My world does not end within these four walls... Internet's a big place.

Bloggtoppen.se




FREDAG, 31 AUGUSTI, 2007

I am the eggman.

05.11:

Stööön. Två Arkiv X, ett Californication och ett och ett halvt Grey's anatomy-avsnitt senare. Ville bara säga att jag fortfarande lever. Knappt.

Och just det ja. Nämnde jag förresten att jag ska kliva upp klockan 07.45 på lördag och boka biljetter till Bruce? För jag ska ju nämligen kliva upp klockan 07.45 på lördag och boka biljetter till Bruce.



And I find it kind of funny,
I find it kind of sad

01.56:

Måste ringa och väcka tFL på jobbet imorgon klockan 06.30 eftersom väckarklockan där är trasig. Har sju Arkiv X-avsnitt kvar på den sjunde säsongen... Let's get it ooon!!!



TORSDAG, 30 AUGUSTI, 2007

Banff (banf) adj.
Pertaining to, or descriptive of, that kind of facial expression which is impossible to achieve except when having a passport photograph taken.

13.55:

Jaha. Här har man aldrig behövt sin skönhetssömn mer, och ändå väcktes man under de mest brutala formerna tänkbara efter blott fyra och en halv timmes sömn imorse.

Snabb checklista inför passkortet:

Misslyckad bantningsplan nr 4275 i ordningen - check

Platt hår, typ ansikte likt badrumsvägg - check

Fettig seriemördarlugg - check

Finnar som uppkommit under natten via jungfrufödslar - check

Pösiga kinder, spräcklig hud, död blick, typ kedjerökande arbetslös ensamstående niobarnsmamma i husvagn på någon bakgård i USA - check

osv osv osv. Men det slutade ändå inte med totalt fiasko, som man hade kunnat vänta sig. Klanton sa faktiskt - och nu citerar jag ordagrant - att jag såg "rätt normal" ut. Det måste ha suttit långt inne. Typ de 400 kronorna som jag pungade ut å hans förbannade pass vägnar-långt. Eller så tycker han bara att jag ser så vansinnig ut alla dagar om året.

Fast han var såklart i storform idag, när han gjorde sitt bästa för att inte irritera finnig ung poliskonstapel som tydligen hade rätt att se ner på oss vanliga dödliga bara för att han själv befann sig bakom en receptionsdisk.

"Vad är det för datum idag?"
"Trettionde."
(svagt, raspande skrivljud)
"Nej, inte trettonde. T-r-e-t-t-i-o-n-d-e."

"Vad är det för dag idag?"
"Torsdag."
"Då är det... fredag imorgon."
"Show off!"

Träffade för övrigt Sacke på polisstationen. Han visste inte vem Ricky Gervais var. Ska minsann dyka upp oinbjuden (och ovälkommen) på hans trappsteg i helgen med The Office-dvd:n under den ena armen och en fotboll under den andra. Det blir kul! Så Bombshell, din honeymoon med David Brent är över!



(angående smeknamn:)

I think you should have gone with something a little more memberable, I mean... uh... I'm not saying "goggled eyed freak" or anything but...

Whu... What?

No! No! Just... eh...

No, no! That was a good advice, fatty! Fatty fatty potbelly!

06.01:

(angående vilken bild hon skulle ladda upp till presentationen på Springsteen-forumet)

G-woman säger:
okej
G-woman säger:
okej
G-woman säger:
there IS one other...
G-woman säger:
som har vunnit mitt hjärta
G-woman säger:
...
Bombshell säger:
hahaha neeej
Bombshell säger:
jag tänker Inte skrämma folk med ögonbilden
G-woman säger:
jooooo!!!



Oh! Woohoo
And I'll be your gay friend

05.55:

Pjoller ringde igår, vilket var mkt passande eftersom jag precis har sett Min bästa väns bröllop och förälskat mig i Rupert Everett all over again. Och alla vet ju att manusförfattarna och rollsättarna till filmen måste ha bedrivit en närgången stilstudie av fenomenet Pjoller och skrivit febrilt i sina block så snart karln uttalat sig om Sex and the city, ropat som en sjuårig skolflicka i extas eller viftat omkring med händerna som en skvallerfylld papiljottant under ett kafferep.








Å andra sidan var det inte så bra att han ringde eftersom jag inte har svarat de fem senaste gångerna pga tillfälliga personliga kriser av allvarlig art samt monstruösa pms(pokermotgångar supersize)-relaterade humörsvängningar... men plötsligt var idel öra och alldeles till mig av all spänning när någon med hemligt nummer hörde av sig. Ja i alla fall.

Innan den sista stavelsen av mitt falskklingande och överkompenserande "heeej" hade klingat ut så hade Pjoller fört den lilla "incidenten som inträffade sekunderna innan jag pinnade iväg på min cykel för att aldrig mer återse honom" på tal... Det var nämligen så att på Citykalaset för några veckor sedan så var jag i full färd med att leverera ett par öronproppar till besvärlig hotellgäst med en diskborste uppkörd där solen inte skiner, å Bombshells vägar, då jag plötsligt hörde ett par välbekanta röster som ropade mitt namn.

Såg mig förvirrat omkring, och ur mörkret skred fem mycket välbekanta ansikten fram. Alla log hånfullt från öra till öra och skallade det mantra ("Aaannaaa... Aaaaaannaaaaaa!!!") som förföljde mig efter varje försenad ankomst och samtliga ogenomtänkta utlåtanden under hela högstadiet. Dvs många gånger!!!


Erik



Olli (!!!) och Nordan



Pjoller och Nordan



Pjoller och Martin


Och medan jag fick finna mig i att bli omfamnad av Olli (som iofs var full som ett litet ägg och känslosam därefter, men ändå!) och lyssna på hans skånska med en näst intill barnslig hänförelse, så försvann Martin iväg med min cykel. En stund senare dök han plötsligt fram bakom min axel som åsnan i Shrek 2 och såg oändligt självgod och okynnig ut, som om han precis sålt smöret men knutit fast det i ett snöre för att kunna dra med sig det tillbaka i ett obemärkt ögonblick... när han i själva verket bara köpt sig själv en enkelbiljett till den eviga skärselden genom att reta upp mig så.


Sedan hoppade karlarna arm i arm, likt små idylliska barn tagna ur Astrid Lindgrens värld, in på hotellet och stoppade fickorna fulla med gratiskola. Så fort de kom ut igen satte jag armarna i sidan och stampade ogillande med foten i backen. Ryckte snabbt åt mig den större delen av deras godisransoner och fräste förebrående att de faktiskt svek det måttlighetsförtroende som hotellet tillskrivit gästerna!!!

Sedan satte jag av i full karriär längs gatan med fickorna sprängfyllda med stulen kola, innan de hann ikapp mig och vräkte omkull mig utan vidare ceremonier. Därefter utbröt ett hetsigt godiskrig, och ett tag låg vi allihopa i en enda hög på marken och krälade omkring efter kolorna med alla tänkbara tjuvtricks i arsenalen.

Nåväl. Kvällen förflöt sedan med de sedvanliga förolämpningarna och personskadorna, och framåt tvåtiden bestämde vi oss för att söka oss till nya jaktmarker. De frågade om jag ville följa med till McDonalds, och jag fnös och fräste förolämpat: "McDonalds! Hmpf! Fnys! Tss! Pff!"... ända tills jag märkte att de började tappa intresset och var på väg att gå utan mig, då jag hunsat tvingades småspringa ikapp dem och mumla något om att jag ändå var för proppfull med kola för att kunna sponsra McDonalds tjuvaktiga affärer.

Martin hittade en blomma utan kruka vid biblioteket, som han absolut insisterade på att jag skulle ha. Jag anade förstås misstankar, men kunde inte motstå den medfödda kvinnliga dragningen till sådana materialistiska ting som så frestande erbjöds mig. Vi fortsatte vår vandring mot McDonalds, och allt var frid och fröjd... I cirka tio meter. Sedan cyklade Pjoller förbi på min cykel, och ropade något mycket oförskämt bakom axeln. I expressfart hade den lilla obetydliga lågan ringlat sig fram längs hela stubinens längd, och vips så exploderade krutdurken inom mig och jag blängde stucket efter honom i bästa Terminator-anda. Han vände sig om för att ropa något mer eller alternativt hånskratta åt mig, men min kastarm hade satts i gungning och i nästa ögonblick flög blomma och tillhörande jordklump genom luften och träffade honom rakt i planeten.

Pjoller formligen välte av cykeln och gav den en rejäl spark innan han böjde sig fram och började spotta och halvkräkas jord vilt omkring sig. Jag, Erik, Nordan och Martin vände och vred på oss i oerhörda skrattkramper, innan Pjoller slutligen sträckte på sig och blängde stucket på oss. Jag försökte att inte titta på den svartfärgade saliven som dinglade från hans hakspets, och min underläpp darrade våldsamt av återhållet skratt. En försiktighetsåtgärd de andra inte brydde sig ett dugg om.

Sedan möttes våra blickar, och jag insåg att Pjoller verkade mer heligt förbannad än den gången jag (med viljan att lyssna färdigt på "Eight days a week" som mitt enda försvar) attackerade honom bakifrån och försåg honom med en riklig dos näsblod. Mitt leende slocknade tvärt, och jag närmade mig osäkert honom för att moderligt torka bort den enorma mängd jord i ansiktet och håret som på något vis undgått honom. Han slog ilsket under mina välmenande händer, och formade mellan sammanbitna läppar ett enda ord, som talade radband. "Stick."

Det behövde han inte säga två gånger. Inom loppet av en sekund hade jag slitit upp min cykel ifrån backen, sluddrat fram några hastiga avskedsord till de övriga, och sedan lämnat dem ståendes i röken efter mina däck. Har ärligt talat inte avlägsnat mig från en brottsplats så snabbt sedan vintern 2002, då Martin spottade på mitt cykelstyre och jag i gengäld gav honom en rejäl knuff... rakt ner i en djup vattenpöl.

Han stirrade ner på sina fötter som doldes i det iskalla vattnet som nådde honom upp till smalbenen, och fastän huvudet var nedböjt kunde man via axlarna och bröstkorgen se hur han tog några djupa andetag. Sedan lyfte han långsamt på huvudet, gav mig en mördande blick, förklarade mycket långsamt och sakligt att skorna var alldeles nya, och tog sedan två stora kliv upp ur pölen... Innan han halkade på isen och (mkt komiskt, faktiskt) ramlade baklänges ner i vattnet igen, pladask på rumpan med mobil och allt. Flykten som följde därefter är dessvärre det svenska språket inte tillräckligt varierat och utförligt nog för att kunna ge rättvisa åt.

När tFL kom hem den natten berättade hon att hon hade träffat Martin och Erik, och när jag frågade hur det var med dem så skrattade hon bara och sa:

"De berättade om Pjoller och blomman... Sa att de hade fått fara hem till honom och sitta i över en halvtimme för att försöka torka bort all jord från ögonen med en tops".



TISDAG, 28 AUGUSTI, 2007

(Referring to the Lewinsky scandal)
It's 1998, the world is at peace. There's a little trouble at our White House but that'll blow over. So to speak.

00.37:

ÅÅÅHHH!!! Om jag bara kunde få drukna ifred i mitt egna självförakt, istället för att kasta hela min förtjusande (och väl tilltagna) kroppshydda i floden och svämma över den!!!

Jag förstår det inte. Jag förstår det faktiskt bara inte. För bara ett och ett halvt år sedan var jag i topptrim. Flera dagar i veckan möttes en klentrogen Bombshell av den här synen på MSN, alltmedan mina fingrar lekte gräsklippare gone wild över de glesa hårstråna på min hjässa:

"AAAHHH!!! Jag har inte ens börjat med Kuhi-uppgiften, tänkte kliva upp i gryningen och skriva alltsammans men försov mig och vaknade precis och nu måste jag blogga, äta frukost, gå ut med Izla, borsta tänderna, duscha, leta rätt på mattebok + börs innan bussen går om tre minuter!!!!! Och HerreGUD vad säger du människa, har vi naturkunskapsprovet idag?!?!?"

Och ändå hann jag med bussen, klarade proven, och omgavs av en svag, uppfriskande doft av äppelblom när jag stegade in i klassrummet. Okej, det där sista? Not true. Stapplade snarare in i klassrummet en kvart för sent, glänsande röd som ett välpolerat stoppljus i ansiktet... Men i alla fall.

Så fort jag blir det minsta stressad idag sjunker jag alldeles svag och darrig ner längs väggen och sträckser sen minst fyra Arkiv X-avsnitt i rad för att lugna nerverna. Dvs ställer upp fyra nya timmar i startbåsen, redo att swoosha förbi deadlinen i en rent försvinnande fart. Bara de inte snubblar och bryter nacken över de nedtrampade efter de föregående timmarna som passerat förbi, det vill säga.



MÅNDAG, 27 AUGUSTI, 2007

Do you mind black ones?

Nooo! All equal!

'Cause they've sent you three of them...

... That is a lot, innit?

01.13:


PEPPA!!!



ONSDAG, 22 AUGUSTI, 2007

"Karl, other than the famous boxing match that you've often talked about" - I know that took up about 20 minutes of your time - "have you ever been in any other kind of fight?"

Eh... Once, that I can remember. It was over, eh, over a woman. Well, a girl. At school.

Yeah

Eh... And it was because, like... it's hassle, innit? Right, relationships when you're younger?

How old were you?

Eh... 'bout... seven.

14.42:

Går för övrigt fantastiskt dåligt med arbetsproven. Jag skulle vilja spotta på Flash, om jag inte hade oroat mig så över att på samma gång släcka de helvetiska lågorna som omger programmet. Snorre är för en gångs skull mkt hjälpsam och sympatisk, lagom till min spektakulära förvandling till "pms året om"-monstret. Säger sårat "Men jag försöker ju bara hjälpa..." när han faktiskt har letat upp tutorials, kommit med finurliga förslag och ett par uppmuntrande ryggklappningar, men jag skrapar bara bort de blodiga slamsorna som återstår av hans fingrar från mina tänder och fräser att det inte är någon idé att ens försöka, för jag ska ändå bara lägga mig ner och självdö.


Sedan sätter jag mig trotsigt ner och ser minst fyra Arkiv X-avsnitt i rad i terapi-syfte, och känner snart hur alla tyngder och misslyckanden bara rasar från mina axlar i samma stund som Foxy Mulder öppnar dörren och nyvaket gnuggar sina ögon. Nu ska jag fara och jobba i sjutton timmar, och låta ännu ett dygn gå utan några som helst framsteg. Three down, two more to go.



So in the future, you're running around and germs are...?

... eating chocolate.

Right! That's not science, that's Pacman!

13.51:


"What would you do right, if you had to go back and you're... in a... ehm... you... a... you had to go and put your mind in the like the... uhm... in an... uh... hatched egg of something? Like maybe one of those, ehm, like... uh... like...like a little wasp that was injected into a spider. So you know you're in an egg, right - which is really uncomfortable! - in a spider."

"..."

"How would you feel about that, Karl? You're a baby wasp in the abdomen of a spider."

"And I know everything that I know now? I'm sat in there?"

"Yeah! And now I'm in a spider as a baby, as an unborn wasp, what the fuck am I doing here? What's going on?"

"I don't know what I'd do there... Eh... Probably try and sleep."

Hahaha! Ja, i alla fall. Har fått tag på biljetter till Ricky Gervais "Fame" i Royal fucking Albert Hall den 16:e september (nu behöver jag inte längre oroa mig över att ha några pengar kvar till nästa månad i alla fall)... Och det gör mig så glad ända in i själen att jag inte längre orkar brusa upp ens över det faktumet att tFL åt upp mina 40-kronors quornbitar och hivade i sig en halv burk pesto med ett kilopris värdigt saffran, all in a good day's work igår... eller ens det som egentligen är det mest upprörande av alltsammans - att hon inte gick upp ett endaste litet gram efter det äventyret!!! Till och med det faktumet att Klanton brakade in i vårat hem sent igår kväll och stal med sig mina hörlurar till Shufflen utan att fråga ska jag hädanefter ta med en sån stor dos lugn att jag troligtvis kommer att sätta alltsammans i halsen och kvävas.


"These are brilliant seats - perfect for hurling abuse at Ricky Gervais!" Hurra! You know what I like!



They put you down, they say I'm wrong,
you tacky thing, you put them on

13.14:

Alltså. Okej. Jag har inte botat världshungern ännu (det problemet tänker jag istället ta itu med efter min död, eftersom jag hoppas att vid det laget ha expanderat tillräckligt för att mätta alla hungriga munnar... men bara det faktumet att jag inte finns där för att äta typ 84 procent av jordens matresurser kommer förstås att göra en enorm skillnad), och föreningen för gatubarn kan fortfarande se sig om efter mina pengar, hur många inbetalningskort de än fortsätter att skicka ut. Okej. I don't do enough of charity. I do a bit, but you could always do more. But I look at it like this... it's a pain, innit? Nothing in it for me! Osv osv osv.

MEN! Jag har insett att jag ändå är en människa som utför fantastiska bedrifter varje morgon, alla dagar om året. Är ni redo för lite avancerad matematik såhär på morgonkvisten? Jag har nämligen räknat ut att jag köpte min mobil del 11:e november 2006, det vill säga för 284 dagar sedan. Sagda mobil levererades med en mängd förskräckliga technosignaler, och eftersom det inte följde med några tekniska kunskaper när jag själv levererades för tjugo år sedan så har jag inte riktigt fått bukt på hur man byter ut dem. Men i alla fall.

Varje morgon ställer jag tre alarm, vilket hittills har inneburit att jag under det senaste halvåret har vaknat till ljudet av 852 stycken hemska melodier. Låt oss säga att jag dessutom snoozar var fjärde gång i snitt, och därmed genast tvingas höra "blip blip blip tumdelilililidum ringeliling" 213 gånger extra, så landar vi på en nätt liten slutsumma på 1056 mordanledningar varje morgon. Men för att vara rättvisa så kan vi ju faktiskt dra bort de... nio... gånger som sattyget faktiskt har tjänat sitt syfte och fått mig att kravla mig upp ur sängen. Så... Vart håller de 1047 blodiga slamsorna till före detta barn, ensamstående föräldrar och gamlingar hus i mitt polisregister egentligen?!



MÅNDAG, 20 AUGUSTI, 2007

Working 9 to 5, what a way to make a living

12.35:

NEEEEEJ!!! Min stackars efterlängtade, välförtjänta, älskade semester is no more! Har legat på golvet hela förmiddagen och febrilt försökt återuppliva den (kanske inte den mest effektiva metoden, men å andra sidan skolkade jag från alla simlektioner i grundskolan så...), men förgäves. Jag, som skulle vila ut inför mitt nya 24-timmarspass på lördag till söndag, får plötsligt finna mig i att jobba onsdag, torsdag och fredag med. Ååååhhh!!! Bäst för mig att jag är jääävligt pank och lever på gatan i slutet av september, så att jag verkligen uppskattar den här lönen när den väl kommer. That's all I'm sayin'.



It's impossible. I'd just chuck meself into the salt pot or something.

04.14:

Mina klärvoajanta egenskaper har slagit till igen! Och den här gången kan inte ens Snorre förneka det, eftersom han i egen hög person var där i lördags under mitt vansinniga 24-timmarspass för att höra mig säga: "Åååh!!! Jag lovar att jag antingen kommer att gå och lägga mig när jag kommer hem (klockan 09.30) och sova bort halva dagen, eller också få för mig att sätta igång ett Arkiv X-avsnitt klockan tre på natten och sedan sova till typ torsdag eftermiddag."

Men allvarligt talat. Ska faktiskt gå och lägga mig nu. Hoppas verkligen att mina affischer och syskonens presenter anländer imorgon, för annars kommer minsann gröna postlådeskärvor att flyga!!! Inte bara för att jag är så irriterad och otålig att ett par fingrar utsträckta i all välmening snart står på menyn, utan även för att jag och Snorre har slagit vad om en Häagen Dazs-glass. Kan inte fatta hur jag helt plötsligt kan hysa en sådan tillit gentemot Postverket, efter ett helt år av ständiga besvikelser och förrädiska hugg i ryggen. Särskilt i dessa svåra tider, när en ovanligt lömsk och elak termit förpestar stället inifrån. Meeen ändå.

Funderar allvarligt på att lägga ner den här sidan helt och hållet, faktiskt. Har viktigare saker för mig numera. Måste visa hänsyn till mitt nya kall här i livet.


... som till exempel att starta en respekterad och välbesökt modeblogg!!!

På huvudet bär jag en gammal skurmopp från grovsoprummet för 43 kronor (dvs 3 st luskammar + ett plåster mot råttbett). Överkroppen skyls efter bästa förmåga av en skrällig, lila t-shirt, som mest ser ut att undra hur det någonsin hamnade på detta område reserverat för svarta bandtröjor överhuvudtaget. Fast i själva verket är det faktiskt en Beatles-tröja - och en rätt snygg sådan till råga på allt - det är bara jag som ser till att dölja själva märket med en stor och otymplig flytväst. (För ja, det är såklart flytvästen som är så stor och bufflig, och ingenting annat. Den där anonyma däckfabriken kring midjan som ni kanske har hört talas om tar knappt upp någon plats överhuvudtaget! Helt ärligt!)


Ni vet förresten det där magiska tältet i Harry Potter och den flammande bägaren? Det som verkade helt alldagligt ifrån utsidan, men som i själva verket visade sig vara stort som ett palats på insidan? Look no further! Mina tröjor har patent på det konceptet, och Rowling behöver verkligen rycka varenda krona hon kan ur magra, seniga barnhänder för att ha råd med mina royalties.

Nedan följer sedan alla karlars våta egodröm. Har ni någonsin skådat ett sånt enormt... förvarsutrymme?! Öh... Fast ja, eftersom jag sålde min själ för tre extra besökare genom att tvinga pappa Clint, mamma och mormor att läsa, så tänker jag av förklarliga skäl inte kommentera det plagget vidare.

Nu kanske ni försöker tämja er vilda avundsjuka samtidigt som ni undrar lite över den hemliga ingrediensen som gör att byxorna ser sådär extra käcka och nyskapande ut! De vita prickarna (sju till antalet) är faktiskt ingenting annat än... tandkrämsfläckar! Men inte vilka tandkrämsfläckar som helst, utan här snackar vi saliv med mintsmak från inte mindre än fyra olika människomunnar!

Slutligen har vi ett par vattentäta stövlar i okänt material, som är perfekta att ha närhelst man får lust att ta reda på hur det känns att gå omkring med en tio centimeter bred tumör på överfoten. Kan även varmt rekommenderas till spännande fotsvettslaborationer, och man någonsin får för sig att utmana de redan befintliga gränserna.



LÖRDAG, 18 AUGUSTI, 2007

I lived a good life, had about a thousand women

00.07:


In a way I think the fish, sort of, have more rights than us.

What do you mean?

Just because... when whoever made the world, right, say you know, we're just speaking(?) up God, but if we were to have a go at him, I'd say... "You added too much water".

----

Why have fish got more rights than us?

Because - because - because there are loads of them.

---

But why does that mean they have more rights than us?

Just because I think... y'know, rights come in numbers, don't they? If you know what I mean. Like, if there's one of you shouting, people go: "Oh, he's an idiot, shut up" whatever, if there's loads of you shouting they go: "Best listen to 'em. See what they've got to say".
And that's what I mean about fish. There's loads of fish, so...

But they are not really making their voices heard, are they Karl?

I know, 'cause they're under water. But what I mean is... I don't know what I mean.

AAAHAHAAA!!! Karl Pilkington, my love!



FREDAG, 17 AUGUSTI, 2007

We have a remedy

14.32:

Scarlett säger:
gissa vad?!
G-woman säger:
duuu... har börjat läsa harry potter!
Scarlett säger:
jaaa!
Scarlett säger:
hur visste du det!
G-woman säger:
är du seriös?!?
G-woman säger:
snälla
G-woman säger:
mitt stackars hjärta
G-woman säger:
lek inte med det!
Scarlett säger:
det är sant!
Scarlett säger:
jag har läst dom två första böckerna!!!

Till saken hör att det var typ fyra år sen som vi överhuvudtaget diskuterade Harry Potter, och då gjorde vi det i mycket hårda ordalag för att sedan - på våra läkares ordinationer - aldrig mer föra det mkt upprörande ämnet på tal. Snorre var dock inte alls lika hänförd över mina klärvoajanta egenskaper, utan valde på bästa Scully-manér att höja ett skeptiskt ögonbryn och mumla nåt om "enkelspårig in i absurdum" åt mitt håll. När jag i själva verket liksom inte kunde ha blivit mer chockad ända in i märgen om så följande dialog hade utspelats:

Nigel säger:
gissa vad?!
G-woman säger:
duuu... har börjat läsa borta med vinden!
Nigel säger:
jaaa!
Nigel säger:
hur visste du det!



I'm a creep, I'm a weirdo

14.05:


Ahhh, av alla otäckingar i alla de Arkiv X-avsnitt som jag fick för mig att titta på igår natt istället för att följa mitt hjärtas röst, var de tvungna att återinföra det förbannade Phaster-äcklet som klippte av fingrar och håret på kvinnorna innan han mördade dem?!

Men... Mulderrr... För bövelen, den mr Mulder! Morr!

Guuud. Jag drunknar i mitt egna sjävförakt just nu. Vilket känns lite snöpligt, med tanke på att jag har spenderat de senaste 20 åren här på jorden med att försöka motverka just detta genom att samla på mig rikligt med underhudsfett.

Är så sur nu. Av så många anledningar (alla kvinnliga, och därmed tio gånger mer intensiva och obegripliga för utomstående) att jag blir alldeles yr i huvudet bara av att tänka på det.



I can't understand,
she let go of my hand,
and left me here facing the wall.

I'd sure like to know,
why she did go,
but I can't get close to her at all.

01.11:

Beklagligt, är ordet. Fast om någon hjälpsam själ föreslår ett substitut i form av "fiasko" eller dyl, så kommer jag inte att vara den som protesterar. Flöt vidare längs floden av fördärvelse och avbröt inte min lilla simtur ens för att kunna ta mig i land vid den allra sista stoppstationen... dvs nödlösningen för de tankspridda satar som inte har köpt någon present fastän det är sista dagen och alla affärer på stan har stängt. Satt med andra ord på jobbet och rullade tummarna när klockan blev 16 och stopptiden för beställningar från Discshop gick ut.

I det här läget borde jag åtminstone sitta och klura ut en skattjakt med rimledtrådar, som är mitt sedvanliga handviftande för att distrahera mina syskon från det faktumet att de inte får några presenter överhuvudtaget, typ trollkarl alternativt ficktjuv.

Eller så borde jag gå och lägga mig, eftersom en ny, tung arbetsdag väntar. Men jag tänker såklart bara sitta här och rita eller alternativt slå igång ett Arkiv X-avsnitt istället.

Fuck off, grasshopper!



TORSDAG, 16 AUGUSTI, 2007

I've been getting around, running like a rat in and out of town

07.37:

Sov fantastiskt dåligt inatt. Blev som vanligt helt lamslagen av tanken på att kliva upp syndigt tidigt och fara till jobbet som en vanlig människa, så jag vaknade flera gånger med ett krampaktigt grepp om telefonen för att försäkra mig om att jag inte alls hade försovit mig, och indeed fortfarande befann mig i min egna säng och inte nere i Helsingborg.

Det är förresten Herminator och tFLs nittonde födelsedag imorgon. Insåg jag sent igår natt. Och jag jobbar 8-21 idag, så det där med att inhandla födelsedagspresenter kommer ju att bli en sjujäkla intressant pärs även i år!

Fick ett samtal från Tyskland igår kväll förresten. Ska skicka in ett CV med några arbetsprover nästa vecka, och jag skrattade gällt och nervöst och sa att det gick alldeles utmärkt... Bara för att sedan brista ut i tröstlös gråt så snart vi lagt på, för nu har jag bara några ynka dagar på mig att bli en medfödd naturbegåvning i Flash!!!



ONSDAG, 15 AUGUSTI, 2007

More than two shakes and it's playing with yourself!

05.29:

När jag cyklade hem från Umeåfesten (?) för några helger sen så fick jag syn på en ung man som låg utsträckt på magen med ansiktet begravt i händerna i en trappuppgång. Jag fick dåligt samvete för att jag inte stannade och såg efter hur det var med honom utan bara cyklade vidare. Sedan fick jag ännu sämre samvete över att den enda anledningen till att jag överhuvudtaget velat stanna från början var för att han verkat så snygg. Men å andra sidan var jag mkt mkt upprörd och bar på många inre känslostormar i den stunden, så det kanske inte var så konstigt... fast mer om det någon annan gång.

Åååh vad jag kommer att stråla när jag ska upp och jobba i tretton timmar vid den här tiden om ett dygn.



But I'm SO angry!

You're a woman, you can hold on to it forever!

05.02:

Och anledningen till att jag inte har bloggat så ofta på senare tid är att jag har varit för upptagen... med att sova. Det är först i sådana här ögonblick som jag är i mitt essé... När klockan är fem, och jag fortfarande inte har tagit ut soporna eller diskat upp efter maten än, trots att jag måste vända tillbaka dygnet illa kvickt inför de kommande dagarnas marathonpass på jobbet.


Jag håller förresten på att försöka lära mig att rita i Photoshop, vilket är ännu en anledning bakom de sinande uppdateringarna. Det är helt fantastiskt kul, ända till dess att man blir så självdestruktiv att man börjar bläddra omkring på Deviantart och kommer ner på jorden igen.

Klanton var absolut fantastisk idag förresten. När vi stod utanför Rimi så kom det förbi en medelålders man som bar på en massa ölburkar, men affären stängde precis innan han hann panta dem. Istället började han berätta sin livshistoria för alla olyckliga satar som befann sig inom hörhåll, och hur han nu var tvungen att gå över halva Teg innan han kunde hitta en pantautomat så att han skulle få råd till mer öl. När vi sedan cyklade därifrån var Klanton tyst en stund, innan han tillslut sade med stor förundran i rösten:

"Alltså... Du vet den där AMF Pension-reklamen där man får träffa sig själv i framtiden...? Det här var typ det sjukaste jag har varit med om!", och sedan fick jag bevittna en steriliserings-operation värdig doktor McDreamy när han skulle glida med fötterna utmed marken på cykeln, men på något vis snubblade till och fick susa fram den återstående delen av backen med en sorts stång i kläm mot en annan. En stund senare upptäckte han att sadeln plötsligt stod lodrätt upp, och när han hjältemodigt försökte sätta den på plats igen i farten så ramlade den av helt och hållet. Låter kanske inte så roligt, men har man någonsitt sett Klanton in action så förstår man. Han lever upp till sitt namn i varje vaken sekund.



For once, the rich, white man is in control.

04.18:

Söndagen var en mycket händelserik dag. Nuförtiden är förvisso en spännande dag i mitt liv de morgnar när jag vaknar upp och naveln ser ut att innehålla lite mer ludd än kvällen innan, men ändå. Mamma ringde och väckte mig vid oförskämt tidig gryning (kring elva) och sa att hon var på väg till Noliamässan och att jag skulle försöka masa mig iväg dit illa kvickt. När jag slog upp ögonen nästa gång var klockan ett, och den enda tanken mitt sömndruckna huvud hann formulera var ungefär "Skiiiiiiiit!!!". Halv tre vaknade jag en tredje gång, med en betydligt kryddigare svordom i beredskap, och flög upp ur sängen.

Väl framme på mässan så blev jag förolämpad av en tjock valross till busschaufför som synade mig kritiskt uppifrån och ner, och sedan anmärkte något (mkt oförskämt) om "dagens ungdomar, som går omkring och svettas i fjällmössor fastän det är 29 grader ute". När min kopiösa kroppsvätsketillverkning i själva verket berodde på att jag precis cyklat en löjligt kort sträcka!!! Ställde mig raskt upp med näsan högtidligt skjuten i vädret, stegade förorättat därifrån, vände mig om och knyckte demonstrativt åt mig en gratisgodis innan jag återigen stormade iväg in i folkmassan.

Mamma skulle absolut gå och bli masserad, en entusiasm som jag inte riktigt delade då jag endast hade skänkt en religiös uppenbarelse till någon stackars massör som gjort att denne satsade på en karriär som bagare istället. Lyckligtvis hörde jag hur några begagnade filmer i ett dvd-ställ lite längre bort ropade mitt namn, och om jag lyssnade riktigt noga kunde jag även höra ett svagt raspande av pennspetsar mot papper när mina två hundralappar i fickan skrev sina avskedsbrev.

En halvtimme senare sänktes Efter bröllopet, The Holiday, The squid and the whale, Good night and good luck och The anchorman ner i en påse, och jag sjönk utmattat ner i en massagestol intill mamma. Oh, and it felt sooo goood. Till min stora förvåning hade mamma - min mamma - en besynnerlig glimt i ögonen när försäljaren pratade med henne. Dare I say it? Var det verkligen girighet och materialism som jag såg reflekteras?

Ett utav mammas många livsmotton som hon förgäves försöker pracka på mig så snart jag berättar om mina senaste Ebay-fynd är: "Men Anna, de är bara ute efter dina pengar!". Men när vi satt där i stolarna och masserades av mekaniska knölar så satt hon och stirrade med en filosofisk blick i fjärran och sade fundersamt: "Han är bara ute efter mina pengar... Men jag är ju å andra sidan ute efter hans massagemaskin!" och jag nickade extra ivrigt nu när min nacke befriats av alla otäcka knutar och igentäppta blodkärl. Och nog köpte hon den allt, även om hon skämdes så mycket i efterhand att hon var tvungen att smuggla ut den under sin jacka.

Därefter for vi och köpte en varsin sallad på Nattöppet, och killen i kassan hade en uuursnygg Hot fuzz-tröja på sig, vilket ooosööökt får mig att tänka på mitt stora dilemma här i livet. Vilken/vilka utav dessa ska jag köpa? Snälla! Jag är bara en viljelös ranka, så bestäm åt mig!






Sedan sms:ade Bombshell och frågade om vi skulle fara och se Simpsons-filmen på kvällen. I stora drag svarade jag "Alltså, jag har faktiskt lovat Colagömma att se Smallville med honom ikväll... men det kan han ju fetglömma nu HAHAHA!!!" och så bestämde vi att hon skulle hämta upp mig vid halv nio. Inte mycket utöver det vanliga att rapportera däremellan... vi fnittrade som två skolflickor när vi köpte godis, prisade de nya, diskreta påsarna (ända till dess att vi upptäckte att de med stora ord basunerade ut "BIOGODIS"), fnittrade som två skolflickor när vi såg Martin, blev bleka i ansiktet och kastade oss över respektive telefon under skärmstörningarna i "Du har väl inte glömt att stänga av mobilen?"-reklamen, jag satte mig stelt upp och såg för ett ögonblick mkt indignerad ut när jag fick en våt skur över mig, men började skratta igen när jag märkte att det bara var innehållet till en skakad colaflaska och inte typ... spott... som sprutats på mig.

För att inte tala om hur mycket det skrattades under filmens gång! Jag klappade hänfört händerna och hoppade ivrigt i sätet varje gång Bombshell gjorde sin klockrena imitation av Comic book guys "Life well spent", fnissade åt "Eski-Moe's" och gapskrattade när Ned ruskade om Todds hår med ett "Well, I wish you didn't have the devil's curly hair".

Run! Run! Run! Run! Jump! Jump! Jump! Land! Land! Rest! Rest! Rest! Run! Run!

Efter filmen körde hon hem mig direkt, eftersom jag hade lovat att gottgöra Colagömma genom att se två avsnitt efter filmen. Men när vi satt på parkeringen och såg att klockan bara vara tjugo i elva så bestämde jag mig för att ännu en liten vit lögn i ledet inte kunde skada, och att vi således skulle låtsas att filmen var lite längre. Så istället började vi prata om High fidelity, musik, Harry Potter, filmer, skvaller, New Jersey och karlar - och startade inte ett enda hetlevrat argument om vem som var mest/minst chubby (!!!) - innan Bombshell plötsligt frågade vad klockan var. Jag trodde inte mina ögon när displayen visade 01.38, och att vi alltså suttit och snackat i över tre timmar på parkeringen!!! Innan vi skiljdes åt tittade jag henne allvarligt i ögonen och sade lugnt och stilla "och nu, Bombshell, vill jag att du rapporterar varje gång det händer något extra spännande i Harry Potter!"

varpå hon skrek som en stucken gris och mkt oförskämt menade på att jag bara skulle råka försäga mig och avslöja en massa viktiga detaljer. Nu i efterhand visade det sig förvisso att hon hade rätt, men det är faktiskt mkt oartigt att bara anta såna saker om sina medmänniskor. Fnys!



LÖRDAG, 11 AUGUSTI, 2007

If you wanna be happy for the rest of your life,
never make a pretty woman your wife.
Go for my personal point of view,
get an ugly girl to marry you.

20.09:

Snart äre dags! Bore har sin allra sista spelning på Droskan om några timmar, och till och med jag ska nog upp på dansgolvet och göra rättvisa åt Brent och Elaines moves. Skulle vilja filma spektaklet, men naturligtvis är filmkameraladdaren en utav alla de sladdar som ligger på ett mkt välplanerat och utmärkt ställe... som jag bara inte kan komma ihåg koordinaterna till.

Fast nu är det bråttom. Bråttom, bråttom, bråttom. Buffén stänger om 40 minuter, det tar minst 20 att cykla dit, och mina kläder är inte ens torra än!!!!!



Whats my line? I'm happy cleaning windows.
Take my time, I'll see you when my love grows.

13.39:

Har ännu en gång tagit på mig den mkt otacksamma vansinnesuppgiften att städa mitt rum, vilket är totalt lönlöst så länge som det fortsätter att tjäna som elcentral till ett mindre land eller dyl. Seriöst!!! Var kommer alla dessa förbannade sladdar ifrån?!? Vid mina fötter ligger i denna stund fyra långa förbannade internetkablar, en Nintendo Wii-sladd, en mobilladdare, en sladd till digitalkameran, till skrivmaskinen, till musen, till skärmen, till hörlurarna, till telefonen, till högtalarna, till grenuttaget, till tFLs batteriladdare, till datorn och typ två miljarder andra som inte ens är inkopplade men som jag ändå inte vågar flytta eftersom sladdar är en sån där typisk pryl som man hela tiden hittar jättebra förvaringsområden till. Förvaringsområden vars vägbeskrivningar sedan leker kurragömma i de mörkaste delarna av ens minne. Och tappar man bort femkronorssladden så blir ju plötsligt den tilhörande femtusenkronorsapparaten helt obrukbar.

I alla fall. Anledningen - för det finns såklart en anledning bakom detta vansinne - är att vi ska få besök idag. Ställde tre väckarklockor och fräste uppmanande till Snorre att han minsann skulle ringa och väcka mig imorse om han visste vad som var bäst för honom, men lyckades såklart somna ifrån alla fyra anordningarna. Vaknade istället kvart över tolv av att tFL kom in och sa att jag hade besök. Satte mig spikrak upp i sängen och drog in ett sånt häftigt andetag av fasa att hennes hår fladdrade i vinddraget, innan jag förfärat ropade "Har han kommit?!? Nu?!?". Visade sig dock att tFL hade syftat på lilla Izla, som vid det laget låg platt tryckt emot tapeten efter en naiv och letal tro att det faktiskt fanns någon ledig plats intill mig i den ~18000 kvadratcentimeterstora sängen.

Dundrade precis nerför trappen med fyrtioelva koppar med intorkad blåbärssoppa balanserades på alla vågräta kroppdelar medan två soppåsar dinglade omkring i munnen, utsmyckad med vansinneshår typ elektrisk stöt med en finish av hårspray och lila påsar under ögonen. Släppte ner allt i diskhon och försökte motstå impulsen att springa omkring i små cirklar och rycka vilt i sagda hår, då jag upptäckte att pappa Clint stod och stirrade på mig. Vi tittade på varandra under tystnad för ett ögonblick, innan all stress exploderade inom mig och jag återgick till att vara ett nervöst nervvrak igen.

"Ahhh!!! När kommer Janne egentligen?!?!?"
"Jag ska hämta upp honom på busstationen klockan två."
"Jahaaa... Klockan tvååå!" (pappa Clint måste ha sett hur jag saktade ner stegen och att ryggens spända hållning slaknade lite av lättnad, för han spände ögonen i mig och väste hotfullt:)
"Så sätt fart med städningen!!!"
"Jaja..." svarade jag tankspritt, och när han inte såg ett dugg övertygad ut viftade jag nonchalant bort hans oro med handen, med en air av stor förtroendeingivelse. I alla fall i teorin, för i praktiken kröp det fram en bekymrad rynka i hans panna och han skakade olycksbådande på huvudet när jag försvann uppför trappen med ett muntert "Getting right on it!" som inte lurade någon.

Och nu sitter jag här och chillar. Och kommer mest sannolikt att fortsätta med det till åtminstone tio över två.



ONSDAG, 8 AUGUSTI, 2007

Fat bottomed girls, you make the rocking world go round.

18.26:

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!

Stark... våg... av... åtrå... Ja, jag vet att det inte finns ett enda dokumenterat fall där ett fruntimmer har köpt kläder i bantningsmotivationssyfte, och sedan faktiskt kommit i plagget ifråga efter några månader. Jag vet att alla sådana köp döms till ett fläckfritt, oanvänt leverne längst bak i garderoben, medan plånboken förgäves försöker slicka sina blödande sår.

Men ändååå.




Fast det är klart. Även om jag faktiskt skulle vakna upp en morgon och varmt omfamnas av mina försvunna revben (som har rapporterats "saknade" sedan våren 1994), och dessutom få min kropp att inse att den inte alls ska nöja sig med sina blygsamma 164 centimeter ö. h, så återstår fortfarande det faktumet att jag har ett hår som hör hemma på ett golvmoppsskaft på TV-shop.

Men ändååå.



Tell me that you want the kind of things that money just can't buy

15.31: Nu ska jag dela med mig av ett rätt tragiskt kapitel ur mitt liv. För en herrans massa år sedan letade jag efter en Arkiv X-affisch att pryda mina väggar med, då jag på något vis snubblade över denna:


Och min första reaktion var såklart... "UUUSCH!!! BLÄ!!! SNUSK!!! My eyes, my poor, darling eyes!!! Hur ska jag någonsin klara mig utan er?!", och så ropade jag hjärtskärande efter helande ögondroppar samtidigt som jag hastigt bläddrade vidare mot nya, mer platoniska, jaktmarker. Men nu har åren/en överdriven Snorre-konsumtion förvandlat mig till ett moraliskt fördärvat monster, och den här bilden representerar plötsligt alla mina innersta drömmar och förhoppningar.

I månader har jag letat, men till och med min trogna vapendragare Ebay har svikit mig och allt sökande har varit förgäves. Tillslut fick jag för mig att det skulle hjälpa mig i min terapi att söka på avslutade auktioner, och där fick jag syn på den... Ståtlig, majestätisk och, retligt nog, precis utom räckhåll från mina ivriga fingrar. Någon annan hade köpt min affisch, för blott en vecka sedan och till det löjliga bortgivningspriset av tio dollar. Kastades obarmhärtigt in i en svår depression av självanklagelser där jag om och om igen spelade upp alternativa scenarion i mitt huvud, och var under en lång, lång period helt otröstlig.

Jag kan väl inte direkt påstå att jag moget bestämde mig för att acceptera detta svåra nederlag med ett högtburet huvud, utan istället var det som om en inre drivkraft (som påminde anmärkningsvärt mycket om galen svartsjuka) fick mig att frenetiskt börja googla på olika sökord... Och tillslut måste jag ha använt mig av precis rätt fras samt prickat in de exakta """" och "-", för plötsligt dök den upp framför mig. Affischen. In all its - samt Mulder och Scully's - glory.

Jag fnittrade som en besatt, på det där sättet som jag annars bara gör direkt efter att ha lagt beslag på en Bruce-, Robbie- eller Paulbiljett, studsade ivrigt upp och ner på stolen och beställde två stycken utav bara farten. Just som jag var på väg att skicka iväg beställningen slogs jag av en ny tanke, och skrev främst av nyfikenhet in namnet på en annan tv-serie i sökrutan. Tillslut såg den färdiga beställningen ut såhär, och då köpte jag ändå två exemplar av de båda Arkiv X-affischerna:












Hi hi hi hi hi hi hi hi hi hi hi hi hi hi hi!!!!! Notan, tack! Vad sa du? 166 kronor? För alla åtta? Inklusive frakt? DON'T MIND IF I DO!!!

Jag är tydligen rätt dryg och frånstötande och inte ett dugg rolig när jag är såhär lycklig, sägs det.



You don't bring a date to a wedding... That's like taking a deer carcass on a hunting trip.

01.43: xxxxxx watched her fly away, and as her silvery glow faded he turned back to xxxx, and his eyes were full of tears.
"After all this time?"
"Always", said xxxx.

Åh Guuuuuuuuud!!! Nästan lika hjärtskärande som när Rhett ligger på golvet med huvudet begravt i Melanies kjolar och förtvivlat snyftar: "Hon har aldrig brytt sig om mig. Aldrig. Och jag försökte, jag försökte så...". Fast bara nästan.



MÅNDAG, 6 AUGUSTI, 2007

And I can't wait any more for him to discover me,
I've got it bad for David Duchovny

22.00:

Herregud. Sov från 04-16 igår, gick och la mig igen vid 18.30, vaknade 19.30 och lade bud på:


och


, somnade om vid 20, gick upp vid 22.30 och spydde, somnade och vaknade 08 imorse. Cyklade hjältemodigt iväg till jobbet i snigelfart, tog mig en liten tupplur där med, for hem två timmar tidigare och lade mig för att sova i ytterligare tre timmar. Och här är jag alltså nu. Och sjunger förtjust med i nedanstående låt.




FREDAG, 3 AUGUSTI, 2007

Johnny it falls apart so easy,
and you know hearts these days are cheap

01.09:

Brandy Foxhole säger:
vill även göra nån sorts parodi på de där små djävuls- och ängelfigurerna på axlarna
Brandy Foxhole säger:
family guy har ju iofs gjort det to perfection redan
Brandy Foxhole säger:
men jag tänkte mig nåt i stil med att ängeln plötsligt ska säga något tvivelaktigt
Brandy Foxhole säger:
så jag tar misstänksamt upp den och skakar om den, och så trillar förklädnaden av och man ser att det också är djävulen
Halp säger:
hihi, så det finns två djävlar? Tokigt bra!
Brandy Foxhole säger:
hihi!
Brandy Foxhole säger:
men jag kan inte komma på något bra dilemma att vela över
Halp säger:
Hitta pengar på gatan eller nå. Eller typ att du ser nån tappa en börs. Så säger djävulen att du ska ta den, och ängeln säger typ "Ja alltså jag tror jävulen kan ha rätt här ändå, lixom, femsekundersregeln."
Halp säger:
Så svarar du: femsekundersregeln?
ängeln: Ja.. Du vet..
du: är inte det typ när man tappar mat?
ängeln: va?
du: ja, alltså att man kan äta inom fem sekunder.
ängeln: vadå äta? man kan väl alltid äta?
(tystnad)
ängeln: nu hare gått fem sek...
Brandy Foxhole säger:
HAHAHA!!!



Talking to a friend who lives uptown

01.00:

Bombshell säger:
jag ville faktiskt att du skulle komma in dels för att jag skulle fråga om det var stridspiloten
Bombshell säger:
som dom mätte jäkla fingeromkrets på!!!!
Bombshell säger:
herreguuud vad dom hade aktiverat falluckan i golvet om jag hade klivit in i rummet
Brandy Foxhole säger:
HAHAHA!!!!
Brandy Foxhole säger:
ja jag förstår det inte riktigt jag heller
Bombshell säger:
ba - njaaa ditt finger-BMI var allt för högt! You're out missy!

twilight herminator säger:
ALLTSÅ JAG HAR SÅN SJUKT OTUR
twilight herminator säger:
JAG HADE 33 SEN SÅ GICK JAG ALL IN SEN FICK JAG CALL MED 910 OCH SEN RIVRADE HAN 10an
Brandy Foxhole säger:
HAHA
Brandy Foxhole säger:
twilight herminator
Brandy Foxhole säger:
Klanton alltså?
twilight herminator säger:
jo
twilight herminator säger:
I COME FROM THE DEPTHS OF HELL!!!!
Brandy Foxhole säger:
jag borde ha förstått det när just Herminator var villig att dela med sig av sina bbs men
twilight herminator säger:
TWILIGHT ÄR HERMANS INRE RÖST SOM VILL BERÄTTA FÖR ALLA

[Tre minuter senare, i ett annat fönster:]

Klanton säger:
helvete så dryg twilightherman är
Klanton säger:
han går fan inte att ha att göra med



ONSDAG, 1 AUGUSTI, 2007

The sound you make is muzak to my ears

21.08: Jag har tagit en utav Wankers suveräna gamla lekar som jag väljer att kalla "saker-du-sysselsätter-dig-med-fastän-du-skulle-ha-varit-hos-din-kompis-för-sex-minuter-sen". Eller helt enkelt "gissa filmen".

Ljudklipp 1.

Ljudklipp 2.

Ljudklipp 3.

Ljudklipp 4.

Ljudklipp 5.

Ljudklipp 6.

Ljudklipp 7.

Ljudklipp 8.

Ljudklipp 9.

Ljudklipp 10.




Picture book, a holiday in August,
outside a bed and breakfast in sunny Southend.

20.51:


Vi spelade Wii.


Men det verkade...


ingen...


tycka var särskilt underhållande... Pangbruden sa däremot att hon såg ut som ett Livets ord-tält när hon spelade.


DET var åtminstone roligt. Jag skrattade som en vansinnig, och mitt hår var som ni ser inte sent på att hänga på.


Pangbruden ville även photoshoppa in små backhoppare som flög fram på ett par skidor nerför hennes näsa. Det var också kul.


The first, and only, lady.


Herminator, världens bästa och mesta norrlänning tillika hård skogshuggare enligt Typewriters test.


Erik, karlakarlarnas motsvarighet till Bombshell, satt och berättade om alla antagningsprov och tester han genomgick innan han antogs som stridspilot. När han kom till delen då de mätte omkretsen på hans fingrar så slogs luften ur lungorna på mig, och mkt diskret (med ett gradvis hettande ansikte) stoppade jag ner mina egna korvfingrar i byxfickorna. Än en gång! Spring time for Hitler and Germany! Det skulle verkligen passa mig som handen i den specialtillverkade handsken att stå med tummarna under de gröna hängslena med ett jovialiskt leende och vagga fram och tillbaka samtidigt som jag ropar excentriska saker om öl och korvar på tyska. Bara jag lär mig att säga "Förlåt att jag kom för sent igen" och "Nej, jag är inte klar med uppgiften" så kommer alltsammans att gå utmärkt!




Well, I talk about boys,
don't you know I mean boys?

19.35: Än en gång, det är så beklagligt att jag alltid ska vara rena rama Plufsy Galore vid samtliga betydelsefulla tillfällen. Står inför ett mkt viktigt vägskäl i mitt liv just nu... Att antingen köpa en Ipod och köra igång med träningen på riktigt (hahaha) för att undvika framtida Plufsy-moments, eller så helt enkelt ge efter för den skrikande rösten inom mig som bara vill springa in i närmsta affär och rycka åt mig första bästa kolagömma eller kanelkaka eller dyl att trycka i mig...

Blir för övrigt mkt bra träning inför Tyskland, det där med att bli med Ipods. Kommer verkligen leva ut alla mina förtryckta diktator-lustar och inte låta någon av mina syskon så mycket som titta på dem. Måste dessutom fejka selektiv minnesförlust, och helt och hållet glömma bort alla de oändliga gånger jag har fått låna Herminators iPods fastän han själv behövt dem.

Update: Kolagömma-kakan visade sig innehålla typ 10 000 kalorier, så istället valde jag det mkt mer harmlösa alternativet i form av en chokladkaka. Är ändå ointressant, blyg och tråkig, så kan lika gärna lägga till ful och fet för att liksom fullända bilden av misslyckande.



Walk alone in the hills,
with the wind in your face,
it feels good to be proud

01.42: Såg för övrigt en helt fantastisk kortfilm när jag kom hem från Sörmjöle. Jag blidkade temporärt pappa Clints ursinne när jag (helt utan några själviska motiv) försedde honom med The Mickey Mouse chronichles-dvd:n i julklapp ifjol. I filmen spelade Musse, Kalle, Långben, Klas, Klarabella och Vargen polo mot Charlie Chaplin, Harpo Marx, Stan Laurel, Oliver Hardy mfl mfl, och till och med Clark Gable var med på ett litet hörn!!!

Förövrigt rent och skärt vaaansiiinne att surfa in på såna här sidor när man måste gå och lägga sig.



The old picture on the shelf,
well it's been there for a while.
A frozen image of ourselves,
We were acting like a child.

01.32: Snorre är inte direkt min favoritperson just nu. Det är knappt att han är mitt favorit-ex, vilket säger en hel del. Inte nog med att han fortsätter vägra Harry Potter (och alla vet att det inte går att ha en meningsfull relation med någon som inte har läst Harry Potter), karln stegar även ogenerat in i stridsarenan genom att:

1) lugnt och stilla lyssna till min ivriga teori om att alla gamla tanter luktar precis likadant (och en fortsatt tankfull monolog om huruvida detta beror på mystiska, doftande hudavsöndringar eller om det helt enkelt finns någon sorts undergroundrörelse med inriktning "söt parfym" som vi under sjuttio inte känner till), för att sedan sitta tyst i telefonen i några långa sekunder och mkt oförskämt och pessimistiskt säga: "Fast alla tanter luktar ju inte alls likadant..."

2) med en ointresserad, tom min sitta igenom ännu en vild konspirationsteori, eller rättare sagt inte alls nicka ivrigt och medhållande när jag plockade fram esset ur rockärmen... dvs barndomens stora, olösta gåta, som man, närhelst man ställde Frågan till sina föräldrar, fick en disträ klapp på huvudet för innan man skickades iväg ut till lekparken i några timmar - huuur i hela fridens namn alla lägenhetsnycklar kunde passa i tvättstugelåset, men inte vice versa?!?!? Sådana allvarliga frågor Vill man inte få ett tekniskt korrekt och logiskt svar på. Det är typ som att i hela sitt liv tro på Gud, för att sedan på sin dödsbädd få veta att Gud är den där bittra, otrevliga gamla gubben/gumman i huset intill som alltid kom ut och jagade en med käppen när fotbollen rullade över på hans/hennes tomt.

Har för övrigt haft en mkt trevlig heldag i Pangbrudens stuga, tillsammans med henne, Smulskägge och hennes föräldrar. Trots att jag fick så mkt smisk i bowling, boxning, baseball, tennis och golf att jag inte kommer att kunna sitta ner på flera dagar. Och min mamma berättade om hennes mest sanslösa principgrej so far ikväll, vilket säger en hel del eftersom det fruntimret verkligen väljer sina kamper mot samhället och sina medmänniskor. Men mer om allt det imorgon, eller någon annan gång då jag inte ska upp och jobba om vansinniga fem timmar. Mkt beklagligt alltsammans!!!