, så pulade jag precis ner den övre delen av min kroppshydda (tänk er sovsäck i tillhörande påse) i en utav hennes kvarglömda tröjor, som jag helt fräckt lade beslag på efter flytten. Gjorde likadant dagen innan vi for ner till Helsingborg, stod med armarna vågrätt utsträckta den tid det tog för det mkt åtstramande tyget att ge efter lite, och synade mig kritiskt i spegeln.
Sedvanligt lastbilsdäck i midjehöjd.
Kände hur tårarna låg på lur bakom ögonlocken, blinkade hastigt ett par gånger och slet åt mig närmaste huvtröja. Mkt mkt bättre. Ända tills femton stycken chocolate chip-muffins för £1,59 och fem vaniljmunkar för 50p korsade min väg tre dagar senare, dvs.
Mkt förödmjukande samtal på hotellrummet i Liverpool:
Jag: "(tugg tugg tugg) ÅÅÅHHH JAG HATAR DET HÄR!!!"
Snorre: "Ha ha ha!"
Jag: "Det är inte roligt!!! Vad ska jag ta mig till?! Jag har maniskt klämt i mig tre munkar på lika många minuter, och har massor kvar! Och Herminator och Klanton vägrar att hjälpa till!"
Snorre: "Ha ha ha!"
Jag: "Tyyyst! Aooouuuuåååå (prassel prassel tugg tugg tugg) ÅÅÅHHH!!! Ligg inte bara där, ät!"
Snorre: "Anna. Klockan är tio på morgonen. Vi har precis vaknat och jag vill ha en riktig frukost!"
Jag: "(kryddig svordom av frustration)"
Snorre: "Suck... Ge mig tv-dosan."
Jag: "Aldrig."
Snorre: "GE MIG TV-DOSAN!!!"
Jag: "Ät en munkjävel först!!!"
Snorre: "Ha ha ha! Aldrig i livet!"
Jag: "Ät! Ääääät!" (viftar en sockrig munk rakt i ansiktet på honom)
Snorre: "Anna. Jag vill verkligen inte ha någon, så lägg av nu."
Jag: "Men åååhhh!!! (tugg tugg tugg) Vad ska jag göra då? Jag kan ju inte äta upp de resterande tio själv heller!"
Snorre: "Men släng de bara då!"
Jag: "Är du galen?! Jag kan ju inte slänga dem! Ta en chokladmuffin nu för i helvete!"
Snorre: "Okej då."
(Båda äter varsin chokladmuffin under en lång, trotsig tystnad)
Jag: "Bra! Och en till nu!"
Snorre: "Ha ha ha! Anna, ge dig nu!" (tittar ner i muffinslådan) "VA?! Hur många har du käkat egentligen?!"
Jag: "... Inte så många..."
Snorre: "Men det är ju typ..." (rör förstrött omkring de tomma muffinspapprena med pekfingret)
Jag: "Tyst!!!" (rycker ilsket åt mig muffinslådan) "Åh... Åååhhh... Ja, jag måste slänga dem. Jag kan bara inte fortsätta hålla på så här!"
Snorre: "Bra!"
(Tystnad)
Jag: "En till! En till, och sen slänger jag resten!"
Snorre: "Ha ha ha!"
Jag: "(tugg tugg tugg)"
Prassel, följt av tystnad.
Snorre: "Har du slängt dem nu?"
Tystnad. Mer prassel.
Jag: "NEJ!!! Jag kan inte göra det!!! Det går inte!"
(Hade, för att vara brutalt ärlig, faktiskt slängt dem för ett ögonblick, men sedan ändrade jag mig och plockade upp dem ur soptunnan igen. Lyckligtvis knackade städerskan på dörren i samma stund, och i en överväldigande våg av skamkänslor så kastade jag muffinspaketet över rummet ner i sopkorgen och skyndade att dölja brottet under en massa tidningar. Så slutet gott, allting gott. Och allting var verkligen gott; varenda en utav de där 15 000 kalorierna).
23.18:
Forbannat trevligt har i England. Lanade en troja av Klanton och drog in magen i typ fyrtio minuter for att hogrod i ansiktet och uppblast som en liten hamster antligen kunna glida forbi vakten utanfor WSOP Europe, som bara nagra dagar tidigare stirrat nedlatande pa mig, dragit ner ena mungipan med ett fnysande och sagt "No no. She can't come in here"...
For att sedan bli utkastad tio minuter senare for att jag inte hade ett giltigt ID. Hurra!
Ricky var for ovrigt briljant. Helt lysande. Fantastisk. Jag skrattade sa mkt att jag dregglade, grat och fick spendera storre delen av showen nere vid mina fotter for att overhuvudtaget kunna andas. Jag ska brutalt meja ner alla HIV-, Richard Gere- och fatsoskamten Scarface-style for alla inom horhall sa snart jag kommer hem igen.
Det enda daliga med England, forutom att jag skulle sanda en dietist skrikandes till psyket bara genom att andas nagot om mitt dagliga kaloriintag, ar att man gar omkring och ar sjukt irriterad over att alla heta britter gar arm i arm med fruntimmer som ser ut som pajer i ansiktet... (och inte ar jag). Alla ser ut som Wayne Rooney. Hurra!!! Vill aldrig mer komma hem igen.
11.38:
Försovit mig tre timmar - check
Inga lediga tider i tvättstugan - check
Haft redigt bråk med Snorre om obetydliga struntsaker - check
Rett ut bråket så att jag kan komma krypandes och ta del av hans Sverige-Danmark-expertis inför matchen imorgon -
00.47:
Den förlorade sonen har återvänt, efter typ ett halvår i exil! Och jag som oavbrutet har tryckt upp Klanton mot väggen och levererat ett par rediga slag i ansiktet med baksidan av handen när jag försökt kräva tillbaka filmen under alla dessa månader... När det i själva verket var jag som hade lånat ut den till Kicki all along.
... Men bara för att jag har fått tillbaka filmen betyder det inte att jag inte tänker köpa samlingsboxen ändå. För det kommer jag såklart fortfarande att göra. För den är så fiiin.
... och kanske en t-shirt med...
Nä, jag får inte låta mig svepas med i tron att jag fortfarande är samma miljonär som jag var i det korta ögonblick då Herminators pokerpengar befann sig på mitt konto. Jag är ju i själva verket blott en fattig kyrkråtta... Särskilt efter att ha gett Peter Plan ett stort ekonomiskt stöd ikväll och osjälviskt offrat min blomstrande välfärd för att rädda honom ur skuldträsket.
00.11:
Lämna efter mig ett fint minne åt pappa Clint att värna om när jag är borta, i form av en vattenskada på golvet efter att ha lämnat en låda vindruvor där hela dagen - check
Hämtat ut pass med foto typ dömd seriemördare, i sällskap med Herminator the drug addict och the artist formely known as Klanton (numera Rapeton) - check
Dyrt och heligt svära att aldrig någonsin visa upp det passfotot för en enda levande själ, för att blott tio minuter senare tvingas hiva fram det inför Umeås snyggaste kassör - check
23.23:
Jag har gjorde mitt galnaste impulsköp någonsin häromdagen, och min hjärta bankar fortfarande av antingen upphetsning eller vild ångest varje gång jag tänker på det.
Ska vältra mig i mitt egna självförakt nu, snabb checklist nämligen:
TFL har flyttat typ 140 sanslösa mil bort - check
TFL snäste åt mig på tågstationen igår och tvingade mig således till att ilsket sitta och stirra ut genom bilrutan och i all hemlighet tycka att det bara var skönt att bli av med henne - check
Tvättat absurd mängd kläder pga extrem ineffektivitet på den fronten sedan... typ... februari -03 -
Blivit medfödd naturbegåvning i Flash -
Packat inför England och Tyskland - HAHAHA
Bränt ut alla bilder och filer på datorn och formaterat om den, innan den faller i Herminators klåfingriga händer i tre månader -
Spend some qualitytime med mamma, Hälge, Paxel, Suellen, Handske, Bombshell och Cupcake mfl -
Ordna med världens bästa låtlista på Shufflen -
Dansa runt i affären och utstöta diverse glädjetjut, och sedan ställa mig i kassan och med ett leende från öra till öra gladeligen betala 27 kronor för den senaste Kalle Anka-tidningen tack vare Don Rosa-planschen (kanske lika bra att lämna stan ett tag, nu när jag tänker efter) - check
Städa rummet - jojo
Med mera med mera med mera. Orkar inte ens tänka på allt det andra som jag måste göra, förrän typ tio minuter innan tåget går imorgon.
10.09:
Hum. Låg och drog mig i typ tjugofem minuter extra imorse, bara för att jag tyckte så oändligt synd om mig själv som blev upptvingad klockan 05.30 (och 06.00. Och 06.30. Och 07.00) och sen inte kunde somna om efter det. Resulterade förstås i fullfjädrat kaos. Hade nämligen (i ett svagt ögonblick av noll självkännedom) lovat att laga mannagrynsgröt till frukost åt en av de boende kvällen innan. Ja, ni förstår ju själva.
Ryckte stressat ut gröten efter andra omgången i micron och möttes... av en gul sås. Slet åt mig vispen, tog mig igenom hinnan med hjälp av en ishacka, och kunde med egna ögon beskåda den fulla vidden av förödelsen. Alla mannagrynen hade lagt sig som hårda små klumpar i botten av mjölken, och tänkte minsann inte låta något så trivialt som en visp och en desperat önskan förflytta dem därifrån. Såg till att hela tiden omge tallriken med min kropp för att ingen skulle behöva beskåda eländet, om nu lukten av bränd mjölk mot all förmodan undgått dem.
Sedan var klockan plötsligt vansinnigt mycket, på det där sättet då du bara måste släppa allt du har för händerna med ett skri och springa runt i små cirklar vilt slitandes i håret - tankspritt snubblandes över ögonpåsarna - och muttrandes osammanhängande meningar under andan.
Blev sedan tvungen att eskortera någon till frukostbordet, och gå långa omvägar kring microkaoset eftersom minsta mannagrynsdamm hade kunnat avslöja mina en gång i tiden ädla avsikter, och tvingat mig att laga ännu en tallrik. Haha. Fast den som hade beställt gröten såg i och för sig ut som om jag ställde ner den Sista måltiden framför honom/henne, och att sprutan hade varit ett mer humant alternativ.
Och nu sitter jag alltså här, med gamla vattenmelonskal omkring mig som kringlar sig i ändarna som någon annan Tim Burton-rekvisita. Har redan smällt i mig absurd mängd kalorier - typ 4 000 - nu på morgonkvisten, tack vare sex stycken förrädiska (men ack så fruktiga!) miniyoggis. Gosh. Nu sova.
14.41:
Hmm. Drömde jag bara att jag drack upp den fyra månader gamla blåbärssoppan i kylen, eller har jag verkligen druckit upp den fyra månader gamla blåbärssoppan i kylen?
02.50:
Herregud. Hittade mitt absolut sista par trosor (daterade 1997) allra längst in i garderoben. Jag fick typ lyfta ut dem med hjälp av en pincett och en precision värdig James Bond/MacGyver som desarmerar en bomb, eftersom mitt hudfett skulle ha trasat sönder dem annars.
Dansade lyckligt runt och viftade omkring dem under en triumferande segerdans, alltmedan de gamla självantände och gick upp i rök, typ uråldrig ond artefakt. Tog till och med ett ärevarv förbi tvättmaskinen, gällt ropandes "you'll never catch me. See you all next year!!!" som greased up deaf guy i Family guy.
Men vad gör jag? Ska upp och jobba i 17 timmar imorgon, och här sitter jag och lallar på.
23.58:
Det var väl så där, lite väl mycket folk bara... och.. VÄNTA... FAN OCKSÅ! Nu tappade jag min fisk. SATAN!
Vadå tre? Klockan var ju för fan tre sist jag frågade!
Det här är ju för fan inte sant! Ärligt talat, ge mig den annars slår jag fan ihäl dig!
Vänta nu... 1, 15, 16, 27, 30... BINGO! HAHA! BINGO! Va?! Vadå? Måste det vara vågrätt?! SATAN!
Jag tog bussen typ halv två, jag var så jälva packad, kunde inte ens... Vänta... var fan la jag pe... FAN! FAN OCKSÅ! Har jag tappat pennjäveln nu också?! FITTA
Av tFL, 5 år.
22.49:
That's what I'm talking about, bitch!!!
18.01:
Mamma fick ett temporärt återfall i sina snikna Joakim von Anka-fasoner, nästan tre veckor efter massageapparatsinhandlandet. Ville att jag skulle köpa "Glappet" på DVD åt henne, och frågade oroligt hur mycket jag trodde att den skulle kosta.
"Mjaaa... 200 kanske?" drog jag till med lite i underkant, för att ge henne en barmhärtig mjukstart i filmsamlandets underbara värld.
"200?!"
"Ja. Vaddå? Är det mycket eller lite?"
"Mycket, såklart!!!"
Det är ju inte direkt någon gåta var jag har fått min bristande verklighetsförankring ifrån. Visade sig att serien bara kostade 149 kronor, men mamma bleknade fortfarande avsevärt när jag i förbigående tillade att frakten skulle gå på 29. Så tillslut fick jag göra vad vilken omtänkssam dotter som helst hade gjort i min situation... nämligen svepa ner:
Scrubs säsong 1
Scrubs säsong 3
Wallace and Gromit - Varulvskaninens förbannelse
och Office Space
i kundkorgen för att ordern skulle levereras fraktfritt. Hur kan så mycket godhet och osjälviskhet rymmas i dessa 164 -jag menar 166!- ynka centimetrar?!
23.42:
Jag, mamma och tFL var iväg på Volvodagarna idag. Där det finns gratis mat att tillgå, där finns jag, så att säga. Gjorde ingen besviken när jag dök upp på mitt sedvanliga vis, glänsande av svett i solskenet (typ ståtlig hingst) och bara lite drygt en och en halv timme försenad. Lyckades även lura till mig två stycken glass- och godisbiljetter menade för barn under 13 år, så jag knuffade och armbågade mig fram mellan stora flockar av femåringar och spädbarn för att komma först fram i kön. Vaddå? De fick ju godis att trösta sig med... tillslut! Och glassen fungerade faktiskt utmärkt som kylklamp till dess att ambulansen anlände ska jag säga er!!!
När jag kom fram till biljettbordet utspelade sig följande samtal:
"Hej!"
(flås flås flås, skvätt skvätt skvätt) "Hej!!!"
"Hur lång är du?"
"Öhh... Ja, alltså... Typ 1.66 tror jag" (vet instinktivt med mig att polisens mätsticka i torsdags var helt felaktig, men har blivit bekväm i min nya, resliga roll)
"Va?" Han verkade skeptisk, och gav mig en sån underlig blick att det var rätt uppenbart han trodde att jag var rena rama fullfjädrade kleptomanen, när jag i själva verket bara drar en och annan obetydlig vit lögn då och då.
"Öööh. Alltså. Harkel. Jag är 1.66"
"Va? Vad säger du?"
"E-n o-c-h s-e-x-t-i-o-s-e-x."
"VA?!"
"Eh... Va?"
"Jag sa 'så du kommer nu'!"
"JaHAAAAA...!!!"
Killen måste ha trott att jag varit förståndshandikappad eller nåt. Fulländade dessutom bilden av noll verklighetsförankring genom att bära en helgrå och en blå strumpa med hjärtan på (va?!?) uppför halva benen. Men vad gör det när jag fick en Piggeline och en Tom och Jerry-påse?!
När vi sedan skulle fara hem så visade det sig att tFL inte hade någon cykel med sig, men hon var såklart inte sen att linda sin godtrogna syster runt sitt finger. Med andra ord så slog hon sig bekvämt tillrätta på mitt styre, och tillsammans vinglade vi iväg längs vägkanten i en hastiget av ca 0,1 km/h. TFL fnittrade, jag gapskrattade utan att se ett dugg, vi höll på att köra över vår hund ett par gånger och jag var nära att välta hela det skrangliga ekipaget i diket ungefär var femte meter.
När det var ungefär 300 meter kvar så började min tappra springare att skramla oroväckande, och just som mamma ropade "Akta-" så bröts lyset av med ett -snap- och föll till marken "- ... dynamon...". Fast jag och tFL fortsatte bara att skratta och raglade bort i horisonten, ackomponjerade till det sporadiska ljudet av andra cykeldelar som ramlade av på måfå.
Mkt mkt roligt faktiskt. Ska nog köpa ett busskort imorgon.
01.00:
Mkt nervös inför morgondagen å alla andras vägnar. Bombshell måste ju kunna avvara åtminstone en utav sina många armar under ett ivrigt historieberättande för att rycka åt sig en biljett, kan man tycka. Och Robbelibobban är ju den som ska låta mig fladdra efter honom som en förlorad vante när hans envetna krigarsteg tar oss in i inhägnaden framför scenen i december! Och Snorre skulle allt bli bra hängig om han inte fick någon, och vilken nytta gör en hängig snorre egentligen?! Och vad skulle vi fruntimmer ta oss till om inte Toff modigt och självuppoffrande kastat sig framför kulan varje gång T-rex ville kramas!?! Och Typewriter och Solvind måste ju för farao få förlora sina Bruceblommor!!!! Och Lost kan väl inte vara utan både värdighet-efter-den-kommande-12-0-matchen-i-PES och en biljett heller!!!!!
Mkt nervös inför morgondagen å mina egna vägnar med. Hela mitt levnadsöde ligger nämligen i Peter Plans händer. Klor. Och känner jag honom rätt så har han säkert glömt kvar det i någon okänd kvinna eller dyl vid det här laget.