Metereologerna tog sig tid att genomföra diverse tester,
domslutet löd: "den hetaste dagen under årets semester"
Temperaturen för dagen tycktes stiga allt mer och mer,
till den milda grad att man befarade att planeten insjuknat i feber.
Direktörerna bakom stora solskyddskrämerbolag såg sin chans,
- solade sig lika mycket i vinsternas gyllene glans,
som de lättklädda ungdomarna nere på stranden,
där inga romansmöjligheter tilläts rinna ut i sanden.
Men mors lilla Olle hade ingen solsken i blick,
- han var ett vandrande åskmoln vartän han gick.
Den i vanliga fall så sprudlande glada gossen var som förvandlad,
Olle var nämligen så nedslagen man kan bli (utan att vara misshandlad).
Han uppskattade sina föräldrar omkring,
lika mycket som pesten,
ty de hade sålt halva hans tidningssamling,
och givit bort resten.
Han var frustrerad så till den milda grad att han helst ville gråta,
men det tycktes det strålande vädret inte alls vilja tillåta.
Det var regn han ville ha -
någonting som sköljde bort alla tårar,
dessutom hade det varit bra,
med något som förargade alla solälskande dårar.
Han bad om hjälp till den ende väderguden han kände till - metereologen Bill,
men som brukligt äro tjänade bönerna ingenting till.
Det är jobbigt att rymma hemifrån, det är något som alla veta bör,
så om man bestämmer sig för att vila en stund är det ingenting att skämmas för!
En skugga föll över vår hjälte och han kvicknade genast till,
ty lutad över honom stod någon känd från TV - Bill!
"Seså min gosse, mirakel inträffar, du vet,
att det var jag som köpte dina serier är ingen tillfällighet.
Här, ta tillbaka tidningarna, jag behöver de ej,
porrtidningar har ändå aldrig riktigt varit min grej!"
Kvar stod Olle, full av häpnad och saligt rörd,
tills regnet började ösa ner och samlingen blev förstörd.