My world does not end within these four walls... Internet's a big place.
My world does not end within these four walls... Internet's a big place.
00.22:
Alltsa. Jag blir verkligen inte klok pa Snorre. Ena kvällen kan han fnissa lyckligt som en liten skolflicka och berätta hur han läst "Happyslapped by a jellyfish" av Karl Pilkington, och citera saker som:
"We passed more nude people. There was a woman who came walking out of the sea with a mental amount of pubic hair. It looked like she was smuggling seaweed out of the sea."
och lämna mig alldeles varm inombords medan jag tänker att jag aldrig, Aldrig kommer hitta en annan karl som kommer att dela min Karl-beundran. Sa när jag sitter där och nynnar som mest pa Bröllopsmarschen och funderar över barnnamn och brister ut i känslosvallande, hormonstinn grat sa fort jag ser ett par sockar i miniformat, sa glider samtalet över pa ämnet favoritpar i tv-serier...
Jag namedroppar ivrigt Mulder och Scully, Tim och Dawn, Hank och Karen, Sam och Diane, Mr Big och Carrie och, för gamla tiders skull, Ross och Rachel osv osv osv.
Snorre däremot... Snorre saw it fit att räkna upp sadana legendariska kärlekspar som - lyssna pa detta nu - Paul och Claudia, Homer och Marge och PAUL OCH FUCKIN' JAMIE!!!... Herregud. Detta kommer ju aldrig att halla!
02.12:
Herreguuud vilken morgon jag hade imorse. Lag och snoozade i en timme som vanligt, masade mig upp ur sängen vid halv nio, gick och duschade. Skulle slita at mig handduken fran räcket utan att lämna badkaret, men nagon (troligtvis jag) hade pulat ner den till en liten boll sa att den hade fastnat. Slet och drog febrilt, innan jag under en särskilt vild ryckning fick syn pa en dyr och exklusiv schampooglasflaska som balanserade farligt nära elementkanten.
"Herregud, det där hade ju kunnat sluta i katastrof" tänkte jag med ett darrigt andetag av lättnad, och slet resolut handduken uppat istället. Den lossnade fran räcket, slog till fönsterbrädan, och en kartong flög i en graciös bage genom rummet och landade pa badrumsgolvet med en hög krasch. Grimaserade illa, öppnade langsamt det ena ögat och vagade kasta en snabb blick ner pa badrumsmattan.
Glassplitter överallt. Hundratals piller som rullade iväg under badkaret, över golvet och borrade sig ner mellan mattans stran. Lotion i en kladdig röra över badkarets sida, väggen och golvet. Kröp omkring pa alla fyra med glassplitter i handflatorna och knäna i trettiofem minuters tid och plockade omsorgsfullt upp var och ett utav pillerna. I samma stund som jag äntligen var klar och bara skulle sträcka mig efter rullen med hushallspapper för att torka bort all kladdig smörja fran haret, fingrarna och kläderna sa rakade jag välta ut burken igen.
22.39:
Haha. Sitter och gar igenom mitt arbetsblock de sista dagarna. Har tydligen varit bra mycket mer produktiv härnere än vad jag nagonsin hade kunnat ana. Sida upp och sida ner med en massa meningslösa doodles, framför allt med mig själv i form av en tecknad figur. Känns som om jag bara gar och väntar pa att stralkastaren ska riktas mot mig och kameran ga igang, sa att jag kan rätta till min slips, dra handen genom haret, köra the white man's overbite och säga:
Imagine a cross between Telly addicts and Noel's house party. You just imagined "Upstairs downstairs", a new quiz show devised and hosted by David Brent.
Gud. Min pannven exploderar snart. Happy thoughts. Ha ha happy camper.
Jag och Camilla var i alla fall i Hamburg i lördags och shoppade julklappar. Eller det var i alla fall min ädla och storsinta originalplan, som tyvärr mynnade ut till absolut ingenting i samma stund som jag klev in i en sportaffär och blev vansinnigt förälskad. I en fotboll.
Sa jag förresten att den kostade tusen kronor? Den kostade nämligen tusen kronor.
Men Hamburg i "juletid" var riktigt, riiiktigt trevligt i alla fall! Sma söta stugor pa torgen som sag ut som tomteverkstäder, utklädda människor som virade smält choklad kring kexran, kanaler som gick genom staden osv osv. Riktigt, riktigt schysst!
Och vad i HELVETE ska jag köpa som tack för att jag har fatt bo här i tva manader och blivit bortskämd som en liten prinsessa?! Märk väl att jag har Maschens utbud av affärer att välja pa (dvs tio olika sorters ÖB), tva eftermiddagar mellan 18.30-19 och inte en krona pa kontot.
Det absolut första jag ska göra när jag kommer hem till Umea igen är i alla fall att kasta mig upp pa rummet, slita at mig mina Skalsäsonger och sätta mig och titta pa det bästa braket nagonsin. Och detta tar jag direkt ur minnet, det kan Snorre intyga om med en tung suck och ett dystert skakande pa huvudet.
"Maybe I can still catch him"
"It shouldn't be too hard to find him, just follow the sound of applauds... And while you're up there floating around, remember the day I said this to you... You are the nuttiest, the stupidest, the phoniest fruitcake I have ever known!!!"
"You, Sam Malone, are the most arrogant, self-centered..."
"SHUT UP! Shut your fat mouth!"
"Make me."
"Make you?!? My God, I'm gonna... I'm gonna... I'm gonna bounce you off every wall in this office!!!"
"Try it, and you'll be walking funny tomorrow. Or should I say funnier?"
"You know... I always wanted to pop you one! Maybe today is my lucky day, huh?"
"You disgust me. I hate you."
"Are you as turned on as I am?"
"More!!!"
00.43:
00.41:
Bombshell sagt:
gud vad jag inser vilken lite falsking du är! att jag aldrig sett det förut! "du är den roligaste person jag känner!". har du den meningen på ständig copy så du bara är ett ctrl V ifrån att basunera ut det till alla på din msn? karlarna i synnerhet.
MonkeyFace sagt:
HAHAHAHA!!!
Bombshell sagt:
skönt för dig att Facebook hade Most likely to make me laugh som färdigt superlativ så det sparade dig lite tid till att nominera hela vännerlistan
00.34:
Typewriter sagt:
Georg och jag har pojkmys ikväll
Typewriter sagt:
vi käkar vindruvor och kollar på Das Boot
Typewriter sagt:
senare ikväll ska vi poppa popkorn och kolla tyskdubbade Hard days night
Typewriter sagt:
hans skjorta är fin och hans blonderade lugg är busig
Typewriter sagt:
han viskade något om Edith Piaf, och jag blev alldeles varm inombords
Typewriter sagt:
vi talade också lite löst om hans pojkår i Ruhrområdet. Det fick mig att minnas helgen på Skara sommarland 1991
Typewriter sagt:
han hälsar så gott förresten
Typewriter sagt:
och säger att ni ses på måndag igen
Typewriter sagt:
Nu ska vi fortsätta kolla Das Boot, tänk att slutet blir så vackert i regissörens version
Typewriter sagt:
är han kvar i gryningen ska vi kolla Viljans triumf på repeat
Tre timmar senare:
Typewriter sagt:
ja bara så att du vet vad jag gör ikväll!
Typewriter sagt:
han sover som ett litet barn nu
Typewriter sagt:
pratar i sömnen gör han också
Typewriter sagt:
just nu citerar han Sigmund Freud
Typewriter sagt:
NU GICK VATTNET!!!!!
Typewriter sagt:
och han börjar föda ett barn!
Typewriter sagt:
ett tyskt gossebarn blir det!
Typewriter sagt:
han visar ungen på jobb på måndag, låter han hälsa
03.11:
Suck. Var sa hääär nära att köpa Rock and roll circus och Majikat idag, men tysk vansinnesaffär bestaendes av fem-sex vaningar med den absoluta grädden av modern teknik accepterade bara kontanter. SANSLÖST!
Check yourself... Before you redi-redirect yourself.
Impress me! Vem vet var det citatet är ifran? Star Wars Freddan far till och med svara, för jag litar fullt pa att hans mikroskopiska lilla hjärna inte kan processera all den information som passerar honom obemärkt förbi med ett vinande "swoosch"-ljud.
01.53:
Ett litet... litet... alster... jag har valt att kalla "Fotbollsspelande en vacker höstdag". Rör du, sa dör du. Sockarna alltsa, inte bilden.
03.15:
Det var Arnes sista dag pa jobbet idag. Han var sa himla, himla, himla fin. Jag pratade med honom rätt mycket den första dagen, för han hade nagon släkting i Sverige och hade spenderat ett par jular hos henne. Han berättade om julbordet och att de brukade dansa runt granen, och sen började han säga "Fox... Eh... Fox, you know?" och peka ner pa sina fötter, medan jag och Peter gapskrattade förvirrat med en delad inre syn av livlösa rävkroppar som bands runt fötterna. Visade sig förstas att han pratade om Räven raskar över isen, hrrm.
Efter det sa har han dock bara kommit förbi varat kontor nan gang varannan vecka och fragat om jag ville vara pa hans lag i en prestigefylld fußball-match, och fastän det var smärtsamt uppenbart att jag var det tjugonde-valet i hela byggnaden sa nickade jag saligt mitt medhall och flög upp ur stolen och iväg fran mitt viktiga arbete som om jag befunnit mig i passagerarsätet pa James bil under Goldfinger.
Men sa idag sa gjorde jag min sedvanliga tankspridda exit ut genom kontoret och dundrade som vanligt rakt in i nagon som balanserade sitt nybryggda kaffe i en liten mugg, bar omkring en antik mingvas pa huvudet, eller käckt stoltserade med sin mors aska i en urna under armen osv osv osv...
Fast den här gangen var det Arne, samt hans glastallrik med chokladbitar, som jag marscherade rätt in i. Jag gick och sparkade pa en boll, och han gjorde nagra lustiga, studsande benrörelser som tydde pa att han ville ha en passning. Sedan bollade vi litegrann i hallen, innan han berättade att kontorets verkliga fotbollsstjärna var Jörn.
"Jörn has taught me a little trick", förklarade han stolt, ocksa balanserade han bollen pa foten innan han skjöt upp den i luften och höll pa att sända varenda tavla pa väggen crashing down to the floor. Han fumlade klumpigt omkring efter bollen, harklade sig lite generat, försökte en gang till och välte omkull en blomkruka. Hihi!
Sedan pratade vi gott och väl i en i en halvtimme i alla fall, och när jag skulle iväg och hämta nagra utskrifter* nagon timme senare sa stod alla samlade i en ring runt honom ute i korridoren. Jag förstod att stunden var kommen, och höll mig litegrann i bakgrunden med mina sorgsna valpögon medan de andra skrattade och skämtade med honom.
Sedan möttes vara blickar, folkklungan särade pa sig (till tonerna av Love lifts us up where we belong) och han kom gaendes emot mig i slow motion. Fick panik och tänkte "Nej nej nej! HerreGUD vad stel och tafatt den här kramen kommer att bli!!!", innan han plötsligt stod mitt framför mig. Bada stirrade panikslaget pa varandra i typ fem sekunder, sedan sträckte han fram handen ("Meh!!!" tänkte jag förorättat) och önskade mig stor framgang i livet.
Atervände lite nedstämt till min plats efterat, da Marc började förhöra mig om svenska "nationalrätter", som enligt ett program han hade sett pa tv var hajkött som man förvarade i en lada i typ tva manader, och som stank förfärligt... ("No, you must be thinking of... sour...fish) samt kokta lammhuvuden. (Det tog mig fö tio minuter och säkert sju talmodiga, langsamma förklaringar innan jag förstod att han sa "head" och inte att vi satte sma hattar pa lammen innan vi at dem. Eller ja, Ni at dem.)
* Dvs jag hoppades innerligt att det skulle finnas nagra utskrifter att hämta, eftersom skrivaren mäktade med att fungera under halva den första dagen härnere. Sedan dess har jag ideligen fatt ga omkring och besvära alla andra med att be dem göra det at mig, vilket tillslut hade sana traumatiska effekter pa mig att det krävdes timmar för att samla tillräckligt med mod för att vaga fraga. Och sen, igar, började den äntligen fungera av nagon magisk, outgrundlig anledning.
Fick naturligtvis springa omkring som en generad, förvirrad höna och med ett urskuldande leende försöka förklara de trehundra kopiorna av samma (refuserade) arbete som maskinen plötsligt vräkte ur sig. Därefter gjorde jag förstas en stor sak av att den äntligen fungerade igen, och gick runt till alla och envar och försäkrade dem om att min tid som klängig, krävande igel numera var över, och att de aldrig mer skulle behöva skriva ut nagot till mig igen.
Slog mig sedan belatet ner i stolen, suckade lyckligt "aaaaah", och testade att skriva ut den nyaste uppgiften. Det fungerade inte.
01.34:
Haha! Engelsmannen gjorde en bejublad (naväl. Mitt inre ropade "iiih!" i alla fall) aterkomst pa kontoret igar, efter ett mystiskt försvinnande pa tva dagar. Dök oanmäld upp bakom min rygg, vaggade fram och tillbaka pa hälarna, och log förväntansfullt som en liten pojke pa julafton.
"What is it?" fragade jag överseende, men kunde inte hindra ett litet leende.
Han fnittrade som en skolflicka.
"Väääeeedäääeeerpraaagehnaaas."
"Hahaha!"
"Ehostehsmööörgaaahhhs"
"HAHA!!!"
Hihi! Och det är sa synd att min andra chef, Rolf, bara pratar tyska hela tiden eftersom jag tror att han är nagot av en vandrande one liner machine. När jag träffade hans lilla tva och ett halvt-ariga son häromveckan och kommenterade nagot om hur gudomligt söt han var, sa svarade han bara nagot i stil med att han inte visste vem hans fru hade haft ihop det med, men att han bara var tacksam över resulatet. I ask her no question and she tells me no lies, haha.
Och igar när jag gick förbi deras kontor för att säga hejda sa fick jag syn pa Alexander som satt och tittade pa skärmen med ett par gröna och röda 3D-glasögon. Rolf stod brevid och tycktes göra allt i sin makt för att inte exalterat börja hoppa upp och ner där han stod.
Jag harklade mig lite förläget, och bada tva ryckte till och kollade lite skyldigt och skamset pa mig. "What are you doing?" fragade jag med ett klentroget leende, och de tittade pa varandra, ryckte simultant pa axlarna, innan Rolf förklarade att de faktiskt hade slut pa kokain!
00.35:
"Look!"
"What?"
"There. That van - there."
I looked where she was pointing and there, turning off the road we were on, was the van belonging to the people who'd done our guttering. Ursula glared at it with an unholy intensity.
"I bet our broom is in that van" she hissed.
She heaved the steering wheel around and the car swung into the road after the van.
"What are you doing?" I asked, trying to protect the bag of Chinese food from the G-force of the turn.
"I'm going to get our broom". She was winding down the window as we sped closer to the gutterers. "Are we supposed to let them steal stuff and just get away with it?" She stabbed at the horn and leaned her head outside. "Give us back our broom!"
"Please. Please - I'll buy you a new broom."
"I don't want a new broom. I want them to give us back the broom they stole." She shot off the horn again. "Give us back our brooooom!"
"Oh Jesus." I opened the top of the bag and let my head flop forward into it so I couldn't see. I could hear Ursula talking to herself next to me, firing herself up with thoughts on the subject of brooms and theft. Soon I felt the car come to a halt and I lifted my head out of the bag. We'd pulled up at some traffic lights, pulled up right behind the van. Ursula was unbucking her seat belt and opening the door banging her horn at the same time. I saw a face appear in the window at the back of the van. It had a vague "Wonder what that is?" expression which jumped straight to one reading "Oh, dear Christ!" when it saw Ursula. The head pulled back rapidly, out of sight; presumably to talk to the driver, because a second later the van's wheels squealed and it flung itself across the traffic lights, which were still on red. Ursula already had one foot out of the car. She froze in surprise for the briefest moment before bellowing after the van, "Come back with our broom, you bastards!" and ducking inside again. She snatched the car into gear.
"Let's take a second to think about this..." I said, just before my head was flung backwards on the headrest as she stamped on the accelerator.
As we flew across the junction, I registred a car coming in the other direction, straigt towards the side of us. I saw the driver pull it into a violent swerve and heard the Doppler effect of his receding horn. Ursula didn't seem to notice - she as utterly focused on the van that was racing down the road ahead, desperately trying to lose us.
"OK Jung's - laßt mal sehen wie gerne ihr diesen Besen wirklich wollt" said Ursula with the kind of smile you'd expect to see on someone strolling into a government building with explosives strapped on their body.
00.05:
Gud. Har en ny drog. Lyssna bara pa detta! "Cremadiso Fettarmer Fruchtjoghurt". Gar lydigt en timmes omväg varje dag (naja) efter jobbet för att svänga förbi affären och köpa mig tio stycken himmelsförpackade burkar.
Har de senaste tva dagarna klämt i mig möglig ost, godis som gatt ut för tre manader sen, godis som förvisso inte hade gatt ut, men som jag ända inte borde ha ätit, och sexton stycken fruktyoghurts. Ja, och potatis och tre stycken kokta ägg i senapssas, som tog en snabb svängom inom min mun innan den fortsatte ner i sopkorgen.
Men iiih!!! Det spelar ingen roll! För Bombshell har fatt tag pa en Brucebiljett! :D :D :D Vilken uppställning det blir utanför Globen om 21 dagar!
Lost!
Peter Plan!
Robbelibobban!
Och Solvind förstas!!! Ja jäklar! Jäääklar!
02.02:
01.50:
"Haha... jo! Men du kan vara lugn! Det är en kollega som pressat mig dag efter dag, men jag är ju, precis som du vet, orubblig när det gäller det mesta. Vad jag sa till honom när han fragade vem som skulle ha biljetten?... 'ööh.. alltsa... det är min hemliga vän, förlat... dödsfiende menar jag, som jag aldrig träffat... ja du fattar?!'... 'Nej' svarade han."
MonkeyFace sagt:
du nöjer dig alltsa inte med att bara vifta med det röda skynket framför tjuren
MonkeyFace sagt:
utan ropar, sanningsenligt, att du även har satt pa hans mamma och bada systrar
Peter Plan sagt:
HAHA!
Peter Plan sagt:
och tjuren viskar förläget..."jag då??"
Peter Plan sagt:
men alltså, kommer det fler som ska sova här?
MonkeyFace sagt:
ja, det tror jag alldeles säkert
Peter Plan sagt:
okej, inga problem. Om det är skandinaver går det in ca 20 st. Asiater, ca 55 st
MonkeyFace sagt:
HAHAHA
MonkeyFace sagt:
i vilket av halen tänkte du?
Peter Plan sagt:
omfg
Peter Plan sagt:
hahaha
Peter Plan sagt:
nej!
Peter Plan sagt:
offs!
Peter Plan sagt:
men herrejävlar! min syster var på besök med sin nya kille för nån månad sen (härförleden). Hon måste ätit nonstop sen i april ju!. Eller så är han en feeder.
Peter Plan sagt:
min första tanke var "ohh for fu..."
Peter Plan sagt:
nä men jag var på g och frågade om hon skulle föda. Sen insåg jag att man inte bär ungen i arslet och benen.
Peter Plan sagt:
men det blir väl som så att jag kommer hem, hittar inte dig, men däremot Tiger....som helt plötsligt gått upp ca 50kg
MonkeyFace sagt:
50 kilo?!?!?!?!?!?!??!?!
Peter Plan sagt:
70 då
MonkeyFace sagt:
nu vill jag verkligen inte ses.
Peter Plan sagt:
jag var ju liiite snäll!
MonkeyFace sagt:
det där är väl för FAN inte snällt!
Peter Plan sagt:
90?!
MonkeyFace sagt:
det är som att skriva ut en check som saknar täckning till välgörenhet?!?
MonkeyFace sagt:
"?!". tack.
00.30:
MonkeyFace sagt:
har du nagonsin sett nagot sa underbart?!?!?
MonkeyFace sagt:
http://cgi.ebay.co.uk/GONE-WITH-THE-WIND-Scarlet-Rhett-Cookie-Jar-new-MINT_W0QQitemZ160179231416QQihZ006QQcategoryZ83QQssPageNameZWDVWQQrdZ1QQcmdZViewItem
Herminator sagt:
hehe
Herminator sagt:
vad önskar du dig btw?
MonkeyFace sagt:
... nod nod
MonkeyFace sagt:
haha
MonkeyFace sagt:
nej men
MonkeyFace sagt:
bra fraga!
MonkeyFace sagt:
ska tänka pa det!
MonkeyFace sagt:
dura?
Herminator sagt:
inget
Herminator sagt:
näe vet inte
Herminator sagt:
nåt coolt
MonkeyFace sagt:
nat coolt.
MonkeyFace sagt:
som en kakburk tex?
Herminator sagt:
ja
Herminator sagt:
också kan du ha den i ditt rum
Herminator sagt:
för säkerhetsskull
MonkeyFace sagt:
du som gillar att laga mat kanske föredrar en borta med vinden-tallrik istället?
Herminator sagt:
JA
23.25:
"Hold on. What about my cock?" I said, turning the light back on. "You didn't answer me - are you trying to avoid the question?"
"What?"
"I asked you if it was big enough"
"Oh, yeah. It's fine. Can we go to sleep now?" She turned the light off again.
We nestled closer together, facing the same way so my arms were around her and my nose was nuzzling against her ear. We lay among the warm, steady waves of our breathing for a minute or so.
"You're not just saying that?" I whispered.
"Eh? Oh - no, I'm not just saying it. Really, your dick's fine."
"OK."
I squeezed her hand and let things lie for quite a while before, for clarity, I whispered, "What do you mean by 'fine'?"
"Mmmm?"
"I said, what do you mean by 'fine'?"
"I mean your dick's 'fine'. It's 'fine'."
"Yes, I know that. It's just not a very emphatic word, is it? Fine? It's the kind of thing you'd say about a soup you didn't like, just to be polite. It's not like 'great' or 'fantastic' or 'splendid'."
"Who the hell says 'Your dick is splendid'?"
"Who the hell says 'Your dick is fine'?"
"Oh, for Christ's sake. You asked me if it was big enough, and it is. What do you want me to say? It is; it's not very small, it's not very big - it's..."
"Hold on - 'not very big'?"
"Yeeeees, it's not very big."
I put the light back on and sat up.
"So what you're saying - I just want to be clear about this - is that I haven't got a very big cock?"
"Yes, yes; that's a good thing."
I stared at her in silence for what I estimate was about a million years.
"Nope. You have completely lost me there."
"Why would I want it big? It'd just be painful. What's the point of it looking impressive but being awkward to use?"
"So it's unimpressive? I have an unimpressive penis. Perhaps you'd like to stab a pair of scissors in my chest now?"
"I'm moving in that direction... Look, I didn't say it was unimpressive - it's fine..."
"Yes, of course, 'fine'"
"... it's fine. It's splendid - I could just sit staring at it for hours, I really could - but the point I'm making is that it's of a size that suits me, physically, when we put it to use, that's all. I personally wouldn't want it any bigger."
"Great. So you do think it's tiny. It's tiny, but at least it's not uncomfortable to sit on. Fantastic. Great. I've got a 'convenient', 'pocket-sized', won't-spoil-your-appetite-style penis - I can just see all the women in the world really getting fired up over that; 'Oh, look - a Travel Penis'"
"Wait a damnly minute. What does it matter how other women might feel? What are you saying, exactly?"
"Oh, don't try to turn it around. I'm not having you twist the argument. Remember when you came back from the hairdresser's all miserable about the way it'd turned out? And you asked me whether I thought it looked terrible, right? And I said it didn't matter whether you looked attractive or not because I loved you anyway and it wasn't important what other men might think any more. Remember? Yes, that's right - you went off like a bloody hand grenade, didn't you?"
"What the... How is that remotely the same? Your dick isn't on your head, is it? We were talking about my hair, for Christ's sake. It's a very public thing. It affects how I feel about myself. You don't have to have your dick on show to everyone you meet all day. Not unless your job includes some responsibilites you've been very cagey about mentioning to me."
"But a penis is far more important to your self-esteem than your haircut. God, there's no comparison. For a start, a penis is forever. You can't choose your penis out of a magazine. I can't walk into a shop with a picture of Errol Flynn and say, 'I'd like it like that, please.' I can't look down at it gloomily and think, Oh dear, that's too short to suit me - still, it'll grow out."
23.35:
Vädrade ivrigt i luften och fick nys om att Bombshell hade bakat paj idag. Helt plötsligt kom typ tre manader av outhärdliga, förtryckta munchies rusandes tillbaka, och jag rosslade fram ett svagt "blabärspaj..." innan handen blev slapp och snögloben föll till golvet.
Greppade tag i Bombshells krage och berättade en mkt gripande tragedi om ett planerat IKEA-besök som aldrig blivit av härnere. Var egentligen tänkt att vi skulle fara redan under den första veckan, men det var pa tiden da vi stupade i säng redan klockan halv nio om kvällarna sa det blev aldrig riktigt av. Och efter det sa har det bara känts dumt att nyvaket sträcka armarna i skyn klockan halv ett pa eftermiddagen, smacka belatet med tungan, lunka iväg in i köket där frukosten star serverad, helt fräckt ta bada vallmofranskorna för mig själv, och oskyldigt fraga om hon inte kan skjutsa mig till IKEA idag sa att jag kan köpa mer godis och därmed expandera min orörliga bakdel ytterligare.
Medan hon sitter pa andra sidan bordet med palsternackspuré i haret och blev väckt halv fem pa morgonen efter tre timmars sömn (för den 983:e natten i rad), har spenderat morgonen at att städa huset och vakta barnen pa samma gang, promenerat iväg till bageriet i kylan osv osv osv. Det har känts lite dumt. Faktiskt.
Och just som mitt snor trängde igenom Bombshells tröja och in pa bara skinnet sa svängde Camilla runt hörnet och fragade oskyldigt om jag ville ha nagonting ifran IKEA eftersom hon skulle dit imorgon.
Sa nu sitter jag här med ett lyckligt leende, medan min stackars kusin försöker släpa med sig en minneslapp utrustad med 18 sidor utropstecken (FRONT AND BACK!!!) efter "Marabou apelsinchoklad-kaka" och "Blabärspaj, Frödinge, jag-blir-förolämpad-om-du-atervänder-med-mindre-än-500-g" uppför trappen.
01.48:
Mmm. Har suttit fastklistrad framför Youtube i typ fem vansinniga timmar nu. Började mkt oskyldigt med nagon chickflick-blandning som Bombshell tipsade mig om, vilket banade väg för till lite quality time med Mr Knightley, och det ena ledde till det andra och innan jag visste ordet hade jag lyssnat igenom Beatles samlade verk, Faces, ett par frierier ifran Mr Darcy, naturligtvis den blöta skjortan-scenen, sett trailern till Across the Universe fem maniska ganger i rad, Borta med vinden, Travelling Wilburys, Stones pa Rock'n'roll circus osv osv osv.
Och hjärnan gar pa högvarv efter att jag och Bombshell beslutade oss för att ge varandra varsitt blandband i julklapp! Oh the possibilities! Be still, my poor, fluttering heart!
Jaha. Vad har hänt sedan senast da? Jo, den livsfarliga trappan/dödsfällan har skördat tva nya offer. Mitt nervsystem i det högra benet och de sista, blodiga slamsorna som aterstod av mitt huvud sen senast. Ocksa har jag lärt mig min första hela tyska mening; "Verdammte scheiße!!!" (man maste vifta lite sökande med ena handen medan man säger det här, typ Marlon Brando med bomullstussar i kinderna) "Siehst Du gut aus!" (Förbannade skit! Vad snygg du är!). Hela kontoret (inkl chefen) kom ivrigt rusandes till dörröppningen och stirrade pa mig med en barnslig förväntan skriven över hela ansiktet och sträckte segervisst armarna i skyn under ett allmänt jubel när jag, i sann Papphammar-anda, hade snubblat färdigt över orden.
Var tvungen att stanna kvar och jobba ikväll, sa när Alexander kom förbi och fragade om jag ville ha skjuts hem sa tackade jag ödmjukt nej. Varpa han tittade menande pa Marc (kontorets officiella hottie), vaggade menande pa ögonbrynen och sade att han förstod att vi ville ha lite private time. Jag sneglade osäkert mot honom, log urskuldande och fläktade tröjan lite för VISST HADE DET PLÖTSLIGT BLIVIT VÄLDIGT VARMT HÄRINNE?!?
"Go on! Say it!"
"What?"
"Saaaay iiit...!"
"Siiiist... öh..." (paus i tjugo sekunder medan jag febrilt sökte efter nästa ord. Var nästan plagsamt att se deras förväntansfulla ansikten falla samman) "doo gutt aaas!"
(Pinsam tystnad. Aaah. Han pratade alltsa inte om den meningen. I seeeeeeeeee)
"Eh... Ahrr-hrrem. Ferdammte SCHAJSE!"
"HAHAHA!!!"
Skratten dog successivt ut. Fruktansvärt pinsam tystnad igen. Marc log ansträngt, harklade sig obekvämt, och sa "Thank you". Jag ville bara begrava mitt skamsna ansikte i nagot, men det där vita jag hade under hakan var inte Blygers skägg utan intorkade tandkrämsfläckar.
23.45:
Leon är sa bedarande! Han väckte mig efter typ fyra timmars sömn genom att ruska lite försiktigt pa min sovande valform och be mig kliva upp och leka. Jag öppnade langsamt tva blodsprängda ögon, kisade ut genom fönstret med en rynkad näsa (det var typ fortfarande mörkt ute) och tittade slutligen ner pa honom. Hade förmodligen somnat pa stört om han inte envisats med att köra upp tre stycken stenharda bröd i ansiktet pa mig, som jag genast sag till att klä med en generös mängd saliv direkt fran tillverkaren.
"Kliv upp! Leka!" sade han pa tyska (kanske. Jag har ju ingen aning egentligen, sa jag hittar bara pa... och förfasas inte, för jag tror allt att lillgossen tjänar pa det i slutändan. Har en sneeeaky suspiscion av att samtalen gar till som sa att han pekar pa nagot föremal och säger typ:
(pa tyska) "Titta!"
varpa jag svarar: "Vad menar du?"
"Titta!"
"Va?!"
"Titta!"
"Godis? Är det det du säger? Vill du ha godis?"
"... Ja.")
"Snart" mumlade jag fram, fast slutet av ordet kom ut i form av en snarkning. Och ja! Jag ljög! För ett litet barn! Och jag är inte rädd för att göra det igen!!! Har solen inte stigit upp, sa ser jag inte heller nagon anledning till att göra det! Fast när jag rullade över och vände mig med ryggen mot honom och hans petande franskbröd, sa rynkade han den lilla pannan och började ropa "Väck! Väck!" samtidigt som han hänsynslöst drog i mitt täcke. Satte mig raklang upp i sängen och stirrade förfärat ner pa den lilla illbattingen som ryckte och slet i täcket, och uncovered kroppsdelar som inte var menade att se dagens ljus (okej, inte dem, HERREGUD! Jag är bara en frigid kossa.) Jag hade visst underskattat min fiende!
Slet at mig täcket pa nytt och bakade in det under mig, samtidigt som jag sände honom den patenterade, kvinnliga death glaren som krossat bade äldre och starkare män före honom. Han rynkade missnöjt ihop pannan ännu mer, plutade med den lilla munnen, och lyckades kravla sig upp i fotänden av sängen. Sedan kom han krypandes över min puppa-formade skepnad, skrattade ratt at min förfärade min, gav mig en blöt puss rakt pa nästippen, och hoppade nerför sängen igen.
Han sprang därifran, stannade till i dörröppningen, vände sig om, ropade "Tchüss!", väntade tills han hörde delarna av mitt krossade hjärta falla till botten, och försvann. Ah!!! :)
Tchüss!!!
02.11:
"Oj". Snorre har för övrigt storslagna planer pa att fara till England igen och se Manchester United lira. Inte fullt lika storslagen är hans fixa idé att resa den 3:e december, da det inte ens är säkert att jag har kommit hem fran Tyskland ännu vid det laget. Men hans övertalningskampanj är förstas redan i full gang:
Snorre: "Och sa har jag hittat ett tag fran London till Manchester för 12 pund!"
Jag: (Föga intresserat, typ en sammanbiten gäspning) "Jassa?"
"Ja! Och det tar dessutom bara tva timmar!"
(Mkt mer vaken och alert, tack vare tva mkt traumatiska bussfärder pa 6 timmar vardera för bara nagon manad sen) "Ooo! Tva timmar!!! Men hur är det möjligt?!"
"Ja det är nagot sorts snabbtag. Virgin trains heter dem"
"Ja da är det inte sa konstigt att de kommer sa snabbt da, öhö"
Okeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej.
Nu ska jag iaf sätta mig och försöka knapa ihop en födelsedagsdikt pa engelska, och det kommer ju förstas ga jäääkligt bra. Men jag maste faktiskt ha nagonting att distrahera publiken med medan jag febrilt försöker knuffa ut det jag egentligen har köpt genom fönstret eller dyl.
00.55:
Jösses Amalia.
Hankalicious mancandy Moody... Wow. Be still, my poor, fluttering heart.
01.09:
Ja just det ja, bara en sak till! Känn er som hemma.
00.55:
Hör ni det? Det är ljudet av Anna som gar och lägger sig. Okej, det där var inte riktigt sant. Ljudet av Anna som gar och lägger sig är snarare KLAMP KLAMP KLAMP BANG (slar foten i dammsugaren) KLAMPKLAMPKLAMP (hoppar pa ett ben) SATAN!!! KLAMP KLAMP KLAMP KLOFF (stöter i högen med flyttkartonger) SSSSS (den patenterade "oj da"-väsningen till inandning) KLAMP KLAMP KLAMP TJOFF (dumpar oceremoniellt kläderna i en hög pa golvet) DUNS (sätter mig i sängen) KNAK BRAK (sängen agerar pa eget bevag som en följd av föregaende punkt) KRASCH (rycker i täcket sa att cd-fodralet som lag pa det flyger i luften och landar pa golvet). Tystnad. KLINGELING (Far sms av vansinnig avsändare mitt i natten, och vars sinnestillstand genast smittar av sig till Camilla och Alexander, haha).
Och Californication-skickandet avbröts efter typ fyra timmar och fyrtionio minuter. Är sa sur nu. MEN! Ska nog bli med Ipod Nano Video lagomt till köandet istället. Bara femhundra kronor till pa pokern!
